Inatt sov jag på soffan nere för att få lite fler sammanhängande sömntimmar.

Vid fyra imorse vaknade jag helt svettig efter en mycket obehaglig dröm.

I drömmen var jag och P ute och körde bil.

Som tur var fanns det inga barn med i drömmen.

Han valde att svänga av till en mindre väg i vinterlandskapet vi befann oss i som visade sig vara en flod och inte en väg.

Floden hade frusit till is och det låg snö uppepå, men vi märkte att isen inte höll för bilens tyngd och började spricka.

I värsta James Bond-manér körde P som en dåre för att hinna hålla sig framför sprickorna och på fast mark.

Till slut kom vi ut på öppen plats och upp på lite bergsklippor.

Men istället för att stanna och göra en bedömning av vart vi befann oss körde han på i samma chocktempo och skuttade av klipporna rakt ner i vad som visade sig vara havet.

Isen där var för tung och då bilen träffade ytan från nån meters höjd hördes ett brak då bilens fron krossade isen och vi började sjunka ner i vattnet.

Jag skrek "av med bältet och försök veva ner rutan så vi kommer ut". Men rutorna och bildörrarna satt hopplöst fast och efter en stunds panik insåg jag att nu är det det kört - på riktigt - vi kommer att dö här.

En drunkningsfälla av plåt fylld av iskallt havsvatten.

Det var med den insikten och ett plötsligt lugn som jag vaknade med ett ryck.

 

Sedan kunde jag inte somna om förrän jag gått upp till sängen och lagt mig intill P och Rasmus som sov gott.

Värmen från deras kroppar och ljudet från deras sovande andetag gjorde mig lugn igen.

Hoppas slippa liknande drömmar på mycket lång tid.