Till sist bestämde jag mig för att det var dags att våga satsa 100%

Har man hittat någon bra så har man.

Så får det bära eller brista.

Själv hoppas jag att vi har det där som bär läääänge.

 

En lång, slank karl från östkusten, som råkat bosätta sig i hålan längre bort från min håla.

Med hårväxt i ansiktet, tatueringar och glimten i ögat.

Lugn och sansad, men med mycket bus och livsglädje.

Som gillar bilar, öl och dansbandsmusik och hatar sport, men ändå är helt underbar.

Och framförallt  - en man kan prata om allt med - öppet och ärligt.

 

Ett guldkorn helt enkelt.

Mitt guldkorn.

I trätofflor.

 

 

Min remiss för röntgen av knä hade godkänts, så 7:e september får jag äntligen veta vad som är fel.

Har fortfarande svårt att sträcka ut benet 100% vilket gör att jag haltar lätt när jag går.

Har börjat jogga ett par minuter på varje cardiopass och det känns ok, men sjukt rädd för att trampa snett och förvärra det igen.

Men om nån månad kanske man kan löpa hälften av tiden och sedan öka successivt :)

Det blir bra till slut!