Hälsocheck

På måndag blir det ett besök på VC för en hälsokontroll.
Har de sista 4-5 veckorna haft återkommande yrsel, domningar i ansikte och armar och känt mig andfådd av minsta lilla + svettats som en tok vid raskare promenader, så det var lika bra att boka tid för provtagning.
 
Förmodligen bara stress, eller bara och bara.
Men jag känner inte igen mig och är SÅ trött.
Hoppas på att det inte är något allvarligt.

Men det kommer att bli bra.
Jag skall göra det bra.
Jag har makten över mitt liv - ingen annan.
 

Svenskt helylle möter Amerikansk punk

Häromdagen hjälpte jag några vänner att sälja deras merch under en spelning i Göteborg.
Win/win - de fick hjälp och jag fick se en spelning gratis + att jag fick en tröja som tack för hjälpen :)
 
Tjejen som sålde merch för det amerikanska bandet och jag snackade en hel del.
Hon berättade att några i bandet just ni var lite sura eftersom de inte vågat röka på under ett par dagars tid eftersom vi har lite striktare regler och tull när det kommer till marijuana.
 
Sedan snackade vi lite pandemi och nedstängning och hur det var i våra olika länder.
Berättade att jag hade varit ganska nedstämd i början eftersom det sociala livet helt försvann.
Hon berättade att hon lättat sin ångest genom att ta svamp.
Och jag kände mig sådär helyllig när jag berättade att min strategi för att handeta min pandemistress/ångest bestod av guidade mediationer och löpning.
 
Sedan garvade vi åt de diametralt olika förhållningssätten.
Och alla vet ju att ett gott skratt ändå är det bästa :)
 

Bjärreds Saltsjöbad

Förra helgen inleddes på ett magiskt sätt för mig som älskar havet.
Torsdag kväll möttes jag och Anders vid långa bryggan i Bjärred och promenerade ut långts ut på bryggan där
Bjärreds Saltsjöbad ligger för att bada bastu i solnedgången över Öresund.
 
(null)
Vyn ifrån stranden.
Ny brygga håller på att byggas och förväntas vara klar våren 2023.

(null)
Längst ut ligger en restaurang och utanför den ligger sedan separata omklädningsrum och varsin bastu för damer och herrar.
Just denna kväll fanns det möjlighet att basta tillsammans på herrsidan - andra kvällar på damsidan.

(null)
Vacker inramning med solnedgången sedd från damernas badtrappa.

(null)
Tack för denna gång, vi kommer tillbaks!
Mycket skön avkoppling och lagom mycket folk i bastun när man var på plats redan runt 18:30.
När det började bli trångt valde vi att ta ett sista dopp i havet (15 grader) och sedan vandra hela den långa bryggan tillbaks till fastlandet igen.



Vandring på Söderåsen

Ytterligare ett par semesterdagar spenderades i vackra Skåne.
Vi hade bestämt oss för att vandra ett par delar av Skåneledens etapper kring Klåveröd/Söderåsen.
Enligt vår beräkning skulle sträckan vara ca 6 km enkel väg och beslöt oss för att inte ta två bilar utan vadnra samma väg tillbaks.... det visade sig dock att vi felbedömt avståndet och istället blev det ca 2 mils vandring.
Men vad gör väl det när vädret och sällskapet är gott?
 
(null)
 
(null)

Vacker sjö strax intill där vi ställde bilen.
(null)

Naturen var väldigt fin om än lite olika.
Och intressant hur olika man uppfattar den.
När Anders pratade om hur härligt det var när det blev så öppet (fortfarande mitt inne i skogen) fattade jag ingenting eftersom öppet för mig är som t.ex klipplandskapet vid havet om man vandrar i Ramsvikslandet.
(null)

Resterna av en gammal kvarn.
(null)
 
(null)

"Klotter" i skogen.
(null)

Slutdestinationen blev Kopparhatten med utsikt över Skäralidsdalen och dess sprickdalar.
(null)

Uppe på toppen blev det välförtjänt fika på medhavd matsäck innan vi gick ner till Skäralid och Naturum Söderåsen.
(null)
 
(null)
Låååång trappa ner från eller upp till Kopparhatten.

Sedan var det bara att gå samma väg tillbaks minus extrarundan på ca 2 km vi gjorde på ditvägen.
Bra mör i kroppen på kvällen och dagen efter, men en härlig tur ute i naturen.

Livs levande på Stora Amundön

Efter en arbetsdag och bad på Smithen som slutade i en mans olycka efter att ha ramlat omkull bland stenarna så vi fick plåstra om honom och ta sällskap till parkeringen, landade jag ute på Amundön.
Hade sett på facebook att det skulle vara ett event där man skulle samlas kring en eld, sjunga mantran, grilla krov, dela och fira livet som jag ville vara med på och se hur det var.
 
(null)
Direkt när jag kom fram funderade jag på varför jag inte besökt dena plats sedan exkursion på högstadiet. Det är ju grymt vackert här ute.
 
(null)
Följde grusvägen ut till viken där eventet skulle hållas och såg vackra träd på vägen.
Förutom havet så är nog mäktiga träd detjag gillar bäst i naturen.
Om havet är friheten så är träden strävsamhet, klokskap och liv.

