Lofoten - Vilhelmina - Göteborg
Torsdag förmiddag rev vi vårt camp i ett lätt duggregn och började vår resa hemåt.
Vi hade förgäves hoppats på en förbättring i väderprognosen för att åka österut mot Tromsö, men den visade på regn, regn och mer regn.
Vi hade förgäves hoppats på en förbättring i väderprognosen för att åka österut mot Tromsö, men den visade på regn, regn och mer regn.
Så beslutet blev att påbörja resan hemåt ett dygn tidigare och istället få ett dygn tillsammans hemma i lugn och ro.
Vi startade färden i Laukvik, en dramatisk liten fiskeby med en pir med fyr.
Små fiskebåtar guppade fram och tillbaks på den böljande Atlanten utanför piren.
Stora träställningar stod uppställda där fisk sedan skall torkas.
Vi startade färden i Laukvik, en dramatisk liten fiskeby med en pir med fyr.
Små fiskebåtar guppade fram och tillbaks på den böljande Atlanten utanför piren.
Stora träställningar stod uppställda där fisk sedan skall torkas.
Fyren i Laukvik.
Bryggan innanför piren.
Efter ytterligare en bits bildfärd med kurrande magar hittade vi "the perfect spot" för att fixa vår lunch.
En sandstrand med betande kor...
Triangakök fram. Hacka lök och vitlök, steka upp tillsammans med kantareller, korv och lite grädde.
Varsin bit bröd till det och det smakade himmelskt i denna fantastiska miljö.
Triangakök fram. Hacka lök och vitlök, steka upp tillsammans med kantareller, korv och lite grädde.
Varsin bit bröd till det och det smakade himmelskt i denna fantastiska miljö.
När vi väl städat upp efter oss, då fick jag lov att gå och hälsa på kossorna.
Andreas var lite nervös över att de skulle komma och förstöra vår matlagning om jag gick tidigare =)
Andreas var lite nervös över att de skulle komma och förstöra vår matlagning om jag gick tidigare =)
Bästa lunchstället.
Mätta och glada gjorde vi upp resplanen.
Vi valde att ge oss norrut på Lofoten eftersom A inte varit där innan och för min del är allt sagolikt vackert.
Vädret var inte så kul, grått och regn hängde i luften hela tiden, men ändå, så mäktigt med dimmoln ganska lågt ner kring bergen och ett olycksbådande mörkt hav.
Till sist styrde vi bilden mot Lödingen för att ta färjan över till Bognes på fastlandet.
21:00 kom vi med färjan, efter en slutspurt som hette duga och en timme senare var vi över på fast mark.
Vi valde att ge oss norrut på Lofoten eftersom A inte varit där innan och för min del är allt sagolikt vackert.
Vädret var inte så kul, grått och regn hängde i luften hela tiden, men ändå, så mäktigt med dimmoln ganska lågt ner kring bergen och ett olycksbådande mörkt hav.
Till sist styrde vi bilden mot Lödingen för att ta färjan över till Bognes på fastlandet.
21:00 kom vi med färjan, efter en slutspurt som hette duga och en timme senare var vi över på fast mark.
:Hejdå Lofoten, tack för denna gången!
Vi kommer snart tillbaks!
Mörkt och sent på kvällen.
Jag sov ett par timmar för att orka köra senare då vi bestämt oss för att antingen sträckköra hela vägen hem med några stopp, eller se om det var bättre väder i Dalarna och stanna över natten där.
Det skulle tydligen vara 30 grader och sol i Mora - i Minnesota, min trötthjärna kollade inte så noga på YR.no ha ha. Blev en hel del skämt om det på vägen hem.
Det skulle tydligen vara 30 grader och sol i Mora - i Minnesota, min trötthjärna kollade inte så noga på YR.no ha ha. Blev en hel del skämt om det på vägen hem.
Vi körde inlandsvägen söderut. Gott om djur längs vägen, både älg och renar.
Ljuset så långt norrut är verkligen annorlunda. Magiskt!
Vi byttes av vid ratten tidigt på morgonkvisten och fortatte söderöver.
Körde förbi skylten "Malå" på vägen och tänkte på min vän Ulrika som kommer från orten.
Till slut kom vi fram till Vilhelmina där vi stannade och spanade in vart A skall göra fem av sina alla praktikveckor under hösten.
Mysig liten stad med fina hus i den gamla delen av staden vackert belägen vid en sjö.
Till slut kom vi fram till Vilhelmina där vi stannade och spanade in vart A skall göra fem av sina alla praktikveckor under hösten.
Mysig liten stad med fina hus i den gamla delen av staden vackert belägen vid en sjö.
Vilhelmina.
Lite zombierun uppe vid Vilhelmina kyrka.
Efter lite överläggande och kontroll av det svenska Mora, som visade på regn, beslöt vi oss för att dra oss österut för att kolla in ett av Andreas favoritställen - Saxnäs.
Vildmarksvägen österut blev det alltså. Nästan hela vägen hade vi en livlig älv/fors på vänster sida.
Vildmarksvägen österut blev det alltså. Nästan hela vägen hade vi en livlig älv/fors på vänster sida.
Väl framme tog vi av på en liten grusväg upp till foten av fjällen, bytte om till vandringskläder och gav oss iväg uppåt.
Den lilla toppen som i folkmun kallas Lilla Pojken var målet. Det gick ju lätt, 930 möh.
Sedan spanade jag lite upp på toppen intill - Stora Pojken och tänkte att vi borde nog ta oss upp där med, eftersom A misslyckades vid sitt förra försök.
Så vi fortsatte att gå och kom 45 minuter senare up på topp nummer två - 1134 möh.
Fantastisk utsikt. Marsfjället och sjöar på västra sidan och fjäll så långt ögat kan nå utan slut.
Mäktigt.
Den lilla toppen som i folkmun kallas Lilla Pojken var målet. Det gick ju lätt, 930 möh.
Sedan spanade jag lite upp på toppen intill - Stora Pojken och tänkte att vi borde nog ta oss upp där med, eftersom A misslyckades vid sitt förra försök.
Så vi fortsatte att gå och kom 45 minuter senare up på topp nummer två - 1134 möh.
Fantastisk utsikt. Marsfjället och sjöar på västra sidan och fjäll så långt ögat kan nå utan slut.
Mäktigt.
Amazing ride var den polske vandrarens kommentar när han nådde toppen...
Hyfsat nöjd på toppen.
Panoramavy av oändlig fjällnatur.
Höstfärgerna började smyga sig in i naturen.
Tillbaks till 45:an och färd söderut igen.
Himlen bjöd på en vacker solnedgång och vi stannade sent på kvällen i Mora för att äta.
Himlen bjöd på en vacker solnedgång och vi stannade sent på kvällen i Mora för att äta.
Sedan fem timmar till innan vi landade hemma vid halv fem på morgonen - dödströtta.
Med facit i hand skall man nog inte sträckköra 163 mil utan en ordentlig nattpaus, även om man är två förare.
Men vi fick se och uppleva mycket längs vägen.
När hyrbilen lämnades tillbaks måndag morgon hade den rullat 420 mil på 6 dygn... galet, men en helt underbar vecka med en fantastisk person.
När hyrbilen lämnades tillbaks måndag morgon hade den rullat 420 mil på 6 dygn... galet, men en helt underbar vecka med en fantastisk person.
Vackra vyer, intressanta samtal, kramar, kärlek, värme, motion, god mat, samhörighet.
Vad mer kan man önska sig?
Vad mer kan man önska sig?
Tack Andreas för en fin semestervecka långt borta från vardagsstressen.
Kommentarer
Trackback