Sportlovsgetaway till Strömstad Spa

Jag och grabbarna brukar hitta på en jäkla mass skoj ihop, men oftast till mycket låg budget.
Så när jag såg erbjudande om sportlovslyx med 2 nätter för 1 slog vi till och vokade in oss på Strömstad Spa två nätter med spaingång bägge dagarna.
Vi var SÅ taggade när vi väl satte oss i bilen och åkte iväg.
 
(null)

Vädret var väl inte det roligaste, men det gjorde det ännu mysigare att ha sitt hotellrum att krypa in på. Där hade vi gott om plats. Badrum med badkar, ett litet kök med kylskåp, matplats för 6 personer, soffhörn vid TV och så ett separat sovrum som grabbarna fick husera i - jag tog bäddsoffan.
(null)
 
(null)

Vi startade vistelsen med två timmar i sparområdet och bad.
Fler barnfamiljer på plats så det fanns möjlighet till att vara lite mindre stillsam i spaområdet än när det bara är vuxna på plats.
Efter det tog vi varsin burgare och läsk i restaurangen.

(null)

Enda minuset vistelse igenom var att det inte fanns några barnvänligare alternativ på menyn under v.7 utan hotellet hade valt att lägga allt detta till v.8 när närområdet har sin sportlovsvecka.
Gav dem feedback att ta upp med management att det kanske kunde vara vettigt att ha det alla tre veckor som de hade boendeerbjudande för sportlovsfirande familjer nästa år.

(null)
I receptionen kunde man låna pingisrack och gå in till ett konferensrum du preppat med två pingisbord. Det blev en hel del rundor bägge dagar vi var där och spelet förbättrades avsevärt, även om det ibland blev lite sura miner i besvikelsen över att man inte var tillräckligt bra - vad det nu är :)

(null)
Familjeturnering i Roblox och lite godis på kvällen.

(null)
 
Dag två tyckte jag att vi alla borde få lite frisk luft, men det var inte helt lätt att gå omkring i det mysiga området eller ut på Laholmen när det var snöslask och skitblött, så det blev endast en kortare runda runt hotellet och ut på båtbrygga för att kolla möjligheter till havsbad.
 
(null)
 
(null)
 
Sista kvällen valde vi bort den svindyra a la carten (utan barnvänliga alternativ) på hotellet och tog bilen in till, vad som skulle vara Strömstads bästa pizzeria.
Där åt vi pizza, lekte ordlekar och hade det mysigt. Sedan hade jag lovat grabbarna ett besök i den gigantiska godisbutiken i Strömstads Shoppingcenter, så vi fick med oss en hel kasse godis tillbaks till hotellet.
 
(null)
Vi avslutade kvällen nere i baren med att skåla för vår lyckade minisemester och kom fram till att vi nog ville unna oss att åka på spa fler gånger.
Yngste ville gärna stanna en natt till och "kunde betala med sina sparpengar". 
Sa att jag höll med att det varit supermysigt, men att nu får det bli hemfärd så gör vi om det en annan gång, men GOTT betyg för denna lite lyxigare upplevelse får man ju säga :)

Betyg på Strömstad SPA:
Personal: 5/5 mycket trevliga och tillmötesgående.
Mat: 3/5 De missade att vi ville ha plain hamburgare till kidsen så de fick med ramslöksdressing på vilket inte riktigt gick hem och all familjevänlig buffé var endast planerad till v.8. Frukostbuffen var superbra!
SPA: 3/5 Det känns som att det behöver få sig en uppfräschning, de flesta bastu var mycket svalare än den temp som stod angiven. Inga handdukar fanns inne på själva spaavdelningen utan skulle hämtas upp på annat våningsplan innan, så had eman missat det hade man ingen handduk till bastun, borde kunnat ordnas smidigare.
Vissa eventduschar fick jag inte igång. Stora bassängen var en hit.
Rum 4/5: Rent och fräscht och rymligt. Saknade lite enklare husgeråd med tanke på att vi hade rum med kyl - typ en uppsättning assietter och några bestick. Chromecast hade verkligen lyft rumsupplevelsen, eftersom det nu endast fanns vanliga kanaler att titta på - hade enfladigt nog trott att det var standard uförtiden på lite flådigare hotell.



Julafton - tacksam

SÅ tacksam över dagen igår.
Vi åkte hemifrån redan vid tio till pappa och åt jullunch tillsammans innan vi hade julklappsutdelning.
Killarna blev så glada för sina presenter och det var skönt att se, då jag tycker det är jobbigt inför jul och födelsedagar ifall de blir besvikna.
Frågade pappa om han någonsin känt den oron när jag var barn, men det hade han inte.

Sedan åt vi gröt och spelade lite olika spel i olika konstellationer innan vi lättade och åkte vidare för att säga god jul till min faster och farbror på vägen hem till min kusin som spontant bjöd in oss till sitt julfirande.

Där var det hela bonusfamiljen som var samlad. Han och hans exfru firar tillsammans med barnen.
Exfruns nya kille var med samt hans barn, hans mamma och hennes partner sedan många år tillbaks + en annan halvbrasiliansk familj med två barn.
Så härligt att se hur man kan göra också, trots att man valt bort en kärleksrelation till varandra.
Och dessutom ha trevligt under kvällen.

Efter ett par timmar där och ett nytt cross-kitchen julbord, rullade vi hem så killarna hann spela lite på sina nya spel innan det var dags att hoppa i säng så de skulle orka med nytt julfirande hos sin pappas familj idag.

Men som sagt, SÅ tacksam för denna dag och alla inblandade.

Nu skall jag bara slå in äldste sonens födelsedagspresenter, sedan rullar jag till Skåne för ett par dagars julledigt innan det är dags att bita i ett årsbokslut.

Hoppas ni andra har en fin jul och ett gott slut på detta år!

<3

Spörsmål kring att hjälpa barn att fira sina föräldrar

Idag fick jag ett mail från en god vän.
Frågan som ställdes var om det var rimligt att andra familjemedlemmar hjälpte barnen att fixa presenter till högtidsdagar då man skilt sig och det inte naturligt finns en annan förälder närvarande att göra det.

I min värld är det självklart att den andra föräldern hjälper till att påmina barnen vid de tillfällen, så att de kan gratta sin andra förälder oavsett om man lever tillsammans eller åtskilda.
Inte nödvändigtvis att de måste köpa något åt barnen att ge bort, men att hjälpa dem ringa ett samtal på rätt dag eller liknande.

Och när de uppnått en viss ålder får de ta mer ansvar för att fixa något själva, men kanske ändå behöver en liten påminnelse typ "idag fyller pappa år - ring och gratulera honom så blir han jätteglad".

För mig handlar det mycket om att fostra människor som ser andra människor och inte bara är sig själv nog. Att man uppmärksammar familj och vänner vid speciella tillfällen och får detsamma tillbaks.

Som frånskild mamma är både mors dag och min födelsedag numera mest förknippad med en viss ångest. Kommer mina barn höra av sig? Kommer jag få en hälsning på min dag även om det inte är "min" vecka med barnen?

Och om det inte blir så - så är det inte för att barnen vill mig illa, utan de har helt enkelt inte fått hjälp.
Och hur uttrycker man sin besvikelse då utan att skuldbelägga dem?
Svaret är att man bara lite lättsamt säger att "häromdagen var det mammas födelsedag, nästa år blir jag glad om ni ringer eller skickar ett grattis-sms, vi kan lägga in i kalendern på telefonen".

Hur tänker ni kring detta?
 
 

Ett litet steg i taget

Just nu försöker jag se varje litet framsteg som ett framsteg.
För att orka framåt.
Att stå som ett orubbligt berg, men ändå trygg och fast och i kärlek.
Inte alltid helt enkelt.
Men jag gör det faktiskt bra.
- inte perfekt, men bra.
Och ibland blir det ett halk tillbaks och ibland ett stort kliv framåt, men det är viktigt att jag påminner mig om att det hela tiden går framåt, även om det går långsammare än jag vill.
 
Jag investerar mycket i relationskontot till R och det gör skillnad.

Och igår fick jag ett kvitto på det, en helt underbart mysig stund bara vi två i affären där vi pratade, skrattade och han sedan själv tog initiativ och packade upp glassen vi köpt och lade in i frysen medan jag pratade med två av grannarna på parkeringen.

Massor med beröm och positiv feedback och en go känsla i hela mammakroppen.
 
<3

Jul och nyårsfirande

Starten på årets julfirande får ändå inkludera jobbets julfest.
Den första på många år jag ens kunnat vara med på.
Och i år tillsammans med våra halvkollegor på Goodfellows.
Temat var "pynt". Så jag gjorde ett halsband av julkulor som såg ut smo discokulor och tog lite glitter som en boa.
 
(null)
Först lite bubbel på kontoret.
 
(null)
Sist på kvällen avslutning på Skanshof.
 
(null)
 
(null)
Efter en god middag uppe på Skansen Kronan med fin utsikt över Göteborg.
Fina lokaler och god mat. Men sjukt halt nerför gångvägen i snön.
 
 
Julafton firades i år dagen före hemma hos min pappa.
Yngste sonen var lite hängig, men piggade på sig på eftermiddagen, så jag lade inte så stor vikt vid det då.
Vi åt mat och öppnade klappar och spelade lite spel och hade det trevligt.
(null)
 
(null)
Sedan på kvällen körde vi Bingolotto med halva svenska folket.
Äldste sonen vann i alla fall 100:-
Tyvärr visade det sig att yngste hade covid efter test som pappan gjort vid lämning på julafton.
Vilket gjorde att både deras och mina planer för julafton blev ändrade.
 
(null)
Sent på julaftons kväll landade jag i Skåne.
Vi kom överens om att jags kulle vänta med att komma dit tills svärföräldrarna åkt hem, så nu får vårt första möte vänta ett tag till.
Men väl framme blev det lite sällskapsspel med As yngste son - klassikern Monopol.
 
(null)
På juldgen fick vi med oss bägge A's grabbar på bio och såg Avatar.
Så fina miljöer, men också sjukt jobbig känslomässigt. Satt och grät en hel del.
 
(null)
På onsdagen tog vi stora julbadet på Bjerreds Saltsjöbad. Bastu med aufguss och havsbad i 5-gradigt vatten i ett par timmar satt som en smäck.
Precis vad denna ångestfyllda kropp och själ behövde. Sov som ett barn den natten.
 
(null)
Den skånska granen.
 
 
(null)
Nyårsafton firade jag tillsammans med min äldste grabb, min kusin och hans pojk.
Mat, spel, film och fyrverkerier blev till en trevlig kväll ända fram till strax efter ett på natten, sedan inveg jag och sonen deras nya bäddsoffa och slocknade omedelbums.

(null)
Nytt år - nya möjligheter.
I år sätter jag inga högtflygande löften om träning mm.
Utan har baar en önskan om att hitta balans, energi och livsglädje istället för som nu i slutet av året - endast överleva.
 
 
Killarnas jullov fick fortsätta även under årets första vecka då jag tagit halvdagar föräldraledigt för att de skulle slippa fritids.
Vi var och badade på Nolhaga Parkbad, körde Laser Arena ihop med kompisarna E och H, kollade in nya utställningen på Lödöse Museum.
(null)
 
(null)
Testar att prägla mynt.

