Men så gick Dave och ramlade av scenen med ett benbrott till följd och en stund var allt kaos, men vilken spelning vi bjöds på. Den kommer aldrig upprepas, så jag är glad att jag var där.

 

 

Okej.

Detta inlägget kommer lååångt efter kvällen då allt utspelade sig.

Vi skulle ha vuxenkväll på stan med hotellövernattning.

Barnen lämnades hos mormor och morfar och jag tog bussen in till stan där jag köpte med lite praliner på väg till hotellet eftersom P skulle fixa en flaska bubbel.

Lade mig och sov en timme. Fortfarande ingen P på hotellet.

Ringde och han var på väg in till stan.

Tänkte att "det hade ju varit gott med bubblet när man gjorde sig iordning". Till sist ringde han och frågade vart man gick in på hotellet. Replikerade att det var på Nils Ericssonsterminalen på den sidan som vetter ut mot Nordstan varpå jag får svaret "men jag är på Gothia".

Det var ju inte där vi hade vår bröllopsnatt.... tror makens hjärna blivit helt blockerad av all stress på jobbet.

 

Till slut kom han i alla fall samtidigt som våra kompisar D och C.

Så vi delade på bubblet och lite macroner på rummet innan vi gick ner och tog ett glas i hotellbaren.

Sedan gick vi upp till Avenyn och åt middag på Le Pain Francaise Bistro. God grillad mat.

Efter det vidare mot Ullevi för att se Foo Fighters.

 

Ullevi såg fullsatt ut och det var en vacker sommarkväll.

Bandet körde igång och så i mitten av setets andra låt så försvann Dave helt plötsligt.

Jag missade hela grejen då jag hade fullt upp med att titta på en något överförfriskad snubbe med en supersize popcorn i famnen som försökte lista ut vart hans sällskap satt...

Men Dave kom inte upp på scenen igen och man såg på storbildsskärmen att trummisen försökte spana efter honom från sitt podie.

Till slut hör vi "This is kind of awkward, but I think I just broke my fucking leg".

Och så dyker Dave upp på skärmarna liggandes på området precis nedanför scenen.

Han säger att tyvärr blir det ingen full spelning idag, men bandet kör några låtar och de lovar att komma tillbaks till Göteborg och Ullevi.

Folk börjar vallfärda ut från ståplats, men vi sitter kvar och tänker göra det så länge bandet spelar.

Efter 15-20 minuter av covers där trummisen sjunger hörs så åter Daves röst och han kommer in på scenen tillsammans med en sjukvårade som håller hans ben i ett fixerat läge.

 

Så kör de ett par låtar och Dave är taggad och säkert också i nåt slags morfinrus för att inte ha så ont.

Efter en kvart blir det lite avbrott igen då Dave meddelar att han nu måste lämna scenen i tio minuter för att gipsas backstage.

Bandet lirar ett par covers till bl.a. Queens Under Pressure. Magiskt!

Sedan kommer Dave upp igen och får en stol att sitta på med sitt uppklippta byxben och gipsade underben.

Men energin är det inget fel på och han har en flaska champagne att dricka.

Sedan får han hoppa ut med hjälp av kryckor till den lilla scenen mitt i publiken där de kör ett aukustiskt set med bl.a. My Hero som tillägnas sjukvårdaren som satt med på scenen innan benet gipsades.

 

Totalt tror jag vi bjöds på en dryg två timmars konsert.

Och vi fick höra en massa otippade låtar och en del covers av låtar som fick dem att vilja börja spela rocknroll.

Snopen start, men vilken konsert! Och vilken snubbe han är ändå som genomförde spelningen trots det brutna benet.