Idag på vägen hem från jobbet hände det som inte får hända.
Jag fastnade i köer på Marieholmsleden, i en halvtimme ungefär.
Så den totala restiden hem idag blev dubbelt så lång - ca en timme.
Och jag var trött.
Nickade till lite då och då, öppnade fönstrena och örfilade mig själv för att piggna till.
Men så i sista korset vid Alafors strax efter Himlabacken måste jag ha tvärsomnat för jag vaknade av att det knastrade under däcken på höger sida och då var jag en kvarts sekund från att köra av vägen.
Jag kaste bilen ut åt vänster och lyckades styra upp det hela innan det var för sent.
Efter det var jag både klarvaken och lite chockad.
Så nu vete fan om jag vågar ta bil till jobbet nåt mer.
Hur sjutton kan man vara så trött så fort man hamnar bakom ratten?

Läskigt!