Stora sonen har haft sin kompis på sitt livs första övernattning hemma med tillhörande tacomiddag, film och godis. Samt att vi just den dagen firade att vi bott i vårt hem i 6 år nu.

Helgen vigdes helt åt att fira äldste sonen som nu fyllde hela 11 år.
Kalas med familjen på lördagen och kalas med kompisarna på jump yard på söndagen innan överlämning till pappan.

Nöjd kille <3


Halloween på Liseberg

För ett par veckor sedan blev det utlovade besöket på Liseberg äntligen av och nu i en halloweenpyntad park ihop med kompisarna draken och fladdermusen.
(null)

(null)
Holy fuck på göttebosska :)

(null)

(null)
Vackert i parken med alla pumpor och belysning.
Ungarna fick hämta varsin lapp att gå på bokstavsjakt med. Sedan skulle de klura ut vilket ord bokstäverna bildade och när de lämnade in sina svar fick de varsin godispåse.

(null)

Innan vi fick hem ville mina killar över till den "läskiga" sidan nu när de läskiga kommit fram. Trodde de skulle gå som plåster på mig som förra året, men de var betydligt tuffare i år och R hejade glatt på zombieclowner och gick sedan fram till Pennywise och frågade om de fick ta kort ihop med honom.
(null)

(null)
Det blev en fin eftermiddag och kväll i parken och tre nöjda barn i bilen hemåt på kvällen.
Så glad att vi fick ihop det till sist med kompisarna.
Lärdom till nästa gång är att köpa stora åkpasset och ett åkpass även till mig.

Så nytt besök till sommaren :)

Långweekend i Värmland

Äntligen fick vi ihop det. 
Tre mammor och våra sex pojkar.
Ett par dagar tillsammans i kompisens sommarhus i Värmland.
(null)

(null)
På vägen upp stannade vi i Åmål för lunch.
Det visade sig att det sammanföll med bluesfestivalen och det gjorde att det var en hel del coola gamla amerikanare på byn Solving kunde sitta och titta på.
Passade också på att hälsa på Hasse i studion en snabbis.

(null)
Bilresan gick riktigt bra. Killarna hade dagen innan fått uppdatera sin spellista och tagit bort alla de låtar vi brukar få spola förbi.

(null)
Värmland bjöd på sol och det blev ganska omgående bad i sjön intill huset.
Samma sjö vi åkte skridskor på under sportlovet.

(null)
Andra dagen efter att ha fikat lite mellis i det gröna packade vi ihop kickar, cyklar och korv och drog till actionparken i Väse.

(null)
Parken var över förväntan. I ett skogsparti fanns låghöjdsbana, ramper och pooler för kick/skate, ett utegym, parkourbana, löparslingor och grillplatser.
Det fanns också toalett och kran för att fylla på dricksvatten.

(null)
Det blev många timmar i parken som avslutades med korvgrillning.

(null)
På kvällen när vinden mojnat var vi ner kanoten och spände fast den i motorbåten så tog Emma en tur med alla kidsen ut till en ö.
Såg för jäkla skönt ut när de gled iväg i kvällssolen.
Kvar vid strandkanten blev jag och Jessika med varsitt glas vin - inte fel det helller.

(null)

(null)
Mina älskade killar ❤️❤️

(null)
Tredje dagen blev det nytt besök på actionparken eftersom barnen tyckte det var så kul.

(null)
Sedan lite krocket innan middagen. 
De fann sig ganska snabbt i reglerna och löste att spela en match till utan hjälp efteråt.
På kvällen kollade vi damerna när de spelade match i EM.

(null)
Dessa fina dagar avslutades med våffellunch innan hemfärd på söndagen.
Även på hemresan blev det ett stopp i Åmål för att sträcka på benen och äta glass.

Tack Emma för att du gjorde det möjligt!
❤️


Rasmus 8 år

För ett par veckor sedan fyllde in yngste pojk 8 år.
Som han hade längtat.
Eftersom han är supermorgonpigg fick han gå och lägga sig igen vid halv åtta och sova räv så vi kunde "väcka" honom med presenter och frukt på sängen.
 
(null)
Sedan hade vi kalaset hemma hos morfar som numera har lite svårt att gå i trappor.
På kalaset medverkade också min kusin med sin yngste son.
Det blev tårta, kakor och cider och så fick alla barnen varsitt påskägg av min pappa eftersom det var påskhelg.

(null)
Barnen visare morfar PokemonGo på sina mobiler i väntan på att kalaset skall börja :)
 
(null)
 

Nackdelen med att bo i flerfamiljshus

Det är att det kan vara extremt lyhört.
Våra hus är ganska billigt byggda och kostade därefter när de var nya också.
Alla innerväggar består av enkelgips och det är mycket lyhört framförallt för dem om bor på nedre botten.
Men det betyder inte att man kan kräva av sina grannar att de skall smyga och begränsa sig för att ljud uppfattas som störande, utan man skall kunna ha ett normalt liv.
En barnfamilj skall då kunna leka normalt under dagtid.
Normalt för barn i yngre åldrar är att man ibland glömmer sig och springer, eller hoppar ner ifrån något.
Ibland kryper man omkring på knä.
Allt detta låter ju såklart genom golvet ner till grannen under och jag har full förståelse för att det kan vara jobbigt, MEN det är fortfarande ljud inom vad som anses normalt för en familj under dagtid.
 
