Ok.
Vi tar det från början.

Onsdag 27:e augusti - jag fyller 30.
Dag en början kanon med frukost och ett väntande paket som visar sig innehålla en box med Madonna - Hard Candy.
Nice!!

Vi kör mot jobbet. Det är köer redan innan avfarten till Alafors.
Vi hör på radion att båda körfält i södergående riktning kommer vara helt stängda i en halvtimme minst p.g.a en älgolycka.
Vi väljer alltså att ta vägen via Gråbo. Den är betydligt längre, men hellre det än att stå still i en halvtimme eller mer.
Det går bra ända tills vi kommer till Gunnilse. Där tvingas vi nita för att inte köra in i bilen framför som stannat för lång kö till rödljuset där man svänger upp till Bergsjön.
Vi stannar och plötsligt hoppar bilen framåt en meter och allt som ligger i ahndskfack och andra hyllor flyger ut.
Jag frågar Patrik vad sjutton han håller på med, eftersom jag inte fattar att vi blev påkörda bakifrån.
Vad fan, jag har aldrig krockat.

Killen som kör på oss kör en stor Mercedes Sprinter och den har blivit så skadad i fronten att styrleden pajat, olja läcker ut och kylaren har gått sönder. Han har inte ens hunnit börja bromsa utan dragit in i oss i ca 50 km/h.
Vi stod då helt still, så det kanske inte var så konstigt att det blev ett sånt ryck i bilen.
De skriver skaderapport, sedan kör vi direkt upp till Sahlgrenska.
Man vill ju inte gärna skippa en röntgen och så sedan om ett par veckor eller månader få världens nackproblem.

08:45 - vi kommer in på akuten.

09:00 - får träffa första instans för att se vad som är fel på oss.

09:15 - blir körd iväg liggande på brits iförd snygg stödkrage för nacken till varsitt rum, sköterskan säger att så fort vi fått träffa läkaren kör de ut oss i korridoren så vi kan prata med varandra.

10:30 - en läkare från Asien kommer in till mig. Han förstår knappt vad jag säger när jag skall förklara vart jag känner mig stel och han klämmer endast på ett par av ryggkotorna och lite på magen samt lyssnar på min andning.
Jag berättar att sköterskan sa att jag och Patrik kunde få vänta tillsammans på röntgen sedan så vi kunde hålla varandra sällskap. Han nickade, men sedan hände inget mer - ytterligare ett tecken på att han nog inte fattade så mycket av vad jag sa.

12:30 - Jag ringer på klockan eftersom jag är akut kissnödig. En sjuksyster kommer in men måste först kolla om jag får lov att resa mig... jag talar om att jag liksom klarade av att gå från bilen in till akutmottaget, så det är nog inga problem.
Sedan säger jag att jag gärna väntar resten av tiden inför röntgen tillsammans med Patrik.
Så efter toabesök får vi ligga snett mittemot varandra i korridoren.

13:20 - Patrik blir hämtad upp till röntgen. Jag blir själv igen -  skittrist. Nu har det gått nästan 7 timmar sedan jag åt sist.
Humöret är INTE på topp.

14:30 - Jag får komma in till röntgen - äntligen. Sedan får jag ligga och vänta i en halvtimme innan en av vaktmästarna kommer för att köra ner mig igen.

16:10 - får vi reda på av en sköterska att våra röntgenbilder inte visar på några skador, utan att det mest är musklerna som blivit lite sträckta. Alltså kommer vi vara lite stela och känna ungefär samma smärta som vid rejäl träningsvärk de närmsta dagarna. Han tar även av våra stödkragar, men ber oss vänta på våra respektive läkare som gärna vill säga ett par ord.

16:40 - våra läkare kommer. Min verkar fortfarande inte fatta riktigt vad jag menar när jag ber att få ett läkarintyg.
Till slut säger han att han skall skicka ett på posten. Patrik doktor svara direkt att det inte behövs, utan om försäkringsbolag eller försäkringskassan behöver papper ringer de bara sjukhuset så skickar de direkt till dem.
Hon ber oss också stretcha nacken flera gånger om dagen de närmsta dagarna.

16:45 - Äntligen får vi åka hem!!!!!

Imorgon skall jag ringa och kolla med mitt försäkringsbolag ifall min olycksfallsförsäkring kanske täcker upp förlorad arbetsinkomst under denna dagen.
Kändes liksom lite fånigt att åka till jobbet en kvart innan jag skulle gått hem därifrån.


Nåja.... det blir ju en födelsedag att minnas i alla fall!!!!