Förlossningsberättelse då Rasmus kom till oss.
Hela resan startade på söndagsmorgonen den 13:e april.
Då började jag känna av förvärkar och började klocka dem med tidtagarur.
Ringde förlossningskoordinatorn på förmiddagen för att kolla hur värkarna skulle se ut då det var dags att åka in.
Helst skulle de hålla i sig i upp mot en minut med ca 5 minuters mellanrum innan jag skulle fundera på att bege mig till sjukhuset.
Där och då hade jag bara värkar som varade i 30 sekunder och ca 7-8 minuter imellan.
Alltså inte riktigt dags ännu.
Bra tyckte Patrik som helst inte ville ha den 13:e som födelsedatum ifall det skulle inträffa på en fredag någon gång. Skrockfull?
Vi tog som vanligt magfoto och Oliver var med och killade mamma på magen.
Det kom att bli sista magbilden från denna graviditet i vecka 39+0.
Dagen passerade i lugnt tempo. Killarna var iväg ute och lekte och jag låg mest på soffan och kollade på tv samt klockade värkar till och från för att se hur de förändrades under dagen.
Oliver nattades som vanligt och vi gick och lade oss strax efter tio.
Jag hade dock såpass ont att jag inte kunde somna.
Fortsatte klocka värkarna från sängen och insåg att det nog började bli dags att ringa till koordinatorn igen.
Exakt 00:00 14:e april tog de emot mitt samtal.
Fick då rådet att åka in och att det var på Mölndals sjukhus vi var välkomna till, vilket passade ypperligt eftersom Oliver skulle lämnas hos mina föräldrar på vägen.
Jag packade ihop det sista till min och bebis väska, samt det sista som Oliver skulle ha med sig till mormor och morfar, sedan väckte jag Patrik och meddelade att det var dags att åka till sjukhuset.
En stund senare satt vi alla i bilen på väg till Fiskebäck.
Oliver reagerade knappt, men var vaken hela bilfärden. Vi har ju pratat med honom så mycket under de sista veckorna att han skulle få vara hos mormor och morfar när det var dags för oss att åka till sjukhuset, så han visste nog vad det handlade om när han blev väckt mitt i natten.
Inget problem heller att få honom att somna om väl hemma hos mormor och morfar, så det var en snabb avlämning och sedan vidare till Mölndals sjukhus.
Halv två kom vi dit och blev uppkopplade till CTG.
Ser rätt glad ut trots smärtan och tröttheten.
En halvtimme senare fick vi komma in på förlossningsrummet där jag fick en gåstol som jag bad om samt lustgas lades fram så jag kunde ta vid behov.
Det var den bedövningen jag valt att ta precis som förra gången.
Vi fick oss ett par goa garv där jag hasade runt med gåstolen, tur man kan ha lite humor mitt i allt det halvjobbiga det underlättar ju.
Insåg rätt snabbt att det skulle bli lite mer utdraget denna gången då jag fortfarande bara var halvöppen.
Nattens outfit: Happy socks, sjukhussärk, förlossningstrosa och blöja. Känner mig glödhet och skulle platsat på NY fashion week any year *s*. Har i alla fall snygga örhängen =)
Senare väljer jag att faktiskt lägga mig på sängen och börja andas lustgas då värkarna gör som mest ont.
04:00 görs en ny kontroll över hur mycket jag öppnat mig, men det står kvar på fem cm.
Däremot kan de inte känna av någon fosterhinna och frågar mig väldigt noggrant om vattnet gått någon gång under den senaste veckan, vilket jag svarar att det inte har såvitt jag vet.
Sköterskan tycker det är konstigt märks, men jag kan inte svara bättre. Har inte märkt av varken något forsande eller litet sipprande.
Eftersom jag är sjukt trött så får jag lite starkare smärtstillande så jag kan vila en stund efter att jag kontrollerat att det ej har ngn avstannande effekt på värkarbetet.
Ont, det gör ont, det gör ont...
Strax före halv sex får vi in lite fika.
Mackor och saft, så jävla gott var det just där och då, jag kände mig helt utsvulten.
Mackor och saft, så jävla gott var det just där och då, jag kände mig helt utsvulten.
Fick äta i intervaller mellan värkarna som nu kom oftare och gjorde betydligt ondare än innan.
Så mumsa macka, svälja, andas lustgas...
Vid sju är det skiftbyte på förlossningen så det är ju bra att det inte hann börja innan.
Så nu kommer en ny barnmorska in och hälsar på oss och hon får nästan direkt händerna fulla.
För strax efter sju börjar mina krystvärkar komma igång.
07:10 har vi en vattenavgång, så jag hade rätt, mitt vatten hade inte gått.
Sedan ber de mig ta det lugnt och krysta försiktigt då huvudet är på väg ut.
Här någonstans vill jag bara skrika att jag ger upp, ta mig härifrån för det gör så satans ont.
Som om någon står med blåslampa mot min öppning, en brännande smärta.
Men så hör jag att nu är huvudet ute så ta i vid nästa värk och så känner jag en glidande känsla och hör barnskrik och får höra att vår andra son kommit till världen.
07:19 daterades Rasmus födelse till.
Efter det kommer de tråkiga sakerna som att krysta ut moderkakan, som visar sig vara hel och fin.
Sedan skall det sys lite då jag denna gången sprack lite grann.
Det gör också sjukt ont men för det finns det bedövningsspray som svider som fan, för att man sedan skall kunna ge bedövningsspruta så man inte känner av tråcklandet.
Dessutom skall magen klämmas på upprepade gånger för att se så livmodern drar ihop sig som den skall och det gör den, men det är inte speciellt behagligt med allt magklämmande.
Men då har jag fått upp Rasmus på bröstet som letat sig framåt och redan börjat suga så då känns livet helt fantastiskt i alla fall!
Utmattad men lycklig mamma.
Sedan får vi äntligen vara en stund för oss själva inne på rummet med "Silverbrickefikan" och vår nyfödde son.
Vi käkar ostmackor och dricker varm choklad för fulla muggar samtidigt som Rasmus ligger i min famn.
LYCKA!!
Silverbrickan - en gammal tradition.
Till slut görs en sista klämning på min mage för att kolla livmoderns status och så blir vi utskrivna och nerskickade till BB två våningar under oss.
Stolt nybliven tvåbarnsfar.
Kommentarer
Trackback