Att släppa det som inte gör dig något gott

Alla regler man sätter upp för sig själv.
Som skapar förväntningar och besvikelser.
Som gör att man känner sig oälskad, värdelös, ej behövd sov.
 
Är de bra regler att ha? 
Svaret är väl såklart nej.
Så det är väl bara att börja identifiera alla de där reglerna man har som gör att man tänker i negativa banor.
De gånger människor i ens närhet förhåller sig till reglerna får det ju en att må bra, men alla andra gånger kastas man ner i oro, förtvilan, maktlöshet och självkritik.
 
Dags att kavla upp ärmarna och se fler punkter i mitt liv som jag kan förbättra på vägen för att bli det framtidens jag som jag vill vara.
 
Peace and love!
 

SUP-äventyr på Franholmen

Efter en arbetsvecka på heltid inne på kontoret, något som inte hänt sedan mitten av mars då jag är permitterad på 60%, valde jag att ta ett dygn för mig själv ute till havs.
Åt en sen lunch med pappa som sedan följde mig ner till Fiskebäcks fiskehamn där jag pumpade upp min SUP och lastade den med sovsäck, liggunderlag, ryggsäck med kläder och en kylväska med mat och vatten.
(null)
 
Sedan paddlade jag genom Eskils kanal till Önnereds hamn och vidare ut till Franholmen som ligger strax utanför. Där satte jag camp för natten och träffade en trevlig familj som jag åt mat tillsammans med på klipporna i kvällssolen.
(null)
 
(null)
 
(null)
Hittade en perfekt platt och lagom bred klippavsats precis vid vattnet som jag valde till min sovplats.
Och när solen började svalna gav sig alla badbåtar av hemåt och det blev lugnt på ön.
 
(null)
Fick se en fantastiskt vacker solnedgång över Stora Förö.
 
(null)
Sedan nattades jag av månsken som speglade sig i viken.
Det var dock inte helt lätt att sova gott när det var miljarder fåglar som skrålade ikapp hela natten.
 
(null)
Sov ett tag i solen på förmiddagen istället vilket resulterade i en alldeles röd rygg.
 
(null)
Fick medvind i paddlingen hemåt, så det gick snabbt.
Sedan avslutades hela äventyret där det började - med en sen lunch hemma hos pappa.

If you wanna make the world a better place...

...take a look at yourself and make a change!
 
- Michael Jacksson / Man in the mirror.
 
 
Förändring startar med dig själv.
Insikt, reflektion och förändring.
 
Det du är blir det mer av i ditt liv.
 
 
Lyssnade på Björn Natthiko Lindeblads sommarprat i Sommar i P1 häromdagen.
Det handlade om döden.
Och om livet - på samma gång.
Om att man inte är en kropp, utan man har en kropp.

Hans många år som munk gör att hans sätt att se saker och ting skiljer sig från de flesta västerlänningar. 
Programmet handlade om döden. 
Hans fars död genom aktiv dödshjälp på en klinik i Schweiz.
Hans egen dödsdom genom diagnosen ALS.
Men kärnan i hans program i mina öron var ändå:
Var inte arg eller bitter över det so drabbat dig.
Var tacksam för det du har och har haft.
Möt varje dag med tacksamhet och lev nu.
 
Har du inte lyssnat så föreslår jag att du gör det nu!
Varmt och innerligt som bara Björn kan.
 
 
 
 
 
 

Midsommar 2020

Midsommar, barn och corona.
Vad skulle man planera in liksom?
Det var ju fint väder i alla fall så dagen startade med häng på balkongen.
(null)
 
Sedan blev vi inbjudna på midsommarfirande i trädgården hos äldste sonens klasskamrat.
Perfekt med cykelavstånd så att mamman kunde unna sig ett par DL vin under kvällen.
(null)
 
Ingen traditionell midsommarmat detta året, utan vi hade med det man ville grilla + dryck, sedan fixade värdparet tillbehör som var två fantastiska potatissallader med olika tema, en bulgursallad samt olika såser att ha till.
(null)
 
Lekar för barnen lektes och till efterrätten som var nedan smaskiga Pavlovatårta fick vi vuxna dela in oss i lag och svara på en sjukt svår frågesport. Årtal är verkligen inte min starka sida längre, i skolan satt de som ett rinnande vatten.
(null)
Mätta och nöjda och socialt påfyllda cyklade vi hemåt framåt halv tio.
 
Efter att ha lämnat barnen till sin far åkte jag västerut till kusinen med familj och hängde - bokstavligen.
(null)
 
Egentligen var planen att komma ut med våra SUP:ar, men hans barn ville gärna vara en natt extra hos honom så vi körde sällskapsspel istället. Skitmysigt :)
(null)
 
Söndag morgon möttes jag av packning i hallen. SUP + matsäck.
Då hade jag egentligen tänkt åka hem, men såklart planerade jag om.
Ut kom vi och jag fick testa våtdräkten jag fyndat på rea samt sup:a i have för första gången.
Grått, men vindstilla och utan regn, så det blev en fin tur.
(null)
 
Vi startade på Krossholmen och körde norrut längs kustlinjen. 
Lite spännande att vara så näre Göteborgs hamninlopp på en liten bräda.
Till sist stannade vi på en liten kobbe och satte oss med vår frukost, toppenmorgon helt enkelt!
(null)
Tillbaks mot hamnen och testade några balansövningar på brädan som nästan resulterade i bad.

Tack för en fin midsommarhelg!
 

Familjens nya leksak - SUP

Min kompis Emma har en, hon gör ofta turer med sin son sittande framför ut till holmen utanför där de bor.
Min kusin har två, fick prova en av dem när vi var och tältade vid en sjö i Markskommun förra sommaren.
Så nu tänkte jag att det var dags för vår familj att skaffa oss en leksak som främjar mer uteliv och dessutom, nu i pandemitider, ger oss en möjlighet att njuta av badliv en bit ifrån alla andra.
Sagt och gjort - jag köpte SUP-paketet min kusin tipsade om.
Bonusen var dessutom färgen gult, som är min äldstes nya favoritfärg.
 
(null)
 
Häromdagen när det var 27 grader och måttlig vind provkörde jag brädan i lokal liten sjö.
Relativt lätt och snabbt att pumpa upp med pumpen som medföljde.
Paddeln är fyrdelad vilket gör att den går lätt att stoppa ner i ryggsäcken som brädan ligger i.
Stoppade mina tillhörigheter av värde i en vattentät liten packpåse oh resten i en plastpåse och lade framför mig och sköt ut i vattnet.
(null)
 
Det blev ett par vingliga ändringar mellan sittande och stående position, men inga ofrivilliga dopp denna gång. Så en hyfsat stabil bräda med sina 81 cm i bredd.
Skall bli intressant att se hur den är när barnen och ytterligare 55 kg tynger ner den.
(null)
 
Blev ett par härliga timmar där jag paddlade runt sjön och imellanåt helt enkelt bara lade mig ner och solade och tog en liten powernap.
Vaknade när jag nästan krockade in i bryggan till en av sjötomterna, Gevalia någon som bjuder?
(null)
Hoppas vi kommer få fina år tillsammans brädan, jag och barnen =)
Och nu ett par månader kommer den ligga i bagagen jämt ifall man åker förbi nån liten havsvik eller sjö som ser inbjudande ut.
 
Tack till Surfers i Varberg för snabb leverans.

Hitta ut - modern orientering

På en del orter i vårt avlånga land finns det något som heter Hitta ut.
Som modern orientering med app.
Man går helt enkelt ut i skog och mark och letar check points.
En del ligger i bostadsområden, en del i områden med motionsspår och några mer ute i terrängen.
 
Testade redan förra året med ett par checkpoints, men glömde av det sedan innan de släppte fler i etapp två.
Men igår åkte jag till grannbyn och körde alla checkpoints där.
Och i detta fantastiska väder kunde det ju inte bli annat än en god tur.
(null)
Lite lerig mark efter en regnig helg, men SÅ skönt att springa på stigarna. 
Jag har ju mest sprungit asfalt eller grusväg, men svikten på stig var ju oslagbar, dessutom grymt mycket syre i luften denna dagen.

(null)
En bit gick längs den nyligen utmärkta Pilgrimsleden som sträcker sig från Vättlefjäll i nordvästra Göteborg upp till Vänersborg genom Ale, Lödöse och Lilla edet.
 
(null)
 
(null)
Mitt ute på en öppen äng såg jag först ett rådjur hoppa förbi, sedan såg jag en betydligt mindre levande kompis i gräset.
Men jag föredrar ju dessa små sta djur framför älg eller en flock vildsvin...
Lite senare satt jag istället nästan fast i vildhallonsnår. Gav mig fina minnen i form av diverse små blodprickar över benen där taggarna gått igenom byxorna.
 
(null)
 
(null)
Min sista checkpoint låg inne i mossig trollskog.
Riktigt mjukt och skönt att springa på även om fötterna vart blöta.
Men kom hem efter två timmar mör i kroppen, men fylld av så mycket energi.
Så framöver blir det mer löpning i skogen för min del.
 

Älskar havet!

Havet är ett av mina absoluta favoritställen.
Men det kanske naturligt blir så när man är uppvuxen vid kusten.

Att bara sitta eller ligga på klipporna och se och lyssna på vågskvalpet och under sommaren höra måsarnas skrik, det är avkoppling för mig.

För några veckor sedan hade jag turen att få en strålande eftermiddag på ett par timmar vid havet ute i västra Göteborg där jag är uppvuxen.
Och med en glass i handen såg jag några modiga kvinnor som vinterbadade och vad bra sugen själv på att hoppa i.
 
(null)
Hinsholmens småbåtshamn
 
(null)
En glass vid Fiskebäcksbadet
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Bilderna ovan är från Eskils kanal som binder ihop Fiskebäcks hamn med Önnereds hamn, en liten pärla på västkusten.
 
(null)
Fiskebäcksbadet, lite mer folktomt än i juli.
 

Vila och återhämtning

Just nu har jag extremt lite på agendan.
Tar långa promenader så ofta det går, och kortare de dagar det inte går att ta de långa.
Lägger mig hyfsat tidigt.
Pusslar, lyssnar på podd och bara är.
 
Det verkar fungera. Känner att jag börjar lugna mig inombords.
Stressen börjar avta och framförallt alla tankar lugnar sig.
Den nya medicinen gör att all nedstämdhet försvunnit och bara tröttheten finns kvar.
Jag känner mig som mitt glada jag igen, men trött.
 
Små steg framåt, men framåt.
Underbart!
(null)
Med den här promenadvyn i solsken kan man ju inte bli annat än glad :)

Tanka energi

I veckan som gick fick jag flera möjligheter att tanka energi.
Först "syjuntekväll" med fotbollsdamerna.
Vi startade med en timmes gemensam rask promenad innan vi alla nio proppade in oss i en bastu.
Finns det hjärterum så finns det stjärterum som det så vackert heter.
Sedan bjöds vi på god middag och vin och en massa prat om högt och lågt och skratt så tårarna rann.
Så skönt att ha detta gäng som bollplank. Tacksam.
 
(null)
 
(null)
Sedan bjöds det på solsken i Göteborg och jag unnade mig en långpromenad längs kajen bort till Järntorget och tillbaks. Stenpiren har verkligen fått ett ansiktslyft de sista åren.
Soooool.... behöver den. Även om det är kallt så är ljuset så energigivande.
 
(null)
Fick låna två pussel att sitta och pilla med på kvällarna.
Till sällskap med pusslandet har jag ofta P3 Dokumentär eller P3 Historias poddar i örat.
Mycket intressant och avkopplande.
 
(null)
Sist men inte minst, härligt häng uppe i Getskär hos min vän Emma.
Häng framför "brasan", lågpromenad, Emma badade!!!, god mat, lite tv (
Alla är fotografer, se den om du inte gjort det!) och samtal om allt.
Supermysig dag och så avkopplande.
 
Tack alla goa vänner för att ni finns! <3

Hjälp

Jag drunknar.

När energin tar slut...

