Just nu försöker jag se varje litet framsteg som ett framsteg.

För att orka framåt.
Att stå som ett orubbligt berg, men ändå trygg och fast och i kärlek.
Inte alltid helt enkelt.
Men jag gör det faktiskt bra.
- inte perfekt, men bra.
Och ibland blir det ett halk tillbaks och ibland ett stort kliv framåt, men det är viktigt att jag påminner mig om att det hela tiden går framåt, även om det går långsammare än jag vill.

 

Jag investerar mycket i relationskontot till R och det gör skillnad.

Och igår fick jag ett kvitto på det, en helt underbart mysig stund bara vi två i affären där vi pratade, skrattade och han sedan själv tog initiativ och packade upp glassen vi köpt och lade in i frysen medan jag pratade med två av grannarna på parkeringen.

Massor med beröm och positiv feedback och en go känsla i hela mammakroppen.

 

<3