I bilen har jag alltid på radion.

P3 oftast.

Den senaste tiden har inslagen fått mig att gråta flera gånger.

 

I måndags var det ett program om någon som jobbade som läkare i ett land i afrika där det var inbördeskrig mellan styrande och rebeller.

Han berättade hur de tagit sig in på sjukhuset och letat efter sårade fiender att ta död på och hur de skjutit skrapt medan övrig personal och patienter (flest barn) gömt sig i olika rum och försökt vara tysta.

Rädslan över hur barnens gråt skulle locka till sig rebellerna och om de då skulle skona eller avrätta dem.

Till sist hade det dock blivit lugnt och de hade kunnat komma ut från sina gömställen för att då mötas av synen av en mamma liggandes vid sin bebis hon butit på ryggen då hon flytt från gevärselden.

Barnet hade fått en kula genom huvudet och var död och kall, men mamman ville inte inse.

Den eftermiddagen var det extra gott att få komma in till min lille pojk, sprudlande av liv och ge honom en STOR kram.

 

Imorse berättade de på radion att Kristian Gidlund till slut förlorat kampen mot sin cancer.

Vet inte så mycket om honom, men det berörde mig ändå.

Så fint hans familj avslutat hans blogg.

Och så ledsamt att läsa hans sista inlägg om hur livets sista droppar rann ur honom.

ikroppenmin.blogspot.com

 

Funderar på att stänga av radion i bilen och slippa känna ett tag, men kanske bättre att känna ändå och på det sättet ta tillvara mer på det man själv har.

För ärligt - hur många av oss glömmer inte dagligen att vi oftast endast har ilandsproblem?

 

Nu är det bara ett par dagar kvar tills vi drar söderöver till värmen.

Så mycket som skall hinnas med innan bara.

Både på jobbet och inför resan hemma.

Ikväll får det nog bli packning av Olivers väska.

Han lär ju inte behöva sina shorts och linnen hemma de sista dagarna i alla fall i regnet ha ha.

 

Sedan skall fötterna göras sommarfina så man kan gå i sandaler utan att skämmas.

Apoteket skall få sig ett besök så vi har med oss lite nödvändiga saker till både oss och oliven.

Sista kvällen packas våra stora väskor.

Så får vi hoppas att allt går vägen. Skall bli intressant att se Olivers reaktion på att flyga!

Väl framme skall mamma födelsedag firas, så det blir nog en ordentlig middag första kvällen.

Och på lördag dyker våra vänner från Sthlm upp på hotellet, Linda, Dennis och lille Ludwig =)

I lördags var vi på Borås djurpark och hängde med skåningarna; Anna, Nicke, Isa och Max.

Det märktes att det var lågsäsong.

Bara de tre större matställena hade öppet, alla kiosker var stängda och maten de serverade var under all kritik och då är jag ändå rätt tolerant mot det mesta.

Tråkigt.

 

Men själva dagen var mysig.

Vi fick se hela elefantfamiljen dricka vatten tillsammans på savannen.

Se aporna få mat, björnungarna leka med mamman osv.

Barnen fick leka av sig på stora lekplatsen nere vid sälarna och Oliver valde att åka rutschkanan gång på gång på gång.

Besöket avslutades med fika vid gårdscaféet som även de hade ett väldigt utplockat utbud.

Inne i den lilla bondgården fanns nästan helt nykläckta pärlhöns som oliver var mycket fascinerad av.

Där stod vi länge och tittade.

 

Så vi hann med ett par intensiva timmar med våra skånska vänner innan det var dags att styra bilen hemåt igen för middag och sänggång.

Igår på pendeln hem från jobbet satt jag mittemot två gymnasietjejer som planerade terminens första klassfest.

Det skulle involvera en hel del alkohol.

Framförallt skulle de få killarna i klassen att dricka.

"Tjejerna vinner" upprepades gång på gång under resan.

 

Samtidigt hade den ena tjejen sms-kontakt med en kille.

Hon läste sms:en högt för sin kompis och bad om råd vad hon skulle svara, så på det viset hade även jag hela konversationen klar för mig.

De teasade lite om att det skulle bli jobbigt för honom imorgon varpå han ville veta vad som skulle hända.

 

"Det innehåller inga droger i alla fall förutom alkohol" var väl ungefär det svar han fick.

Svaret tillbaks kom blixtsnabbt;

- varför inte?

Tjejernas svar tillbaks blev att det var inte så bra att mixa droger och alkohol.

