Att spela i band är något som inte är helt lätt.
Och av alla människor jag stött på under mitt liv hittills som på något sätt varit involverat i ett musikaliskt projekt säger ungefär samma sak.
Det är svårt att komma överrens.
Det är svårt att jobba ihop.
Det är svårt att få ihop rep.
Det är svårt att få alla att hjälpa till lika mycket med bärande, roddning och körande av grejer vid gigtillfällen.

Osv osv i all evighet.

Men jag har faktiskt stött på ett gäng där det verkar funka.
Där de faktiskt trivs bra ihop fortfarande trots att de snart är inne på ca 15 år tillsammans.
Och det är grabbarna i The Forsaken.
De repar, de fikar och ordvränger, de snackar skit och har framförallt kul tillsammans.

Ibland när jag tänker på hur de har det kan jag bli riktigt avis och önska att jag själv nån gång skulle hamnat i nåt band där det fortfarande funkade såpass efter så många år.
För i början funkar det ju bra i alla band... ungefär som i ett förhållande =)

Nåja... nu har jag ju privilegiet att faktiskt få spela ihop med några av grabbarna i The Forsaken + min älskade Patrik lite då och då.
Och vid dessa tillfällen har vi jävligt skoj och skrattar så tårarna rinner mellan de mer seriösa vändorna inne i själva lokalen.... also known as the "Mangelrum".


En liten komtemplation sådär en måndagseftermiddag då piskan ligger på om att lämna basspår på bekostnad av allt annat man hade planerat denna kväll...