Nu är det två år sedan vi blev helt tagna på sängen av att vattnet gick - lite drygt tre veckor för tidigt mot beräknad födelse.

Men det gick ju bra det med. Hann ju både föda normalt, eller så normalt det nu blir med ett sätesbarn, samt till slut avnjuta ett akut kejsarsnitt.

Men så 18:48 så var han ute i världen vår älskade lille oliv.

 

Nu har vi fått ha honom hos oss i två hela år.

Två underbara år och två år av konstant trötthet då sömn är ett minne blott.

Men han är helt fantastisk för det mesta vår pojk.

Go och glad och lyssnar bra nästan hela tiden.

 

Mer och mer pratar han för varje dag som går och nu svarar han ofta med en "mmm" om man frågar honom nånting.

Han är pigg och alert och gillar att hoppa och springa.

Och han har en vilja av stål och ett ganska så kort tålamod... inte alltid en bra kombination =)