Nu har jag en granne som i perioder är extremt känslig för att vi låter.
För ca tre år sedan fick jag en hel del klagomål.
Jag gick direkt och pratade med personen ifråga och försökte hitta lösningar som var rimliga för att hen skulle känna att det kändes mer ok.
Jag tog också kontakt för återkoopling ett par veckor senare för att se om hen upplevde en förbättring.
Sommaren var varm det året och balkongdörr + fönster var öppna dygnet runt för at man skulle orka.
Fick då också klagmål på att vårt intima umgänge störde. Återigen försökte jag anpassa mig genom att försöka komma ihåg att stänga fönster och dörrar och vara tystare.
 
Stressen av allt detta + hot om anmälan gjorde att jag då i min redan stressade hjärna gick till katastroftänk om att bli vräkt från min bostadsrätt.
Detta ledde i sin tur till sämre tålamod och stor stress kring minsta lilla ljud från barnen, som gjorde att jag tog i dem för att försöka lugna ner dem och ibland skrek åt dem för att de skulle lyssna och bli tysta.
Ni hör ju själva, ingen bra metod och inte bra varken för barnen eller mig som kände mig helt värdelös men också fortfarande stressad över att vi störde för mycket.
Sedan gjorde samme granne en orosanmälan till soc då han hörde skrik och svordomar från mitt hem. Efter ett och ett halvt år i den karusellen så var självkänslan och självförtroendet jämnat med marken och det var faktiskt en stund när det kändes som märkast och all energi var slut som jag funderade på om jag skulle sluta finnas.

Nu när vi varit hemma, hela familjen, ett par dagar under årets första vecka.
Haft kalas i två omgångar om än i minimal skala och ett av barnen hade en lekstund med M som involverade leken att han var en hund och kröp på alla fyra, så kom nyss ett sms om att vi helst skulle sluta hoppa hage i vårt hem och att tålamodet var slut och att styrelsen alternativt störningsjouren skulle bli nästa instans.
Behöver jag säga att det var som att få ett slag i magen?
Att det triggade en enorm stress kopplat till allt som blev förra gången?

(null)

Sedan blev jag arg, rejält jävla arg.
För jag är för det första inte en människa som vill mina medmänniskor illa.
Jag går att resonera med om man gör det på ett normalt sätt och man kan gemensamt försöka hitta lösningar.
Jag har själv blundat för ljud från andra hållet och tänkt att ja ja, det jämnar ut sig då vi periodvis låter mycket också.
Skillanden är dock att barn är barn. 
Vuxna kan faktiskt själva välja om de vill spela extremt hög musik kvällstid eller ute på sin altan en sommardag.
Och när jag då för tre år sedan, kontrollerade vad som anses vara störande ljud från grannar som ej kan accepteras, så ingick inte barnlek under dagtid bland dessa.
Så det fick bli mitt svar och att om hen ville prata mer så var hen välkommen.

Denna gång väljer jag vad jag borde valt då för tre år sedan, men just då inte var kapabel till att välja.
Nämligen att inte låta någon annan påverka mig så att detta återigen får negativa konsekvenser för mina barn och för mig.

Men det är sjukt onice att inte kunna slappna av helt i sitt eget hem.

(null)

 
 




Var ditt eget solsken...

...när andra gör allt för att förmörka dina dagar.
 
Skaka av dig deras världsbild och bli tryggt förankrad i att DU duger.
 
 

Reflektion över 2021

Nyårsafton.
Ett helt år är åter till ända.
Ytterligare ett år präglat av pandemi på gott och ont.
Ett år att hitta tillbaks till mig själv, vem jag är, vad jag vill, hur jag vill leva.
Insikter som skänkt både glädje och sorg.
Det kan göra ont att växa, men det rä nödvändigt, har du väl startat den resan så går det inte att backa.
Så tacksam för dem som valt att finnas med mig i mitt liv och på resan.
Nu lite re-cap av året i bilder:
 
Januari
Vinterbadandet som jag stratade med i november 2019 fortätter.
Just denna dag var det magiskt. Solen sken och isen glittrade och jag kände genuin glädje i hela kroppen. Jag var JAG och kände lycka inuti det som varit så tomt, osäkert och sorgset.
 
(null)

Februari
Tack vare jobb hemifrån p.g.a. pandemi och restriktioner kunde man få en sådan här lunch vid havet en kall, solig dag i Ljungskile.
Naturen är det bästa botemedlet mot depression sägs det - jag förstår varför.
Det ger själen ett lugn som jag sällan får någon annastans än just vid havet.
(null)

Mars
Vi samlades ett gäng kvinnor och gjorde både ett bokstavligt men också rituellt bål där vi brände upp det förflutna. De orätter som vi valt att att ta emot för att vi där och då inte kunde bättre.
Och så drack vi fireballshots och levde <3
(null)

April
Våren skänkte oss livskraft och vi gick på vandring i grannkommunen där vi hade med oss picnic och fick se en liten skrivarlya mitt ute i skogen.
Som vanligt med barn så pendlar det ju från att vara total familjeharmoni till krigszon och tillbaks till harmoni. Men stunder som den här är ju värt allt det där.
När alla känner glädje och får vara delaktiga och ha roligt.
(null)
 
Maj
Vi testade att alla sova över i stugan hos Mikael en natt och hade ställt iordning matplats på altanen.
Köttbullar i vårsol är ju aldrig fel, speciellt inte efter man fått arbeta fysiskt med att räfsa löv, så solrosor och leka fritt i naturen.
Litet test innan jag och killarna skulle kalla stugan vårt hem under en vecka då det var friluftsläger för dem i Ljungskile.
(null)

Juni
Efter en mysig kväll hos en vän inne på byn där vi bjöds på gott grillat lamm till fotbollsmatch blev det ett spontant bad i den ljumma sommarkvällen och lite skålande i bubbel efteråt.
Och då jag reste mig från kallbadshusets bänk avtecknade sig ett tydligt hjärta från min bakdel.
Kärlek!
(null)
 
Juli
Koster besöktes, Koster som jag längtat efter i många år.
Och som vi togs emot. Magi.
Varmt väder, ljummet hav, dramatisk vind, skratt, god mat, närgångna måsar.
Allt på två dygn. 
TACK.
(null)
 
Augusti
Min månad.
Utlfykter, bad, glass.
Vi besökte Pilane och nedan skulptur fick det att pirra i min mage. Så mäktig.
Tillbaks till rutiner efter semstrar också skönt.
(null)
 
September
Fortfarande fina dagar, mörker inuti.
Försökte ta vara på vädret och göra saker utomhus med barnen.
Rasmus som nu börjat första klass. Och som fått nytt rum med stor säng som utlovat. Nöjd.
Käpade för att bibehålla glädjen, men kände mig liten, överkörd och så ledsen.
(null)
 
Oktober
Höst. Färger. Vackert.
Ofrivilligt lerbad nerför backe innan Tipi-konsert med Gaeya.
Barnsligt roligt och magiskt vacker konsert. Inramningen nästan trolsk.
Och hennes vackra röst. Rörd till tårar.
(null)
 
November
Firade Mikael i förskott med överraskningsmusikal av Bob Hund.
Vi skrattade och grät och hade en bra kväll.
En första kväll bland massor med folk.
Hade nästan glömt hur det var, kände inte att jag saknat det så mycket.
Fortfarande en sten i bröstet. Känslan av att jag inte duger när jag är jag.
(null)
 
December
Vi försökte komma tillbaks till det vanliga.
Jobb, jobb och ännu mer jobb.
Energinivån ner i backen. Hur löser man?
Vi ändrade om i vår relation, det blev lättare och mer glädjefyllt igen.
Snölek med spritkök för korvkokning och varm choklad i pulkabacken.
Luciatåg ut i det kalla havet. Galna, ja, kanske lite :)
Jul och nyårsfirande på gränsen till inställt p.g.a. förkylning.
Min självkänsla också inställd. Men en plan framåt.
(null)
 
Hej då 2021 och tack för alla insikter och lärdomar och all kärlek du gett mig.
 
 
* - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - *- * - * - * - * - * - * -* - * - * - * - * - * - *
 
 
2022
Välkommen!
Året då jag skall bli ännu mer JAG.
Välkommen in glädje och lek.
Välkommen in magi.
Välkommen in överflöd.
(null)
 
 
 
 

Dags för julledighet :)

Vi smygstartade Luciafirandet med ett kallbadande luciatåg den 12:e december.
Nästan hela gänget var samlat och gick ner i det isfria vattnet sjungande för full hals.
Kallt.... men inte så kallt som jag trodde, med tanke på att det denna gången var ca 5 grader kallare än senaste gången jag badade.
(null)
 
Efter doppet firade vi Mikael som fyllt jämnt.
De hade ordnat så fint för honom, med tomatsoppa i termos, hembakade foccaccior, snackshalloumi, små bakelser och choklad.
Och så fick han denna fina skulptur som är honom på pricken likt :)
Barnen fick grilla korv över öppen eld i eldstaden.
(null)
 
(null)
 
(null)
De var mer än nöjda kan man ju säga efter en timmes nsöbollskrig och sedan korv med bröd och en massa choklad och skumtomtar.
Rasmus kommentar när jag skickade honom bilden var "Vad fin jag är!". Sådant blir man ju lite extra lycklig av som förälder.
 
(null)
Sedan har vi gjort julgodis, tre sorter. Mammas mandelmasseägg, rocky road och så receptet på egen bounty som chefen slängde ur sig på teams. Det mesta är redan slut så nu när vi får två dagar ledigt innan julafton får vi göra en ny sats :)
 
(null)
Dessutom har granen klätts och tomten har hittat till den, för nu ligger det fullt med klappar under granen.
Nu håller vi bara tummarna för att vi får fira julafton tillsammans med lite nära och kära.

God Jul och ett gott slut på 2021 <3
 

Välkommen härliga vår!

Valborgshelgen spenderades i Ljungskile ihop med barnen och kärleken.
I hans mysiga lilla stuga på landet bland hästhagarna.
(null)
Killarna installerader sig i sängen innan vi gick ut och började arbeta i trädgården.
 
(null)
Att få klyva ved var bland det roligaste O hade gjort unde rveckan se han på söndagen.
Spännade att få testa yxan och klyva både vedträn och pinnar.
 
(null)
Sedan lade de upp för eld i kaplatornsform och fick tända inför korvgrillning.
 
(null)
Omnomnom.
 
(null)
När man är ute kan man hitta diverse olika små kryp, R blev kompis med en gråsugga.
 
Lördagen bjöd på lunchbad vid kallbadhuset tillsammans med några andra vänner.
Nu börjar det kännas ganska gott i vattnet sålänge man har sockar och handskar på sig.
(null)
 
(null)
Solen värmde på bra och det var lite sommarfeeling när man såg barnen leka i sanden.
 
(null)
Lite teckning i solskenet på en filt. Mikaels hus blev förevigat.
 
(null)
Sedan blev det våfflor med sylt och grädde till lunch.
 
På eftermiddagen kom Emma och Håkan förbi. De hade en golfhelg på Lyckorna.
Gemensamt tog vi en promenad bort till en badvik där vi vuxna badade och barnen samlade snäckor och kastade sten i vattnet.
(null)
 
(null)
 
(null)
Älskar Bohusläns klipphällar. Kan inte tänka mig att byta bort dem permanent mot någon sandstrand i världen.
 
(null)
Många bra klätterträn intill stigen ut till badviken.
 
(null)
På väg hem mellan hästhagarna med björkar på väg att slå ut.
En helt fantastisk helg med så ycket tid utomhus för oss alla.
Kul att se barnen räfsa löv, köra skottkärra och leka fritt på naturtomten.
Därimellan mobilstirrande, men helt klart väldigt mycket utelek och frisk luft, vilket gav god sömn.
 
Ser fram emot fler helger här ute i stugan med hela familjen <3

7-årskalas, utflykt och skön söndag!

(null)
Den 14:e april fyllde denne fantastiske kille 7 år.

Vi firade med tårtkalas hemma efter skola och fritids.
En liten skara på oss tre, pappa och Mikael.
Barnen hjälpte till att dekorera tårtan med nonstop och vi hade köpt en söt back med äppelmust på IKEA som gjorde succé.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
En nöjd kille efter presentöppning. Han fick en hel del saker han önskat sig och några andra saker som inte stod på önskelistan, men som också föll i god jord.
 
På lördagen bestämde vi oss för att göra en utflykt i vårsolen.
Gärdhem och en liten kultur och historia-slinga blev målet för utflykten.
(null)
 
 
(null)
Mysigt med fika i en glänta i solskenet.
Med oss hade vi lunchmackor, pucko, te, kaneläpple och chokladbollar.
 
Inne i skogen hade någn gjort motorsågskonst både på stubbar och även ställt dit olika figurer som såg ut som svampar och tomtar lite här och var.
 
(null)
Skrivarlyan Borgen Aftonfrid som byggdes för att få lung och ro från barn och kvinnfolk när det skulle skaldas dikter om hembygden :)
Kan man göra så nu också? Bygga sig ett eget litet krypin någonstans?
 
Pojkarna signerar gästboken.
 
(null)
 
(null)
Helgen avslutades med en helt fantastisk timme vid havet i solens värme med ett par dopp.
Och sedan middag med plockmat i stugan med kärleken <3
(null)
 

Harmoni

Livet just nu är fint!
Våren är på väg.
Jag har fått heltidsjobb under april månad, då en avdelning på jobbet behöver förstärkning.
Kärleken känns trygg, givmild och glädjefylld.
Min styrka och tilltro på mig själv vänder sakta men säkert tillbaks.
Jag vågar återigen lita på mitt "vetande" och vara trygg i att det guidar mig på rätt väg.
 
Min första inlämningsuppgift på kursen får godkänt om jag bara kompletterar den med referenser. 
Missade det helt. Är ju inte van vid denna typ av studier, men jag lär mig :)
 
(null)
 
Ser fram emot några extra dagars ledighet ihop med barnen nästa vecka när det är påsk.
Håller tummarna för såpass fint väder att vi kan hälsa på pappa och ta en fika på hans altan.
Och kanske häng med kusinen och hans kids om vi har tur.
Annars utelek och testa någon ny actionpark, eller göra ett nytt besök till den i Stenungsund som var en hit.
 
(null)
Kallbadhuset i Ljungskile i söndagskväll efter att jag tagit ett dopp i det salta kalla alldeles ensam.

Fokus

Hur mycket jag än önskar dela livet tillsammans med någon,
så är inte nu rätt tid att försöka hitta någon till det.
Och det beror inte bara på Covid-19.
Nej, nu får det bli fokus på barn, jobb och studier 6 månader framåt.
Så får vi se hur världen ser ut då.
 
Dessutom känns hjärtat ganska så trasigt och tilliten inte på topp.
(null)

 
 


Krönika 2020 / 2021

Så går 2020 mot sitt slut.
Hur summerar man egentligen detta konstiga år?
Som prövat oss alla på så många olika sätt.

Året startade i alla fall på Svalbard.
Dit jag rest med min kärlek för att fira nyår.
Och på nyårsnatten blev det ett stort pådrag då isbjörn återigen siktats i Longyearbyn och till sist sköts då man inte kunde garantera bybornas säkerthet längre efter tre besök i byn på kort tid.
Sorgligt, men gav också möjlighet för en långpromenad på solokvist på nyårsdagens eftermiddag för att lätta på ångesten och rensa tankarna.
Kom till sist ner till hamnen och stod där i mörkret och såg ut över det svarta arktiska havet och tänkte, vad skönt det hade varit att ta ett kliv ut och bara försvinna.
Ingen konkret tanke på att avsluta mitt liv, mer som att jag behöver bara få vila, få lugn och ro, jag orkar inte mer, jag vill bara försvinna bort från allt ett tag.
Tog mig samman och gick tillbaks till hotellet istället.
 
I januari firades store sonen som fyllde åtta år.
Jag gav mig själv en utmaning för att träna min trötta hjärna - att läsa minst 12 böcker under året.
Blev sjukskriven på 50%.
 
I februari fick jag medicinen justerad och började må bättre.
En hel del nedstämdhet försvann tack och lov.
 
Mars. Corona. Allt började förändras. När A lämnade min lägenhet i mitten av mars visste vi inte att det skulle ta tre månader innan vi kunde ses nästa gång p.g.a. pandemin.
Jag blev sista mars permitterad från jobbet och skulle framöver bara jobba 40%.
Det positiva med det var att jag kunde avsluta min sjukskrivning, men ändå få tid för återhämtning och mindre stress på barnveckor.
 
April bjöd på utmaningar i form av den sociala distansieringen. Jobbade hemifrån för att slippa åka kollektivt och träffade knappt någon alls. Blev ett par lunchpromenader och utomhusluncher ihop med fotbllskompisarna och vädret var ju fint så man kunde vara ute mycket.
Tidiga hämtningar hela våren av barnen med matsäck i ryggan och lekplatshopping på väg hem från fritids. Skönt att få lite mer kvalitetstid tillsammans med dem.
 
