Avslutning förskoleklass

Idag var det dags för store sonens första skolavslutning.
Ett år i förskoleklass till ända.
Det har gått sjukt fort och han har vuxit mycket som människa.
Fått lära sig ta mycket mer ansvar, umgås i konstellationer som inte varit självvalda osv.
Utveckling framåt helt enkelt.

Tyvärr var inte vädret på vår sida så det traditionella firandet på fotbollsplanen uteblev och vi föräldrar kunde därför inte närvara under skolans samling.

Efteråt gick vi hem och åt pannkakor och sedan jordgubbar och glass och skålade med cider i sidenbandspyntade champagneglas.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Plats för kärlek och harmoni

Nu har jag fått iordning min plats för meditation och harmoni.
Växter, fotografier på de som betyder mest i mitt liv, rökelse, ljuslyktor, kristaller och såklart min yogamatta.
Det enda som saknas är en fin bild att ställe högst upp.
Skall se om jag har tillräckligt bra kvalite på någon av de naturbilder jag själv tagit för att förstora upp till 30x40 eller 50x70 format.
Nu när jag fick köpt en lampa i helgen blir det dessutom en mysig stämning till hela rummet när mörkret faller på.
 
Jag är supernöjd <3
 
 

Simskoleavslutning

I fredags var sista gången på simskolan för denna terminen.
Och banne mig, han klarade att simma sina 200 meter och rodde hem simborgarmärket med bravur.
Stolt som en tupp ❤️
(null)


När hjärtat känns trångt

När det liksom krymper och blir hårt.
När tomheten sprider sig i bröstet.
När magen knyter sig.
När tårarna rinner.
När käkarna låser sig hårt hårt.
När sorgen känns övermäktig.
När det känns som att bubblan åter är runt dig och allt annat är dimmigt.

Snart är det mors dag.
Förra året fick jag fira den med min mamma.
Hon var pigg den dagen. Vi tog en groupie utanför apoteket på östra sjukhuset.
Tror det är sista fotot jag har på mig och mamma.
I år har jag ingen mamma här på jorden att fira.



Feldebitering efter skilsmässa

Enligt kommunens hemsida uppdateras deras system varannan vecka mot folkbokföringsbasen.
Och om vårdnadshavare har olika folkbokföringsadresser skall deras barnomsorgsfakturor separeras.
Jag och barnens far har inte bott på samma adress sedan slutet sv maj 2016, men först januari 2019 separerades våra fakturor.

Det innebär att mitt hushåll som inte är i närheten av att nå upp till den bruttolön som triggar maxtaxan inte fått de reduceringar av avgiften som jag har rätt till.
Har påtalat det på telefon för en anställd på kommunen dom menade på att vi hade solidariskt betalningsansvar och att pappan borde betalat mer i så fall.
Men man kan ju inte kräva att en som redan debiteras maxtaxa skall betsla ännu mer bara för att kommunen gjort fel.

Har nu sammanställt folkbokföringsändringar från skatteverket, lönespecar från perioden samt den debiteringsinfo som kommunen har på sin hemsida och mailat in ett yrkande på antingen utbetalning av den summan som motsvarar 30 månaders reducering eller att jag ej debiteras avgift alls tills dess att vi står på noll.

Skönt att äntligen ha fått iväg det där mailet.


Visa vägen med rak rygg

Jag väljer att handla så som jag önskar att andra skall handla mot mig.
Att gång på gång välja att försöka hålla ryggen rak och välja rätt väg, även om jag blir kränkt, sårad eller motarbetad.
På så sätt kan jag i alla fall stå med rak rygg och huvudet högt. 
Att jag inte pajkastar i affekt utan försöker hålla mig till sakfrågan med fakta och hela tiden med målet att två små sätts i främsta rummet.
Vissa dagar krävs extra meditation och djupandning för att inte krascha.

(null)



Underbara påskledighet

Påsken inleddes hemma hos pappa i Fiskebäck.
Barnen fick påskägg och matade ofrivilligt måsarna med kolaremmar när äggen lämnades obevakade på altanen.
Jag passade på att tvätta och vårstäda ur allt grus ur bilen. Så nu känns den fräsch igen.
När barnen somnat tog jag en promenad ner till badplatsen och såg solnedgången, så vackert.
 
 
 
Långfredagen inleddes med sovmorgon för mamman eftersom morfar är morgonpigg.
Sedan hade han fixat matsäck och vi stack iväg till actionparken som ligger i närheten.
Ungarna kickade runt som besatta och lärde sig flera nya saker.
Oliver var dessutom sjukt imponerad av en pappa som var väldigt duktig på att åka skateboard.
Sedan kikade vi runt lite kring nya Grevegårdsskolan. Också jättefint och rolig utomhusmiljö för skolbarnen. Lunchen bestod av mackor med stekt ägg och kall oboy, mums.
 
Sedan glasspaus på Triumfglass i solskenet innan vi åkte till Plantagen och köpte blommor till krukan vid ytterdörren samt smultron och jordgubbsplantor till balkongen.
Kommer dessutom få ett par tomatplantor av en granne, så det känns som att vi är ganska bra kittade inför sommaren nu. De hade sjukt smarta fibervävsdukar med fickor på att skrua upp på ytterfasad och odla i. Typ örtkryddor eller liknande som inte kräver så stora krukor.
Funderar på om jag skall köpa en sådan ifall de inte finns kvar även nästa år.
 
 
 
Påskafton innebar fix av altan. Av med presenning och sopa. Fram med dynor till soffan.
Och planterade alla bärplantorna. Sedan fick vi spontant besök av min kompis Marie som ville ha kaffe. Passade ju bra att balkongen var sittbar då med tanke på det goa vädret.
Vi hade inte setts sedan augusti så det fanns ju en hel del att prata om.
 
Framåt eftermiddagen styrde vi bilen norrut längs kusten till Getskär och våra vänner Emma och Hank. Där skulle vi äta middag och sova över.
Påskharen hade gömt ägg på altanen som barnen fick gå på jakt efter.
Sedan gick vi ner till havet och mammorna doppade sig i det inte alls varma vattnet.
Men skönt efter när blodcirkulationen kom igång ordentligt.
 
 
Emma skulle iväg och träna på förmiddagen och jag var sugen på att hitta på något med barnen så kom jag på att min kusin hade barnen över påsk, så vi styrde upp lunch och häng i Torslanda. Kan ju vara kul för sysslingarna att ses lite också.
Tyvärr var inte hans minste hemma, men tjejerna tog bra hand om pojkarna och jag och Jonas kunde ta en promenad bort till mataffären.
Sedan grillade vi hamburgare ute på altanen och barnen fick hoppa studsmatta och spela bordshockey.
(null)

På vägen hem stannade vi till på vårt smultronställe Ragnhildsholmen och lekte jage i de gamla borgruinerna.
Så himla vackert där nu när det börjar grönska igen.
Sedan lämnades barnen till sin pappa där de fick gå på ytterligare en äggjakt.
 
 
Annandag påsk började med ett par timmars jobb för mig.
Sedan en lång jogg/pwrunda på nästan två timmar. Göteborgsvarvet är bara fyra veckor bort och jag har varit dålig på att springa den sista månaden.
Har dessutom fått någon form av muskelsträckning i ryggen så jag har nu en lätt nackspärr och stel/smärtor ända ner till baksida lår på vänstersidan.
Får nog bli en del yoga och foamroller i veckan.
Och jag har haft två långa underbara skypedejts med min kärlek.
Det verkar som att vi vänder den negativa trenden och tar fram allt som var bra från start.
Känns fantastiskt bra!
 
Hoppas ni alla andra haft en lika bra påskhelg som vi =)
 
 


Slappna av

Och låta saker ta sin tid.
Det är rätt väg att gå.
Och det känns som att allt kommer falla på plats om jag bara behåller lugnet.

Det har varit soliga dagar med kylig vind.
Lunchpromenader för att andas.
Tror jag hittat en del av receptet för att börja läka inifrån och ut.
Allt känns ljusare och mer hoppfullt igen i vårsolens ljus.

Jag kan, jag vill, jag skall.
Känna lugn och lycka igen.

(null)


Femåring idag

Idag fyllde min minste fem år.
Han föddes tjugo över sju den där morgonen för fem år sedan.
Efter en natt mer värkar, varm choklad och ett par ostmackor.

Han har en stark vilja och ett glatt humör. Han gillar att prata mycket och sjunger ofta vad han än sysslar med.
Han är en fantastisk lite person full av kärlek. En av de bästa sakerna jag vet är att få mysa ihop med honom i soffan på helgkvällarna då han ibland somnar i min famn.

Grattis älskade pojk ❤️

(null)

(null)

(null)


Love

(null)


Ups and downs

Klappade mig själv på axeln idag.
Har roddat min avdelning på jobbet helt ensam när kollegan haft två veckors semester - på 75% arbetstid och det har gått bra.
Givetvis har vissa arbetsuppgifter inte hunnits med men varuförsörjning, tulldokument och fakturor är i fas.

Läser på om ångest och oro och försöker utveckla mål och strategier att träna på.
Det handlar om att lära om. Att tänka på nya sätt.

Tränade efter jobbet.
Sprang milen. Medicinen gör att jag svettas ännu mer än jag redan gjorde innan.
Efter löpningen under stretch kom tårarna. Fulhulkade inne på playground och kände mig som ett vilset litet barn.
Tur att pappa fanns hemma när jag kom hem.

Sedan när barnen var hämtade och mat fanns i magen kändes det bättre igen.
Att få fredagsmysa med en liten i knät och en större intill sig i soffan är något att vara tacksam över.

Ha en fin helg!

7-årskalas x 2

Den 7:e januari fyllde min store son sju år.
Stort för både honom och mamman.
Kvällen innan var det mycket svårt att somna.
Delvis för att två veckors jullov ställt till det lite med dygnsrytmen, men framförallt var han väldigt spänd inför födelsedagen.
Vi firade på födelsedagen med frukt och paket på sängen och på kvällen med middagsbeställning hamburgare tillsammans med morfar.
Morfar var också den som leverade den bästa presenten - biljett till Monster Jam på Ullevi i sommar.
 
I lördags hade vi kalas för alla kompisarna.
För att få plats hyrde jag fotbollsklubbens klubbhus och hade turen att kunna få komma in och möblera/duka/pimpa redan på fredagen.
Totalt 18 barn som kom för att äta korv med bröd, glass med diverse tillbehör och fira O.
Stundtals helt galet hög ljudnivå, men ungarna verkade nöjda och O var superglad efter sitt kalas och för alla fina presenter han fått.
Dessutom var R glad över att O fick två av samma legobyggsats, för då fick han den ena av brorsan så de kunde bygga varsin =)
 
Det var värt slitet och den där extra energin jag lade ner när det blev så lyckat.
Men nu är det skönt att det är över och att det nu efter alla helger och kalas inte längre är så många måsten framöver.
Fokus på att må bra och få det att funka med upptrappning av arbetstid.
 
Fick ett bra tips av pojkvännen - att ha en bok vid sängen där man avslutar dagen med att skriva upp alla positiva ögonblick under dagen.

2018 krönika

Året skålades in tillsammans med dåvarande partner och vänner.
Tre månader senare var jag singel igen.
Eller ja, det visade sig senare att det var kanske inte riktigt så han hade tänkt det när han ville backa tillbaks relationen till vänskap, men det blev tydligt först när en annan man kom in i bilden.
 
Det var valborgsmässoaftons kväll det där första mailet dök upp i min inbox.
Regnig kväll och barnen hade somnat.
Han såg trevlig ut och skrev på ett trevligt och öppet sätt.
Efter ett par dagars mailande växlade vi till Skype och jag insåg att den där personen var ett riktigt guldkorn.
Fem veckor och hundra timmar Skype senare stod vi äntligen öga mot öga på Göteborgs centralstation. Sista pusselbiten föll på plats och denna gången hoppas jag att det är mitt livs bästa och sista pussel.
 
I juni kom beskedet om att mammas cancer som kommit tillbaks inte skulle gå att bota.
Hur hanterar man egentligen ett sådant besked?
Och hur lång tid har man tillsammans innan sanden i timglaset runnit ut?
Inte så lång tid skulle det visa sig :(
 
Sommaren var härlig. Umgänge med vänner uppåt landet ihop m barnen på semestern.
Mycket bad i havet och långa samtal i sommarnatten på balkongen med kärleken.
Livet kändes ganska lätt mitt i allt det svåra.
En veckas semester i norr, på Lofoten och fjällvandring utanför Vilhelmina.
Kort och intensiv vecka, men så värd tiden i bil.
 
Mamma blev gradvis snabbt sämre och den 4:e september fick hon äntligen en plats på hospice och jag hade fått ordning på papper för att söka närståendepenning hos FK.
På morgonen den 9:e september somnade mamma in med pappa vid sin sida.
Jag kom dit tjugo minuter för sent, men vi hade varit hos henne hela familjen dagen innan.
Sedan dess har jag varit sjukskriven halvtid.
Kämpar sedan i vintras med ångest och oro och detta var droppen som fick bägaren att rinna över.
 
Hösten har varit motsatsen till sommarens lätthet.
Sorg och saknad efter mamma plus saknad av kärleken som haft sista terminen av sina studier att fokusera på.
Det har tärt. Mer än jag vill ge sken av.
Det har blivit många långa promenader för att skifta fokus och hantera ångesten.
Om jag tittar tillbaks till våren så ser jag att det går framåt, men så kommer ett bakslag där jag tappar det totalt och allt känns nattsvart igen.
 
Julen i år var märklig.
Inget var som vanligt eller planerat.
Kändes nästan som att den kunnat kvitta.
Juldagen var väldigt bra för då fick jag fira med barnen och pappa och barnen blev så glada för sina klappar.
 
Förra året hoppades jag att 2018 var det året som livet vände, men jag flyttar fram den önskan till 2019.
2019 var snäll mot mig och min familj.
Skänk oss stabilitet, trygghet och kärlek.
Tack!

Julstämningen vill inte riktigt infinna sig

Hemmet är tomt och tyst.
Barnen är hos sin pappa och kommer till mig igen vid lunch på juldagen.
Killen kommer först till nyår för att fixa det sista på sin uppsats.
Julafton blir helt annorlunda i år.
Jag och pappa är hembjudna till min ingifta mosters bror.
Antar att min morbror och moster också kommer vara där.
Min kusin och hans familj blir hemma i år då han nyss genomgått en stor operation och behöver ta det lugnt.
Juldagen kommer pappa till mig och barnen och firar jul.
Det kommer bli en mysig dag.
Men saknaden av mamma gör sig starkt påmind nu.
Det blir inte som förr. Aldrig igen.
 
Ser fram emot att få fira in det nya året tillsammans med mina barn och kärleken.
Ett nytt år.
Nytt blad i livet och det kan bara vända uppåt.
Och jag skall kämpa för att hitta tillbaks till balansen.
Och jag har en önskan att få uppleva massor med roliga saker med mina barn, min familj och med min kärlek.
 
 

Luciafirande + besvikelse

Idag har vi varit på första luciafirandet i skolan.
Ett stort luciatåg av barn som var lucior, tärnor, tomtar, pepparkaksgubbar och stjärngossar.
Så himla fina allihop och sjöng så det stod härliga till gjorde de också.
 
Efter lussandet var det basar i skolan till förmån för hjälp till Bolivia.
Vi köpte fika och lite lotter.
R hade turen och drog en vinstlott och valde ut ett Rappakaljaspel i reseformat.
Det dröjer ju några år innan vi kan spela det tillsammans, men det blir roligt senare.
 
Imorse frågade vi på skolan om det var ok att O kom lite senare på torsdag så han kunde titta på lillebrors luciatåg.
Tyvärr funkade inte det, dels pga skolplikten som gäller redan från förskoleklass numera, och dels för att de skulle upp till andra skolan på Luciafirande på morgonen.
Man såg hur hela kroppen på R sjönk ihop, huvudet vändes ner mot golvet och han kämpade mot besvikelsens tårar.
Han ville så gärna att O skulle vara där och titta på honom och hans kompisar.
Har lovat att vi skall filma och visa på kvällen sedan och försöker se om pappan och hans nya fru har möjlighet att komma dit så att vi blir någon mer än bara jag som är där för honom.
 
Kan tycka de kunde lagt firandet en halvtimme tidigare.
Dels för att folk behöver komma till jobbet och dels för att det inte skall krocka med syskon eftersom typ hälften av barnen har syskon på skolan intill.
Men det är inte jag som planerar.
Men det gjorde ont i hjärtat att se R så besviken =(

Vakuum

Just nu lever jag i nån sorts vakuum.
Killen pluggar som besatt för att klara det sista av sina studier.
Och vi har endast konakt i form av ett par sms/dag.
Mitt liv fortsätter som vanligt och beroende på hur länge denna situationen håller i sig, så vet jag inte vart jag skall börja berätta om vad som hänt, eller om jag helt enkelt bara skall se det som att det får vara en lucka på ett par veckor.
 
Sorgen kommer över mig oftare och oftare.
Efter mamma och allt annat som varit. Men mest mamma.
Börjar undra om jag är deprimerad, för inget känns riktigt kul och energin är helt borta.
Just nu dessutom pms, gör inte saken bättre.
Men jag försöker hålla humöret uppe och lägga mig i tid på kvällarna.
Läste att det var viktigt att upprättahålla rutiner.
Rutinerna är det inget fel på, men allt tar liksom emot att börja påbörja.
 
Har lagt extra tid på store sonen under föregående vecka.
Och försöker nu styra upp inför hans sjuårskalas direkt efter nyår.
Första lokalen var redan uppbokad, så nu hoppas jag på andra alternativet som ligger nära där vi bor.
Julen i år är inget jag ser fram emot så jättemycket.
Speciellt inte nu när allt står på spel beroende på hur det går med A's uppsats och tenta.
Planen var att han skulle vara här hela jul och nyår.
Men nu kanske han blir tvungen att jobba hemma i Umeå i värsta fall.
Då blir det pappa och jag på julafton och pappa, jag och barnen på juldagen.
 
Ok, skall se det positivt.
Han löser det nog.
Och jag får bita ihop och kämpa på själv så länge.
Har lånat ett pussel av en lagkompis ikväll, tänker att det kan hjälpa mig att fokusera på lugn och ro.
Men det jag tycker är absolut jobbigast är att ha noll kontroll över situationen och att vara ute på sidlinjen utan att veta hur länge jag måste vara där.
 
 
 

Tanka energi

Igår tankade jag energi genom en mysig lunch med min vän Emma.
Vi delar många tankar kring vår livssituation och är bra på att peppa varandra till att se saker ur en annan vinkel än den som är lätt att fastna i.
Den som gör att man slår på sig fastän man gör allt och lite till.
Tänkatt det kan vara så förbannat svårt att se allt bra man gör och bara säga att det du gör är good enough och mer, istället för att tänka "hur kan jag göra ännu bättre".
 
Sedan tog jag en promenad kring Fontin.
Grått höstväder och det började mörkna, men luften var klar och fylld av syre.
Tid att tänka lite.
Tog en mindre gångväg bort från den runt sjön och hamnade på en kyrkogård.
Så vackert nu när alla gravar gjorts iordning för allhelgona.
Tänkte på min mamma.
Igår var det exakt två månader sedan hon somnade in.
Känns fortfarande helt surrelaistiskt - ogreppbart.
Speciell när man ser foton från bara ett halvår tidigare då hon var frisk och vid god hälsa.
 
Tänker just nu ganska ofta på hur snabbt det kan gå.
Hur viktigt det är att lägga energi på rätt saker.
Livet är för kort för att låta negativitet ta för stor plats.
Så enkelt i teorin, men just nu så oändligt svårt i praktiken.
Känner mig trasig och svag som människa.
Och är inte redo att gå upp i tid igen redan i december, den månad som är absolut stressigast på jobbet.
Pratade ed vår HR chef i veckan och han tyckte också att det kanske var rimligare at testa att gå upp i tid först i januari eller februari när vi har mer normal arbetsbelastning.
Det kändes skönt att han såg det på det sättet, det gör att jag kan slappna av lite också.
Att inte kunna fungera fullt ut på min arbetsplats innebär en enorm personlig stress då det är så oerhört viktigt för mig.
Men å andra sidan; vad har de för nytta av mig om jag kraschar totalt.
Och ännu viktigare; hur mår mina barn om jag kraschar totalt?
 
Små steg för att bli hel igen.
Och för att resten av livet prioritera min hälsa och mitt välbefinnande som nummer ett.
 

Kvalitetestid med ene sonen

Som ensamstående varannan veckasförälder är det lyx att få en liten stund ibland med endast ett barn i taget.
Igår var en sådan dag.
Orsaken var kanske inte den roligaste - Ringorm, en hudsvampsinfektion som man får från djur.
Så jag fick hämta tidigare på skolan för läkarbesök på eftermiddagen.
Själva besöket tog knappt tio minuter och sedan skulle vi bara förbi Apoteket och köpa krämen som vi fick utskriven.
Efter det var det fortfarande långt kvar tills kl 16 då jag skulle hämtat barnen nu när det är höstlov.
 
Så vi avslutade med en fika på lokala caféet.
En glass till honom och en chokladboll till mig.
Och fyrtio minuter med samtal oss imellan.
Så jäkla guld värt.
För både mig och honom tror jag, för han var mycket nöjd där han låg och mös med huvudet i mitt knä innan vi åkte till förskolan och hämtade upp lillebror.
 
Nästa höst ser förmodligen helt annorlunda ut och denna typ av umgänge kommer inte lägre vara lika svårt att få till om vilja finns.
Ser verkligen fram emot framtiden just nu.
För framtiden ser ljus ut på så många sätt.
 
<3
 

2 veckor av overklighet

För två veckor sedan såg jag min mamma i livet sista gången.
Vi hade samlats i hennes rum på hospicet jag, barnen och pappa för att fika och vara med henne.
Mamma var dålig, hade kräkts flera gånger och fått nån medicin för att motverka uppkastningarna.
Hon låg i sin säng och hade börjat få ont.
Ont i ryggen för att underlaget under henne kändes knöligt.
Både jag, pappa och personalen slätade till och fixade, men smärtan i ryggen kvarstod och hon fick smärtlindring.
När man tappar mycket i vikt finns det till slut inte så mycket mellan huden och benen, så det gör ont.

Barnen fick varsin leksak att ta med sig hem och en glass av en gullig sköterska.
Jag fick ok på att ställa in mat i frysen då planen var att jag skulle flytta in i mammas rum några nätter med start kvällen efter.
När det var dags att åka hem för kvällen kramade barnen om mormor ordentligt.
Jag trodde jag glömt de överblivna kakorna och gick tillbaks in i rummet, men då det var tomt på bordet insåg jag att pappa packat ihop och sa bara ett kort "hej då" till mamma igen innan jag gick.
Å som jag ångrar nu att jag inte tog de där fem stegen fram till hennes säng och gav henne en puss och kram till.
Det där var mitt sista ögonblick med mamma.
 
Tidigt på morgonen på söndagen såg jag att jag hade missat samtal från pappa.
Ringde upp och han sa att mamma är dålig du måste komma hit. 
- Skall jag åka nu?
- Ja.
Panik, stress, rädsla och ändå försöka hålla lugnet hyfsat inför barnen.
Försökte få tag i deras pappa på telefon, men kom direkt till svararen.
Överlade med mig själv i huvudet om jag skulle ta med barnen först, men tänkte att sitta med på vak är nog ingen bra grej, så jag stoppade dem i bilen och ringde på hemma hos pappa.

Vägen till hospice gick långsamt i ösregnet.
Svängde av vid Eriksbergs köpcentrum för att köpa med ngt att äta då jag inte visste hur lång tid vi skulle bli sittande och jag inte hunnit äta frukost.
Väl framme på hospice öppnde en av sköterskorna jag träffat dagen innan dörren.
Hon tog mig i armen och sa att jag är ledsen, men din mamma gick bort för tjugo minuter sedan.
Din pappa är i hennes rum och du kan gå in.
Vetskapen om att pappa funnits där de sista minutrarna gjorde det lättare att bära det faktum att jag kom försent.
Vi satt där på varsin sida om sängen ett tag.
Sedan lämnade vi rummet för att sköterskorna skulle kunna göra iordning henne lite för ett avsked.
 
