Mamma ringde igår och berättade att mormor var sämre.
Rossel i lungorna och inkopplad syrgas för att underlätta andning.
Så jag skulle tagit mig dit imorgon efter jobbet för att ta ett sista farväl, då jag misstänkte att hon inte
skulle orka så länge till.

Imorse stax efter åtta ringde mamma mig till jobbet.
Jag fattade direkt när jag såg numret att jag inte skulle få ta ett sista farväl av min lilla mormor.
Mamma hade åkt dit igår kväll och suttit fram tills att hon somnade in vid halv fyra imorse.
På något sätt hoppas jag att mormor kände lugnet och tryggheten i att ha en närstående vid sin sida de sista andetagen.
Jag hade också velat vara där. Men nu är det som det är.

Nu går mina tankar till min mamma och min morbror som förlorat den enda föräldern de haft.
Kram på er.

Och mormor, vila i frid och titta till mig imellanåt uppifrån molnen!