Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken.

Den känns svår - i alla fall för mig.

Den är liksom lite spretig och flummig, för att huvudpersonen är sådan.

En ung man som är student och liksom inte finner något tillräckligt intressant för att lägga energi på det.

 

Njae... ingen bok som jag tyckte var särskilt bra.

Eller så förstår jag bara inte storheten i berättandetekniken.

Under min födelsedagsvecka fick jag ha min kärlek här i fem dagar.

Vädret var fint, även om det inte var perfekt badväder.

Så vi tog oss ut till Tumlehed i Torslanda och hade picnic vid havet.

Njöt i solen och mumsade på rökt makrill

Sämre kan man ju helt klart ha det.

 

 

I fredags skulle mamma fyllt 73 år.

För andra året i rad firade vi henne med en middag tillsammans i familjen.

Pojkarna börjar uppsakatta restaurangbesök lite mer och har inte lika mycket myror i brallan längre.
Så det var en mysig stund vi fick tillsammans med pappa/morfar.

Mamma finns med oss på något sätt i det mesta vi gör.

Tror hon hade varit glad och stolt både hur pojkarna växer upp och blir och över hur jag kämpat för att komma upp över ytan igen.

 

Inte en dag går utan att hon är saknad.

Så kom det en till helg med superfint väder i augusti och jag övertalade min kusin att hänga med på en repris ut till Franholmen med SUP och sovsäck.

 

Denna gången slog vi läger på den södra udden av ön.

Jag valde att lägga mig på klipporna.

 

Eftersom han tog med stormkök fick vi lite lyxigare middag denna gång.
Mackor med rödbetssallad och stekta köttbullar.

Efter det varsin cider och lite nötter i solnedgången.

 

 

Denna sommaren var det dags att se om barnen skulle gilla campingliv.
Fick låna ett tält (mindre hus) av en snäll granne och så drog vi iväg ner till Marks kommun.
Det var ett litet projekt att ensam få upp tältet, men skam den som ger sig.

 

Självklart skulle det provliggas direkt och grabbarna längtade tills det skulle bli kväll.

 

 

 

Till sist var det äntligen dags att sova.
De andra familjerna förde ganska bra med oväsen, men minstingen somnade på två minuter och storebror efter kanske tjugo.
Sedan låg jag ett tag och bara lyssna på porlet från bäcken som rann nån meter till höger om vårt tält innan jag själv somnade.

 

Min kusin som jag träffade ganska ofta som ung tonåring har bott i Brasilien i två omgångar i vuxen ålder, så vi har inte setts så mycket från min gymnasietid och fram till för två år sedan.
Dessutom är ju åtta års skillnad ganska mycket i den åldern.

Men nu när han är hemma i Sverige igen och vi bägge är varannan veckasföräldrar har vi setts ganska mycket och jag tycker det är superfint.

Vi kan peppa varandra, bolla saker högt och lågt och dessutom kan ungarna leka med varandra.
Så jag är så glad över att han finns i mitt liv.
Jag vet inte riktigt vad jag tillför, men kunde i alla fall hjälpa till med mattvätt och bjuder nog på många garv :)

 

Badmonstren har varit och gaddat sig och tatueringarna verkade hålla rätt bra trots allt vatten.

 

Alla regler man sätter upp för sig själv.

Som skapar förväntningar och besvikelser.

Som gör att man känner sig oälskad, värdelös, ej behövd sov.

 

Är de bra regler att ha? 
Svaret är väl såklart nej.
Så det är väl bara att börja identifiera alla de där reglerna man har som gör att man tänker i negativa banor.

De gånger människor i ens närhet förhåller sig till reglerna får det ju en att må bra, men alla andra gånger kastas man ner i oro, förtvilan, maktlöshet och självkritik.

 

Dags att kavla upp ärmarna och se fler punkter i mitt liv som jag kan förbättra på vägen för att bli det framtidens jag som jag vill vara.

 

Peace and love!