8 månader / separationsångest.

Idag är Oliver 8 månader.
Stora killen med två tänder i underkäken.
Han äter riktig mat/gröt/frukt/välling 5-6 gånger om dagen, men vill fortfarande tutta om natten.
Tror mest det beror på att han vill vara nära mig och få tryggheten som är då han ligger i mammas famn.
Jag är lite ambivalent till detta, för det är mysigt att ha en trött liten krabat i famnen, men det är oändligt uttömmande att aldrig sova mer än max 2 timmar i stöten som det det har varit nu den sista månaden, eller kanske två månaderna.
 
Denna helgen gör vi alltså ett ryck för att försöka få ett slut på all denna nattätning.
Patrik kommer ta uppvaken om natten och jag går upp på morgonen och han får sova lite till.
Precis tvärtom mot hur vi brukar göra alltså.
Först tänkte jag faktiskt gå och lägga mig i gästrummet på nedervåningen, men så bröt jag ihop av separationsångest över att inte få ligga tillsammans med övriga i familjen, så nu blir det sova i sovrummet i alla fall.
Det är nog inte bara Oliver som är i separationsfas med andra ord.
Nu förstår jag mer de mammor som berättar om de blandade känslorna första gången de skall vara borta över natten.
Lättnaden över att få sova en hel natt utan avbrott VS den stora saknaden av alla de där små ljuden som lugnar så.
Andetagen, de små suckarna och prasslet ifrån täcket då de vänder som i sömnen....
 
Älskade lilla barn.
Det spelar ingen roll om du drar mig i håret, nyper mig i kinden eller skallar mig på läppen av misstag.
Jag älskar dig villkorslöst i alla fall.
Du blir mer och mer en person för var dag och det bästa som finns är att se dig le och höra ditt "brummande" när du är glad.
 
KÄRLEK

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback