Förlossningsberättelse då Rasmus kom till oss.
Hela resan startade på söndagsmorgonen den 13:e april.
Då började jag känna av förvärkar och började klocka dem med tidtagarur.
Ringde förlossningskoordinatorn på förmiddagen för att kolla hur värkarna skulle se ut då det var dags att åka in.
Helst skulle de hålla i sig i upp mot en minut med ca 5 minuters mellanrum innan jag skulle fundera på att bege mig till sjukhuset.
Där och då hade jag bara värkar som varade i 30 sekunder och ca 7-8 minuter imellan.
Alltså inte riktigt dags ännu.
Bra tyckte Patrik som helst inte ville ha den 13:e som födelsedatum ifall det skulle inträffa på en fredag någon gång. Skrockfull?
Vi tog som vanligt magfoto och Oliver var med och killade mamma på magen.
Det kom att bli sista magbilden från denna graviditet i vecka 39+0.
Dagen passerade i lugnt tempo. Killarna var iväg ute och lekte och jag låg mest på soffan och kollade på tv samt klockade värkar till och från för att se hur de förändrades under dagen.
Oliver nattades som vanligt och vi gick och lade oss strax efter tio.
Jag hade dock såpass ont att jag inte kunde somna.
Fortsatte klocka värkarna från sängen och insåg att det nog började bli dags att ringa till koordinatorn igen.
Exakt 00:00 14:e april tog de emot mitt samtal.
Fick då rådet att åka in och att det var på Mölndals sjukhus vi var välkomna till, vilket passade ypperligt eftersom Oliver skulle lämnas hos mina föräldrar på vägen.
Jag packade ihop det sista till min och bebis väska, samt det sista som Oliver skulle ha med sig till mormor och morfar, sedan väckte jag Patrik och meddelade att det var dags att åka till sjukhuset.
En stund senare satt vi alla i bilen på väg till Fiskebäck.
Oliver reagerade knappt, men var vaken hela bilfärden. Vi har ju pratat med honom så mycket under de sista veckorna att han skulle få vara hos mormor och morfar när det var dags för oss att åka till sjukhuset, så han visste nog vad det handlade om när han blev väckt mitt i natten.
Inget problem heller att få honom att somna om väl hemma hos mormor och morfar, så det var en snabb avlämning och sedan vidare till Mölndals sjukhus.
Halv två kom vi dit och blev uppkopplade till CTG.
Ser rätt glad ut trots smärtan och tröttheten.
En halvtimme senare fick vi komma in på förlossningsrummet där jag fick en gåstol som jag bad om samt lustgas lades fram så jag kunde ta vid behov.
Det var den bedövningen jag valt att ta precis som förra gången.
Vi fick oss ett par goa garv där jag hasade runt med gåstolen, tur man kan ha lite humor mitt i allt det halvjobbiga det underlättar ju.
Insåg rätt snabbt att det skulle bli lite mer utdraget denna gången då jag fortfarande bara var halvöppen.
Nattens outfit: Happy socks, sjukhussärk, förlossningstrosa och blöja. Känner mig glödhet och skulle platsat på NY fashion week any year *s*. Har i alla fall snygga örhängen =)
Senare väljer jag att faktiskt lägga mig på sängen och börja andas lustgas då värkarna gör som mest ont.
04:00 görs en ny kontroll över hur mycket jag öppnat mig, men det står kvar på fem cm.
Däremot kan de inte känna av någon fosterhinna och frågar mig väldigt noggrant om vattnet gått någon gång under den senaste veckan, vilket jag svarar att det inte har såvitt jag vet.
Sköterskan tycker det är konstigt märks, men jag kan inte svara bättre. Har inte märkt av varken något forsande eller litet sipprande.
Eftersom jag är sjukt trött så får jag lite starkare smärtstillande så jag kan vila en stund efter att jag kontrollerat att det ej har ngn avstannande effekt på värkarbetet.
Ont, det gör ont, det gör ont...
Strax före halv sex får vi in lite fika.
Mackor och saft, så jävla gott var det just där och då, jag kände mig helt utsvulten.
Mackor och saft, så jävla gott var det just där och då, jag kände mig helt utsvulten.
Fick äta i intervaller mellan värkarna som nu kom oftare och gjorde betydligt ondare än innan.
Så mumsa macka, svälja, andas lustgas...
Vid sju är det skiftbyte på förlossningen så det är ju bra att det inte hann börja innan.
Så nu kommer en ny barnmorska in och hälsar på oss och hon får nästan direkt händerna fulla.
För strax efter sju börjar mina krystvärkar komma igång.
07:10 har vi en vattenavgång, så jag hade rätt, mitt vatten hade inte gått.
Sedan ber de mig ta det lugnt och krysta försiktigt då huvudet är på väg ut.
Här någonstans vill jag bara skrika att jag ger upp, ta mig härifrån för det gör så satans ont.
Som om någon står med blåslampa mot min öppning, en brännande smärta.
Men så hör jag att nu är huvudet ute så ta i vid nästa värk och så känner jag en glidande känsla och hör barnskrik och får höra att vår andra son kommit till världen.
07:19 daterades Rasmus födelse till.
Efter det kommer de tråkiga sakerna som att krysta ut moderkakan, som visar sig vara hel och fin.
Sedan skall det sys lite då jag denna gången sprack lite grann.
Det gör också sjukt ont men för det finns det bedövningsspray som svider som fan, för att man sedan skall kunna ge bedövningsspruta så man inte känner av tråcklandet.
Dessutom skall magen klämmas på upprepade gånger för att se så livmodern drar ihop sig som den skall och det gör den, men det är inte speciellt behagligt med allt magklämmande.
Men då har jag fått upp Rasmus på bröstet som letat sig framåt och redan börjat suga så då känns livet helt fantastiskt i alla fall!
Utmattad men lycklig mamma.
Sedan får vi äntligen vara en stund för oss själva inne på rummet med "Silverbrickefikan" och vår nyfödde son.
Vi käkar ostmackor och dricker varm choklad för fulla muggar samtidigt som Rasmus ligger i min famn.
LYCKA!!
Silverbrickan - en gammal tradition.
Till slut görs en sista klämning på min mage för att kolla livmoderns status och så blir vi utskrivna och nerskickade till BB två våningar under oss.
Stolt nybliven tvåbarnsfar.
2-årskalas med Pippi som gäst.
På annandag påsk bjöd Cornelia in till kalas.
Hela två år är hon nu, tiden går fort.
Patrik och Oliver åkte dit för att fira medan jag och Rasmus stannade hemma.
Det bjöds på korv och kakor + att Mias syrra klädde ut sig till Pippi och showade för barnen.
Mycket uppskattat var det.
En kram hade Oliver fått av Pippi också och han var mycket glad när han kom hem och pratade mycket om Pippi.
Lite lek på altanen med kalasbarnet i bakgrunden.
Pippi gjorde entré och alla ungar satt som ljus.
Kram fick man också...
Oliver och födelsedagsbarnet Cornelia.
När liten bli stor fort...
Ganska exakt på tolvslaget natten mellan söndag och måndag ringde jag förlossningskoordinatorn efter att ha klockat värkar ett tag.
Det var dags att åka in och se vem som bodde där inne i magen.
Väckte maken och packade det allra sista till min förlossningsväska samt Olivers väska som han skulle ha med sig till mormor och morfar.
När allt var i bilen klädde jag en sovande Oliver i sängen med tjocktröja och mössa och svepte en filt om benen och så in med oss alla i bilen.
Överlämningen av Oliver gick smidigt. Han somnade om på stört som tur var.
Märktes att vi pratat mycket om vad som skulle hända då det var dags att föda veckorna innan, för han var inte ens förvånad där han satt vaken i bilen och tittade ut i natten på väg ut till Frölunda.
Fyra dagar senare kom Oliver med pappa upp till förlossningen för att hämta mig och sin lillebror.
Fyra dagar då vi pratat i telefon morgon och kväll, men inte setts.
Att fyra dagar (+ en lillebror) kan göra ett barn så stort så snabbt - helt galet!
Kändes som att han blivit minst fyra månader äldre på de fyra dagarna och grymt tung att lyfta.
Älskade lilla oliv!
Han tyckte nog att lillebror var lite konstig som skrek och var röd... "lessen röd" var de ord som kom först ur munnen på Oliver.
Just nu i mitt överemotionella tillstånd gråter jag nästan varje gång jag är inne och pussar honom godnatt för att han växedr för fort. Och för att jag nu inte kan ägna mig så mycket åt honom när all tid går åt till att få igång amning med lillebror. Men får jag det att funka så finns det mer tid att spendera tillsammans med Oliver sedan och tiden är ju rätt knapp för om en dryg vecka går maken tillbaks till jobbet och deltidsdagispusslet startar här hemma.
Men jag är glad, glad över att vi nu är en till fin liten kille i vår familj.
Blessed!
Rasmus Sebastian
Imorse efter en natt med rejäla värkar kom han äntligen ut till oss vår Rasmus Sebastian, Olivers storebror.
50 cm lång och 3170 gram tung.
Och väldigt lik bror sin :)
Välkommen till världen!
Inte detta dygnet
Började klocka värkar imorse och ringde på förmiddagen till förlossningskoordinatorn.
Mest för att kolla när vi faktiskt bör åka in, då jag misstänkte att det var för långt mellan värkarna just där och då.
Som jag misstänkte. Barnmorskan bad mig höra av mig igen när jag hade värkar i ca 1 minut med 5 minuters intervall igen, då kunde det vara dags för mig som omföderska att komma in.
Nu på kvällen är vi fortfarande ite riktigt där, så jag får försöka sova lite grann under natten och se hur det utvecklar sig.
Men det gör betydligt ondare under värkarna nu än det gjorde imorse.
Missade ju hela denna latensfasen sist då vattnet bara gick och sedan kom nästan krystvärkarna igång direkt.
Nu är jag glad att jag missade den sist för så kul är det inte att ha ont var sjunde minut i stort sett hela dagen.
Tur P finns så han och Oliver kunnat busa och leka tillsammans.
Både ute på altanen och uppe på dagiset ovanför oss i snålblåsten, men Oliver var lycklig över att få komma ut och springa av sig lite.
Håll nu tummarna för att vi inte måste ge oss av mitt i natten!!
Sista helgen som tre?
Har känt av vad jag tror är lite förvärkar nu på eftermiddagen/kvällen.
Skall lägga mig i soffan sedan med en vetekudde över buken och hoppas att det lugnar sig lite.
Vill helst slippa åka iväg mitt i natten om det går att undvika.
Men kanske, eller troligtvis är detta sista helgen som tre i familjen.
Konstig känsla. Oliver har varit lite extra gosig och känslig idag, kanske han känner av detta också?
Men mysigt har det varit.
Först en bild från fredagsfrukosten vid matbordet där Oliver läste pappas Close Up till sin rostade macka.
Sedan på eftermiddagen igår kom Caspian med familj och hälsade på och lekte.
Det roligaste var att springa och jaga varandra och hoppa från soffan i gästrummet ner i kuddhavet på golvet.
Sedan när Caspian skulle gå hem var Oliver superledsen.
Imorse hade vi supermysmorgon i sängen.
Först sov Oliver till efter sju, sedan ville han gärna ligga kvar och bara mysa, vilket är ganska ovanligt.
Och så fick han lyssna lite ljudbok med pappas ena hörlur och det var jättespännande =)
Annars var det bad som stod på schemat som vanligt för grabbarna. Jag passade på att ta igen mig på soffan när de var borta.
