Har kommit ett par samtal in i min terapi.

Under slutet av senaste samtalet tror jag vi hittade en rejäl puck att ta tag i.

Min hyperaktivitet. Varför är jag så rastlös? Vad är målet med all aktivitet? Hur kan jag få mig att bli lugnare?

Detta är nog där fokus kommer hamna under kommande samtal.

 

Senare på kvällen bollade jag med kärleken, som kom med ganska mycket input.

Både rent teoretiskt och mycket pga att han har full inblick i mina känslor och tankar rörande de flesta livsomvälvande händelser under de sista åren av mitt liv.

Han trodde sig förstå vart psykologen ville komma med frågorna han ställde.

Mina symtom är tecken på att man är på väg in i utmattningssyndrom.

Vilket inte är särskilt förvånande, för det var ju just därför jag sökte hjälp vida vårdcentralen.

För att få prata med någon, för att få hjälp, INNAN det går så långt som sjukskrivning för utmattning.

 

Hittade följande på siten stress.se :

 

Kortvariga stressreaktioner

Vid kortvariga stressreaktioner hamnar kroppen i högsta beredskap under en kortare tid. Forskning indikerar att det framför allt är adrenalin- och nonadrenalinnivåerna i kroppen som höjs, för att på så sätt göra kroppen  beredd att agera och reagera snabbt. Den här reaktionen kallas också flight-and-respons-reaktion. Stressen försvinner när situationen är över.

Långvariga stressreaktioner

Långvariga stressreaktioner är mycket mindre nyttig än den kortvariga. När du utsätts för stressiga situationer under längre perioder är det framför allt kortisolnivåerna i blodet som förhöjs. Detta beror på den ökade aktiviteten i hypotalamus. Det påverkar ämnesomsättningen i kroppen, sömnsignalerna och sömnrytmen. Vilket i längden leder till att kroppen och hjärnan blir trötta av hyperaktiviteten. Dessutom påverkas humöret negativt. Minnessvårigheter, humörsvängningar och depression är inte helt ovanligt.

Akut stressreaktion

Vid en akut stressreaktion slår kroppens och hjärnans funktioner över. Tillståndet orsakas vanligen av en extremt psykiskt eller fysiskt pressand situation. Ofta kommer den akuta stressreaktionen direkt när pressen blir alltför stor. Exempel på när detta kan ske är vid en våldtäkt, naturkatastrof, olycka eller något annat som vi har svårt att ta till oss.

 

De två första checkar jag ju in direkt på.
Den sista är mer tveksamt, det beror på hur man räknar.
Men rastlösheten jag har inneboende är förmoligen alltså ett symtom på långvarig stress.
Och är det ett symtom finns det också ett sätt att kunna bli frisk från det.
Att hitta lugnet. Att njuta av nuet. Att inte stressa upp mig i onödan. Att kunna fokusera på en sak i taget.

Jag har varit långt nere i dalen, inte ända till botten, men nu vänder jag uppåt.
Med hjälp av vänner, familj, en fantastisk partner och min egen vilja att förändra, släppa taget och gå vidare.
Det värsta verkar vara över.
De senaste två månaderna känner jag mig lugnare, mer fokuserad och stabilare i humöret, men fortfarande lättstressad.
Och just ikväll hade jag en ångestattack där jag inte hanterade situationen som jag fått i uppgift - d.v.s tänka rationellt.
Det var det som fick mig att läsa lite artiklar och skriva av mig.

Men Rom byggdes inte på en dag, så jag tar ett steg i taget och kan ändå se att jag kommit en bra bit framåt från i vintras när panikångestattackerna började komma.

Andas.

Det blir bra till slut.