Time for a break

De sista två och ett halvt åren har varit extremt tuffa.
Livsomvälvande och mentalt påfrestande såväl som ekonomiskt.
Och jag hade ärligt talat hoppats på ett bättre liv vid det här laget.
Bättre kommunikation, lite mer förståelse och samarbetsvilja, men nu är det inte så.
Och det enda jag kan göra är att lära mig att hantera saker på ett bättre sätt som gör att jag inte hamnar i allt för stora stresspåslag.
Därför går jag i samtal sedan i våras för att se mönstret och sakta förändra det till något bättre, mer rationellt och mindre emotionellt.
 
Energidepåerna har varit slut sedan länge.
Har ändå försökt bita ihop och köra på.
Att försöka vara en så bra mamma som jag kan.
Att umgås med mina vänner och ha ett socialt liv.
Att orka med jobbet heltid för att hålla ekonomin flytande.
Att träna för att det är bra för både kropp och själ, speciellt när man är stressad.
 
Men till sist rasade korthuset i samband med mammas bortgång och jag kände, fuck, det här håller på att gå åt helvete.
Om jag inte får ett break nu blir jag kanske ytterligare en siffra i statistiken över kvinnor med utmattningssyndrom.
Och från det är det inte säkert att man återhämtar sig fullt ut någonsin.
Mina barn är värda mer än så.
Jag är värd mer än så.
 
Så nu sjukskriven halvtid till siste oktober.
Nytt läkarbesök i slutet av oktober för ny bedömning om jag kan trappa upp arbetstiden eller stanna kvar på halvtid ytterligare ett tag.
Så nu blir det att omvärdera mycket, vilket är svårt.
Men mer sömn, mer tid för att bara vara, läsa böcker, pilla med foton, ta promenader, mysa med barnen.
Och jag hoppas att när året tar slut står där en starkare kvinna med mer energi redo att ta klivet in i 2019.
 
Som läkare sa: det är inte de som bara ligger och äter chips framför tv:n som blir utmattade - utan alla de "duktiga" som sliter på alla plan i livet och slår på sig själva för att de ändå inte anser sig vara tillräckligt bra.
 
Vilket fick mig att tänka på stresscoachens ord, som jag träffade i våras:
- Var snäll mot dig själv.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback