Plötsligt dök den upp i mitt huvud.

Den gamla låten av Gyllene Tider.

Den som sakapar nån sorts vemod när festen är slut och man sitter där ensam igen.

 

 

Saknar någon som omfamnar mig, håller mig där i sin trygghet, stryker mig över håret om och om igen och bara låter mig gråta tills tårarna tar slut.

Som säger att det kommer bli bra, att jag inte skall oroa mig, att livet blir bättre igen.
Inga tips, inga råd - utan bara sitter där med mig i alla känslorna tills det lugnat ner sig igen.

 

Berättade för barnen att mamma inte mår så bra just nu, att hon får medicin för det.

Att det inte har med dem att göra, eller är deras fel, men att jag behöver deras hjälp för att snabbare må bättre.
Att de gör som jag säger till dem första eller andra gången så inte all energi går åt till att bråka om varenda lilla sak. Att de inte skriker så mycket då jag är extremt ljudkänslig just nu och höga ljud får mitt huvud att nästan explodera.

 

Nytt år snart.

Nystart.

Ny energi.

Nytt liv.

Liv.