Knät mår bättre.

Fysioterapeuten sa att jag såg stark ut och att jag hade kontroll imorse.

Så vi bestämde oss att jag inte behöver komma tillbaks.

Jag vet ju vilka övningar jag behöver för att komma tillbaks till där jag var och ännu bättre.

Det handlar bara om att få tummen ur och göra det.

Har ju varit tvungen att söka lite jobb då jag söker a-kassa för de 20% jag är utan arbete.

Lite märkligt det där ändå. I somras när jag sökte mer desperat för att jag inte visste om jag hade jobb alls efter årsskiftet fick jag knappt ens ett "tack, men nej tack".

Nu har jag blivit uppringd ett par gånger bara kort efter att jag skickat in ansökan.

Det verkar börjar röra lite mer på sig på arbetsmarknaden helt enkelt.

 

Studierna har väl hittills inte gått lysande eftersom jag de senaste 2,5 barnveckorna haft barn hemma med lindriga symtom så de inte fått gå till skolan.

Samtidigt har jag behövt jobba mina 80%.
Så den där 1,5h studietid jag räknat med varje dag har uteblivit och på kvällarna har jag varit helt slut.

Men jag har inte gett upp helt ännu utan siktar på att lämna in något på första inlämningsuppgiften och få feedback och möjlighet att revidera till inlämnningstillfälle 2.
Nu är dessutom föräldrautbildningen slut så nu finns det ju tre timmar till varannan måndag kväll till godo. Den blev ju så förskjuten p.g.a sjukdomsbortfall från våra kursledare.

 

Våren är på väg.

Dagarna blir ljusare, fåglarna kvittrar och snart försvinner nog isen från vattnen så man kan hoppa i från bryggan igen.

Kvar står jag ändå med en hel del frågetecken som jag önskar kunde rätas ut.

Hur kan man bara klippa så utan att  prata ut?
Nu har det ändå gått åtta veckor sedan mailet som satte punkt.

Och hur snabbt kan allt kvarsteånde bli löst, så att det inte skall hänga med under hela året?
Jag vill att allt skall bli klart, så att jag kan släppa helt och ta hela fulla klivet framåt...

 

...Framåt i min framtid.
Där jag skapar min dag, min lycka och min glädje.

Jag är på god väg att bli den jag känner igen, fast i en bättre och mer medveten version.

 

Hur blir det bättre än såhär?