Livstecken

Det är dags att visa tecken på liv här på bloggen.
Tiden räcker inte riktigt till. Sitter sällan vid datorn och att skriva mycket text från mobilen är som ni alla vet, inte särskilt effektivt.
 
Är inne i en mycket hektisk arbetsperiod just nu.
Dels för att vi som jobbar inom försäljning har våra bästa månader nu fram till jul.
Då jag jobbar med varuförsörjning till kedjan börjar min peak redan i oktober, men droppar sedan av runt v.50 medans de som jobbar i butik har fullt ös fram till nyår med julhandel och sedan rea.
Förutom att det är som mest att göra denna perioden brottas jag med daglig problemlösning och en massa felaktigheter i systemen, som nu ärligt talat, håller på att suga musten ur mig.
Ena dagen känner jag mest för att lägga mig ner och gråta och andra dagen skrattar jag av galenskap.
 
Min klocka ringer 04:45 varje dag. Klockan sex är jag på jobbet.
Måndagarna blir långa, ibland går allt smidigt och jag har hunnit jobba undan en del redan på fredagen och kan gå hem vid fyra, andra gånger har jag suttit kvar till halv åtta på kvällen.
Tisdag, onsdag, torsdag och vissa fredagar är det jag som hämtar Oliver och då går jag halv tre från jobbet.
Sedan är det middag för lilleman, lite lek, bus eller bokläsning som gäller tills Patrik kommer hem och så blir det välling vid sex och nattning vid halv sju.
Därefter brukar vi äta middag och titta på nåt avsnitt av en tv-serie i soffan innan jag däckar i säng vid halv nio-nio om kvällarna.
Så mycket mer hinns inte med just nu.
 
På det personliga planet slits jag just nu mellan frustration och besvikelse men känner också förväntan och glädje.
Väldigt dubbla känslor alltså.
Energin räcker inte riktigt till till allt det negativa bara och hjärnan går på högvarv för att lägga fram olika scenarion av framtiden.
 
Jag längtar just nu väldigt mycket till julen och att vara ledig några extra dagar varje vecka.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback