Imorgon är min andra semestervecka med barnen till ända.

En till härlig vecka tack var det fantastiska sommarvädret.

Mycket bad och bus har det blivit på olika stränder och hemma hos vänner.

Krabbfiske och häng med mormor och morfar.

Lek med kompisar till barnen.

Varvat med lite lugnare hemmahäng i soffan med film och tv-spel.

Ibland har man fått fly undan värmen och solen.

Det låter som att barnen är nöjda med sitt sommarlov i alla fall och det är huvudsaken.

 

För mig blir det nu en vecka med jobb tre dagar och två dagar ledigt samt en resa upp till Sthlm för att umgås med kärleken, träffa min grekiska vän som flyttat till Sverige, kolla in Hellacopters på Grönan och se Prideparaden.

Och imorgon kväll hämtar jag kärleken vid flyget. Denna underbara människa.

Just nu känns det som att jag vunnit högsta vinsten på lotto.

 

Har kommit ett par samtal in i min terapi.

Under slutet av senaste samtalet tror jag vi hittade en rejäl puck att ta tag i.

Min hyperaktivitet. Varför är jag så rastlös? Vad är målet med all aktivitet? Hur kan jag få mig att bli lugnare?

Detta är nog där fokus kommer hamna under kommande samtal.

 

Senare på kvällen bollade jag med kärleken, som kom med ganska mycket input.

Både rent teoretiskt och mycket pga att han har full inblick i mina känslor och tankar rörande de flesta livsomvälvande händelser under de sista åren av mitt liv.

Han trodde sig förstå vart psykologen ville komma med frågorna han ställde.

Mina symtom är tecken på att man är på väg in i utmattningssyndrom.

Vilket inte är särskilt förvånande, för det var ju just därför jag sökte hjälp vida vårdcentralen.

För att få prata med någon, för att få hjälp, INNAN det går så långt som sjukskrivning för utmattning.

 

Hittade följande på siten stress.se :

 

Kortvariga stressreaktioner

Vid kortvariga stressreaktioner hamnar kroppen i högsta beredskap under en kortare tid. Forskning indikerar att det framför allt är adrenalin- och nonadrenalinnivåerna i kroppen som höjs, för att på så sätt göra kroppen  beredd att agera och reagera snabbt. Den här reaktionen kallas också flight-and-respons-reaktion. Stressen försvinner när situationen är över.

Långvariga stressreaktioner

Långvariga stressreaktioner är mycket mindre nyttig än den kortvariga. När du utsätts för stressiga situationer under längre perioder är det framför allt kortisolnivåerna i blodet som förhöjs. Detta beror på den ökade aktiviteten i hypotalamus. Det påverkar ämnesomsättningen i kroppen, sömnsignalerna och sömnrytmen. Vilket i längden leder till att kroppen och hjärnan blir trötta av hyperaktiviteten. Dessutom påverkas humöret negativt. Minnessvårigheter, humörsvängningar och depression är inte helt ovanligt.

Akut stressreaktion

Vid en akut stressreaktion slår kroppens och hjärnans funktioner över. Tillståndet orsakas vanligen av en extremt psykiskt eller fysiskt pressand situation. Ofta kommer den akuta stressreaktionen direkt när pressen blir alltför stor. Exempel på när detta kan ske är vid en våldtäkt, naturkatastrof, olycka eller något annat som vi har svårt att ta till oss.

 

De två första checkar jag ju in direkt på.
Den sista är mer tveksamt, det beror på hur man räknar.
Men rastlösheten jag har inneboende är förmoligen alltså ett symtom på långvarig stress.
Och är det ett symtom finns det också ett sätt att kunna bli frisk från det.
Att hitta lugnet. Att njuta av nuet. Att inte stressa upp mig i onödan. Att kunna fokusera på en sak i taget.

Jag har varit långt nere i dalen, inte ända till botten, men nu vänder jag uppåt.
Med hjälp av vänner, familj, en fantastisk partner och min egen vilja att förändra, släppa taget och gå vidare.
Det värsta verkar vara över.
De senaste två månaderna känner jag mig lugnare, mer fokuserad och stabilare i humöret, men fortfarande lättstressad.
Och just ikväll hade jag en ångestattack där jag inte hanterade situationen som jag fått i uppgift - d.v.s tänka rationellt.
Det var det som fick mig att läsa lite artiklar och skriva av mig.

