I början av förr sommaren skulle jag bara gå in och titta på vad kompisar haft för tider på varvet.

Något hände och vips hade jag betalat för en startplats.

Detta framkallade en viss ångest eftersom jag tyckter två mil är på tok för långt.

 

Nåväl året har bestått av ganska mycket träning och 2016 av extremt mycket träning p.g.a helt andra orsaker.

Men summeringen är ju ändå att jag nu inför varvet var i väldigt bra form och 12 kg lättare.

Hade satt målet ganska lågt - runt på under 2½ timme och komma i mål.
Önskan var att klara det på 2 h och 15 minuter.

Längsta träningssträckan i benen var 15 kilometer vid ett tillfälle, annars milen samt lite intervallpass.

En sträckning i vänster lår från fotbollen satte dock stopp för intensiv löpträning de sista 1½ månaderna och istället crostrainer + ett löppass/vecka.

 

Uppladdning

På fredagen körde jag ett kort styrkepass på gymmet.

Sedan åkte jag til stan för att gå på konsert.

Laddade med vatten och jordnötter.

Samt pastasallad i mängd.

 

Tävlingsdag

Vi var fyra ifrån damlaget som sammanstrålade på pendeln in mot Göteborg.

Första som startade kom igång en dryg timme före mig som startade sist av oss fyra.

Vädret var lite lurigt, ömsom sol och ömsom regnmoln, men totalt sett bästa löparväder; ca 14 grader, nästan ingen vind och inte så mycket sol.

 

Loppet

15:19 gick min start.

Körde på i ett lagom tempo från start och tänkte att jag håller det så länge jag orkar, men i alla fall 15 km innan jag börjar ta pw-intervaller.

Backarna tog jag med korta steg och bra hållning, ville behålla löpsteget och andningen.

Rullade på i högre tempo i nedförsbackarna.

Väl framme vid Sannegårdshamnen (drygt 9 km) stod fru Comazzi och hejade och boostade mig med en minikexchoklad. Dessutom fick jag veta tiden av henne för jag hade ingen klocka själv.

50 minuter och över 9 km i benen och jag kände mig pigg fortfrande, så det kändes ju som en bra inledning av loppet.

 

Vid Götaälvbron kom duggregnet. Skönt - mer syre i luften - energikick.

Hittade en lagkompis man utanför Dubliners på väg mot Avenyn.

Sista delen avAvenyn var seg som fan, men upp och runt Poseidon kom jag och sedan var det fullt sjå att inte snubbla på alla kastade svampar på marken.

Vid slutet av Vasagatan kom en skylt om att vi kommit 19 km. Jag kände som om jag fuskat en genväg eftersom jag missat ett par kyltar längs vägen.

Det kändes ju genast lättare när man "kapat" av 1-2 km på totalen rent mentalt.

 

Tillbaks mot Slottskogen och målområdet.

Över leden och där fick jag försöka peppa igång publiken till att peppa oss för de var bara tysta där de stod och såg trötta ut.

Vid sista km-markeringen fanns en klocka - 17:14 - WTF?

Det var då jag insåg, loppet var görbart på 2 timmar. Jag struntade i sista vätskekontrollen och tänkte, nu springer jag på det ista.

Grymt skön känsla att komma in på Slottskogsvallens fjädrande underlag och se målet där framme.

Armarna upp i luften, horns up, och så öka stegfrekvensen sista 100 m.

 

Kom i mål 2h och 35 sekunder.

SÅ JÄVLA NÖJD!!!

 

I'll be back next year - i en bättre startgrupp =)

 

 

 

 

I helgen flyttade jag till en lght jag hyr i andra hand i sex månader.

Det kändes hemskt att lämna huset och trädgården och alla minnen bakom mig, men detta är vad som måste göras, sedan får tiden utvisa vart resan slutar.

Väl på plats då jag fått iordning det mesta så kändes det ganska bra faktiskt och panikångesten kröp tillbaks till sitt mörka hål.

 

Tre nätter har jag nu haft barnen här om man räknar med inatt.

De verkar hittills ta allt med ro och ser fram emot att både vara hemma i huset och i lägenheten med den nya spännande gården utanför.

Denna veckan har vi försökt äta middag tillsammans allihop ett par gånger också för att underlätta övergången för barnen.

 

Jag känner mig lite gladare igen och har hopp om framtiden, hur den än blir och skall lägga fokus på att sova bättre nu när jag kommer ha flera nätter i veckan med ostörd sömn samt göra roliga saker som ger energi de dagar jag är ensam.

De dagar barnen är här ligger fokus såklart på dem och mycket mys i samband med nattning.

 

Hälsan känns lite låg just nu, mycket som snurrat i huvudet och dålig sömn gör väl sitt tänker jag.

Har kokat mig ingefärashot idag och hoppas att den kan hålla förkylningen stången till efter varvet för på lördag smäller det. Då skall det bli gött att bara fokusera på att springa och njuta av stämningen på stan i dryga två timmar. Kvällen efter loppet kommer spenderas med goa fotbollstjejer i ett spabad med ett glas bubbel.

OM benen bär mig från pendeln upp till Annelie vill säga =)

 

Kärlek till er alla, ta hand om varandra.