Bra start på 2021

Året rivstartar med nästan bara roligheter.
För nu tänker jag helt ignorera att jag drog upp min korsbandsskada i helgen som gick.
 
Men jag känner tacksamhet inför:
Nya vänner funna genom vinterbadandet.
Fler starka kvinnor i min vänskapskrets.
Fler mogna, sansade män i min vänskapskrets.
Barn som håller sig friska.
Pappa som håller sig frisk.
Bättre kommunikation med barnens far.
Att jag skrattat så jag gråtit flera gånger under januari.
En spontan middag på stan.
Champagne på en onsdag för att fira ett förlängt konsultuppdrag.
Min kusin som alltid ger vettiga råd och som får mig att skratta.
Bad i havet, bad i sjön, bad i vak.
Solen som tittar fram och längre dagar.
Bättre och lugnare samspel med barnen hemma.
Hemmajobb de flesta av månadens dagar.
Möjligheten att studera på distans i min egen takt.
Möjligheten att få nya erfarenheter yrkesmässigt i och med min nya tjänst.
Att jag blickar framåt och fortfarande håller mig öppen och nyfiken.
Att jag blivit bättre på att lyssna efter vad jag orkar för stunden.
Att mitt umgänge och min personlighet uppskattas.


Fokus

Hur mycket jag än önskar dela livet tillsammans med någon,
så är inte nu rätt tid att försöka hitta någon till det.
Och det beror inte bara på Covid-19.
Nej, nu får det bli fokus på barn, jobb och studier 6 månader framåt.
Så får vi se hur världen ser ut då.
 
Dessutom känns hjärtat ganska så trasigt och tilliten inte på topp.
(null)

 
 


En sorgens dag

Fick ett sms idag från en av mina bästa vänner.
Hennes pappa hade gått bort i sviterna av corona.
Denna man som bjudit på så många skratt och oförglömliga citat.
Livet är kort, man påminns om och om igen.
 
Vila i frid pappa Jan.
Världen är helt klart fattigare utan dig, men jag tror du håller låda på nästa ställe och möter oss med en dräpande kommentar som får oss att skratta tills tårarna rinner.
 
 

Kallbadare

God fortsättning och hoppas ni alla haft en bra start på 2021.
Julaftonsdopp med två andra glada nissar.

2021 för mig startas liksom 2020 avslutades, lite i limbo.
En lång väntan på att få känna sig hemma igen som istället blev ett farväl, men utan att ses.
Vet inte riktigt hur jag skall hantera det eller komma vidare på ett vettigt sätt.
Börjar med att göra saker JAG blir glad av.
Och bada är en av de saker jag blir glad av, så i december inledde jag mitt liv som kallbadare.

Vet att min farmor brukade bada på Saltholmens kallbadhus långt in på höstarna när hon levde och var pigg, så dags att för arvet vidare. Plus att det är ett fint sätt att umgås med vänner (nya och gamla) och samtidigt vara i naturen.
Dessutom finns det ju hälsofördelar som jag är ute efter som endorfinernas humörhöjande effekt och ökning av blodcirkulation för lite varmare kropp.
Mitt allra första vinterbad ihop med nya vännen Cissi.

Vid första doppet låg vattentemperaturne på +5 garder och nu igår när jag tog ett snabbt lunchdopp hade den krupit ner till +1,5 garder.
Så igår blev det inget dyk ner i vattnet utan ett resolut steg efter vartannat nerför stegen.
Men SÅ skönt både i vattnet och efteråt.
Man känner liksom hela kroppens värme och hur det bubblar inombords av glädjerus och lugn.
Dessutom har jag lärt känna några nya fina människor som kommer med nya infallsvinklar och goa skratt.
Bilden beskriver känslan i kroppen väldigt bra!

Höjdpunkten var ändå mörkerbad i Ljungskile i mellandagarna där kammaneterna lyste upp som små självlysande blå plättar när vi simmade i vattnet - magiskt!

En sjö i lågt stående sol och nästan spegelblank yta är magiskt för själen.