(null)
 
(null)
Av de andra själarna som samlats fanns där bara en som jag haft kontakt emd via sociala medier ett par år men aldrig träffat live, så det var ju liksom lite "hej vänner jag ännu inte känner" när jag landade. Blev väl mottagen och erbjuden mat och kramar :)

Sedan satt vi runt elden och sjöng tillsammans och trummade, delade tankar kring tacksamhet som var temat för dagen samt fick varsin tacksamhetssten plockad på öland av en av kvinnorna som höll i kvällen.

(null)
Som avslutning blev det ett dopp i det salta vattnet.
Så vackert på Amundön, så det kommer bli fler besök här ute. helt klart.

(null)
När jag väl satte mig i bilen för att köra hem var klockan närmre halv elva.
Men hur många sådana här sommarkvällar får man på en sommar?
Väl värt att vara lite trött dagen efter på jobb <3
 

Kurs i närvaro

För ett par helger sedan bestämde jag mig för att våga.
Våga testa något nytt, göra något bara helt för min skull.
Så jag drog på kurs i skogarna utanför Gråbo, till ett magiskt ställe vid en sjö utan mobiltäckning.
Helt själv, med intentionen att bli mer av mig och kanske träffa nya vänner med liknande tankar om livet, relationer och känslor.
 
(null)
 
I kursen ingick yoga, meditation, beröringsövningar, närvaroövningar, vegetarisk mat, frigörande andning, bad i sjö, eldceremoni och trumresa.
Spacet och gruppdynamiken kändes väldigt trygg och kärleksfull och det lilla obehaget av nervositet jag hade när jag kom dit försvann snabbt.
Underbart att möta människor i sådan närvaro och i så låååånga varma kramar.
Utan krav, måsten och förväntningar.
 
(null)
 
(null)
 
Magisk natur runt om och sjön höll en temperatur på 25 grader.
 
(null)

Kan varmt rekommendera er som känner att ni vill ha ut mer av livet.
Bli mer av er själva, känna mer och djupare känslor, mer glädje, lek och harmoni.
Att våga gå en kurs i närvaro/tantra och låta livet bli större.

Into the unknown to find myself

Det gör ont, men det känns också bra.
Att ge varandra utrymmet att växa och kunna behålla vänskapen.
Denna fantastiska människa som visat för mig att jag är värd kärlek precis som jag ÄR.
Utan dömanden. Utan att jag måste göra det som förväntas av mig. För det fanns aldrig några förväntningar om hur jag skulle vara, göra eller agera.

Tack för allt du lärt mig och fortsätter lära mig.
Tack för modet och styrkan du ger mig och får mig att inse att jag besitter.
Tack för att du visar vägen till ett friare mindset och därmed ett mer harmoniskt och glädjefyllt liv.
Tack för att du lärt mig vad som verkligen är viktigt.
Att följa MIN väg och känna tillit och trygghet till och i mig själv.

När slutet kommer vill jag känna att jag levde mitt liv och inte ha någon ånger och känna glädje och tacksamhet.

Mikael ❤️


Pilgrimsvandring m fotbollsdamerna

Äntligen blev det dags för träff med "syjuntan" eller gamla damlaget om man så vill.
Det är inte så ofta jag haft möjlighet att vara med och corona har satt stopp för mycket, men nu skulle vi äntligen få komma ut i naturen och umgås en HEL dag,
Olsen hade gjort den eminenta planen som innehöll vandring längs
Pilgrimsleden, etapp 4 mellan Jennylund och Starrkärrs kyrka.
Därifrån vidare vandring hem till Olsen för bastubad, middag och mellofinal.
Totalt en sträcka på runt 20 km. 
 
(null)
Såhär glada såg jag och Pettsson ut när vi stod och inväntade skjuts hemma på parkeringen strax efter nio på lördagsmorgonen. Pettsson var en av två som var ansvariga för vininköp till kvällens middag.
 
(null)
Prick 10 startade vi vår vandring från parkeringen utanför Jennylunds ridhus.
Nån kilometer in på leden hittade vi ett par goa getter. De luktade illa, men vad fantastiskt charmiga. Nästan så man ville ta med sig dem hem.
 
(null)
Och är man ute med damlaget en heldag ingår både alkoholhaltiga drycker och lekar längs vägen.
Ingen skall bli varken uttorkad eller uttråkad.
Här kastar vi ägg och ser vem som kommer längst. Ylva tog terrängspåret denna gången.
 
(null)
Varje person var ansvarig för en lek med tillhörande dryck och lätt tilltugg.
När vi stod på vår första station kom tre personer ledandes sina mountainbike, varpå vi ivrigt hejade på dem och gav dem vatten att dricka och erbjöd kex med ost.
De såg något förvånade ut och vi sa att de nog inte kunde förvänta sig mat och dryckesstation varje gång de var ute på tur :)

(null)
 
(null)
Vi tog en paus precis intill Dammekärrs motionsanläggning för lite melloquiz och mer dryck och tilltugg. SÅ härligt i solen. De som var ute och körde disc-golf såg lite förvånade ut där vi satt strax intill ett av målen.
 
(null)
Lunchmacka och kaffe i solen.
Tydlig instruktion från Olsen var att göra sig en Dagobert-macka, men att inte stoppa i saker man inte tycker om :)
 
(null)
Bra utmärkt led, korset märker ut Pilgrimsleden.
 
(null)
 
(null)
Blandad terräng och väg, allt från små stigar i skogen, landsväg till leriga åkrar.
 
(null)
Här pausar vi vid Ale Disc Golf och leker lek där vi skulle kasta bollar på mössor med kardborre.
Så gott även här i solen. Och så många skratt det blev.
 
(null)
Annelie bjöd på sockerkick :)
 
(null)
Bästa gänget - även om vi var ett par kvinnor kort.
 
(null)
Här försvann leden in i vassen.
Jag halkade lite efter, men det såg sjukt kul ut när alla nästan helt försvann.
 
(null)
Bautastenen bakom Prästalund
 
(null)
Och in bland alla majestätiska ekar. Här och var fanns det små budskap utlagda på målade stenar.
 
(null)
 
(null)
Framme vid etappens slutmål - Starrkärrs kyrka.
Här fick vi grissini och Hot Shots och satt ett tag och bara vilade.
Nu började det skymma och det var dags att ta på kläder som tidigare tagits av.
 
(null)
 
(null)
Vi spottar godismaskar och ser vem som kommer längst.
Alla vann - det blev resultatet av lekarna.
 
(null)
På slutet ville vi mest bara komma fram eftersom det tagit liiiite längre tid än planerat.
Så vi genade över fälten och fick hoppa över en bäck.
Mitt knä löste inte hoppet helt och hållet, så min högerfot fick bada.
Blev en skön hemfärd i strumplästen sedan på natten ha ha.
 
(null)
 
(null)
Efter lite bastu och dusch piffade vi oss i glitterstasser och åt middag och såg på mello.

(null)
God dessert, vit chokladmousse med bär.
 
(null)
Jag hade bett en kollega om hennes tre bästa drinkrecept och fastnade för "Ginger Kick".
Ingefära, äppeljuice, sockerlag, lime/citron och vaniljvodka. Sjuk god och stark som fan då jag nog tog dubbla mängden ingefära.
 
(null)
Lite vibbar från Ulla-Bella (min sekreterare) och något glammigare än i tidgare vandringsoutfit.

TACK för en superhärlig dag med mycket skratt <3
 
25 km och 36000 steg stannade räknaren i min mobil på !

Skapa en ny framtid

Jag vill släppa alla regler och föreställningar om hur saker "skall" vara som jag fått inprogrammerade.
Jag vill skapa en framtid och ett liv som känns rätt för mig.
Oavsett vad andra utanför tycker.
(null)

En del saker kanske kommer förbli relativt oförändrade och många saker kommer förämdras helt.
Framförallt tanken på att förändring är det enda konstanta.
Och att jag behöver välja, men att varje val som inte känns rätt går att rucka och välja nytt, igen och igen.

(null)


Samt skapa ett starkt och tryggt JAG som har tillit och står trygg i mina val.
Jag vill framåt!
Och skapa ett liv som känns levande och fantastiskt.

(null)

 
 



Reflektion över 2021

Nyårsafton.
Ett helt år är åter till ända.
Ytterligare ett år präglat av pandemi på gott och ont.
Ett år att hitta tillbaks till mig själv, vem jag är, vad jag vill, hur jag vill leva.
Insikter som skänkt både glädje och sorg.
Det kan göra ont att växa, men det rä nödvändigt, har du väl startat den resan så går det inte att backa.
Så tacksam för dem som valt att finnas med mig i mitt liv och på resan.
Nu lite re-cap av året i bilder:
 
Januari
Vinterbadandet som jag stratade med i november 2019 fortätter.
Just denna dag var det magiskt. Solen sken och isen glittrade och jag kände genuin glädje i hela kroppen. Jag var JAG och kände lycka inuti det som varit så tomt, osäkert och sorgset.
 
(null)

Februari
Tack vare jobb hemifrån p.g.a. pandemi och restriktioner kunde man få en sådan här lunch vid havet en kall, solig dag i Ljungskile.
Naturen är det bästa botemedlet mot depression sägs det - jag förstår varför.
Det ger själen ett lugn som jag sällan får någon annastans än just vid havet.
(null)

Mars
Vi samlades ett gäng kvinnor och gjorde både ett bokstavligt men också rituellt bål där vi brände upp det förflutna. De orätter som vi valt att att ta emot för att vi där och då inte kunde bättre.
Och så drack vi fireballshots och levde <3
(null)

April
Våren skänkte oss livskraft och vi gick på vandring i grannkommunen där vi hade med oss picnic och fick se en liten skrivarlya mitt ute i skogen.
Som vanligt med barn så pendlar det ju från att vara total familjeharmoni till krigszon och tillbaks till harmoni. Men stunder som den här är ju värt allt det där.
När alla känner glädje och får vara delaktiga och ha roligt.
(null)
 
Maj
Vi testade att alla sova över i stugan hos Mikael en natt och hade ställt iordning matplats på altanen.
Köttbullar i vårsol är ju aldrig fel, speciellt inte efter man fått arbeta fysiskt med att räfsa löv, så solrosor och leka fritt i naturen.
Litet test innan jag och killarna skulle kalla stugan vårt hem under en vecka då det var friluftsläger för dem i Ljungskile.
(null)

Juni
Efter en mysig kväll hos en vän inne på byn där vi bjöds på gott grillat lamm till fotbollsmatch blev det ett spontant bad i den ljumma sommarkvällen och lite skålande i bubbel efteråt.
Och då jag reste mig från kallbadshusets bänk avtecknade sig ett tydligt hjärta från min bakdel.
Kärlek!
(null)
 
Juli
Koster besöktes, Koster som jag längtat efter i många år.
Och som vi togs emot. Magi.
Varmt väder, ljummet hav, dramatisk vind, skratt, god mat, närgångna måsar.
Allt på två dygn. 
TACK.
(null)
 
Augusti
Min månad.
Utlfykter, bad, glass.
Vi besökte Pilane och nedan skulptur fick det att pirra i min mage. Så mäktig.
Tillbaks till rutiner efter semstrar också skönt.
(null)
 
September
Fortfarande fina dagar, mörker inuti.
Försökte ta vara på vädret och göra saker utomhus med barnen.
Rasmus som nu börjat första klass. Och som fått nytt rum med stor säng som utlovat. Nöjd.
Käpade för att bibehålla glädjen, men kände mig liten, överkörd och så ledsen.
(null)
 
Oktober
Höst. Färger. Vackert.
Ofrivilligt lerbad nerför backe innan Tipi-konsert med Gaeya.
Barnsligt roligt och magiskt vacker konsert. Inramningen nästan trolsk.
Och hennes vackra röst. Rörd till tårar.
(null)
 
November
Firade Mikael i förskott med överraskningsmusikal av Bob Hund.
Vi skrattade och grät och hade en bra kväll.
En första kväll bland massor med folk.
Hade nästan glömt hur det var, kände inte att jag saknat det så mycket.
Fortfarande en sten i bröstet. Känslan av att jag inte duger när jag är jag.
(null)
 
December
Vi försökte komma tillbaks till det vanliga.
Jobb, jobb och ännu mer jobb.
Energinivån ner i backen. Hur löser man?
Vi ändrade om i vår relation, det blev lättare och mer glädjefyllt igen.
Snölek med spritkök för korvkokning och varm choklad i pulkabacken.
Luciatåg ut i det kalla havet. Galna, ja, kanske lite :)
Jul och nyårsfirande på gränsen till inställt p.g.a. förkylning.
Min självkänsla också inställd. Men en plan framåt.
(null)
 
Hej då 2021 och tack för alla insikter och lärdomar och all kärlek du gett mig.
 
 
* - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - *- * - * - * - * - * - * -* - * - * - * - * - * - *
 
 
2022
Välkommen!
Året då jag skall bli ännu mer JAG.
Välkommen in glädje och lek.
Välkommen in magi.
Välkommen in överflöd.
(null)
 
 
 
 

Livsgnista

Sedan min födelsedag i augusti så har energinivåerna rasat ner till botten,
Att inte bli respekterad i en svår fråga tog hårt. Det är en stor sorg.
Att inte kunna släppa saker som egentligen inte är mitt på jobbet stal också energi.
Känslan av att bli bortknuffad från att få vara delaktig i barnens aktiviteter om jag inte hade satt ner foten gjorde mig arg och frustrerad.
Så nu har jag skalat ner sedan dess. 
Energin går åt till att vara mamman och kollegan och liiite flickvän, i övrigt vill jag mest vara isolerad i min bubbla med ljudböcker, pussel och lite träning.
Livsgnistan finns inte just nu.
Sorg.

(null)



Tillit till mig själv

Den återvänder bit för bit efter alla törnar den fått de senaste åren.
Ibland kan jag bli så ledsen över hur jag tillåtit andra att trampa på mig och bryta ner mig steg för steg.
Gjort mig så osäker på att jag duger, att jag är bra som jag är och fått mig att förminska mig själv.

Varför vill man göra så mot en annan människa?

Jag kommer aldrig kunna förstå.
Jag bara hoppas att jag nu vet bättre. Att jag kommer lita på min magkänsla, eller det min kropp vet.
Att aldrig mer tillåta någon annan att trampa på mig.

Jag är värd så mycket mer.
Jag är värd det bästa!

Välkommen härliga vår!

Valborgshelgen spenderades i Ljungskile ihop med barnen och kärleken.
I hans mysiga lilla stuga på landet bland hästhagarna.
(null)
Killarna installerader sig i sängen innan vi gick ut och började arbeta i trädgården.
 
(null)
Att få klyva ved var bland det roligaste O hade gjort unde rveckan se han på söndagen.
Spännade att få testa yxan och klyva både vedträn och pinnar.
 
(null)
Sedan lade de upp för eld i kaplatornsform och fick tända inför korvgrillning.
 
(null)
Omnomnom.
 
(null)
När man är ute kan man hitta diverse olika små kryp, R blev kompis med en gråsugga.
 
Lördagen bjöd på lunchbad vid kallbadhuset tillsammans med några andra vänner.
Nu börjar det kännas ganska gott i vattnet sålänge man har sockar och handskar på sig.
(null)
 
(null)
Solen värmde på bra och det var lite sommarfeeling när man såg barnen leka i sanden.
 
(null)
Lite teckning i solskenet på en filt. Mikaels hus blev förevigat.
 
(null)
Sedan blev det våfflor med sylt och grädde till lunch.
 
På eftermiddagen kom Emma och Håkan förbi. De hade en golfhelg på Lyckorna.
Gemensamt tog vi en promenad bort till en badvik där vi vuxna badade och barnen samlade snäckor och kastade sten i vattnet.
(null)
 
(null)
 
(null)
Älskar Bohusläns klipphällar. Kan inte tänka mig att byta bort dem permanent mot någon sandstrand i världen.
 
(null)
Många bra klätterträn intill stigen ut till badviken.
 
(null)
På väg hem mellan hästhagarna med björkar på väg att slå ut.
En helt fantastisk helg med så ycket tid utomhus för oss alla.
Kul att se barnen räfsa löv, köra skottkärra och leka fritt på naturtomten.
Därimellan mobilstirrande, men helt klart väldigt mycket utelek och frisk luft, vilket gav god sömn.
 
Ser fram emot fler helger här ute i stugan med hela familjen <3

Harmoni

Livet just nu är fint!
Våren är på väg.
Jag har fått heltidsjobb under april månad, då en avdelning på jobbet behöver förstärkning.
Kärleken känns trygg, givmild och glädjefylld.
Min styrka och tilltro på mig själv vänder sakta men säkert tillbaks.
Jag vågar återigen lita på mitt "vetande" och vara trygg i att det guidar mig på rätt väg.
 
Min första inlämningsuppgift på kursen får godkänt om jag bara kompletterar den med referenser. 
Missade det helt. Är ju inte van vid denna typ av studier, men jag lär mig :)
 
(null)
 
Ser fram emot några extra dagars ledighet ihop med barnen nästa vecka när det är påsk.
Håller tummarna för såpass fint väder att vi kan hälsa på pappa och ta en fika på hans altan.
Och kanske häng med kusinen och hans kids om vi har tur.
Annars utelek och testa någon ny actionpark, eller göra ett nytt besök till den i Stenungsund som var en hit.
 
(null)
Kallbadhuset i Ljungskile i söndagskväll efter att jag tagit ett dopp i det salta kalla alldeles ensam.

New tattoo - Göteborg, havet och fyren.

Enda gången jag har tatuerat mig var i slutet av 90-talet.
Med ett motiv lätt daterat till samma årtioende, nämligen ett insektsliknande motiv i tribalstil.
Har under många år funderat på något nytt. 
Ett tag en stor kinesisk drake på utsidan av hela underbenet, ett tag arabiskt mendimönster ovanpå bägge fötterna, men till slut blev det glasklart i min tanke - en fyr.
 
Fyren för att alltid ha ljuset som skall leda mig "hem".
Havet som jag äslakr och känner mig levande i och vid.
Och så fick fyren såklart bli Vinga fyr för att symbolisera Göteborg, min hemstad som jag älskar.
 
Nedan kommer mina två inspirationsbilder:
(null)
Formen jag tänkt mig, ovalen och med något som sticker ut utanför den osynliga gränsen som gör formen.
(null)
Vinga fyr, både det enkla, stilistiska med också inspiration för färgsättning.
Detta var vad jag skickade till min vän Emma på Little Bird Tattoo.
 
Den tredje och färglagda skissen eftr små justeringar såg ut såhär och det kändes skitbra!
(null)
 
Så kom dagen D.
Inte helt utan nervositetsfjärilar i magen klev jag in på studion.
Det var ju trots allt ca 22 år sedan senast och jag hade lite svårt att komma ihåg exakt hur ont det faktiskt gjorde.
Studion ligger centralt i Kungälv för den som är sugen på att kika in och på väggarna hänger en hel del av Emmas akvarellkonst med kustmotiv.
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
Stencil på plats - dags att köra!
(null)
 
SLUTRESULTAT
 
(null)
Så himla nöjd blev jag.
Färgerna poppar riktigt och bilden känns så harmonisk.
När jag känner mig lite vilsen kan jag bara titta ner på min arm och låta kroppen och mitt inre fyrljus leda mig på rätt väg.

Progress

Knät mår bättre.
Fysioterapeuten sa att jag såg stark ut och att jag hade kontroll imorse.
Så vi bestämde oss att jag inte behöver komma tillbaks.
Jag vet ju vilka övningar jag behöver för att komma tillbaks till där jag var och ännu bättre.
Det handlar bara om att få tummen ur och göra det.
(null)


Har ju varit tvungen att söka lite jobb då jag söker a-kassa för de 20% jag är utan arbete.
Lite märkligt det där ändå. I somras när jag sökte mer desperat för att jag inte visste om jag hade jobb alls efter årsskiftet fick jag knappt ens ett "tack, men nej tack".
Nu har jag blivit uppringd ett par gånger bara kort efter att jag skickat in ansökan.
Det verkar börjar röra lite mer på sig på arbetsmarknaden helt enkelt.
(null)

 
Studierna har väl hittills inte gått lysande eftersom jag de senaste 2,5 barnveckorna haft barn hemma med lindriga symtom så de inte fått gå till skolan.
Samtidigt har jag behövt jobba mina 80%.
Så den där 1,5h studietid jag räknat med varje dag har uteblivit och på kvällarna har jag varit helt slut.
Men jag har inte gett upp helt ännu utan siktar på att lämna in något på första inlämningsuppgiften och få feedback och möjlighet att revidera till inlämnningstillfälle 2.
Nu är dessutom föräldrautbildningen slut så nu finns det ju tre timmar till varannan måndag kväll till godo. Den blev ju så förskjuten p.g.a sjukdomsbortfall från våra kursledare.
(null)

(null)

 
Våren är på väg.
Dagarna blir ljusare, fåglarna kvittrar och snart försvinner nog isen från vattnen så man kan hoppa i från bryggan igen.
Kvar står jag ändå med en hel del frågetecken som jag önskar kunde rätas ut.
Hur kan man bara klippa så utan att  prata ut?
Nu har det ändå gått åtta veckor sedan mailet som satte punkt.
Och hur snabbt kan allt kvarsteånde bli löst, så att det inte skall hänga med under hela året?
Jag vill att allt skall bli klart, så att jag kan släppa helt och ta hela fulla klivet framåt...
 
...Framåt i min framtid.
Där jag skapar min dag, min lycka och min glädje.
Jag är på god väg att bli den jag känner igen, fast i en bättre och mer medveten version.
 
Hur blir det bättre än såhär?

(null)




Bra start på 2021

Året rivstartar med nästan bara roligheter.
För nu tänker jag helt ignorera att jag drog upp min korsbandsskada i helgen som gick.
 
Men jag känner tacksamhet inför:
Nya vänner funna genom vinterbadandet.
Fler starka kvinnor i min vänskapskrets.
Fler mogna, sansade män i min vänskapskrets.
Barn som håller sig friska.
Pappa som håller sig frisk.
Bättre kommunikation med barnens far.
Att jag skrattat så jag gråtit flera gånger under januari.
En spontan middag på stan.
Champagne på en onsdag för att fira ett förlängt konsultuppdrag.
Min kusin som alltid ger vettiga råd och som får mig att skratta.
Bad i havet, bad i sjön, bad i vak.
Solen som tittar fram och längre dagar.
Bättre och lugnare samspel med barnen hemma.
Hemmajobb de flesta av månadens dagar.
Möjligheten att studera på distans i min egen takt.
Möjligheten att få nya erfarenheter yrkesmässigt i och med min nya tjänst.
Att jag blickar framåt och fortfarande håller mig öppen och nyfiken.
Att jag blivit bättre på att lyssna efter vad jag orkar för stunden.
Att mitt umgänge och min personlighet uppskattas.


Kallbadare

God fortsättning och hoppas ni alla haft en bra start på 2021.
Julaftonsdopp med två andra glada nissar.

2021 för mig startas liksom 2020 avslutades, lite i limbo.
En lång väntan på att få känna sig hemma igen som istället blev ett farväl, men utan att ses.
Vet inte riktigt hur jag skall hantera det eller komma vidare på ett vettigt sätt.
Börjar med att göra saker JAG blir glad av.
Och bada är en av de saker jag blir glad av, så i december inledde jag mitt liv som kallbadare.

Vet att min farmor brukade bada på Saltholmens kallbadhus långt in på höstarna när hon levde och var pigg, så dags att för arvet vidare. Plus att det är ett fint sätt att umgås med vänner (nya och gamla) och samtidigt vara i naturen.
Dessutom finns det ju hälsofördelar som jag är ute efter som endorfinernas humörhöjande effekt och ökning av blodcirkulation för lite varmare kropp.
Mitt allra första vinterbad ihop med nya vännen Cissi.

Vid första doppet låg vattentemperaturne på +5 garder och nu igår när jag tog ett snabbt lunchdopp hade den krupit ner till +1,5 garder.
Så igår blev det inget dyk ner i vattnet utan ett resolut steg efter vartannat nerför stegen.
Men SÅ skönt både i vattnet och efteråt.
Man känner liksom hela kroppens värme och hur det bubblar inombords av glädjerus och lugn.
Dessutom har jag lärt känna några nya fina människor som kommer med nya infallsvinklar och goa skratt.
Bilden beskriver känslan i kroppen väldigt bra!

Höjdpunkten var ändå mörkerbad i Ljungskile i mellandagarna där kammaneterna lyste upp som små självlysande blå plättar när vi simmade i vattnet - magiskt!

En sjö i lågt stående sol och nästan spegelblank yta är magiskt för själen.




Krönika 2020 / 2021

Så går 2020 mot sitt slut.
Hur summerar man egentligen detta konstiga år?
Som prövat oss alla på så många olika sätt.

Året startade i alla fall på Svalbard.
Dit jag rest med min kärlek för att fira nyår.
Och på nyårsnatten blev det ett stort pådrag då isbjörn återigen siktats i Longyearbyn och till sist sköts då man inte kunde garantera bybornas säkerthet längre efter tre besök i byn på kort tid.
Sorgligt, men gav också möjlighet för en långpromenad på solokvist på nyårsdagens eftermiddag för att lätta på ångesten och rensa tankarna.
Kom till sist ner till hamnen och stod där i mörkret och såg ut över det svarta arktiska havet och tänkte, vad skönt det hade varit att ta ett kliv ut och bara försvinna.
Ingen konkret tanke på att avsluta mitt liv, mer som att jag behöver bara få vila, få lugn och ro, jag orkar inte mer, jag vill bara försvinna bort från allt ett tag.
Tog mig samman och gick tillbaks till hotellet istället.
 
I januari firades store sonen som fyllde åtta år.
Jag gav mig själv en utmaning för att träna min trötta hjärna - att läsa minst 12 böcker under året.
Blev sjukskriven på 50%.
 
I februari fick jag medicinen justerad och började må bättre.
En hel del nedstämdhet försvann tack och lov.
 
Mars. Corona. Allt började förändras. När A lämnade min lägenhet i mitten av mars visste vi inte att det skulle ta tre månader innan vi kunde ses nästa gång p.g.a. pandemin.
Jag blev sista mars permitterad från jobbet och skulle framöver bara jobba 40%.
Det positiva med det var att jag kunde avsluta min sjukskrivning, men ändå få tid för återhämtning och mindre stress på barnveckor.
 
April bjöd på utmaningar i form av den sociala distansieringen. Jobbade hemifrån för att slippa åka kollektivt och träffade knappt någon alls. Blev ett par lunchpromenader och utomhusluncher ihop med fotbllskompisarna och vädret var ju fint så man kunde vara ute mycket.
Tidiga hämtningar hela våren av barnen med matsäck i ryggan och lekplatshopping på väg hem från fritids. Skönt att få lite mer kvalitetstid tillsammans med dem.
 
Maj var bara ganska lugnt och mycket promenader utomhus. Försökte mig på att springa lite stigar i skogen också i samband med Hitta Ut-appen, men hälsporren gjorde för ont.
Varsel kom från jobbet. Bolagets överlevnad var äventyrat p.g.a. Coronakrisen.

I juni fick jag äntligen träffa A igen. Helt galet vad man kan sakna en människa man tycker om.
Det var många svåra perioder för mig under de tre månaderna.
Jag köpte mig en SUP (Stand up paddleboard) för att göra det jag gillar mest, att vara i/på vattnet.
Blev en premiärtur i Hultasjön där jag lyckades somna när jag låg och solade på brädan och vaknade av att jag krockade in i en brygga i lilla viken där det ligger bostadshus. (Ingen bjöd på kaffe som i reklamen).
Sedan fick kusinen med mig ut på en mysig frukostpicnic på en liten kobbe utanför Torslanda.
Uppsagd fr.o.m. sista juni. Jobb året ut. Paniiiik. Hur skall det gå.
Började söka jobb och fundera på ev utbildning om det skulle bli svårt att hitta nytt jobb i krisen.
 
Juli innebar semester med barnen. Tillsammans med en vän och hennes son hade vi bokat tre nätter uppe i Idre på Storbo Adventure Camp.
Det var supermysigt och barnen klarade den långa bilresan skitbra.
Vi paddlade kanot och fastnade i en fors och fick släpa kanot genom terrängen en bra bit, vi fick åka ut på fisketur med värden och O fick en aborre på kroken.
Vi badade i Fulufjället på vägen hem och bodde en natt i Kristinehamn för att dela upp de långa milen hemåt.
Vi hälsade på släktingar utanför Kumla som har djur och pool.
Jag gjorde också två kortare trippar till Upplands Väsby där A var stationerad för tillfället.
Blev en hel del turistande på egen hand i närområdet då han jobbade.
Hittade också paddelkompisar via en grupp på Facebook så vi hade en fin förmiddag på sjön Norrviken.

Men det tär på en relation när man knappt ses och vi gjorde en paus, eller A gjorde paus och jag var helt förkrossad.
Stannade till på vägen hem hos en god vän i Kungshamn där de skaffat en lägenhet för att få lite livsvisdom av henne.

Den coolaste upplevelsen för mig ensam i juli var ändå paddling på SUP:en ut till Hindens rev en mulen kväll i juli.
Ringde pappa när jag satt längst ut och det började mörkna. Sedan bäddade jag åt mig i baksätet på bilen på parkeringen vid Svalnäs badplats och levde surfbum-liv en natt.
               

Augusti bjöd på två övernattningar ute på Franholmen. Första gången drog jag helt ensam för att få lite lugn och ro med mina tankar och känslor.
Packade sovsäck, liggunderlag, kylväska med lite mat och en ryggsäck med kläder och vatten på min SUP och paddlade ut.
Upplevde en vacker solnedgång och sedan en magisk fullmåne som speglade sig i vattnet vid klippavsatsen där jag sov.
Andra vändan fick jag med min kusinen.
A och jag bestämde oss för att kämpa vidare och han kom ner fem dagar i augusti för att bland annat fira min födelsedag. Den spenderades hos Strandflickorna i Lysekil med god mat och en nattpromenad ner till badviken där vi såg vintergatan på himlen.
Vi hann också med en campingnatt ute i Marks kommun ihop med Emma, Håkan och deras kids. Succé tyckte barnen.
  
 
I september firade vi A's födelsedag, femtio med spa och god mat på Säröhus.
En vacker solig dag med ljumma vindar och en långpromenad i Särö västerskog med lite meditation vid havet.
Lyckades också knipa en plats till högskoleprovet, så månaden innebar hårdplugg i matematik.
Så tacksam för hjälp från vänner; Toumo för att du skickade mig boken och min kusin för förklaringar till de logiska problemlösningar jag tycker är svåra.
 
I oktober skickade jag in ansökningar till universitet, både helt program och enstaka kurser.
Sedan skrev jag högskoleprovet och det kändes helt ok.
Vi fick också glada nyheter på jobbet. Företaget skulle få nya ägare, vår VD + ett par personer till hade gått ihop och köpt bolaget.
Med det fanns det en chans att nu få behålla en tjänst inom bolaget i alla fall.
 
November och sluttampen på en nästan 1½ lång stöttning av soc.
Så mycket jag lärt mig och stöttning jag fått. Jag är tacksam, men också lite kritisk till vissa delar inom perioden. Men det känns som allt landat på en SÅ mycket bättre plats än där det startade.
Men förändringen fortsätter och jag lägger mycket kraft och energi på att hålla den positiva trenden.

Resultatet på HSP kom i december, det var mitt bästa hittills! Kände mig stolt.
Sedan blev jag antagen både till program och ett par kurser.
Eftersom jag fick en ny tjänst på jobbet ville min arbetsgivare skjuta på min begäran om tjänstledigt för studier till hösted, då de ville att den nya organisationen skuölle få sätta sig.
Så jag tackade jag till en distanskurs på kvartsfart i Supply chain management.
Så fr.o.m. 1/1-2021 är jag anställd på 80%, arbetslös på 20% och student på 25%.
Det skall bli kul att både få göra nya grejer på jobbet och plugga lite för att se om det känns som att det kan vara något till hösten på heltid.
A och jag kom fram till att vi inte verkar mötas och bara skadar varandra, men två evckor senare var vi kanske inte helt klara ändå. Det hänger fortfarande i luften...
 
Nu är det bara någon dag kvar av detta året.
Det känns otroligt skönt.
Även om det har på många sätt varit ett mycket fint år så har det präglats av en otrolig ensamhetskänsla, en känsla av att inte räcka till åt alla, och känslan av att inte vara saknad eller efterlängtad.
Min självkänsla har aldrig varit såhär dålig och det gör att man blir mer självupptagen kanske.
Året avslutas också med ett definitivt avslut av relationen mellan mig och A.
Rationellt är det det enda rätta, men känslomässigt är det skitjobbigt att än en gång få förhopppningarna krossade och känslan av tillhörighet slagen i spillror.

Jag vet att jag i alla fall lärt mig mycket om mig själv.
Och utmaningen att träna min hjärna löste jag både med böckerna jag skulle läsa och att jag faktiskt pluggade matte och lyckades lika bra som jag hade hoppats.
Kapaciteten finns ju där, jag måste bara börja våga lite på den.
 
 2021
Jag vill gå in i nya året med övertygelsen om att jag är stark, modig, 
glad och kan hantera mina negativa tankar.
Att jag förtjänar lugn, trygghet och kärlek i mitt liv.

Nyårslöfte:
Tro inte på allt jag tänker - jag kan ha fel.
 
 
 
 
 

Tankar framåt

Hur går jag vidare?
Hur skall julen firas?
Planer för 2021?
Framtiden?
 
Tankarna snurrar.
Känslorna pendlar som en bergochdalbana.
Försöker att inte fastna varken i självförebråelser eller offerrollen.
Det är ju inte konstruktivt för fem öre.
Men samtidigt undrar jag ju, är det något fel på mig?
Som gör att det inte funkar.
Har jag för stort behov av bekräftelse för att jag skall känna mig 100% trygg i en relation?
Eller var det de långa perioderna mellan våra träffar och för lite kontakt utöver text, som skapade all osäkerhet, som födde monstret i mig?
Monstret som blev svartsjukt, småaktigt, negativt och krävande.
Nu får jag ju inte en chans att ta reda på om det hade gått att fixa med regelbundnare träffar.
Så frågan förblir obesvarad.
Därmed är osäkerheten stor inom mig om jag är too much för alla eller om jag bara intre träffat någon med samma behov i en relation som jag.
 
Julen kommer bli jättekonstig i år.
Barnen firar aftonen med sin pappa och på juldagen skall jag och barnen fira hos pappa om alla är friska. Där är det större plats så vi kan hålla oss på avstånd från varandra.
Backup-planen får vara julmiddag via videolänk.
Själva julafton firar jag mest trolig i pyjamas i min soffa med Netflix, gott att äta och lite bubbelvin.
 
Hur blir starten av 2021?
Omöjligt att säga kanske, men jag tillträder min nya tjänst 1/1 i alla fall.
Kanske kommer jag även studera deltid på distans - antagningsbesked kommer imorgon från Universiteten.
För övrigt blir det fortsatt fokus att hitta en mer hållbar livsstil för mig själv.
Fokusera på rätt saker, vända negativa tankar till något positivt, lyssna in mig själv och mitt behov för att hålla energinivån på ett bra läge.
Att helt enkelt vara mer kärleksfull mot mig själv.
 
Och någon gång hoppas jag ju såklart att det kommer in kärlek igen på något sätt.
Antingen om det finns en ljusning i det som varit, eller om något nytt frö kan börja gro så småningom.
Det får ta den tid det tar.
Tills dess slösar jag med all extra kärlek jag har inom mig på mina grabbar.
Tills de säger "stopp min kropp" när jag kramas och pussas för mycket.
 
 
 

Tidigare inlägg