Jaha... så stod man där i badrummet och började göra sig iordning för sängen...
...och vad händer?
Jo, det blir hjärtklappning i 190 så jag nästan känner slagen mot bröstkorgen.
Skitskoj!

Fattar inte riktigt vad jag skall göra.
Har hela denna veckan skitit i att gå och träna för att jag har känt att jag behöver ta det lugnt och varva ned.
Har lagt mig tidigt på kvällarna och slappnat av med en bok en stund innan jag somnar.
Denna helgen har varit lugn och igår var det bara ett par timmar i socialiseringens tecken, annars har jag och Patrik myst här hemma med film och tv-spel.
Och idag har jag tagit det lugnt och hunnit prata ett par timmar med mamma och pappa.

Vad skall jag göra?
Det är ju liksom inte EN grej som hänger över mig och får mig att bli stressad.

Det är jobbet, att det skall ta sån lång tid att få besked ang. lönen för den nya tjänsten, den lägre restiden till/från jobbet p.g.a vägbygget, höstmörkret, inspelningen som hänger över oss båda, allt det sociala man inte hinner med i vardagen p.g.a långa arbetsdagar, planering inför bröllop - måste ta tag i det en sväng nu igen, träningen som blir lidande för att jag inte riktigt orkar osv osv... listan kan göras lite längre.
Helt plötsligt börjar jag fatta vad folk menar med att "gå in i väggen"... det är väl kanske då man helt plötsligt inte ens har energi att göra saker man innan tyckte var skitskoj?

 Kan man ta time out från livet i största allmänhet?