Som ni förstår av undertiteln är detta INTE en feelgood-bok.
Men den är viktig.

Viktig för att förstå hur vidriga anhängarna till IS är.

Hur systematiskt de faktiskt försöker bryta ner olika grupper av människor, i synnerhet de som erkänner sig till yazidismen.

Hur de nästan utplånat tre generationer av män, en äldre generation av kvinnor och sedan förslavat kvinnor, ungdomar och barn för sitt eget nöjes skull.

 

Första hälften av boken handlar mer om hur livet i Sinjarregionen ser ut.

Hur olika grupperingar av folk, under viss ansträngning, ändå lever tillsammans och idkar handel med varandra på ett vänskapligt vis.

Man inser att Irak är ett land med väldigt många inre motsättningar.

Och att egentligen ingen verkade bry sig om den yazidiska minoriteten alls.

 

Den handlar också om civilkurage.

Hur det finns människor som trots risk för att de själva eller hela deras familjer skall utsättas för tortyr eller avrättning faktiskt ändå gör det rätta.

 

Mycket läsvärd!