Cornelia och Mia var också och badade och man ser ju att de båda små är riktiga baddjur som älskar vattnet.
Efter middagslur och lite mellis passade vi på att ta oss ut på gatan hemma och cykla lite innan regnet kom.
Oliver vill inte gärna använda pedalerna till annat än att vila fötterna på än så länge utan för cykeln framåt genom att ståputta och springa med snabba steg.
Men fort går det så jag hinner ju inte ikapp i nuläget. Roligt tycker han att det är också!
Vi invigde nya fina sommarjackan idag också när det inte var så kallt, men med en fleecetröja under.
Håll nu tummarna för att bebis håller sig lugn till åtminstone efter natten!
En sån dag...
Idag har varit en rätt deppig dag.
Vet egentligen inte varför, men har känt för att gråta mest hela tiden.
Mitt taskiga humör gick ut över Patrik imorse då jag skällde på honom för att nya klädförvaringen fortfarande inte var uppsatt i skötrummet.
Det visade sig dock att min tidsuppfattning var helt åt helvete och att han köpt den på väg hem i tisdags och inte i fredags förra veckan som jag trodde.
I tisdags var vi ju dessutom på sjukhuset för att kolla till bebis, så jag vet inte när han skulle hunnit fixa det.
Nåja, jag bad om ursäkt för mitt påhopp och bad honom ta allt jag sa idag med en nypa salt.
Känner mig sjukt rastlös och tiden går långsamt när man bara mest ligger på soffan.
Försöker ha en rutin i alla fall och går upp samtidigt som Oliver och Patrik så vi kan äta frukost tillsammans.
Sedan tar jag det lite lugnt i soffan. Efter det sitter en stund vid datorn och jobbar med fotoboken från bröllopet och vår bröllopsresa och sedan tillbaks till liggläge i soffan där jag oftast sover nån timme innan Oliver och Patrik kommer hem på eftermiddagen.
Saknar jobbet, men hade inte klarat av att vara där då det gör ont att sitta en längre stund.
Försöker intala mig själv att njuuuuta av att bara kunna vila och känna livet som växer inuti magen.
Bra saker idag:
- Klädförvaringen är nu uppe och nu har syskonen varsin i skötrummet.
Så det är lite omorganiserat och de upptvättade babykläder som legat på vinstället en vecka ligger nu vikta på sin plats.
- Oliver är nyduschad och luktar godare än vanligt =)
- Bebis har rört massor på sig i magen idag och det är mysigt att känna hur den buffar runt där inne.
- Regnkläder till sommarsäsongen är beställda till Oliver för att ha på förskolan. Turkosa byxor och röd jacka!
- Ny trämobil med luftballong och flygplan beställd för att ha ovanför spjälsängen.
Sammansfattningsvis blir nog avslutningen av dagen bättre än starten =)
Minskade fosterrörelser
Har flera gånger de sista veckorna tyckt att dte inte rört sig så mycket i magen, men det har alltid kommit igång och blivit ett himla rabalder där inne när jag druckit iskallt vatten, mjölk eller juice eller ätit något.
Men idag hjälpte inte ens det.
Det kom ett par sega buffningar tillbaks endast så jag blev lite orolig, men tänkte att jag avvaktar lite.
Sedan somnade jag en stund på soffan.
När jag vaknade igen gjorde jag ett nytt försök med vatten och juice och lite godis, men märkte inte något nämnvärt.
Så när Patrik kom hem från jobbet ringde vi till sjukvårdsupplysningen som hänvisade oss till Östra sjukhusets telefon.
De tyckte i sin tur att vi skulle komma in och kolla upp för säkerhets skull.
De tyckte i sin tur att vi skulle komma in och kolla upp för säkerhets skull.
Så när Oliver fått i sig sin middag åkte vi till förlossningsavdelningen på östra.