Det har varit en mentalt påfrestande sommar med utredning inom familjen.
Där jag pendlat mellan att vara ömsom positiv till att känna det som om det bedrivits häxjakt på mig.
Allt det ihop med årsdagen av min mammas bortgång, höstens inträde och en rörigare situation på jobbet samt barnens ökade behov av min närhet har sugit ut mig totalt.
Söndagar där planen varit att dra ner och träna efter att ha lämnat över barnen har istället slutat i tårar med choklad i soffan framför TV:n.
Orken borta och saknaden efter barnen har vuxit sig allt större.
 
Balansen jag kämpat mig till genom konsekvent mediterande och mer sömn vacklade när mörkret och kylan kom och orostankarna kom tillbaks och skapade mer stress och ännu mindre energi.
Spöken som skapas i huvudet när kärleken bor långt bort och kontakten inte sker dagligen förutom i text.
Virrvarret av tankar som uppstår i huvudet och tar fokus från resten av livet och skapar en hjärna som glömmer det mesta.
Jag får vara glad och tacksam över att jag i grund och botten är en extremt strukturerad person med kontrollbehov, så vardagsstrukturen går på rutin.
Det där med att handla mat, städa, ha fasta rutiner varje dag för barnen osv.
Men när den där barnfria veckan kommer är det som att allt rasar och luften går ur mig.
 
Och en sådan tung känsla av tjock klibbig ledsamhet inombords.
Där tårarna bara kommer utan någon synlig anledning.
Och man funderar på hur en bättre situation kunnat se ut. En vardag där det kanske inte hade behövts att öka upp dosering på medicin för att hålla känslorna i schack.
 
När jag tittar tillbaks så ser jag ändå hur långt jag kommit.
Att jag är stark ändå och inte vill kompromissa bort saker som är viktigt för mig, eller tumma på vad jag tycker är rätt och fel. Eller vad som är rättvist.
Jag vet bara inte hur länge till jag orkar vara stark. Jag vill känna mig självständig men ändå ha den där personen att luta mig emot och få hjälp av avlastning ifrån i livet.
Och det utan att skämmas över att ensam inte är stark.
 
Jag vill inte känna osäkerhet för framtiden.
Jag behöver ett tydligt mål.
 
 

Att sträva framåt i livet

(null)

Till att lära känna sig själv.
Sina svagheter och styrkor.
Att odla styrkorna och göra svagheterna färre.
För att trivas bättre med mig själv och för att göra mig till en bättre människa, mamma och partner.
Reflektera över hur jag beter mig och varför och vad jag kan göra för att förändra de delar som inte är så bra, de sidor som får mig att må dåligt och skapar stress.
Att släppa kontrollen, att inte försöka vara perfekt, att vara mer flexibel.
 
Nedan har jag gulmarkerat de sidor som jag upplever stämmer mest väl in på mig.
Kanske andra i min närhet har en annan syn och kanske har olika människor olika syn beroende på vilken typ av relation de har till mig.
Hela första högra rutan gör ju att man hamnar i de gulmarkerade fälten på ruta 5, 6 och 7 på höger sida. En symbios helt enkelt.
Och inte helt enkelt att bryta mönstret. Det får bli ett litet steg i taget.
 
(null)
 
Hur jobbar ni med er själva?
Lägger ni till på att reflektera och analysera i hopp om att åstadkomma förändringar till det bättre?
Eller är ni helt supergrymma precis som ni är?
 


A fine line...

...between sane and insanity.
 
Kanske inte riktigt så dramatiskt.
Men hösten är här och mörkret och mitt humör svänger nedåt, energin försvinner och jag känner mig låg.
En tuff vecka med sjukdom hos minste pojken och dåligt med sömn för mig skapar obalans i mig och dränermar mig ytterligare på energi.
 
De sista två dagarna har många tårar runnit och jag känner hur de där orostankarna pockar på uppmärksamhet igen. Men nu vet jag vart jag har dem och hur jag vinner över dem.
Så imorgon blir en lugn dag med tända ljus, bok och mys med barnen tills de skall till pappan.
Sedan ett längre lågintensivt pass på gymmet för mig och dejt med kärleken via Skype.
 
Men framöver kommer jag nog bli lite mer enstörig.
Meditera mer, vara ute i naturen i mån av väder.
Sova mer, läsa boken jag lånat, ta hand om mig själv.
Jag behöver ladda massor med energi.
 