Det är lite dimmigt efter det.
Vi satt i dagrummet, jag försökte äta lite av det jag köpt med och pappa började ringa de första samtalen för att berätta att mamma gått bort.
Känslan av overklighet, att se sig själv som i en film.
Det var ju inte såhär det skulle bli?
Jag hade ju precis fixat alla papper för att kunna ta ut närståendepenning och vara mer med mamma den sista tiden. Tid kan ta slut väldigt snabbt. Så ta vara på tiden!
Efter ett tag sa de till oss att vi kunde gå in till henne igen.
De hade klätt henne i de kläder pappa tagit med och gjort henne fin. På nattygsbordet bredvid sängen fanns ett tänt ljus.
Hon låg där och såg ut som att hon sov, ända tills jag rörde vid henne. En död människa kallnar snabbt.
Vi plockade ihop de saker pappa bara tre dagar tidigare tagit med hemifrån till hospice igen.
Sedan tog jag ett sista farväl, gav henne en puss på kinden och sedan lämnade vi rummet.

Körde hemåt.
Åkte till barnen för att berätta att mormor somnat in för gott.
Store sonen förstod och hade lite frågor, yngste sonen ville helst inte lyssna utan frågade om andra saker för att slippa höra.
Sedan gav jag dem en stor kram och gick hem.
Sedan var det dags att gå och rösta. Hade sparat det till valdagen för att jag ville göra det till en viktig grej att visa barnen.
Nu ångrade jag mig bittert att jag inte förtidsröstat. Kände mig som en urvriden trasa, sliten, rödgråten och så fruktansvärt, fruktansvärt trött.
Pratade med Andreas i telefon innan jag gick in i vallokalen. Det kändes skönt att bara få höra hans röst och hans lugn.
Gjorde min medborgerliga plikt och gick sedan hemåt.
 
Sedan är det lite dimmigt och trögt.
Men jag var och handlade mat kommande barnvecka, packade ihop saker att ha för att bo hos pappa ett par dagar och gick sedan till gymmet för att försöka rensa skallen.
Efter träningen åkte jag till pappa och vi gick igenom lite saker och foton han hittat i skåpen där hemma.
Vi avslutade kvällen i soffan framför TV:n med varsitt glas rödvin tittandes på något program jag inte minns.
 
Bubblan.
Just nu lever jag i bubblan.
Overklighetsbubblan.
Där man inte riktigt förstår och kan ta in vad som hänt.
Där sorgen kommer och går.
Ena stunden känns allt som vanligt och andra stunden bryter man ihop i tårar.
Det är normalt såklart, men jobbigt när man känner sig lite avstängd och kroppen nästan lite bortdomnad.
Misstänker att det kommer kännas mer greppbart efter begravningen.
 
 
 

Mammas födelsedag

Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Ibland rinner sanden i timglaset så mycket snabbare än man trott.

Planen var att gå hem tidigare från jobbet, hämta barnen och åka till hospice för att fira mammas 71-årsdag idag. Men universum hade andra planer och hämtade hem vår mamma/mormor för en dryg vecka sedan.
Så istället firade resten av vår lilla familj hennes dag tillsammans genom att äta middag på lokala restaurangen och sedan lite mys hemma i soffan.
 
Här är en bild för exakt ett år sedan.
Vi hade då firat 70-årsdagen på morgonen med bubbel, snacks och presenter.
Sedan hade vi en heldag på Legoland tillsammans.
Regnet kom i spridda skurar, men humöret var det inget fel på.
 
Känns så sjukt konstigt att det bara är ett år sedan.
Ta vara på tiden ni har med era nära.
En vacker dag kan det vara försent att vara nära, samtala och tala om att ni älskar varandra.
 
Grattis på din dag mamma!

Tidigare inlägg