Andorra Festival 2022

Semestern inleddes ,ed en helg i Ljungskile och ett besök på minifestivalen Andorra.
Denna huserar hemma hos en musikälskande familj strax norr om Ljungskile.
Och de hade byggt upp så himla fint hemma hos sig med scen, lite olika soffor, ett par utetoaletter, fått dit en foodtruck osv.
Amazing!!!
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Allt detta då hemma i sin egen trädgård och huset inhyser Andorra Studios.
Så ja, de gillar verkligen musik!
Flera av sänerna var dessutom på scen i olika konstellationer under kvällens gång.
 
(null)
Totalt tio band denna dag. Samtliga helt okända för mig sedan innan, men så jäkla bra och proffsiga. Kul också att se så många kvinnor som frontade.
Och för mig lite extra skoj att se den coola bassistan som var med i två tributeband under kvällen.

(null)
 
(null)
Fint att få denna upplevelen tillsammans med Mikael.
Som dessutom gav mig en bars-session på filten efter vi tagit paus och ätit lite mat.

(null)
Dubbeltoa ifall man vill hinna snickesnacka lite med sin kompis under tiden :)

(null)
Ett lite tyngre band som körde Stoner.
 
(null)
Sanna Nyman. Ascool bassista!

Det lär bli ett återbesök med tält om vädret tillåter.
Sjukt nice liten festival med hög klass på banden och hela arret.
Tack familjen Tamnhed <3

Live @ Sticky Fingers

Om exakt en vecka står jag på scen igen, för första gången på 9-10 år.
Mitt gamla band Unhealth körde igång igen våren -17 och har koncentrerat oss på att spela in lite nytt material i studion.
Nu är det dags att se hur detta tas emot av publiken.
 
Sticky Fingers, Top Floor fredag 15:e mars.
Tillsammans med Transport League och Snakeskin Angels.
Det kommer bli fett och tungt och svettigt.
 
Och jag är nervös som fan :)
 
 


Times like these

I, I'm a one way motorway
I'm the one that drives away
Then follows you back home
I, I'm a street light shining
I'm a wild light blinding bright
Burning off alone
 
It's times like these you learn to live again
It's times like these you give and give again
It's times like these you learn to love again
It's times like these time and time again
 
I, I'm a new day rising
I'm a brand new sky
To hang the stars upon tonight
I am a little divided
Do I stay or run away
And leave it all behind?
 
It's times like these you learn to live again
It's times like these you give and give again
It's times like these you learn to love again
It's times like these time and time again
 
It's times like these you learn to live again
It's times like these you give and give again
It's times
 
- Foo Fighters

Karma

Har tänkt på det länge, verkligen tänkt
Hur jag skall få dig att förstå hur det känns
Hur jag skall närma mig detta, våga berätta
Släppa, få hjärtat å lätta
Rädd att jag kanske hade läst dig fel
Kan jag säga nu med säkerhet
Att min första instinkt var korrekt
Nu vill jag uttrycka det i klartext
Du är helt klart unik och speciell
Universum är vigt åt dig själv
Från den djupaste platsen mörkaste delen
Av min själ vill jag berätta det här
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer…
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör
Jag hoppas du,
Du får leva med det resten av ditt liv
Att du lever med det i all evig tid
Jag hooka’ dig en plats att bo när det var svårt
Gav dig min axel när du var full av gråt
Låna dig pengar att klara dina knipor
Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort
Min kamera försvann, du skyllde på min föredetta vän
Som du dessutom knulla i min säng
Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar
Du ljög fan bättre än delfinerna simmar
Huvudperson i mina sämsta minnen
Om du var sist på jorden i elfte timmen
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör
Jag hoppas du,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
Resten av ditt liv
Du får leva med det..
Du spela mina nerver ut tills dom brast
En cancer i röven vart jag än satt
Denna här belöningen blir ditt tack
Hoppas att din utförsäkring går snabbt
Att dom skriver idiot i ditt pass
Att du i ditt nästa liv blir en mask
Fan vad jag behövde få detta här sagt
Blir två ton lättare än vad jag vart
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör
Jag hoppas du,
Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, asså aldrig, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent
Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha

-Timbuktu

Bohemian Rhapsody

I söndags var jag och pappa på bio tillsammans.
Vi såg filmen om Freddie Mercury och Queen.
Queen är ett av mina absoluta favoritband, musiken är i en klass för sig.
Och som frontman spelafrån de Freddie också i en egen liga.
Få människor har fångat sin publik på samma sätt och haft den rösten som man vill döda för.
 
Det var kul att få följa bandet starten.
Vet inte så mycket om de andra medlemmarna sedan innan, som att Brian May t.ex är astrofysiker.
Freddies historia däremot är både tragisk och glädjefylld.
Det är inte lätt att sticka ut på det sättet som han gjorde.
Men han kompromissade inte bort sina mål och drömmar.
Men Queen är en kvartett och utan dynamiken medlemmarna imellan hade de inte varit det band de är.
 
Tack för musiken och Freddie - du är saknad av miljoner.
 
 

Prideweekend i Stockholm

Efter jobbet på torsdagen tog vi tåget upp mot huvudstaden.
MTR fick chansen denna gången.
Planen var att se om någon av våra tåggrannar kunde tänka sig att byta plats med en av oss så att vi kunde få sitta tillsammans, min granne var snäll och flyttade =)

Väl framme på Sthlm Södra tog vi en taxi till Mornington City Hotell på Nybrogatan där vi skulle bo kommande tre nätter.
Bra läge, fint hotell och en fantastisk frukost som kunde intas på en mysig terrass på baksidan.
Vårt rum på Mornington med fönster in mot lugn sidogatan.

På fredagen tog vi det lugnt. En lång frukost och lite vila på rummet innan vi promenerade iväg med Fotografiska som mål. På vägen dit hann vi in om Östermalms Saluhall innan vi fortsatte mot Slottet och gamla stan.
Vi flydde solen in i slottskyrkan. Så vacker den är med alla sina målningar i tak och alla guldmålade ornament.
Sedan hamnade vi mitt i högvaktsbyte och ridande vakter i paraduniform. Så vi fastnade vid slottet i en timme innan vi promenerade vidare genom gamla stan mot Slussen.
Just området runt Slussen är just nu inte vackert någonstans eftersom det är en enda stor arbetsplats de kommande åren, men vi tog hissen upp till Gondolens takterrass och fick se Sthlm från ovan – mycket bättre vy!

 Fantastisk frukostbuffé som hade typ allt.




Vackra Slottskyrkan, för evigt liv.


Det flaggades stolt överallt i staden med regnbågens färger.


Slussen och Sthlm från Gondolens takterrass. Älskar staden och allt vatten sommartid.
 

Till slut kom vi fram till Fotografiska.
De hade ett par olika utställningar; Evelyn Bencicova - Merror, Linda McCartney & Mary McCartney - Mother Daughter och Cathleen Naundorf - Secret Times bl.a.
Jag gillade framförallt modefotografierna, medan Andreas föredrog naturfotona.
Men fina utställningar och kul att ha besökt Fotografiska för första gången. Foto är ju kul!!
Sedan blev det en rask promenad tillbaks till hotellet för att fräscha upp oss inför kvällens Gröna Lundsbesök och konsert med The Hellacopters.

 
  
    
Lite blandad kompott från pågående utställningar på Fotografiska.
 
Vi mötte upp min grekiske vän Adonis strax efter fem inne på nöjesparken.
Ett kärt återseende efter sju år sedan förra mötet.
Vi tog en öl och pratade lite innan vi satte oss längs kajkanten och inväntade konsertstart.
Hellacopters var grymt bra! Nickes sång är helt felfri live och det var bra energi på samtliga, speciellt Dregen. Har inte sett dem sedan Hultsfred någon gång på slutet av 90-talet och då var musiken lite för punkig för min smak. Men nu med mer melodier och mycket piano är det ett grymt sväng.
Klipp från I’m in the band och en av mina favoritlåtar Toys and flavors finns att lyssna på.
Sedan tog vi en promenad i en varm sommarnatt tillbaks till hotellet.
 
Rocknroll när den är som bäst...

Magiskt med allt vatten och reflektioner från stadens ljus.
 
Lördag = PRIDE.
Men innan dess lite historia på Historiska museet.
Vikingautställningen var det enda vi hann med, men den var fin och på gården fanns det massa med familjeanpassade aktiviteter som bågskytte, pinnbrödsbakning mm.
Köpte med en sagobok om Fornnordiska myter till barnen. Den gjorde succé hos äldsta sonen som suger i sig allt det spännande om jättar, gudar och intriger.
Det var jämnt, men till slut vann jag genom att vara den minst sämst av två dåliga =)

Sedan mötte vi upp Adonis, köpte en flagga och satte oss i Humlegårdsparken och väntade in paraden.
Bra med folk ute redan då en timme innan det var dags. Andreas gjorde en insats och hämtade vår vinflaska på hotellet så vi kunde skåla lite som övriga runtomkring oss.
När paraden väl började var det en folkfest och glädjeyra i tre timmar.
Pride är viktigt på så många olika sätt. Vi har kommit långt i vårt samhälle och är mer och mer accepterande, men i många länder är en avvikande sexualitet = döden fortfarande år 2018.
Jag har så himla svårt att förstå hur kärlek kan vara så provocerande och föda så mycket hat och rädsla.

Det kändes tungt när det svartklädda begravningståget passerade till minne av de som inte längre lever och för att synliggöra dem som fortfarande lever under dödshot i vissa länder.
Men det kändes också starkt och fint att se när "Stolta Föräldrar" marscherade förbi. Att se hur de lyste och tog emot folkets jubel. För om man inte ens vågar komma ut till sina föräldrar som skall älska en no matter what, vad lever vi i för värld då?

My LOVE!

Peppade i väntan på paraden.


 
LOVE IS LOVE

När regnet kom valde vi att avvika från paraden trots att det var ett par ekipage kvar och gick hem till Adonis där vi drack lite vin, snacksade och fortsatte prata om allt mellan himmel och jord.
Därefter tunnelbanan till Söder för att köka middag på Bröderna Olsson Garlic & Shots.
De har så sjukt goda revben så jag beställde samma som sist. Även Andreas var lyrisk.
Efter en mycket trevlig middag tog vi farväl av Adonis vid Medis och bestämde att det absolut inte får ta sju år till nästa träff nu när han bor i Sverige.


Sjukt god mat och håller garanterat alla vampyrer borta.
 
 Friends for a long time despite distance.
 
Sedan gick vi hand i hand hemåt genom sommarkvällen och pratade om allt om vi alltid gör.
Denna fantastiska man. Som gör allt och lite till för att visa mig vad jag betyder, för att skapa trygghet och tillit.
Vilken jävla tur jag haft rent ut sagt. Hundra mil och ändå så nära.
Ur kärlekens perspektiv så är 2018 bästa sommaren på länge och jag hoppas det kommer måååånga fler som denna i framtiden.
 
Tack!
 
 
 

Foo Fighters

Vårt hotellrum på First Hotel G.
 
Lite piffad inför vuxenkväll på stan.
 
En drink i hotellbaren med goa vänner från Herrljunga.
 
Ullevi var förväntansfullt...
 
Men så gick Dave och ramlade av scenen med ett benbrott till följd och en stund var allt kaos, men vilken spelning vi bjöds på. Den kommer aldrig upprepas, så jag är glad att jag var där.
 
 
Okej.
Detta inlägget kommer lååångt efter kvällen då allt utspelade sig.
Vi skulle ha vuxenkväll på stan med hotellövernattning.
Barnen lämnades hos mormor och morfar och jag tog bussen in till stan där jag köpte med lite praliner på väg till hotellet eftersom P skulle fixa en flaska bubbel.
Lade mig och sov en timme. Fortfarande ingen P på hotellet.
Ringde och han var på väg in till stan.
Tänkte att "det hade ju varit gott med bubblet när man gjorde sig iordning". Till sist ringde han och frågade vart man gick in på hotellet. Replikerade att det var på Nils Ericssonsterminalen på den sidan som vetter ut mot Nordstan varpå jag får svaret "men jag är på Gothia".
Det var ju inte där vi hade vår bröllopsnatt.... tror makens hjärna blivit helt blockerad av all stress på jobbet.
 
Till slut kom han i alla fall samtidigt som våra kompisar D och C.
Så vi delade på bubblet och lite macroner på rummet innan vi gick ner och tog ett glas i hotellbaren.
Sedan gick vi upp till Avenyn och åt middag på Le Pain Francaise Bistro. God grillad mat.
Efter det vidare mot Ullevi för att se Foo Fighters.
 
Ullevi såg fullsatt ut och det var en vacker sommarkväll.
Bandet körde igång och så i mitten av setets andra låt så försvann Dave helt plötsligt.
Jag missade hela grejen då jag hade fullt upp med att titta på en något överförfriskad snubbe med en supersize popcorn i famnen som försökte lista ut vart hans sällskap satt...
Men Dave kom inte upp på scenen igen och man såg på storbildsskärmen att trummisen försökte spana efter honom från sitt podie.
Till slut hör vi "This is kind of awkward, but I think I just broke my fucking leg".
Och så dyker Dave upp på skärmarna liggandes på området precis nedanför scenen.
Han säger att tyvärr blir det ingen full spelning idag, men bandet kör några låtar och de lovar att komma tillbaks till Göteborg och Ullevi.
Folk börjar vallfärda ut från ståplats, men vi sitter kvar och tänker göra det så länge bandet spelar.
Efter 15-20 minuter av covers där trummisen sjunger hörs så åter Daves röst och han kommer in på scenen tillsammans med en sjukvårade som håller hans ben i ett fixerat läge.
 
Så kör de ett par låtar och Dave är taggad och säkert också i nåt slags morfinrus för att inte ha så ont.
Efter en kvart blir det lite avbrott igen då Dave meddelar att han nu måste lämna scenen i tio minuter för att gipsas backstage.
Bandet lirar ett par covers till bl.a. Queens Under Pressure. Magiskt!
Sedan kommer Dave upp igen och får en stol att sitta på med sitt uppklippta byxben och gipsade underben.
Men energin är det inget fel på och han har en flaska champagne att dricka.
Sedan får han hoppa ut med hjälp av kryckor till den lilla scenen mitt i publiken där de kör ett aukustiskt set med bl.a. My Hero som tillägnas sjukvårdaren som satt med på scenen innan benet gipsades.
 
Totalt tror jag vi bjöds på en dryg två timmars konsert.
Och vi fick höra en massa otippade låtar och en del covers av låtar som fick dem att vilja börja spela rocknroll.
Snopen start, men vilken konsert! Och vilken snubbe han är ändå som genomförde spelningen trots det brutna benet.
 
 

9 år av solsken

I fredags på Norges nationaldag firade jag och min man nio år tillsammans.
Shit vad fort det gått ändå. Tio år - ett decennium - nästa år, galet!
Vi firade genom att få en vuxenkväll på stan och sedan sova ut själva hemma.
P lämnade Oliver hos mamma och pappa på eftermiddagen och jag kom ut dit och mötte upp direkt efter jobbet.
Kvällen började dock inte så bra eftersom jag tog av mig skorna och den ena blev överkörd av deras robotgräsklippare så den blev alldeles trasig.
Tur man har en händig man som hjälpte mig laga till den så den såg hyfsad ut =)
 
Väl inne i stan strosade vi runt lite och letade efter nåt bra ställe att äta på.
Vi var lite nyfikna på El puta madre, men det såg rätt fullt ut där och det var ju dessutom uteserveringsväder, så jag tänkte att den restaurangen kanske kom bättre till sin rätt när man vill sitta inomhus.
Till slut hamnade vi i alla fall på ett av de ställena jag kollat upp lite extra; Bourbon Street.
Ganska nytt ställe på Västra Hamngatan som serverar cajun food.
Mycket folk och maten var god och även drinkarna. Drack två alkoholfria mango daiquiries eftersom jag körde.
Personalen var lite snurrig, men trevlig och vi bjöds på hysteriskt starka jalapenochips.
 
