Idag på förmiddagen var vi på Nols Brandstation som hade öppet hus.

Vi hängde på låset redan ett par minuter i tio.

Oliver var sjukt taggad och hade inte riktigt tid med att gå runt och titta på frågor som hörde till poängpromenaden.

Men till slut fick vi ihop ett fullt svarsformulär även där.

Vi fick titta i gymmet, fika i lunchrummet, titta och sitta i brandbilarna, spruta med brandslang och släcka brinnande docka med filt.

Vårt besök varade i en dryg timme och all personal var grymt trevliga.

Dessutom verkade de vara på jakt efter fler kollegor för vi fick frågan flera gånger om vi inte var intresserade.

Kan dock vara svårt att kombinera med jobb inne i Göteborg då man skall kunna vara på plats snabbt under sin jourvecka. Dessutom är ju inte fysiken just nu kompatibel med den typen av jobb, men en kvinna hade de bland sina 32 anställda i alla fall!

 

Vi lär besöka detta event även nästa år och hoppas att Rasmus då är nyfiken han också.

Idag sov han sig igenom besöket =)

Enda smolket i bägaren var att Patriks rygg ballat ur helt efter hans dag av skåpsröjningar igår, så han hade så ont att han knappt kunde stå.

 

På eftermiddagen for jag och Oliver ner till släkten i Onsala på adventsfika.

Patrik fick vara hemma och vila ryggen och Rasmus fick hålla honom sällskap.

In en snabbis på Freeport på vägen ner och köpte med lite choklad till värdfamiljen.

Oliver och Nicholas fann varandra snabbt och lekte för sig själva på övervåningen.

Jag fikade och mös på undervåningen tills det var dags att styra bilen hemåt igen för att äta middag.

 

Glad första advent till er alla!

 

 

 

Förra helgen var jag och Oliver på kalas.

Hankfest.

Hank skulle namngivas och föräldrarna fyllde år i samma veva så de slog ihop allt till ett stort kalas.

Hallen pryddes av bilder på olika personer med namnet Hank.

Det fanns en minnestavla där alla fick sätta sitt fingeravtryck på med valfri färg.

Just denna grej tyckte Oliver var lite extra kul, undrar varför?!! =)

Sedan bjöds vi på chilli, korv m bröd, vin, öl och diverse annat.

 

Vid själva namngivningsceremonin hade Emmas kompis Linda och hennes dotter pysslat ihop en superfin kungakrona som låg på en sidenkudde.

Sedan kröntes Hank VI inför alla gästerna.

Han är nämligen den sjätte i Sverige att bära detta namn som nog är mer vanligt i det stora landet i väst.

Efter ceremonin var det dags för oss att bege oss hemåt innan en trött liten man bröt ihop helt.

Men kul kalas så länge det varade och jag hörde rykten om att huvudpersonen själv var en riktig nattsuddare!

 

Igår natt bröt förkylningen ut med besked på lille Rasmus.

Så från tretiden blev det inte mycket sömn.

Han hostade och var så tät i näsan att han hade svårt att andas lille stackarn.

Natten till idag var värre.
Först flera omnattningar på kvällen, sedan vid tolv fick jag plocka över honom till vår säng och från tre inatt har det mer eller mindre varit konstant vak.

Gissa vem som är ett vrak idag?

 

Så idag efter nattning är det mamman som kryper i säng.

Så hoppas vi att detta var värsta dagen och att vår minste älskling mår lite bättre imorgon igen!b

Idag efter att vi lämnat Oliver på förskolan åkte jag och Rasmus in till stan för att hälsa på mammas kollegor.

Extra spännande nu när vi fått lokalen mittemot vår också och en del av gänget flyttat över dit.

Vår nye VD var den som öppnade dörren för oss, gött att få ha träffat honom nu och inte bara ha ett namn på papper att gå på.

Han verkade trevlig det lilla vi hann prata.

 

På min våning var det stora ändringar i hur vi sitter.

Min plats var tillbaks precis ovanför trappan bredvid skrivaren och det känns gött.

