Ale Näringslivsgala 2016
I fredags jobbade jag i baren på Ale Näringslivsgala.
Ett ypperligt tillfälle att få använda min paljettklänning som jag fick i present av Reem innan hon flyttade till Gävle.
Gala kräver ju ändå lite glitte roch glamour, och glitter och glamour behövs verkligen i mitt liv nu, om än endast för en kväll.
Resten av teamet av servitörer, barpersonal och andra fixare möttes redan vid fyra, men jag kom runt halv sju för att hinna vara med barnen lite till innan läggdags.
Första stationen blev champagnebaren under förminglet.
Denna låg inne i Pelarteatern och där fanns bubbel samt snittar av olika sort.
Mycket folk och mycket fina kläder, kul att se att folk verkligen klätt upp sig!
Underhållningen under kvällen stod "Erotiska Manskören" för. De både sjöng ljuvligt och körde teater och show av olika sort ett flertal gånger under kvällens gång.
Favoritnumret var det med baddräkt, badmössa och simringar - fenomenalt!
När gästerna satt sig vid bords röjde vi undan borden i teatern eftersom det skulle vara dansgolv där inne efter middagen.
Carolina och jag. Glitter som sig bör på gala.
Gästerna serverades trerätters vid dukade bord.
Killarna från Spinneriet serverade och såg till att tomma flaskor på borden byttes mot fulla och vi såg till att det alltid fanns flaskor för dem att hämta i baren.
Så här hade vi det ganska lugnt. Jag började koka upp kaffe och fylla termosar under tiden för att det skulle vara klart till desserten.
Min kollega för kvällen, Carolina, hann jag småprata med en hel del. Vi har inte setts så mycket eftersom vi är engagerade i varsitt boende, så det var trevligt att få lära känna henne lite mer.
Sedan kom killarna och pratade med oss i omgångar också.
Ett par av dem känner jag ju ganska väl vid detta laget, men några ansikten var helt nya för mig.
Fullsatt på Spinneriet. Inte fullt lika glamouröst på tisdgarnas språkcafé =)
Hela teamet som stod för servis.
Kaffet dukades upp på bardisken och borden bröts för friare mingel och dans.
Och i samma veva började gäster dyka upp med sina drinkbiljetter och vi fick hälla upp öl och vin åt dem.
Dock inte så strykande efterfrågan på alkohol efter middagen som jag trott. Kanske hade de fått tillräckligt till maten och var inte så sugna längre?
Gjorde en snabb runda inne på dansgolvet strax före festens slut för att plocka lite tomflaskor och berömde DJ:n för kvällens musik - bl.a. Bowie och Prince.
Det visade sig att hon också var hårdrockare, så det blev ju någon kommentar om alla tragiska bortgångar den sista tiden, inklusive Lemmy.
Erotiska manskören med baddräktsshow.
Erotiska manskören med ett av deras mer seriösa nummer. De sjöng riktigt bra!
Strax efter tolv bar vi undan alla bord och stolar och samlades slutligen i köket för lite nattamat av de rester som var kvar. Då hade jag varit hungrig i flera timmar, så maten smakade himmelskt!
Skönt också att byta från klackar till ballerinaskor även om man blev en dryg dm kortare =)
En bra kväll med skön stämning allt som allt.
Anna rådvik och killarna från Spinneriet som stod för servis och ljud under kvällen.
Då och nu
Då när vi träffades kändes det som om jag hittat hem.
Nu känns det som att jag gått vilse.
Sorg.
Ord som träffar hjärtat och tvingar till eftertanke
Sedan en tid tillbaks följer jag en fantastisk blogg som skrivs av en relationscoach och mental tränare.
www.separation.se
Handlar inte bara om separationer utan om förhållanden i stort och om hur man skall mötas i kommunikation, drömmar mm.
De senaste två månaderna har denna blogg varit både en tröst, ett stöd och ett hopp för mig.
Dagens inlägg träffade rakt in i hjärtat:
http://separation.se/nar-det-ar-dags-att-avsluta-forhallandet/
"Hur vet vi när alla försök har gjorts? Om vi kämpat tillräckligt för relationen?
”Tänk om det är mig det är fel på? Att jag aldrig är nöjd?”
”Kanske borde försöka lite till? Anstränga mig mer för barnens skull?”
”Har jag smittats av vill ha, vill ha, vill ha? Ego samhället med självförverkligande och JAG till varje pris?”
Är det ett lättvindigt beslut att lämna ett förhållande? Naturligtvis finns det personligheter som är på konstant jakt efter förälskelse/passionskickarna. Men i jämförelse med alla dem som kämpat i åratal är det inte många. Alla de som vänt ut och in på sig själva, legat där ensamma, sömnlösa och längtande efter förändring. Kärlek som återigen skall infinna sig i bröstkorgen. Som just i detta nu känner en förfärlig skuld, ångest och separationsrädsla.
Hur kan vi veta vilken berättelse som pågår i en annan? Bilder, tankar och känslor som gång på gång visar repris på den mentala filmduken?
Så lätt att ge råd, men att själv följa dem…
Jag tänker så här kring när det är dags att ge upp relationen (ingen checklista utan tankar och frågor att smaka på):
- När vi som oftast känner oss ensamma i tvåsamheten. Konstanta missförstånd och ovilja till kommunikation.
- När kärleken och attraktionen är borta.
- En partner (eller vi själva) som lever i en autistisk bubbla och saknar vilja till att mötas. Som inte ser eller vill kännas vid egna brister.
- När barnen får se, höra, känna konstant kyla och avstånd mellan sina föräldrar.
- När det finns passion, men samtidigt brist på respekt och välvilja i handling. Passion i kombination med destruktivitet är en farlig mix.
- En partner med missbruk i alla dess former och som inte visar beslutsamhet i handling gällande tillfrisknande.
- Otrohet som personlighetsprofil.
- När självförtroendet/självkänslan äts upp av relationen.
- Ett förhållande som saknar LIV. Något att fundera över: vad är ett levande förhållande?
- När du inte kan vara du. Bärandet av en glättig, förkrympt och tillgjord mask – ”allt för husfridens skull.”
- Psykiska och fysiska övergrepp. Här handlar det inte om att ge upp – istället gå utan överväganden. Här behövs det oftast professionell hjälp.
Kärleken vill få fram det bästa ur oss. Inte tvärtom.
Vad skulle du vilja lägga till på listan kring när det är dags att ge upp? Erfarenheter min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag är så otroligt glad över att vi går mot sommar, för en höst och mörker hade nog störtat mig ner i avgrunden.
Det är bara för mycket saker just nu som hänger som svarta moln över mig.
Men jag kämpar vidare. Håller huvudet högt och försöker se och fokusera på det som är positivt.
Men det är en stor sorg varje gång vi har en mysig stund med barnen och jag inser att detta kanske inte är den framtid som kommer bli.
Dinosauriespaning i Nol
Igår var vi i Nol och lekte med Olivers kompis C.
När vi skulle åka hem tog vi hissen ner.
Hissen blev en tidsmaskin och vi åkte tillbaks till då det fanns levande dinosaurier.
Väl utanför porten gick vi och spanade. Jag med handen skuggande ögonen och Oliver med händerna som kikare.
Och där var de, dinosaurierna (grävmaskiner).
Så spännande har aldrig promenaden till parkeringen varit tidigare :)