Men Rom byggdes inte på en dag, så jag tar ett steg i taget och kan ändå se att jag kommit en bra bit framåt från i vintras när panikångestattackerna började komma.

Andas.

Det blir bra till slut.

 

Andreas fick inte tag på tågbiljett till vettigt pris på söndagen så han körde upp till Uppsala där han tog tåget vidare hem till Umeå.

Jag och barnen fortsatte till Östhammar/Öregrund till våra vänner med alla hundar.

Resan upp gick bra och vi gjorde många små stopp så barnen kunde sträcka på benen.

Vilket paradis de har där uppe på sin gård längst in på grusvägen,

Ungarna kunde sticka ut direkt på morgonen i trädgården och man kunde ändå slappna av och ta det lugnt.

Tre härliga dagar fick vi där med utflykt till Öregrund och diverse lekplatser samt ett studiebesök på Roslagsägg där man packar ägg ut till livsmedelsbutiker.

På torsdag fm sade vi adjö och styrde bilen norrut mot Ockelbo.

Ljudboken om Loranga, mazarin och dartanjang rullade ett par gånger under höga skratt.

Väl framme var det ytterligare ett kärt återseende av vänner och tillökning i familjen sedan sist.

Tre år är lite för lång tid mellan gångerna.

Även här tre härliga dagar med lekplatshäng, lek i Wij trädgårdar, bad och loppis.

Men söndag morgon var det dags att fara hemåt igen för byte till pappavecka och jobbvecka för mamman.

Hade gruvat mig lite för hemresan. 64 mil i bil ensam och med två småbarn är en rejäl sträcka.

Men det gock hur bra som helst med några stopp.

Första stoppet var Falu koppargruva. Vi hann inte med en guidad tur, men vi kommer nog tillbaks för det.

Sedan våffellunch på ett mysigt ställe och slutligen bad utanför Mellerud på Vita Sands camping - helt fantastiskt ställe.

Barnen ville inte riktigt lämna badet så vi blev en halvtimme sena, men det gjorde inget.

Underbar vecka och strålande väder.

Hoppas på nån form av repris nästa år :)

Nu har jag varit på tre samtal med psykolog.

Anledningen är att lära mig hantera emotionell stress orsakad av andra människor, d.v.s bortom min kontroll.

Och eftersom jag inte kan kontrollera dem, måste jag lära mig att kontrollera min reaktion som är responsen på deras aktioner.

Hittills har vi inte kommit till några konkreta övningar, utan mer pratat om att jag åste sänka mina förväntningar på hur människor i min närhet skall agera, så blir det mindre besvikelse, frustration och stress.

 

Nu har jag blivit ombedd att ta och skriva ner konkreta situationer som gör mig stressad och hur jag agerar på den stressen.

Har ett litet block i handväskan att fylla på med händelser i.

Den första blir väl det faktum att rekryteringen för min kollegas föräldravikariat har skitit sig helt.

För det första påbörjade man rekryteringen väldigt sent. Hon berättade att hon var gravid runt påsk och annonsen kom ut först i början av juni.

Nu har bägge kandidater som man kände kunde vara bra tackat nej och rekryteringen börjar om på ruta ett.

Så just nu ser det ut som att jag blir ensam på logistik ett tag efter semestrarna.

Klart att det gör mig stressad, för om jag blir sjuk eller måste vabba så finns det ingen som kan fördela varor till butikerna och då kommer det inga leveranser en vecka.

 

Men, idag försökte jag tackla det på ett bättre sätt än innan, så jag mailade min chef och frågade om företaget var medvetet om riskerna då ovan situation kan uppstå.

Och utifrån det kan jag bara göra mitt bästa den tid jag är på jobbet helt enkelt.

Räcker inte det så är det utanför min kontroll och beror faktiskt på att andr människor väntade så länge i första läget.

 

Ser det som ett framsteg.

 

Men den riktiga nöten att knäck är ändå de mer personliga relationerna och när de inte fungerar helt friktionsfritt.

Då är det ofta fritt fall, klump i magen, svårt att andas, yrsel och en inre röst som nedvärderar mig själv.

Och DET måste jag ändra på, för det kommer bryta ner mig annars.

Så jag tror att det var ett mycket klokt val att söka samtalsstöd för att kunna må bättre.

 

Dessutom behöver jag semester och vila.

Ser fram emot roadtrip med barnen till goda vänner uppåt i landet under sommaren.

Tre år sedan sist är alldeles för längesedan.