I söndags skrev jag Högskoleprovet.

Har förberett mig genom att plugga matte i fyra veckor.

Fick bra hjälp från min kusin och en vän skickade sin bok med förberedelser inför HSP till mig.

Tusen tack till er!

 

Visste att just de kvantitativa delarna skulle bli de värsta.

Hade helst velat haft ett par barnfria veckor till att kunna plugga ostört på, men man får göra det bästa av det man har, så jag kom i alla fall bra mycket bättre förberedd än om jag inte pluggat matte alls.

 

Skrev i Trollhättan och det var ösregn hela dagen, så det fick bli snabba korta promenader utomhus för att få syre inför nästa delprov.

Medelåldern i min provlokal var nog mellan 19-25 år på de flesta, några runt 30 och så jag.

Försökte hålla min strategi att fokusera på det jag var mest säker på och sedan gå tillbaks på de svårare uppgifterna och till sist gissa på resten.

 

Det kändes ändå ok när jag gick hem efter 8 låååånga timmar och en rätt mör hjärna.

Kämpigt att behöva vänta 5-6 veckor på resultat bara.

Men eftersom jag är både otålig och nyfiken laddade jag hem facit + delproven och satt igår kväl och försökte klura ut ungefär vart jag landar ihop med de senaste årens normeringssnitt.

 

KVANT: 0,9

VERB: 1,8

 

Vilket borde ge mig ett resultat på ca 1.3 totalt. (beror lite på vart meritvärdena för HT20 landar).

 

Vågar inte riktigt tro på det förrän jag ser de officiella resultaten, men siktade på 1.2 eller högre, så lyckades jag med det är jag bra stolt över mig själv och kommer nog ha en känsla av att jag fan skall sluta förminska mig.
Jag är nog bättre än jag själv vågar tro.

 

Sedan att jag är betydligt starkare på den verbala delen är ju sjukt tydligt och väntat.
Så behöver jag skriva om skall jag nöta matten så jag höjer mig till en bit över 1 på den delen.

 

...tecknen är tydliga på att stressen ökat.

Tappar hår, glömmer saker i större utsträckning igen, inflammationer som blommat upp igen och kroppen är mer infektionskänslig.

 

Mantra: ta det lugnt, det löser sig, framtiden kommer bli bra.
Det löser sig med jobb, ekonomi, barnen och kärleken.

Andas.

Var snäll mot mig själv. Sänk kraven.

 

Det är inte värt att krascha över något som ligger bortom min kontroll.

 

Igår var sista dagen att anmäla sig till universitet och högskolor.

Jag skickade in min för ett par veckor sedan och väntar nu med spänning på att se om jag blir antagen.
Har sökt både hela program på heltid och lite enstaka kurser som går att läsa även bredvid heltidsjobb.

Allt beroende på hur framtiden blir.

 

Det är ju aldrig för sent att vidareutveckla sig och nu känns det som att det är dags för mig, med en liten knuff i ryggen av corona.

Nervöst ändå med tanke på att det är 22 år sedan jag senast satt i skolbänken.

 

Nu prepp och pepp inför Högskoleprovet den 25:e oktober.

Bara få stå där i din trygga famn

Och känna dina hjärtslag.

Att få vara nära.

Omfamnas tills världen utanför blir suddig och det enda som finns är du och jag.

Smärtan av saknaden och längtan får mig ibland helt ur balans.

Outhärdlig.

Ändå vill jag försöka härda ut. 

Detta året har varit ett turbulent år, inte minst på arbetsplatsen.

Fr.o.m. mars har jag och många kollegor varit mer eller mindre permitterade.

Och et ttag såg det ut som att bolaget kanske inte skulle överleva och vi var alla uppsagda.

Men nu är bolaget sålt till en kvartett med långsiktiga planer med vår VD i spetsen.

Det känns skitroligt!

 

Sedan vad det innebär för mig rent konkret vet jag ännu inte.

Men hoppas det finns plats för mig på deltid i alla fall, då jag har siktet inställt på studier och kommer behöva ett extrajobb vid sidan av för att få ekonomin att gå runt.

Det hade ju varit guld om man då fick fortsätta arbeta på världens roligaste företag med saker man redan kan.

 

Så i fredags smygfirade jag med ett glas bubbel på lokal till ljuv blues live.