De sista fyra månaderna har varit tuffa privat, men i förlängningen också väldigt positiva.
 
Ibland känns det bara så tomt och ensamt att inte vara två i vardagen.
Att inte ha någon att luta sig emot i det pågående livet.
Att inte kunna få avlastning om man haft en riktigt tuff dag.
Att alltid försöka vara sitt bästa jag trots omständigheter som gör det svårt.
Att räcka till och känna sig tillräcklig.
 
Samtidigt är jag så oändligt tacksam för livet.
För att alla är friska i min familj.
Att kärleken finns där.
Stunderna med barnen när allt är sådär perfekt utan bråk och vi är nära, nära.
Solen som skiner från en blå himmel och gräset som är krispigt vitt från frost.
Resplaner i framtiden ihop med den man som hjärtat klappar extra hårt för.
 
Saknaden av min mamma gör sig oftare påmind.
Hoppas hon finns där nånstans och ser oss och är stolt över mig och pojkarna.
Vi saknar dig!
 
 
 

Vättlefjäll

En söndag i slutet av september fick jag möjligheten att ta en lååång tur ute i Vättlefjälls naturområde. Pappan hade frågat om att få barnen lite tidigare så de kunde vara med och fira bonussyrrans födelsedag, så jag hade ett par timmar extra den eftermiddagen att förfoga över som jag ville.
Drog iväg ett mess till en kompis och frågade om hon var sugen på att haka på vilket hon sa ja till på stående fot.
Så vi möttes upp och körde till en parkering inte så långt ifrån första fina vindskyddet.
(null)
 
Vi hade med varsin ryggsäck med lite matlåda, fika och en termos kaffe.
Så första stoppet blev matlådan som en sen lunch ute i naturen. Solen kämpade med att komma fram bakom molnen.
(null)
 
(null)
Till sist kämpade sig solen fram och vi fick en lång härlig eftermiddag i naturen.
Prat om allt mellan himmel och jord. Om livet efter separation, som varannan veckaföräldrar, om kärlek och nya relationer om föräldraskap, om gamla minnen osv.
Vi fick oss också ett par riktigt goa skratt. Så där så ljudet fastnar i halsen och det bara kommer ett väsande samt tårar som pressas fram ur ögonen.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Sista fikan blev i kvällssolen på samma plats som vi startade vandringen.
Fem timmar och ca 2 mil senare.
Underbart och gav så mycket energi till kommande vecka.
Tack Marie <3

Semester - Dorotea

Dorotea hette från början Bergvattnet - eller snarare på samiska Kraapohke, men fick senare sitt namn efter kung Gustav IV Adolfs hustru drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden.
Orten ligger i södra mitten av Västerbotten och här bor ca 2500 invånare totalt i kommunen.
Ganska stor skillnad mot Göteborg alltså.
 
Jag har kommit fram till att löpning är ett bra sätt att få se lite av nya orter, så jag tänkte att jag testar samma sak i Dorotea och gav mig ut på en löprunda runt Bergvattensjön.
Vacker solnedgång denna kvällen.
 
Lite blandad terräng runt sjön, både grusväg, naturstig och spång.
 
Undrar vem som bor här?
 
När jag stannade för att fota höll myggen på att äta upp mig, så det gällde att hålla hyfsat tempo i löpningen.
 
Avslutade min runda med att springa upp till Dorotea kyrka.
Mycket vacker kyrka som det nästan alltid är ute på mindre orter och landsbygd.
Det hela blev en runda på dryga 7 km med mycket fina naturintryck.

Blind

Hur gör man när man själv inte ser att saker går bakåt?
När man inte tar de hintar och råd man får.
När man upptäcker det för sent genom en käftsmåll av ord som träffar som en rak höger mot käken?
 
Jo, man börjar om.
Man backar tillbaks.
Man tar återigen upp de saker som gjorde att man mådde bättre.
 
Men man ger ALDRIG upp!
 

En natt i vindskydd

På väg hem efter midsommarfirandet ändrades mina planer snabbt då kusinen blev fast på akuten efter en fiskeolycka där krok fastnat i ena dotterns näsa.
Packade istället snabbt om för en natt utomhus och körde upp till vättlefjäll.

(null)

(null)

Vid första vindskyddet var det fullt av två personer med sjukt mycket packning så jag promenerade vidare till nästa.
Där låg lite saker men ingen människa utan de tältade vid sidan om vindskyddet.
En skäggig man stack ut huvudet när han hörde mig smyga omkring utanför och jag frågade om jag kunde ta vindskyddet som sovplats. Helt ok, han ville bara kolla så det inte var ngn som tänkt stjäla kanoterna.
(null)

(null)
Det blev en skön kväll vid sjökanten med kvällsmacka, lite godis, en cider och en bok tills knotten jagade in mig i vindskyddet.

(null)

(null)
Vacker morgonvy vid 04:30.
Vaknade sedan runt åtta av att det var fullt frukoststök sv de två barnfamiljer som sovit i tälten. Blev trevligt sällskap för mig som var ensam :)

(null)

(null)
Vandrade iväg till en annan sjö där jag åt lite lunch och läste bok i solskenet innan jag tog mig tillbaks till bilen och körde hem.
En mycket mysig natt och dag i naturen.
Nästa gång har jag med mig kniv och eld.


Nationaldagsvandring i Vättlefjäll

Nationaldagen lovade toppenväder och Andreas var sugen på att komma ut i naturen efter en lång hektiskt höst och vinter.
Vi hade egentligen tänkt hyra kanoter, men med strålande sol och upp mot trettio grader kände vi att det kunde vara smartare att ta skydd av skogens skugga, så det blev vandring istället.
Vi fick även med en kompis som hade den goda smaken att dyka upp på centralen i blågult träningsställ!
Planen var atta ta sig till vindskyddet vid norra äden av Kroksjön, men där var det redan fullt med folk, men vi hittade en liten klippa vid Skyrsjöns ena strand.
Varmt och skönt och vi plockade fram mat vi hade med oss och badade.
 
Vet inte riktigt hur varmt vattnet var, men skulle tippa på runt 17 grader.
Ingen av oss frös ihjäl i alla fall. Där satt vi ett par timmar och samtalde om diverse saker och skrattade en hel del.
Då och då kom det lite kanoter förbi som skulle in in den lilla kanalen som länkar ihop Skyrsjön med Kroksjön.
 
Precis Så att en kanot får plats utan att fastna i botten.
 
Framåt halv fem packade vi ihop oss och startade vandringen tillbaks till parkeringsplatsen vid Surtesjön. Vi tog en annan väg tillbaks så vi fick se lite mer av de olika lederna.
 
En kort bit vandrade vi på Bohusleden. Den vill jag gärna utforska mer då den är lååång och man kan välja flera olika etapper att gå beroende på vad man vill uppleva.
Fick även testat min nya ryggsäck som inköpts dagen innan. En Bergans Trysil 30 L.
Den känns rätt lagom för dagstur eller kanske en övernattning om jag är ensam. 
Skall skaffa mig en stor ryggsäck också 65 L för att ha antingen för längre vandring eller om jag och barnen skall ut en natt för då får jag bära även deras grejer.
 
Allt som allt avverkade vi nog runt 12 km i värmen och var bra trötta när vi kom hem.
Då satt det fint med kall vattenmelon för i värmen blir man inte så extremt hungrig.
Toppenbra nationaldag!
 

Göteborgsvarvet 2019

Fjärde året i rad för mig.
Och återigen sämsta formen ever.
Livet kom imellan skulle man kunna säga.
Hösten med sorg, ångest och oro gav inte så mycket tid för träning.
Sedan blev det fokus på meditation och yoga för att komma tillbaks upp ur hålet.
Men pannbenet verkar det inte vara något större fel på denna modellen.
 
Målet var att komma runt på under tre timmar och komma i mål.
Startgrupp 17 i år och starten gick 15:07.
När man startar såpass sent hinner alla vänner som hejar runt banan att gå hem ha ha.
Får bli seedningslopp inför nästa års varv.
På väg mot start.
 