Magen bleev kopplad till ctg och under ca 25 minuter följdes bebisens pulskurva.
Då kunde vi andas ut för pulsen låg och kurvade mellan 135-200 bpm så ingen fara på taket alltså.
Vi blev dessutom bjudna på saft och kakor, så Oliver var helnöjd med fram tills de sista fem minutrarna, då tyckte han att det var dags att åka hem.
Men nu kan vi andas ut och sova lugnt inatt.
Fick dock rådet att om jag blir orolig igen för att det inte rör sig så mycket så skulle jag komma tillbaks direkt och inte tveka bara för att man tror att man är nojig i onödan.
Skönt det i alla fall!
12 dagar kvar...
Nedräkning deluxe.
Ligger mest still i soffan, sover lite till och från då nattsömnen inte är den bästa just nu.
Halsbränna från helvetet och förkylning som vägrar gå över underlättar inte om nätterna.
Spännande varje dag att se om allt skall starta igång. Känner av lite förvärkar mest kvällstid men inget som tyder på att det är dags nu.
Tänk om allt blir helt bakvänt och vi går över tiden istället?
Gravidkrämpor
Förra graviditeten var lätt.
Dessutom kom Oliver drygt tre veckor tidigt så jag hann aldrig samla på mig vätska och svullna.
Denna gången är ALLT annorlunda.
Nu har vätskan börjat samlas sedan nån vecka eller två tillbaks vilket resulterar i svullna ben framförallt.
Dessutom svullnar händerna och jag har fått problem med karpaltunnlarna vilket gör att jag har ont i händerna och inte riktigt kan greppa om saker, eller ibland knappt ens bre min macka.
Värst är det såklart precis på morgonen.
Men detta syndrom bör försvinna efter förlossning då kroppen släpper vätskan igen, hoppas!!
Annars lunkar dagarna på här hemma.
Ligger mycket på soffan och tittar på TV.
Project Runway, Lyxfällan och Top Model.
Tvättar och viker tvätt.
Spelar SongPop på mobilen.
Jag kommer snart att vara hjärndöd...
Men jag gillar vårsolen som skiner utanför fönstret =) Kanske blir en fika på uteplatsen senare idag när det blivit lite varmare!
April fools day
April april, jag kan lura dig vart jag vill...
Gick upp tidigt imorse då jag lovat vara chaufför till flyget åt Ulrika och Caspian som skulle ta sig till norrland.
Himlen bjöd på en vacker rosa gryning och trafiken flöt bra.
Jag fick dessutom en smoothie att suga i mig på vägen =)
På vägen hem stannade jag för att tanka och fick en snilleblixt, att jag skulle luras lite med Patrik nu när det ändå var första april.
Ringde honom, men fick inget svar.
Tyckte det var märklig med tanke på att vi väntar bebis vilken dag som helst.
Körde en bit till och stannade sedan på en annan mack och ringde igen, men till jobbtelefonen.
Där fick jag svar.
Sa att jag blev stressad över att han inte svarade första gången och att jag misstänkte en vattenavgång då jag stannat för att tanka.
Stressnivån i hans röst gick inte att beskriva, så jag fick skynda mig att säga april april.
Vilket nog var tur annars hade han nog hunnit ringa runt till hela jobbet för att lösa sina sista lösa trådar inför födseln innan jag hunnit hem.
JAG tyckte det var ett kul skämt i alla fall =)
Sedan har vi varit på MVC och kollat magen idag också.
Allt var bra, pulsen är bra och ökar och sänker sig precis som den skall.
Magen har vuxit enligt kurvan och alla mina blodvärden var bra.
Nu har vi återbesök bokat om två veckor, men barnmorskan misstänkte att hon kanske inte får träffa oss då utan att vi istället har en bebis att snusa på.
Vi får väl se.... spännande minst sagt!
Nu har i alla fall nanoråttan klarat sig två dagar längre inne i magen än storebror =)