Blodspillan.
Igår kom det där samtalet man inte vill ha från förskolan.
Först tänkte jag, åh nej, har oliven blivit sjuk.
Men det var värre, han hade snubblat såpass illa att han ramlat och slagit upp ett jack i pannan så de fått åka ner till vårdcentralen för att se om det behövdes sys.
Det var lite svårt att fokusera på jobbet efter det samtalet.
Tur i oturen var att Patrik valt att jobba hemifrån den dagen, så han kunde möta upp nere på vårdcentralen omgående och ta hand om liten, ledsen oliv.
Det var inte så illa att de behövde sy, istället blev han limmad och fick tejp ovanpå.
Patrik hade uppsikt på hur han betedde sig under eftermiddagen så vi kunde konstatera att han i alla fall inte fått någon hjärnskakning.
När jag kom hem från jobbet fick han prova sina nya skor och då sprang han som en tok runt, runt, runt utan problem så vi kunde verkligen andas ut.
Men nu har vi inom loppet av 1½ månad fått anmäla två skador som förmodligen kommer ge missprydande ärr till försäkringsbolaget =(
Så nu hoppas jag att Olivers otur är över för ett tag framåt!
Såhär fin är han i pannan just nu:
Tydligen hade vår avdelning haft planering och alla barnen varit på grannavdelningen, som då hade dubbelt så många barn på sin personal.
Lite lustig lösning kan tyckas, men inte så lustigt att det blev en olycka.
Nu kanske olyckan varit framme i alla fall, men med fler vuxna så finns ju möjligheten att ha lite bättre koll och kanske rensa undan snubbelfällor som stövelknektar i hallen lite snabbare.
På en privat arbetsplats stänger man ju kanske inte ner hela verksamheten för planering, utan då får de som kan vara med på mötet och resten blir informerade efteråt av sina kollegor vad som bestämts.
Kommentarer
Trackback