Lofoten till topps

Onsdag morgon, sol, lite för få timmars sömn efter en lång resa från Umeå, men vad gör det när Lofoten är så utsökt vackert?
De där mäktiga bergen som är runtomkring en hela tiden som möter turkost hav.
Helt fantastiskt!
 
Lilla stranden på campingen.
 
Lyxhotell i två nätter. Sprillans nytt lånat Fjällräventält.
 
Efter frukost packade vi ihop oss för att köra runt och se en del samt hitta nåt fint ställe att vandra på.
Vi landade på Gimsoya där vi köpte kaffe pch glass och tog en promenad längs en fin sandstrand.
Folk badade, med jag hade bra med kläder på mig - som vanligt alltså.
 
Borde nog tagit ett dopp i Atlanten ändå...
 
 
Vy över Gimsoya och berget Hoven från Vestvågoya.
 
Över på nästa ö, Vestvågoya, hittade vi ett berg som verkade vara en lagom utmaning.
Vi packade ihop mat, triangakök, nödproviant och vatten och gav oss iväg.
Första delen upp på berget var lite bökig. Mycket sankmark och mjuk tuvor som var lika jobbiga att kliva runt i som sand ungefär. Eller nysnö.
Men när vi kommit upp en bit gick det lättare och jag är glad att jag fått låna vandringskängor av en vän.
Berget bjöd dessutom på extra näring i form av blåbär och hjortron.
 
Lite spännande första gången när man vandrar och dessutom skall upp på toppar.
Man tror att man vet ungefär hur högt det är, men ofta gömmer det sig en eller flera toppar till efter den man sett nerifrån vägen.
Och på de olika platåerna fanns små sjöar och små stigar upptrampade av får som verkade ha betesmark på berget.
En glad duo, som hade gott om tid för samtal om allt mellan himmel och jord.
 
Här fick jag enorm svindel. Det höga berget på ena sidan och stupet rakt ner till sjön på marknivå på andra sidan. Fysisk reaktion med illamående och kallsvettning, tills jag flyttade mig längre bort från kanten.
 
Till slut nådde vi ända upp till toppen.
Vilken känsla - och vilken utsikt!!
Där upptäckte vi dock att vi glömt all form av eld att tända triangaköket med, så det fick bli en välförtjänt paus med snickers istället.
Min första topp, men definitivt inte den sista.
 
Utsikt över till lilla staden Henningsvaer.
 
Happy girl on top of the world.
 
Vandringen ner blev lite klurigare.
Till en början gick det bra, men när vi passerade trädgränsen hamnade vi på enda sidan av ryggen där det var mycket undervegetation och luriga stora stenar som man inte såg för de meterhöga ormbunkarna.
Då blev jag rätt stressad eftersom jag är rädd att korsbandsskadan skall slås upp om jag trampar fel eller halkar nerför en sten.
Men till sist kom vi tillbaks till bilen och körde till en rastplats där vi tände stormköket och lagade en suveränt god middag. Frisk luft och vackra vyer gör en extra hungrig.
Solen på väg ner när vi åt middag.
 
Sedan körde vi vidare till Henningsvaer som ligger på ett pärlband av öar längst söderut på Austvågoya.
En sån himla söt liten stad med små mysiga krogar och trähus.
Påminner om de gamla fiskesamhällena längs Bohuskusten.
Och de har nog jordens vackrast belägna fotbollsplan.
 
Henningsvaer.
 
Sedan körde vi in i Svolvaer för att se solnedgången där.
Hurtigrutten låg klar för avgång vid kajen och vi tog en promenad ut till piren där sjönmanshustrun står staty och väntar på att hennes man skall komma hem från havet.
Hit vill jag tillbaks. Och strosa runt på bryggorna i centrum. Såg sjukt mysigt ut.
Som avslutning fick vi den mest fantastiska solnedgång, helt i rosa.
AMAZING!!
Hurtigrutten lämnar Svolvear.
 
Pink sky  - A perfect ending to an amazing day.
 
 

Sömn

Ett par nätter med dålig sömn klarar ju de flesta.
Men när det gått många år med för lite sömn, då börjar hjärnan och kroppen gå sönder.
Minnet blir sämre.
Man får svårt att fokusera.
Känslorna tar över där man normalt kunnat tänka mer rationellt.
Man tappar ord.
Stressen ökar i kroppen.
Metabolismen försämras.
Man kan få problem med tarmarna.
Immunförsvaret försämras.

Men hur gör man då för att få mer sömn?
När man är rastlös.
När man har hundra saker man vill hinna med?
Hur gör man egentligen när man bara fokuserar på att ta hand om sig själv istället för alla andra?

