Igår när jag var på samtal frågade terapeuten mig; hur viktigt är det för dig att ta hand om dig?

Hur då frågade jag.

Ja, att du är snäll mot dig själv, ser att du duger, att du gör bra saker, att det du gör är tillräckligt, ger dig själv kärlek osv.

Jag är skitdålig på det. Och det är inte första gången jag hör att jag måste vara mer snäll mot mig själv, att vara mot mig som jag skulle vara mot min bästa vän.

Varför är det så svårt?

Varför är det mycket lättare att alltid vara kritisk? Att aldrig tycka man gör eller är tillräcklig?

 

Idag är det alla hjärtans dag.

I år ger denna dagen mig bara smärta.

Men pappa ringde redan kl sex imorse och önskade mig en fin dag i alla fall :)

 

Idag bestämde jag mig för att rycka upp mig.

För att ta tag i saker som borde gjorts för länge sedan.

Sätta gränser och stå upp för det som är viktigt för mig i mitt liv - min kärlek.

Och jag har en första tid bokad redan nästa veckan på privat mottagning för PDT-behandling på mer regelbunden basis än att få samtal med en psykolog jag inte riktigt känner att jag kan öppna mig för en timme var femte vecka.

Nu tar jag kontrollen över detta och ser till att återfå min balans.

 

Så ikväll hade jag bokat en timmes yogapass för att ge mig själv lite kärlek.

Det var längesedan jag yogade.

Såååå skönt och så bra mentalt.

Gick därifrån med en varm känsla inombords.

 

Glad alla hjärtans dag till er alla.