Vid tiotiden ramlade vi in på Sticky och det första förbandet.
Med facit i hand kan man ju säga att det räcker gott och väl med tre band på en kväll, man måste inte ha ett fjärde också för då blir det aaaaapsent!!!
Men kul att även May's Hounds lirade för då fick man ju chansen att se fler kompisar in action =)
Sist men inte minst klev Abramis upp på scen.
Första gången vi såg dem utan Dr D på bas, så det var ju lite speciellt.
Mats skötte sig dock ypperligt, även om han i nuläget kanske inte riktigt fyller D's personlighet på scen riktigt, men wtf det var ju bara hans andra gig.
Lite kul dock att de är varandras totala motsatser rent visuellt sett. En normallång och lite bredare utan skägg och vässad bula, samt en som närmar sig tvåmeterssträcket, är mager med stort skägg och lååångt tjockt hår.
Vi hann bara byta några snabba ord med grabbarna efteråt eftersom det var sent och vår parkering gick ut.
Vi landade hemma i Hellvängen strax före två... då var det bara två timmar kvar tills jag varit vaken ett dygn. Zzzzzzzz....
 
Men en trevlig kväll för att fira vår årsdag blev det ju absolut =)
Tack Abramis för gästlisteplatsen och en grym konsert som vanligt!
 

Oväntat inslag i ljudbilden...

Igår kväll var det utekväll för mamman.
Igen.
Var ju faktiskt bara två veckor sedan jag och Patrik var ute och åt middag och såg Fu Manchu på Sticky.
Igår fick han dock stanna hemma med Oliver och jag hade istället sällskap av grannen Maria =)

Plockade upp henne utanför hennes jobb strax före sex.
Sedan blev det klassisk pubmiddag på Dubliners på Järntorget - varsin hamburgare med pommes.
Efter det över gatan till Pustervik där konserten hölls.
Vi kom precis lagom till första förband som var Thundermother.
Fem coola tjejer med en sångerska vars röst var grymt bra!
De lirade i ca en halvtimme och gav mersmak på mer material ifrån dem. Bra ljud hade de också.
Kvällens bästa ljud faktiskt.
Det skönaste med dessa tjejer var att de var "vanliga" tjejer i olika former osv och duktiga på det de gjorde.
Band som Crucified Barbara gör mig lite nervös för att de ser så bra ut att man tror att de blivit retuscherade i verkliga livet... missförstå mig rätt nu, jag gillar dem med, men tyckte det var befriande att se Thundermother som var mer så att jag själv kunde relatera till dem.
Hoppas på mer material från dem inom kort.

Kvällens andra förband var Bombus.
De har endast släppt enstaka låtar på Spotify sedan vi såg dem på relesepartyt på Oceanen för 1½ år sedan.
Ett par nya låtar körde de och det lät lovande i samma anda som de bästa från förra plattan.
Annars hade de stökigast ljud av alla banden, kanske för att de har en mycket mer massiv ljudbild än resten.
Bassisten tror jag var ny, kände inte igen honom i alla fall, såg ut lite som en seriefigur med sina långa, smala armar och ben som såg ut att kunna nå två varv om Rickenbackern han lirade på =)

Så var det då bara sista väntan inför Danko Jones kvar.
Då började en siren ljuda... jaha, intro tänkte ju jag först, tills jag vände mig om och såg att lampan vid brandlarmet blinkade rött.
Utrymning!!!
En kvart senare fick alla gå in i konsertlokalen igen. Var nog bara scenröken som tagit sig in nånstans där den inte skulle och dragit igång larmet.
TUR, för jag och Maria såg nästan vår konsertavslutning försvinna bland brandbilar, fastställning av brandorsak och återställning av brandlarm.

Danko var bra denna gången om än lite svajjigt kanske. Ljudet tog sig efter ett par låtar.
Kan dock sakna en hel del av de äldre låtarna som fick stå tillbaka till fördel för nyare material, men det är väl klart att de vill spela det som är aktuellt på nya plattan.
Som vanligt var det 110% attityd och en bassist som pumpar ljudmatta till max... han är grym!!
Kul att Maria gillade det så mycket också eftersom det är ett av mina favoritliveakter. Tror jag sett dem sju eller åtta gånger med spelningen igår.

