Idag var det tänkt att du skulle födas.

Idag är Oliver tre veckor.
Ganska exakt nu faktiskt, född 18:48.
Men det är först imorgon han var beräknad till, spännande hur det blir ibland.
Frågade Patrik idag - vad gjorde vi innan Oliver??
Svaret kom blixtsnabbt.
- Sov!!  ha ha.

Men han är fantastisk den lille krabaten och man förundras ständigt över honom och vad han tänker och känner.

Kärlek!

Oliver hade vuxit både viktmässigt och på längden visade besöket på BVC idag.
Nu väger han 3180 gram och är 50cm lång =)
Bra där lillkillen!

Nu skall vi bara se till att hålla honom vaken under hela matningsperioderna också.
Och mamma skall hålla sig vaken med hjälp av extra socker, så nu bär det av ner till affären för att köpa godis.

Nu, såhär snart tre veckor efter Olivers ankomst, börjar jag bli trött.
Ordentligt trött.
Alla dessa nätter med lite sömn och i små sjok börjar göra sig påminda.
Man får ju aldrig komma ner i någon djupsömn när man sover två timmar i stöten.
Skall nog ta en liten lur ihop med Oliver nån gång under dagen i stora sängen, kan behövas.

Men jag vet ju också att detta är något som förmodligen bara fortgår nån månad till, sedan kommer han sömnbehov förändras och han kanske inte äter lika ofta under dygnet som nu.
Nu går det nästan att ställa klockan på var tredje timme efter honom =)
Bävar lite inför kommande vecka då P börjar jobba igen och jag får ta nattpassen.
Får försöka sova igen lite under helgerna sedan och ta en lur varje dag.

Nu frukost, sedan blir det besök uppe på BVC.

Idag trotsade vi kylan, tog på oss ordentligt och tog en lång promenad ner till affären, Apoteket och hem igen.
Vi shoppade lite mat, babymat, tvättlappar och lite annat.
Det är kallt ute, men i raskt tempo och solsken så blev i alla fall mamman lite svettig.
Känns att man har kasst flås också, inte rört mig så mycket de sista fyra månaderna, speciellt inte de sista tre veckorna och lite halsont och snorig på det.
Nåväl, det finns nog tid att hinna få lite kondis innan våren och fotbollen är här.
Vet i ofs att de andra i laget redan dragit igång ordentligt med träningarna, har sett både kondition/styrkepass samt fotbollspass i träningskalendern.
Om nån månad kanske jag kan vara med och smyga igång också =)

Fredagen den 13:e januari blev vi inlagda med lille Oliver på Mölndals BB - på neonatal (Där för tidigt födda vårdas). Denna avdelning kan jämföras lite med ett vandrarhem i sjukhusmiljö med vårdpersonal dygnet runt.
Man får sitt eget rum där man bor med sitt barn, toalett och dusch finns ute i korridoren samt pentry och kyl/frys + gemensamhetsrum finns längst ner på avdelningen där man samsas om utrymmena.
Men vilket lättnad det var för oss när vi kom dit.
Ett rum var iordningsställt åt oss, pappa fick en skönare säng att sova i och det fanns två fåtöljer, ett litet bord och en TV på rummet.

Det visade sig att bilirubinvärdet de fått fram på östra inte alls stämde, istället för 340 var det 270 som då vi blev utskrivna från östra.
Men de ordinerade ändå en ljussäng till Oliver första natten, så där fick han ligga i en liten sovsäck på ljusbädden och behandlas. Kändes skumt att inte kunna ha honom i famnen hud mot hud som vi haft hela tiden fram tills dess.
Dessutom fick han en sond isatt så att vi skulle kunna få i honom näring på ett vettigt sätt även när han blev för trött för att orka suga själv.
Så de första dagarna ammade jag samtidigt som P sondmatade och han piggnade till redan efter första dygnet och hans bilirubinvärde gick ner.
 
I solsängen med sonden insatt.

Minst var fjärde timme skulle matning ske, så vi ställde klockor på natten för att inte missa.
Sedan var det bara att gå ut till sköterskorna i mjölkköket och be om mat under hela dygnet.
Varje morgon tog vi ny nakenvikt för att se om han började lägga på sig.
Första dygnet hade inte så mycket hänt - en ökning på 15 gram, men en ökning i alla fall!
Sedan började det hända grejer. De två kommande dygnen ökade han med 60 gram/dygn - bra jobbat!
Då började vi ta amningsvikter för att se vad han fick i sig från bröstet.
Det var väldigt olika. 10 ml första vägning, 4 ml andra vägning, 14ml tredje osv... såg snart ett mönster att det var höger bröst som gav mest mat i magen på lillen.
Därimellan pumpade jag för glatta livet för att öka mjölkproduktionen.

Fjärde dagen köpte P en specialflaska på Apoteket med en pip som påminner om mammans bröst samt att bebisen måste suga för att det skall komma något ur flaskan.
Vi körde två provmatningar med den, sedan plockade läkaren ut sonden. Skönt för Oliver för han hade varit och ryckt i slangen mycket den sista dagen och nyst en hel del sedan sonden sattes in.
Men nu visste vi att han skulle få i sig tillräckligt med mat ändå.
Dessutom var det bra att även pappa kunde vara delaktig i matningarna, annars är det ju bara mamma om det helammas. (Nu vill jag ju kunna helamma, men det kommer kanske lösa sig förhoppningsvis).
   