Det låter så lätt, men för mig är det extremt svårt.

Göteborg - Umeå - Lofoten

Söndag kväll.
Hoppade på tåget norrut från Göteborg C.
Två byten på vägen till Umeå; Hallsberg och Gävle.
Bara en kvarts byte i Hallsberg och höll tummarna för att SJ skulle leverera enligt tidtabell denna resan.
Och det gjorde de. I Hallsberg byte till ett litet mysigt Bergslagståg, typ som våra pendeltåg.
Tillsammans med en hel massa glada festivaldeltagare från Way out west på väg hem.
Utanför Fagersta fick vi njuta av en fantastisk solnedgång.
 
Väl framme i Gävle var det lite segt. 
Nästan två timmars väntan på nattåget som skulle gå halv tolv.
Hade fått tipset om en krog mittemot station, men den hade just den kvällen stängt redan kl 22.
Fördrev tiden med att jaga zombies med mobilen istället.
Tåget rullade in på utsatt tid och jag försökte göra det bekvämt nog för mig för att kunna sova lite, men det var svårt. För mycket resfeber och längtan i kroppen tror jag.
Strax före sju rullade vi äntligen in på Umeå Östra och där stod Andreas och tog emot mig med en bamsekram.
 
Promenad hem till honom och sedan ner i sängen för att få oss lite sömn.
Några timmar senare tog vi bussen ner på stan för att jag skulle få se lite av Umeå innan avfärd norrut.
Besökte Lagerhaus såklart och kollade in deras butik + lager - arbetsskada.
Sedan tog vi en promenad genom stan tillbaks till lägenheten.
Fint i Umeå längs älven och mycket grönt.
 
 
På kvällen kom en vän till Andreas över och vi åt middag tillsammans och lyssnade på hits från 90-talet.
Eurotechnoeran. Man blir liksom lite lycklig ända in i hjärtat, även om mycket är skitdåligt.
Men man skall aldrig underskatta nostalgi.
 
Tisdag  - resdag 1
Vi tog en promenad til flygplatsen och hämtade upp hyrbilen.
Sedan började resan norrut med Lofoten som slutdestination.
Först ett stopp i Skellefteå för att köpa med oss mat för några dagar.
Efter det stopp på platsen där man korsar polcirkeln såklart, det måste ju förevigas på foto.
Vidare norrut mot Gällivare där vi stannade på en vacker rastplats vid en fors med en gammal stenbro.
Och ett till fotostopp vid en vacker sjö.
Förbi Kiruna. Mäktigt att se gruvan, eller jag berget ovan mark. Och också väcker det mycket känslor och tankar kring samerna som hela tiden trycks undan för statens vinstintresse.
Det är så mycket man inte får lära sig i skolan om vår egen ursprungsbefolkning och deras liv och även lidande.
We made it so far!!
 
 
Stenbron utanför Gällivare med mitt eget troll.
 
Så fantastiskt vackert landskap det finns i detta land.
 
Till sist kom vi fram till Abisko fjällstation.
Tanken var att åka linbanan upp på fjället ör att se midnattssol. Det visade sig dock att de slutat köra kvällsturerna för säsongen.
Istället tog vi oss ner till sjön och lagade en sen middag med Lapporten som kuliss.
Sällan har mat smakat så bra som då.
Vi med Lapporten i bakgrunden.
 
 
Trevlig utsikt till middagen.
 
Efter ytterligare en stunds bilkörning nådde vi Riksgränsen.
Där var det kallt. Termometern i bilen visade på fem grader.
Första gången jag korsat gränsen så långt norrut. En mäktig upplevelse med fjällen runtomkring oss.
 
 
Sedan vidare mot Lofoten via Narvik.
Vi letade efter lämpligt ställe att sätta upp vårt tält.
Hittade en superfin plats precis vid havet där solens sista sken fortfarande lyste upp horisonten, men upptäckten av toalettpapper i gräset gjorde oss inte så sugna på att campa just där.
Efter ett stopp till vid en utsiktsplats över en fin vik hittade vi till sist en camping där vi valde att stanna och slå upp tältet. Sandvika camping ett par minuters bilresa väster om Svalvaer.
Klockan halv fyra på morgonen, framme på Lofoten, kunde vi äntligen somna.
Sista ljuset från solnedgången.
 
Natt, men inte helt mörkt.
 
Fler inlägg om resten av resan kommer inom kort.
 
 
 

Vacay

(null)

Återkommer efter en vecka i norr med bilder och reseberättelser.

Var rädda om er där ute!


Roadtrip i Bohuslän

Om man som jag, blir kär i en tysk som fått för sig att Norrland är stället man vill bo på, så måste man ju anstränga sig lite och försöka visa västkusten från dess bästa sida.
Denna sommaren har det ju varit lätt med detta fantastiska väder.
Vi har promenerat hand i hand längs älven och sett kranarna i solnedgång.
Vi har haft lata eftermiddagar med sol och bad på Smithens badplats.
Vi har haft ljumma sommarkvällar med vin och samtal på balkongen.
Men nu ville jag passa på att ta min semesterdag mitt i veckan att visa Bohuslän med dess klippor.
Resrutten för dagen.
 
Vi startade norrut och tog vägen över Tjörn och Orust.
Vidare upp mot Gullmarsfjorden där vi tog färjan över fjorden och vidare till Lysekil.
Ett snabbt stopp på COOP för att köpa med sallad att äta till sen lunch på något trevligt ställe.
Det trevliga stället hittade vi i Lysekil, strax utanför Pinneviksbadet, nämligen Stångehuvuds naturreservat.
Klippor av röd bohusgranit, kristallklart vatten och en lite klippö ett tiotal meter ut från fastlandet som vi ville undersöka.
Pinneviksbadet i Lysekil.
 
 På den lilla kobben innan klippön lade vi oss efter att ha vadat ut med väskorna på axlarna.
 
Planen var att ta väskorna och vada över sundet till ön, men vattnet var liiite djupare än vi trodde.
Vi kom i alla fall till den lilla kobben mitt i sundet, så där slog vi oss ner och åt vår lunch och solade lite innan vi ville utforska den stora klippön närmre.
Att klättra upp ur vattnet på hala klippor fulla av havstulpaner kan bli både smärtsamt och blodigt, vilket Andreas fick uppleva. Men väl uppe på ön fick vi en mycket fin vy ut över Gullmarsfjorden.
Kristallklart vatten.
 
 
Kärlek
 
När vi badat klart rullade vi vidare mot Smögen.
Förutom diverse outlets finns där båtparadiset Smögenbryggan.
Stället där alla seglare samlas. En lång brygga med diverse små butiker och restauranger som slutar i en liten vik med de typiska bohusländska fiskebodarna.
Jag tycker det är ett mysigt ställe, men får lite krupp på klientelet av folk. Många riktiga stekare i stora båtar som mest sitter och visar upp att de har gott om pengar.
Men mitt i smeten såg jag världens gulligaste lilla segelbåt med ett gott bohemiskt gäng grabbar ombord.
Jag vet ju vilken båt jag helst hade hängt i om jag fått välja...
 
My kind of boat to hang in....
 
 
Fiskebodar i olika färger.
 
Vi fortsatte sedan kuststräckan norrut förbi Bovallsstrand ut till E6:an.
I Munkedal stannade vi för kaffe på McDonald's och hade då en mycket vacker solnedgång i backspegeln.
Ett fint avslut på en helt underbar dag i sommarsverige med den person som kommit att betyda så otroligt mycket. Så glad över att ha fått visa kusten och att den togs emot med öppna armar.
Magiskt avslut på en fantastisk dag.
 

Prideweekend i Stockholm

Efter jobbet på torsdagen tog vi tåget upp mot huvudstaden.
MTR fick chansen denna gången.
Planen var att se om någon av våra tåggrannar kunde tänka sig att byta plats med en av oss så att vi kunde få sitta tillsammans, min granne var snäll och flyttade =)

Väl framme på Sthlm Södra tog vi en taxi till Mornington City Hotell på Nybrogatan där vi skulle bo kommande tre nätter.
Bra läge, fint hotell och en fantastisk frukost som kunde intas på en mysig terrass på baksidan.
Vårt rum på Mornington med fönster in mot lugn sidogatan.

På fredagen tog vi det lugnt. En lång frukost och lite vila på rummet innan vi promenerade iväg med Fotografiska som mål. På vägen dit hann vi in om Östermalms Saluhall innan vi fortsatte mot Slottet och gamla stan.
Vi flydde solen in i slottskyrkan. Så vacker den är med alla sina målningar i tak och alla guldmålade ornament.
Sedan hamnade vi mitt i högvaktsbyte och ridande vakter i paraduniform. Så vi fastnade vid slottet i en timme innan vi promenerade vidare genom gamla stan mot Slussen.
Just området runt Slussen är just nu inte vackert någonstans eftersom det är en enda stor arbetsplats de kommande åren, men vi tog hissen upp till Gondolens takterrass och fick se Sthlm från ovan – mycket bättre vy!

 Fantastisk frukostbuffé som hade typ allt.




Vackra Slottskyrkan, för evigt liv.


Det flaggades stolt överallt i staden med regnbågens färger.


Slussen och Sthlm från Gondolens takterrass. Älskar staden och allt vatten sommartid.
 

Till slut kom vi fram till Fotografiska.
De hade ett par olika utställningar; Evelyn Bencicova - Merror, Linda McCartney & Mary McCartney - Mother Daughter och Cathleen Naundorf - Secret Times bl.a.
Jag gillade framförallt modefotografierna, medan Andreas föredrog naturfotona.
Men fina utställningar och kul att ha besökt Fotografiska för första gången. Foto är ju kul!!
Sedan blev det en rask promenad tillbaks till hotellet för att fräscha upp oss inför kvällens Gröna Lundsbesök och konsert med The Hellacopters.

 
  
    
Lite blandad kompott från pågående utställningar på Fotografiska.
 
Vi mötte upp min grekiske vän Adonis strax efter fem inne på nöjesparken.
Ett kärt återseende efter sju år sedan förra mötet.
Vi tog en öl och pratade lite innan vi satte oss längs kajkanten och inväntade konsertstart.
Hellacopters var grymt bra! Nickes sång är helt felfri live och det var bra energi på samtliga, speciellt Dregen. Har inte sett dem sedan Hultsfred någon gång på slutet av 90-talet och då var musiken lite för punkig för min smak. Men nu med mer melodier och mycket piano är det ett grymt sväng.
Klipp från I’m in the band och en av mina favoritlåtar Toys and flavors finns att lyssna på.
Sedan tog vi en promenad i en varm sommarnatt tillbaks till hotellet.
 
Rocknroll när den är som bäst...

Magiskt med allt vatten och reflektioner från stadens ljus.
 
Lördag = PRIDE.
Men innan dess lite historia på Historiska museet.
Vikingautställningen var det enda vi hann med, men den var fin och på gården fanns det massa med familjeanpassade aktiviteter som bågskytte, pinnbrödsbakning mm.
Köpte med en sagobok om Fornnordiska myter till barnen. Den gjorde succé hos äldsta sonen som suger i sig allt det spännande om jättar, gudar och intriger.
Det var jämnt, men till slut vann jag genom att vara den minst sämst av två dåliga =)

Sedan mötte vi upp Adonis, köpte en flagga och satte oss i Humlegårdsparken och väntade in paraden.
Bra med folk ute redan då en timme innan det var dags. Andreas gjorde en insats och hämtade vår vinflaska på hotellet så vi kunde skåla lite som övriga runtomkring oss.
När paraden väl började var det en folkfest och glädjeyra i tre timmar.
Pride är viktigt på så många olika sätt. Vi har kommit långt i vårt samhälle och är mer och mer accepterande, men i många länder är en avvikande sexualitet = döden fortfarande år 2018.
Jag har så himla svårt att förstå hur kärlek kan vara så provocerande och föda så mycket hat och rädsla.

Det kändes tungt när det svartklädda begravningståget passerade till minne av de som inte längre lever och för att synliggöra dem som fortfarande lever under dödshot i vissa länder.
Men det kändes också starkt och fint att se när "Stolta Föräldrar" marscherade förbi. Att se hur de lyste och tog emot folkets jubel. För om man inte ens vågar komma ut till sina föräldrar som skall älska en no matter what, vad lever vi i för värld då?

My LOVE!

Peppade i väntan på paraden.


 
LOVE IS LOVE

När regnet kom valde vi att avvika från paraden trots att det var ett par ekipage kvar och gick hem till Adonis där vi drack lite vin, snacksade och fortsatte prata om allt mellan himmel och jord.
Därefter tunnelbanan till Söder för att köka middag på Bröderna Olsson Garlic & Shots.
De har så sjukt goda revben så jag beställde samma som sist. Även Andreas var lyrisk.
Efter en mycket trevlig middag tog vi farväl av Adonis vid Medis och bestämde att det absolut inte får ta sju år till nästa träff nu när han bor i Sverige.


Sjukt god mat och håller garanterat alla vampyrer borta.
 
 Friends for a long time despite distance.
 
Sedan gick vi hand i hand hemåt genom sommarkvällen och pratade om allt om vi alltid gör.
Denna fantastiska man. Som gör allt och lite till för att visa mig vad jag betyder, för att skapa trygghet och tillit.
Vilken jävla tur jag haft rent ut sagt. Hundra mil och ändå så nära.
Ur kärlekens perspektiv så är 2018 bästa sommaren på länge och jag hoppas det kommer måååånga fler som denna i framtiden.
 
Tack!