Kul också att träffa så mycket vänner och bekanta ute i vimlet.
Och kul att se på folk överhuvudtaget, speciellt den lite speciella manliga kvartett som stod till vänster om oss under Danko - de bjöd på många garv.
Fick dessutom ragg precis när vi skulle lämna lokalen - inte illa pinkat av en trött småbarnsmamma ha ha.
Men skönast var ändå att få krypa ner under täcket i samma rum som min lilla familj när vi väl kom hem mitt i natten =)

KÄRLEK!!

 

Ps. Finns klipp från Thundermother på min youtube-kanal, "Saxiquine".  Ds.


Barnledig kväll

Igår hade vi barnvakt hemma.
Farmor kom och passade lille Oliver.
Hon kom tidigt, så de hann busa en lång stund innan det var dags för nattning.
De hann t.o.m. ut på promenad i Hellvängen - inte illa =)
Under den tiden hann vi duscha och göra oss i ordning, lyxigt värre!!!
 
Vi gick efter att vi lagt Oliver i sängen och pussat honom godnatt.
Susanne fick natta och det gick bra förstod jag, han hade somnat efter ca tio minuter som vanligt.
Han har två lägen - av och på. Han är trött, men är arg och vill inte sova, men när han till slut ger efter somnar han på två sekunder nästan.
 
Det var lite skumt att åka hemifrån bara vi två, kändes som om vi glömt något.
Konstigt också att båda sitta i framsätet och lyssna på höööög musik =)
Vädret var ju som vanligt i Gbg, regn så vi blev rätt blöta när vi gick till restaurangen, men väl framme var det gott och varmt i alla fall.
Anders dök in tio minuter senare för att fira sin födelsedag med oss =)
Vi beställde olika mat alla tre och det var spännande att smaka, både på hur det smakade och hur stark varje rätt var. Vi var alltså på Thai Moon Kitchen och åt.
Och för er som är vana att äta lite kryddig mat så tror jag att half moon är the way to go, för den var tillräckligt stark för att få näsan att börja rinna lite i alla fall =)
Vi hann med en drink och dessert också innan vi lämnade för att bege oss till Sticky.
 
Mycket folk på Sticky denna kvällen.
Det ryktades att detta var sista svängen på turné för Fu Manchu så många hade nog passat på.
Letade förgäves efter min kollega Tomas utan att hitta honom.
Högt var det också, eller har jag glömt??? Brukar dock inte vara så känslig för det, så dt var nog ganska så högt.
De började lira vid tio och körde ett långt set på en och en halv timme.
Alla låtar från plattan "The action is go" samt några bonuslåtar som Mongoose, King of the road och Hell on wheels.
Jag tyckte giget var kanon, de kändes mer engagerade än när vi såg dem på KB i Malmö för några år sedan.
Hade gärna hört Squash that fly också så hade kvällen varit helt perfekt.
 
Direkt efter de spelat klart var vi två trötta småbarnsföräldrar igen och tog bilen hemåt i höstmörkret.
Landade hemma ganska exakt klockan tolv. Exakt samtidigt valde Oliver att vakna för första gången den natten.
Zzzzzzz...
 
Tack baby för konsertbiljetten!!
 
För er som missade Fu Manchu kommer lite klipp komma upp på min youtube-kanal.
Heter Saxiquine även där.
Finns en hel del fina musik och reseklipp där redan nu för den som är sugen.

Danko Jones / Bombus / Thundermother

Såg att denna trio skall lira ihop på Pustervik i mitten av oktober.
Är sjukt sugen på att gå dit och P har sagt att om jag vill får jag förtur.
Han vill ändå inte gå själv.
Kanske hakar grannen och Sofie på.
Dags att köpa biljett snart då kanske innan de tar slut?
Ut och svira på en torsdag... det var inte igår om vi säger så.
Skall dock svira i bil så ingen alkohol för min del.mus

Ulverheim - När dimman lättar

Igår fick vi hem skivor från bolaget.
Vilken lättnad det var att se att allt funkat, färgerna stämde och allt såg bra ut.
GÖTT!!!

