Igår på pendeln hem från jobbet satt jag mittemot två gymnasietjejer som planerade terminens första klassfest.

Det skulle involvera en hel del alkohol.

Framförallt skulle de få killarna i klassen att dricka.

"Tjejerna vinner" upprepades gång på gång under resan.

 

Samtidigt hade den ena tjejen sms-kontakt med en kille.

Hon läste sms:en högt för sin kompis och bad om råd vad hon skulle svara, så på det viset hade även jag hela konversationen klar för mig.

De teasade lite om att det skulle bli jobbigt för honom imorgon varpå han ville veta vad som skulle hända.

 

"Det innehåller inga droger i alla fall förutom alkohol" var väl ungefär det svar han fick.

Svaret tillbaks kom blixtsnabbt;

- varför inte?

Tjejernas svar tillbaks blev att det var inte så bra att mixa droger och alkohol.

Svaret tillbaks lika blixtsnabbt;

- inga problem att mixa varken kola eller E med alkohol.

Tjejerna verkade här inte ha full koll på vilka droger han refererat till.

 

Här någonstans började jag känna mig väldigt olustig till mods och kände att jag helt enkelt inte bara kunde sitta tyst och lyssna på planerna.

Planerna som kanske skulle leda till något som kan förstöra så mycket framåt.

Så jag började helt enkelt prata med dem.

Berättade att det spelar ingen roll hur spännande den där killen verkar han är inte värd energin om han håller på med droger - det blir bara problem. Och det slutar illa. Lägg er energi på någon annan istället!

Vad jag inte berättade om är de vänner och bekanta som jag och min man haft som gjort voltor på kåken eller ännu värre som inte ens lever längre p.g.a droger.

Något man inte tänker kommer hända en själv eller personer i sin närhet när man är 17 år.

 

Tjejerna blev nog mest generade och förvånade att jag ens sa något.

Men jag hoppas att de nånstans i bakhuvudet ikväll har med sig mina ord och kanske tänker sig för en minut extra.

 

 

Ditt barn kommer tycka du är världens jobbigaste för att du ställer alla dessa frågor och ställer krav på att få veta vad som händer i barnets liv. Har du dessutom en riktigt svår tonåring kanske du kommer få ord som "kärring" och "håll käft" kastade emot dig om inte ännu värre.

Men tro mig, det är värt besväret. En dag när de blivit vuxna kommer de tacka dig för att du orkade bry dig trots massivt motstånd av revolternade tonårshormoner som vill bli självständiga.