Att bli av med övervikten.

För en vecka sedan tog jag ett beslut.
Att bli av med min övervikt.
För ja, jag är överviktig, enligt BMI.
BMI kanske inte alltid är ett bra mått, men för en normal människa så funkar det hyfsat tycker jag.
Är du i min size och vikt men kroppsbyggare då kanske det inte funkar riktigt lika bra.
Men jag tror de flesta som säger att man inte kan gå efter BMI helt enkelt kanske inte vill inse vart de hamnat på skalan helt enkelt.
För om jag är överviktig, så betyder ju det att många som tycker de "bara" är överviktiga hamnar på delen "fetma" istället och där är ju inte speciellt kul att vara. Risk för sjukdomar som diabetes och annat.
 
Jag kan inte heller säga att jag är en människa som kämpat med min vikt, testat miljarder olika dieter/bantningskurer osv.
När jag var yngre tränade jag mycket och åt mycket, men mest mat och en del godis också i ofs, men inte i den mängd som det har kommit att bli senare i livet.
Efter gymnasiet sommarjobbade jag på Pååls bröd och den första sommaren ökade jag 8 kg i vikt för att jag åt kaffebröd tills jag skämdes.
 
För 5-6 år sedan fick jag nog av de där extra 8-10 kg som dundrat på min kropp efter gymnasiet och jag tog tag i mig själv. Körde slaviskt notering av allt jag åt med hjälp av Viktklubb.se och tränade regelbundet igen.
Kanske mer än regelbundet i ofs för jag brukade köra 5 pass i veckan ungefär.
Första månaden hände ingenting och motivationen höll på att dö, men ett halvår senare var jag 10 kg lättare och såg riktigt slimmad ut!
Men som de lärde säger, det tar ju ca ett år att bryta en vana och sedan ytterligare ett år att hålla den nya vanan innan man kan skänna sig safe, så sakta men säkert började jag öka i tyngd.
Foto: Lars Segerström. Taget i mars 2008.
 
När jag blev gravid var vikten 64 kg. Normalviktig och ganska nöjd med hur kroppen såg ut då.
Under en graviditet äter man ju bra kost och allsidig kost och skall inteens börja fundera på att räkna kalorier.
Det enda jag försökte tänka på så länge som möjligt var att inte "unna" mig en massa skit under svepskälet att jag ändå skulle bli tjock.
Det resulterade i att jag endast gick upp 11-12 kg, så jag var på mitt livs all time high när Oliver föddes.
76 kg ca. 6 kg av dem försvann i samband med förlossningen, så min resa mot 64-65kg startade på 70 kg.
 
Många, långa promenader blev det under våren och sommaren 2012.
Men det blev också väldigt mycket choklad och kakor och annat crap.
När jag väl kom igång och började spela fotboll igen skärpte jag till mig och var då nere på 66kg - nästan i mål.
Och jag var dessutom i bra form, såpass bra att jag snart trodde jag skulle få ta en plats i laguppställning till match.
Då kom det trista dråpslaget som sabbade allt. Jag blev förkyld och förkylningen hängde kvar från augusti till februari/mars 2013.
Under denna tiden åt jag hejdlöst med skit, större portioner av de vanliga målen, tränade i stort sett ingenting p.g.a den envetna förkylningen och mådde allmänt kasst. På gränsen till deprimerad samt konstant trött.
 
Nu har jag insett att för att bryta denna riktigt dåliga trend måste jag göra något, för mig, extremt.
Har därför köpt på mig måltidsersättning i pulverform som jag nu under tre veckor kommer byta ut mellanmål och lunch imot.
En vanlig dag nu ser ut såhär:
En knäckemacka med kaviar och ett kokt ägg till frukost.
Pulvershake till mellis.
Pulversoppa till lunch.
Pulvershake till mellis.
Vanlig middag hemma på kvällen, men i normalportion.
+ en jäkla massa vatten under hela vakna tiden.
= ett kaloriintag på ca 1000 kcal/dag.
 
På helgerna kommer jag äta normalt, men tänka på storleken på portionerna samt vad extra jag stoppar i mig.
Försöka hålla mig undan godis och glass så mycket som möjligt för att bryta sockerberoendet.
 
Syftet med dessa veckors kickstart är att:
Bryta tvärt med mina dåliga vanor.
Minska magsäcken så att normala portioner känns mättande.
Tappa ett par kilon i snabb takt så att jag kan springa igen utan att få ont i knäna.
 
Så efter dessa första veckor blir det tillbaks till vanlig mat och komma igång med träning igen, för det är ju när jag tränar som jag mår allra bäst + att kroppen behöver det för att orka alla andra dagliga påfrestningar.
Eventuellt måste jag checka upp min rygg som spökat ända sedan Oliver föddes också.
För är det så att det kanske skall bli ett syskon i framtiden vill jag ha bästa utgångsläge för ytterligare en lätt graviditet!
 
Önska mig lycka till och stötta mig genom att inte bjuda mig på godsaker!
TACK!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback