6 månader senare...

Nu har det gått drygt sex månader sedan jag valde att lämna allt som var tryggt, min fasta tillvaro med familj och hus för att försöka hitta tillbaks till mig och lyckan i livet igen.
Valet var rätt och det känns skönt att det är den känslan jag har.
För ibland är det jävligt tufft. Ibland när verkligheten hinner ikapp.
Förutom allt praktiskt som skall lösas, så kommer känslorna upp till ytan med kraft då och då.
Det kan vara ett gammalt foto, en statusuppdatering på fejjan, en doft... som får mig att bryta ihop totalt.
Men jag ser det som en naturlig del i hela processen.
Det kommer fortsätta gå upp och ner en lång tid till och jag måste tillåta mig att det gör det.
Låta känslorna skölja över mig och gråta när jag behöver det.
Sorgen över att det inte blev som man tänkt måste få ebba ut i den takt den vill helt enkelt.
 
Men det är också mycket positivt.
Jag har upplevt en fantastisk sommar.
Mycket skratt, många spännande möten, en del galenskap.
 
Tacksamhet.
Känner sådan tacksamhet.
Främst för att barnen verkar ha tagit hela omställningen bra än så länge.
För att mina föräldrar backar mig och hjälper mig i livet fortfarande trots att jag snart är 40.
Över att jag och P fortfarande har ett gott samarbete och respekt för varandra.
 
I januari vänder jag blad igen.
Flyttar tillbaks hem till Hellvängen, men till egen lägenhet.
En lägenhet där jag och barnen kan bo tills de vill flytta hemifrån rent tekniskt sett.
Ser fram emot att få bygga upp mitt eget hem, göra det mysigt på mitt vis - om jag vet vad som är mitt vis.
 
Men först skall jag ha en mycket bättre söndag och första advent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback