Idag kallade min chef in mig på sitt kontor.
Hon ville veta hur länge jag tänkt vara borta med tanke på min vikarie som nu nog är klar.
Det kändes lite skumt att tänka så långt fram, men det är klart att det måste planeras på ett ugefär.
Så jag började med att säga minst ett år, sedan tänkte jag efter lite och räknade lite.
Vi kanske får räkna med att vi får dagisplats först i augusti 2013.
Så jag drog till med att hon nog kunde säga att vicket kommer pågå till åtminstone 1:a april, så får vi hålla kontakten och se hur allt löser sig framåt våren.
För när jag väl börjar jobba igen kan jag inte sedan gå hem ett par månader en gång till, för då finns det ju ingen som kan göra mitt jobb.
Alltså får jag köra hemma tills dess att P kan ta den sista tiden och vi kan pussla med lite semesterveckor och sånt.

Skrämmande tanke att vara borta från sitt jobb i över ett år.
Som mest har jag varit borta från arbetslivet i 2 månader då jag var arbetslös, men då var jag ju först på semester i två veckor och sedan gick jag en ekonomikurs på tre veckor, så det var ju egentligen bara två veckor som jag inte hade några tider eller så att passa.
Annars är det ju de vanliga fyra semesterveckorna på sommarn som är längsta uppehållet.
Jag kommer nog inte behöva sakna känslan av att vara behövd och fylla en viktig funktion för det kommer ju vara samma sak hemma.
Men man kommer nog sakna den där grejen att umgås med vuxna på dagarna och göra sitt jobb, för jag gillar ju mitt jobb.
Nåja... kommer ju ha rätt många år på mig innan pension att göra mitt jobb när lill*n väl börjat dagis.