Maj var bara ganska lugnt och mycket promenader utomhus. Försökte mig på att springa lite stigar i skogen också i samband med Hitta Ut-appen, men hälsporren gjorde för ont.
Varsel kom från jobbet. Bolagets överlevnad var äventyrat p.g.a. Coronakrisen.

I juni fick jag äntligen träffa A igen. Helt galet vad man kan sakna en människa man tycker om.
Det var många svåra perioder för mig under de tre månaderna.
Jag köpte mig en SUP (Stand up paddleboard) för att göra det jag gillar mest, att vara i/på vattnet.
Blev en premiärtur i Hultasjön där jag lyckades somna när jag låg och solade på brädan och vaknade av att jag krockade in i en brygga i lilla viken där det ligger bostadshus. (Ingen bjöd på kaffe som i reklamen).
Sedan fick kusinen med mig ut på en mysig frukostpicnic på en liten kobbe utanför Torslanda.
Uppsagd fr.o.m. sista juni. Jobb året ut. Paniiiik. Hur skall det gå.
Började söka jobb och fundera på ev utbildning om det skulle bli svårt att hitta nytt jobb i krisen.
 
Juli innebar semester med barnen. Tillsammans med en vän och hennes son hade vi bokat tre nätter uppe i Idre på Storbo Adventure Camp.
Det var supermysigt och barnen klarade den långa bilresan skitbra.
Vi paddlade kanot och fastnade i en fors och fick släpa kanot genom terrängen en bra bit, vi fick åka ut på fisketur med värden och O fick en aborre på kroken.
Vi badade i Fulufjället på vägen hem och bodde en natt i Kristinehamn för att dela upp de långa milen hemåt.
Vi hälsade på släktingar utanför Kumla som har djur och pool.
Jag gjorde också två kortare trippar till Upplands Väsby där A var stationerad för tillfället.
Blev en hel del turistande på egen hand i närområdet då han jobbade.
Hittade också paddelkompisar via en grupp på Facebook så vi hade en fin förmiddag på sjön Norrviken.

Men det tär på en relation när man knappt ses och vi gjorde en paus, eller A gjorde paus och jag var helt förkrossad.
Stannade till på vägen hem hos en god vän i Kungshamn där de skaffat en lägenhet för att få lite livsvisdom av henne.

Den coolaste upplevelsen för mig ensam i juli var ändå paddling på SUP:en ut till Hindens rev en mulen kväll i juli.
Ringde pappa när jag satt längst ut och det började mörkna. Sedan bäddade jag åt mig i baksätet på bilen på parkeringen vid Svalnäs badplats och levde surfbum-liv en natt.
               

Augusti bjöd på två övernattningar ute på Franholmen. Första gången drog jag helt ensam för att få lite lugn och ro med mina tankar och känslor.
Packade sovsäck, liggunderlag, kylväska med lite mat och en ryggsäck med kläder och vatten på min SUP och paddlade ut.
Upplevde en vacker solnedgång och sedan en magisk fullmåne som speglade sig i vattnet vid klippavsatsen där jag sov.
Andra vändan fick jag med min kusinen.
A och jag bestämde oss för att kämpa vidare och han kom ner fem dagar i augusti för att bland annat fira min födelsedag. Den spenderades hos Strandflickorna i Lysekil med god mat och en nattpromenad ner till badviken där vi såg vintergatan på himlen.
Vi hann också med en campingnatt ute i Marks kommun ihop med Emma, Håkan och deras kids. Succé tyckte barnen.
  
 
I september firade vi A's födelsedag, femtio med spa och god mat på Säröhus.
En vacker solig dag med ljumma vindar och en långpromenad i Särö västerskog med lite meditation vid havet.
Lyckades också knipa en plats till högskoleprovet, så månaden innebar hårdplugg i matematik.
Så tacksam för hjälp från vänner; Toumo för att du skickade mig boken och min kusin för förklaringar till de logiska problemlösningar jag tycker är svåra.
 
I oktober skickade jag in ansökningar till universitet, både helt program och enstaka kurser.
Sedan skrev jag högskoleprovet och det kändes helt ok.
Vi fick också glada nyheter på jobbet. Företaget skulle få nya ägare, vår VD + ett par personer till hade gått ihop och köpt bolaget.
Med det fanns det en chans att nu få behålla en tjänst inom bolaget i alla fall.
 
November och sluttampen på en nästan 1½ lång stöttning av soc.
Så mycket jag lärt mig och stöttning jag fått. Jag är tacksam, men också lite kritisk till vissa delar inom perioden. Men det känns som allt landat på en SÅ mycket bättre plats än där det startade.
Men förändringen fortsätter och jag lägger mycket kraft och energi på att hålla den positiva trenden.

Resultatet på HSP kom i december, det var mitt bästa hittills! Kände mig stolt.
Sedan blev jag antagen både till program och ett par kurser.
Eftersom jag fick en ny tjänst på jobbet ville min arbetsgivare skjuta på min begäran om tjänstledigt för studier till hösted, då de ville att den nya organisationen skuölle få sätta sig.
Så jag tackade jag till en distanskurs på kvartsfart i Supply chain management.
Så fr.o.m. 1/1-2021 är jag anställd på 80%, arbetslös på 20% och student på 25%.
Det skall bli kul att både få göra nya grejer på jobbet och plugga lite för att se om det känns som att det kan vara något till hösten på heltid.
A och jag kom fram till att vi inte verkar mötas och bara skadar varandra, men två evckor senare var vi kanske inte helt klara ändå. Det hänger fortfarande i luften...
 
Nu är det bara någon dag kvar av detta året.
Det känns otroligt skönt.
Även om det har på många sätt varit ett mycket fint år så har det präglats av en otrolig ensamhetskänsla, en känsla av att inte räcka till åt alla, och känslan av att inte vara saknad eller efterlängtad.
Min självkänsla har aldrig varit såhär dålig och det gör att man blir mer självupptagen kanske.
Året avslutas också med ett definitivt avslut av relationen mellan mig och A.
Rationellt är det det enda rätta, men känslomässigt är det skitjobbigt att än en gång få förhopppningarna krossade och känslan av tillhörighet slagen i spillror.

Jag vet att jag i alla fall lärt mig mycket om mig själv.
Och utmaningen att träna min hjärna löste jag både med böckerna jag skulle läsa och att jag faktiskt pluggade matte och lyckades lika bra som jag hade hoppats.
Kapaciteten finns ju där, jag måste bara börja våga lite på den.
 
 2021
Jag vill gå in i nya året med övertygelsen om att jag är stark, modig, 
glad och kan hantera mina negativa tankar.
Att jag förtjänar lugn, trygghet och kärlek i mitt liv.

Nyårslöfte:
Tro inte på allt jag tänker - jag kan ha fel.
 
 
 
 
 

Oönskad

Igår var en sån där dag när jag kände mig helt oönskad.
För yngste sonen var det stor saknad av pappa ända sedan han kom i söndags kväll.
Och han har velat ringa och säga godnatt, vilket han självklart också får göra.
Men igår släppte det inte och han var på väg att springa ur sängen för att gå till pappa.
Då har han ändå fått sova två veckor intill ig då hans närhetsbehov har varit extremt stort just nu + att han drömt mycket mardrömmar.
Men helt plötsligt dög inte mamman alls och det tog lång stund och mycket tålamod innan han till sista somnade trygg ihopkurad i mina armar.

När jag sedan messade pojkvännen för att fråga om jag kunde slå honom en signal efter nattning av store sonen fick jag till svar att han behövde sova då han blivit inbokad på extra pass och skulle köra dubbelt + sex timmars resväg tillbaks från sitt hem i norrland först.
Självklart förstod jag att hans sömn var viktig, men känslan blev ändå att ingen riktigt ville ha mig och jag hade SÅ behövt prata en liten stund just för att jag kände mig så sjukt obehövd och oönskad.
 
Så tacksam att jag i alla fall firar julafton tillsammans med min vän i området ovanför mig.
Tapas, glass och bubbel och efter maten mysbrallor på.
Vad kan vara mer relaxed än så?
Och så håller jag tummarna för att vi kan fira jul på juldagen med pappa, eller åtminstone innan veckan är slut då vi väntar svar på ett coronatest på yngste sonen.
 
Well.... nu har jag två nyklippta oh nybadade pojkar som skall krypa upp i tv-soffan tillsammans med mig för lite julfika, popcorn och film såhär kvällen före dopparedagen.
 
GOD JUL till er alla!

(null)

 
 



Tankar framåt

Hur går jag vidare?
Hur skall julen firas?
Planer för 2021?
Framtiden?
 
Tankarna snurrar.
Känslorna pendlar som en bergochdalbana.
Försöker att inte fastna varken i självförebråelser eller offerrollen.
Det är ju inte konstruktivt för fem öre.
Men samtidigt undrar jag ju, är det något fel på mig?
Som gör att det inte funkar.
Har jag för stort behov av bekräftelse för att jag skall känna mig 100% trygg i en relation?
Eller var det de långa perioderna mellan våra träffar och för lite kontakt utöver text, som skapade all osäkerhet, som födde monstret i mig?
Monstret som blev svartsjukt, småaktigt, negativt och krävande.
Nu får jag ju inte en chans att ta reda på om det hade gått att fixa med regelbundnare träffar.
Så frågan förblir obesvarad.
Därmed är osäkerheten stor inom mig om jag är too much för alla eller om jag bara intre träffat någon med samma behov i en relation som jag.
 
Julen kommer bli jättekonstig i år.
Barnen firar aftonen med sin pappa och på juldagen skall jag och barnen fira hos pappa om alla är friska. Där är det större plats så vi kan hålla oss på avstånd från varandra.
Backup-planen får vara julmiddag via videolänk.
Själva julafton firar jag mest trolig i pyjamas i min soffa med Netflix, gott att äta och lite bubbelvin.
 
Hur blir starten av 2021?
Omöjligt att säga kanske, men jag tillträder min nya tjänst 1/1 i alla fall.
Kanske kommer jag även studera deltid på distans - antagningsbesked kommer imorgon från Universiteten.
För övrigt blir det fortsatt fokus att hitta en mer hållbar livsstil för mig själv.
Fokusera på rätt saker, vända negativa tankar till något positivt, lyssna in mig själv och mitt behov för att hålla energinivån på ett bra läge.
Att helt enkelt vara mer kärleksfull mot mig själv.
 
Och någon gång hoppas jag ju såklart att det kommer in kärlek igen på något sätt.
Antingen om det finns en ljusning i det som varit, eller om något nytt frö kan börja gro så småningom.
Det får ta den tid det tar.
Tills dess slösar jag med all extra kärlek jag har inom mig på mina grabbar.
Tills de säger "stopp min kropp" när jag kramas och pussas för mycket.
 
 
 

Det löser sig!

Äntligen börjar knutar lösas upp.
En resa på ett och ett halvt år är över.
Lärorik, känslosam, ångestfylld, kärleksfylld, reflekterande osv.
Men nu slut och det känns så jäkla gött!
 
Sedan är kommunikation igång om framtiden.
Om hur vi skall nå dit vi vill, om vi fortfarande vill.
Oavsett hur det fortsätter så blir det nog bra och rätt.

Vinden vänder.
Det löser sig, det kommer fixa sig till slut!
 

Tidigare inlägg