Släpps den 16/12, finns redan nu att förboka på bl.a. CDON och för den som vill köpa direkt av oss går det också bra.
För jämna hundralappen!
Bara hojta i så fall!

Smakprov på titelspåret:
http://www.youtube.com/watch?v=iZHR1WzqOqo


Ulverheim - Arkebusering

Detta är vad vi pysslat med de senaste veckorna.

http://www.youtube.com/embed/k5Wa8ZBRk04

Hoppas ni gillar det, mer ondska finns ute i skivbutik den 16:e december i år.
Julklappstips!!

Lotta i micron

P har letat igenom hela sin gamla demosamling av allt han spelat in.
Då hittade hen sitt och Negges gamla könspopband på en kassett med titeln:
"Lotta i micron".

Stackars mig...

Grundmix

Nu har vi precis lyssnat igenom grundmixen på stereon hemma.
Lite småpill är ju kvar, men skivan kommer bli grym.
Känns så skönt att trots tight deadline så har vi fått ihop en bra produkt.
Skall bli kul och se om det finns nåt intresse ute bland alla metalheads när den släpps.

Backning

Vi fick backning på artworket till plattan igen.
Men nu måste det ha blivit rätt.
Man skulle dock haft Indesign hemma på datorn, hade varit så mycket enklare.
Well well... filerna är ftp:ade över till bolaget så domen kommer väl imorgon.
Hoppas det gick vägen denna gång.

Jobba in...

Jobbade in halva lunchen idag och gick lite tidigare.
Hemåt för att göra en sista koll på artworket nu när jag fick en mall från tryckeriföretaget.
Lite pillande blev det för att göra en sista korr eftersom jag var rädd att de skulle klippa halva albumtiteln i underkant.
Not good.

Nu blir det baslägg på i alla fall en låt, kanske två om det hinns med.
Tanken är ju att all musik skall vara inspelad till den siste oktober och sedan en veckas mix innan vi skickar ner allt till bolaget.
Med lite tur, skicklighet och en jävla envishet kanske det kan lyckas!!!

Deadline artwork till plattan

Ikväll hade vi deadline på att få in artworket till plattan till skivbolaget.
Detta för att tryckeriet vill ha fem veckor på sig till tryck.
Lite svettigt när man får veta det mindre än en vecka innan deadline bara....
Men tack vare en grym insats från trumslagarn Ptr går vi i hamn.
Många samtal har det blivit fram och tillbaks idag med småändringar och jag har känt mig som värsta Hitler, men fan vad bra det blev till slut =)

Ibland kanske det är bra att ha en tight deadline?

Två låtar bas

Nu har jag lagt bas på två låtar i alla fall.
Blir nog en till imorgon.
Sedan skickas det till Ptr som skall grundställa ljudet.

Gcik över förväntan faktiskt, men känns otroligt gott att vi kan spela in hemma i lugn och ro bara jag och Patrik.
Annars hade jag nog varit stressad över prestationsångesten två till åhörare hade gett mig.

Nu blir det Alingsås, middag med familjen Lindblad/Vandija och lite kultur - Lights in Alingsås.
Så det blir till att ta på sig både mössa och vantar tror jag =)

Framåt

Det går framåt med skivproduktionen.
Idag tog vi en snabb paus för mat och ett avsnitt Vänner när vi kom hem, sedan satte vi igång.
Jag satt vid min dator och redigerade sista bandfotot jag fick i mailen igår.
Patrik satt vid sin dator och skrev klart två texter som jag sedan korrade.

Så imorgon kan han börja sjunga in första låten.
På lördag lägger jag bas så långt jag hinner, borde bli minst två låtar tycker jag.
Sedan får P gapa in en låt till på söndag.
Och så skall vi kolla upp ett eventuellt gästspel på solo i helgen - hoppas han har tid =)

Om vi bara håller fokus lika bra framåt så borde vi faktiskt klara deadline!

Tidigare inlägg