Dessutom hade skärmen uppgraderats till en betydligt bredare så nu slipper man scrolla så förbannat!!
Heja Sofie som fixar massa bra saker när jag är borta!

 

Kändes gott att få träffa alla och byta några ord.

Vissa dagar längtar jag otroligt mycket efter jobbet och vissa dagar känns de tio månader som är kvar av föräldraledigheten kort då jag vet att det inte blir någon mer sådan i framtiden mer än strödagar här och var.

Konstigt att man aldrig kan vara nöjd med det man har just här och nu???

 

Efter besöket på jobbet tog jag en löjligt effektiv shoppingrunda inne i Nordstan.

Det blev finkläder till Rasmus att ha i jul/nyårshelgen från Lindex.

Vit body med påsydd väst och fluga samt ett par mjukissmokingbrallor med revärer!

Sedan blev det lite julshopping på Lagerhaus såklart. Så nu har vi allt till julklappsinslagningen, småpresenterna till de man egentligen inte byter med samt nåt litet till förskolelärarna.

Gjorde ett sista stopp på Classe Ohlsson där det blev en adventsstjärna i linne till Olivers rum.

Tror jag kommer smyga upp adventssakerna ett par dagar för tidigt bara för att det blir så mysigt med dem framme =)

I söndags firade vi fars dag.

Först hemma genom att ge P sovmorgon, i alla fall till åtta.

Sedan fick han sina presenter.

Dels inträde till öl och whiskymässan + dryckeshäfta till lite provningar våren 2015 och så en fin teckning från Oliver.

 

På eftermiddagen åkte vi till mamma och pappa och firade pappa/morfar.

Han fick blommor. I buketten fanns en blomma som vi inte visste namnet på och Oliver undrade vad den hette.

Svaret var "spindelprotea". Så då lärde vi oss något nytt båda två den dagen =)

Middagen vi bjöds på var älgstek med kantareller, potatis och god sås samt äppelpaj med vaniljsås som efterrätt så vi var sjukt mätta när vi åkte hemåt.

Oliver fick sova kvar hos mormor och morfar i sin nya säng, en madrass på golvet med mysig filt.

Han var mycket nöjd när han såg sin nya sovplats och kastade sig ner på madrassen och sa "här Oviler sova sen".

 

Vår kväll avslutades i soffan med lördagens avsnitt av "Så mycket bättre".

Bra söndag och bra fars dag.

Detta året firar vi med två barn, två fantastiska pojkar.

Mycket glädje.

Men i mig moler en stilla sorg.

Sorgen över att pojkarna mist sin farfar.

Ett år sedan Oliver sist träffade honom och Rasmus har och kommer kanske inte träffa honom.

Detta för att jag lyfte obekväma frågor till diskussion för att vi skulle få en framtid som var öppnare och ärligare.

Det är som det är och det kanske inte är någon mening i att älta det om och om igen, men jag har svårt att låta bli.

Och hur pratar man med barnen om någon som är i livet men som inte vill finnas med?

I framtiden kommer frågorna att komma och hur besvarar man dem på ett bra sätt utan att de skall känna sig bortvalda?

Skall försöka tränga undan alla tankar som virvlar i mitt huvud och få lite sömn så att jag imorgon kan fira två underbara pappor; min egen och pappan till mina barn.

Var rädda om varandra där ute och visa varandra lite uppskattning!

P har mycket press på sig på jobbet och går upp sjukt tidigt.

Jag sover bara nån timme eller två i stöten fortfarande och är sjukt förkyld och hostig.

Barnen är lite snoriga och O har kommit in i en lite orolig period då nattningen tar längre tid och han vaknar en gång på natten.

Rasmus har ont av tandsprickningen och har de senaste dagarna varit riktigt gnällig stundvis.

Allt sammantaget gör att vi båda är på bristningsgränsen för vad vi pallar med.

Det märks att hjärnorna inte funkar helt prickfritt om vi säger så.

Håll tummen för att det vänder nästa vecka!

Vill bli frisk så jag kan börja träna igen för att inte bli helt galen.