För om man lär sig acceptera att sakers tillstånd är som de är och att de inte går att påverka så blir det ju lättare för en själv och mer stress försvinner än om man hela tiden försöker leta nya lösningar på problemen.

Eller om man gjort sitt bästa och det ändå inte räckt hela vägen.

Eller när det händer saker bortom ens kontroll.

Så skönt det hade varit att bara kunna acceptera och släppa.

Det vill jag verkligen lära mig.

Tänker att det också direkt ger en koppling till att man är mindre hård mot sig själv.

Att man slutar tänka, tänk om jag bara hade...

Det blir en intressant timme på torsdag på första samtalet med en ny person på min väg tillbaks till mig själv.

Idag har jag gett mig mycket tid för lugn och harmoni.

Löprunda utomhus ihop med vänner, yoga och avslappning och lite soffhäng.

Känns som att den värsta rastlösheten börjar rinna av mig.