Svaret tillbaks lika blixtsnabbt;

- inga problem att mixa varken kola eller E med alkohol.

Tjejerna verkade här inte ha full koll på vilka droger han refererat till.

 

Här någonstans började jag känna mig väldigt olustig till mods och kände att jag helt enkelt inte bara kunde sitta tyst och lyssna på planerna.

Planerna som kanske skulle leda till något som kan förstöra så mycket framåt.

Så jag började helt enkelt prata med dem.

Berättade att det spelar ingen roll hur spännande den där killen verkar han är inte värd energin om han håller på med droger - det blir bara problem. Och det slutar illa. Lägg er energi på någon annan istället!

Vad jag inte berättade om är de vänner och bekanta som jag och min man haft som gjort voltor på kåken eller ännu värre som inte ens lever längre p.g.a droger.

Något man inte tänker kommer hända en själv eller personer i sin närhet när man är 17 år.

 

Tjejerna blev nog mest generade och förvånade att jag ens sa något.

Men jag hoppas att de nånstans i bakhuvudet ikväll har med sig mina ord och kanske tänker sig för en minut extra.

 

 

Ditt barn kommer tycka du är världens jobbigaste för att du ställer alla dessa frågor och ställer krav på att få veta vad som händer i barnets liv. Har du dessutom en riktigt svår tonåring kanske du kommer få ord som "kärring" och "håll käft" kastade emot dig om inte ännu värre.

Men tro mig, det är värt besväret. En dag när de blivit vuxna kommer de tacka dig för att du orkade bry dig trots massivt motstånd av revolternade tonårshormoner som vill bli självständiga.

 

I tisdags fyllde jag 35.

Inte riktigt medelålders kom vi fram till, för nuförtiden hinner man ju oftast med några fler år än 70 innan man trillar av pinnen, tar ner skylten och vandrar vidare...

Det hela firades i söndags här hemma med mina föräldrar och Patriks föräldrar. Vi åt grillunch och tårta och jag fick fina presenter.

Sedan firade vi i familjen på rätt dag med lite fler presenter och kärlek.

 

Kan konstatera att för fem år sedan när jag fyllde 30 var jag nog i mitt livs bästa form och nu fem år senar eär jag garanterat i mitt livs sämsta form...

Men, jag har en underbar liten son som jag älskar innerligt och han är värd varenda sömnlös natt, förkylning som satt käppar i träningshjulen samt smärtorna i ryggslutet som kommit efter graviditeten.

Så med facit i hand är jag hellre i dålig form än att inte ha min lilla familj.

Formen är ju lättare att göra något åt =)

 

Första veckan skarpt läge på förskolan och på torsdags förmiddag kom första samtalet om att allt inte stod rätt till med lille O och att vi nog borde komma och hämta hem honom.

Han var helt enkelt inte med i matchen, trött, ledsen och inte alls som vanligt.

Avslutade mitt möte och satte mig på ett tåg hemåt med datorn under armen.

Möttes av en sovande kille i en vagn i kapprummet. Han var krossad stackarn och hade feber.

Så vi åkte hem och åt lunch så fick han vila lite till medan jag betade av lite mail.

Förvarnade P om att ta med sig saker hem så han kunde få jobbat lite under fredagen då jag var tvungen att vara på jobbet p.g.a flytt.

Hoppas att nästa vecka går bättre, för han har verkar mycket piggare både igår och idag om än med lite separationsångest, men det är nog bara en reaktion på dagisstarten.

Plus att det är en ny tand på G också upptäckte jag idag, så den ställer väl kanske till lite den också.

 

Kontorsflytten gick över förväntan och vi blev såpass klara vi kunde bli i fredags eftermiddag så ingen behövde jobba i helgen. GÖTT!!

Vi bor nu i andra lokaler i centrala Gbg i K-märkt hus utan hiss.

Vårt kontor är en etagelägenhet som gjorts om till kontor så vi bor både på plan 2 och 3 och har en sprialtrappa mellan dem.

Det finns en gemensam takterrass med de andra företagen som bor i huset samt en egen liten balkong som bara vi har tillgång till.

Kommer bli fint framåt våren och nästa sommar!

Det enda som inte var fixat innan helgen var inkoppling av el och nätverk till alla arbetsplatser.

Detta kommer att ske på måndag, vilket betyder att jag jobbar hemifrån imorgon så att jag kan fördela det mest akuta och få undan lite mail och annat administrativt som vuxit på hög nu när jag haft semester.

Men på tisdag blir det jobb på nya kontoret även för mig =)