Startade ganska lugnt.
Gick uppför bägge broarna.
Tiggde chips av ett grabbgäng på Eriksberg som blev förvånade och lite fulla i skratt.
Ryggen började dö vid Göta Älvbron precis som förra året.
Fick kämpa för att inte säcka ihop och få helt fel löpsteg.
Mer bålträning och ett par riktigt långa pass under månaderna innan nästa varv är nog vad som krävs för att det skall kännas bättre.
 
Men jag kom i mål.
Och landade tiden 2:26:38 vilket är min näst bästa tid.
Första årets 2 timmar och 36 sekunder blir svårslaget.
Svettig, stolt och så jäkla lycklig över att ha genomfört loppet på ett bra sätt. 
 

Föreläsning av Johannes Hansen

 Förra veckan hade vår nye VD bjudit in de som ville att gå på föreläsning med den mentala tränaren Johannes Hansen.
Det tyckte jag var superbra och intresseant så jag anmälde mig snabbt.
 
Innan föreläsningen var vi ett gäng kolegor som åt en god middag på Tacos y Tequila som låg granne med föreläsningslokalen.
Fisktacos och världens godaste alkoholfria batida. Med smak av citrus och mynta.
 
 
 
 
Själva föreläsningen var slutsåld och förväntan hög + att en del var lite rädda över att eventuellt få en spontan fråga riktad till sig under kvällen.
Men det var som vi misstänkte, de som ville få bolla gjorde det och vi som inte ville kunde bara lyssna och ta in klokskap.
 
Vad är ditt hinder för att utvecklas/Vart befinner du dig just nu?
och
Vilken strategi gömmer du dig bakom när du blir osäker/känner dig obekväm?
Det var frågor vi skulle ta ställning till där och då.
Mina svar blev:
1. Jag har tappat tron på mig själv.
2. Jag skämtar bort saker.
 
Ettan visste jag ju. Det är ju en av sakerna jag jobbar på, att vara mer snäll mot mig själv och fokusera på de saker jag gör bra. För varje negativ sak behövs ju tre positiva för att väga upp, så mycket starkare fastnar det dåliga i hjärnan.
Tvåan kom som en lite halvjobbig insikt. För en person jag var på middag med förra året sa just detta till mig efter lite mailväxling och ett par telefonsamtal, men jag slog ifrån mig det med att jag bara är en rolig tjej som gillar irioni och att munhuggas.
Men nu när jag börjat rannsaka mig själv mer insåg jag att ja, ibland gömmer jag min osäkerhet bakom den där "roliga" attityden och skämtar bort saker eller skämtar på min egen bekostnad.
 
En sak som bildligt etsade sig fast hos mig var liknelsen om att personers sätt att vara på är som en diagramkurva. Om den börjar peka åt ett håll redan från start så kommer den förmodligen ha en ganska rak linje i samma lutning framöver också.
D.v.s ogillar du ett visst beteende hos en person så kommer det nog förstärkas med åren snarare än att personen tvärvänder sitt sätt att vara.
 
Nedan är saxat från Johannes Hansens hemsida om hans drivkraft:
 

"De människor som har vågat utmana mig har varit de människor som utvecklat mig mest. Som inte har köpt mina ursäkter. Som har tvingat mig att inse att jag är större än mina problem. Som har trott på mig även när jag inte har trott på mig själv.

Förändra världen.

Det blev rubriken i mitt anteckningsblock när jag var sjutton år gammal. Sittandes i publiken. Inspirerad, utmanad och berörd.

Jag ville vara den där personen. Han som vågade utmana.

Idag är jag den personen. Han som tränar människor till att sätta upp mål som skrämmer och inspirerar på samma gång. Han som får människor att göra saker som de inte trodde att de kunde göra. Han som inte slutar utmana förrän det har gett resultat.

Idag ser jag människor i publiker, på resor och i mötesrum varje dag. Inspirerade, utmanade och berörda. Jag har skrattat, kämpat och firar tillsammans med mina klienter och min publik.

I tio år har jag ägnat mitt liv åt att utmana människor till att utvecklas. Jag älskar det. De kommande tio åren kommer jag fortsätta göra samma sak. Större, bättre och tillsammans med fler."

Förändra världen är fortfarande min rubrik.


Tidigare inlägg