Janne påminde mig just om den där kvällen på RB då han träffade mig och Patrik.
Det påminde mig om Kim. kommer ihåg hur han beställde öl till sig och Patrik för att sedan inte ha några pengar att betala dem med, och det hade inte Patrik heller.
Som tur var stod Janne bredvid och jag frågade lite försynt om han kunde tänka sig att lösa ut de båda herrarna.
Kim.
Ibland kommer det över mig. Tankarna på att vi aldrig mer kommer att träffas.
Åtminstone inte så länge jag lever.
Ibland känns det så tungt.
Såg ett videoklipp med honom häromdagen som nån av hans vänner lagt upp på nätet.
Det var gott att se honom, synd bara att inte ljudet var med, hade varit gott att höra hans röst och skratt också.