Pappa busar med liten Oliver, Calma-flaskan, skymningsvy från vårt fönster.

Femte morgonen togs en ny nakenvikt och han hade gått upp ännu lite till och nu kommit upp i sin födelsevikt.
Läkaren kollade över honom och sa att han såg väldigt fin ut och vi blev till slut utskrivna på permission för att komma tillbaks igen på fredagen för att ta en ny vikt, eftersom de ej fick tag i någon på vårdcentralen hemma.
Vilken lycka att få åka hem äntligen!!
Nästan två veckor efter att han föddes. Dessutom att få komma hem utan att sitta med andan i halsen och koppmata i stort sett alla dygnets timmar.
Vi firade genom att ta vägen förbi farmor i hennes butik och säga hej och få en söt liten pyjamas i present som hon köpt i den allra minsta storleken de hade.
Tack för den!

Oliver i sin Labanpyjamas från farmor.

Men dygnen på Mölndal var mycket bra!
Personalen kändes lugn och saklig och tog sig tid på ett helt annat sätt än de kunde på östras BB.
Vi kunde diskutera fram en plan som kändes bra för oss och gav Oliver det han behövde för att må bättre.
Och vi fick vara tillsammans som en liten familj i vårt lilla rum och ändå känna att det fanns stöd utanför dörren att få om vi behövde.
Dessutom hittade vi dvd-slotin på TV:n så vi fördrev timmarna mellan matningarna med att börja titta på Sons Of Anarchy.
Och jag förundrades över hur små barn de faktiskt kan rädda när man läste alla tackbrev som var uppsatta på korridorsväggarna. En liten krabat vägde knappt 700 gram och var född 107 dagar för tidigt, men han hade vuxit till sig och var helt utan men.
Fantastiskt!!

Stort tack till personalen på neonatal i Mölndal - ni var guld värde de dygnen vi var inlagda!

Idag hade vi hembesök av BVC.
Linda heter vår sköterska som skall ha hand om oss de kommande sex åren.
Hon kändes rejäl och bra, gött!

Oliver har varit duktig och ätit bra och har nu precis passerat 3-kilosstrecket.
Skönt det med!

Dessutom hade vi besök av grannen mittemot också.
Hon kom in på en kopp kaffe och hade med sig fina kläder till Oliver, tack för det!

Första dagen på första hela veckan hemma som en famlij.
Känns gött.
P har dock varit iväg på lite ärenden idag och hade med sig semlor hem som skall ätas eftermiddagen =)
Själv skall jag börja pilla lite smått med veckomenyer.
Hade ju den planen innan bebis att det skulle lagas mat varje dag så P och jag kan ha till lunch dagen efter.
Sparar både tid och pengar.
Kommer nog inte börja med det första veckan hemma själv dock, i alla fall inte första dagen.

Annars har det varit en lugn dag här hemma.
Lillen har varit vaken länge på dagen, till slut somnade han efter att han fått extra mat på flaska.
Försökte amma tills han blev mätt, men han suger fortfarande lite dåligt och somnar till vid bröstet hela tiden, så det tar för lång tid att bli mätt helt enkelt.
Rent mängdmässigt tror jag nog att mjölken skall räcka.
Får se imorgon om barnmorskan från BVC har ett bra tips hur man får honom att ta mer från bröstet och mindre från flaskan framöver.
Kan ju vara gott speciellt på natten att slippa springa upp och ned mellan våningarna och bara sitta kvar i sängen och hiva fram doningarna.

Nu blir det mys resten av kvällen.
Thriller och middag; lammfärsbiffar med potatis och fetaostcreme.
Sedan semla eller vad det nu är mer P köpt hem i stora kartongen från Svenheimers =)

De första dygnen efter Olivers födelse bodde vi i föräldrarum på Östras BB.
Vi upplevde det hela med blandade känslor.
En del personal var kanonbra, andra mindre bra och en del blev vi direkt irriterade på, speciellt under vårt sista dygn på avdelningen.
Bara en sådan sak som att en del inte ens knackade innan de stegade in på rummet så man fick en heads up om man t.ex. satt och försökte amma eller så.

Det var ett par kämpiga första dygn.
Oliver hade ett stigande bilirubinvärde som gjorde honom gul och trött.
Detta i kombination med att han var lite underutvecklad och inte fattade hur han skulle suga ordentligt blev ingen bra kombination eftersom barn med högt bilirubin behöver mat i mängd för att driva ut det gula ur kroppens system. Alltså blev det en ganska ond cirkel som vi kämpade emot.
Mjölk fanns i brösten i alla fall så jag försökte amma, detta ett kapitel för sig, handmjölkade och gav på sked, pumpade och koppmatade samt vid två tillfällen tog vi in ersättningen och koppmatade med för att han skulle bli ordentligt mätt.
Vi försökte även sitta vid fönstret under dagsljustimmarna för att ljuset skulle hjälpa till med att hålla nere värdet på testerna.

Amningen gick sådär eftersom han inte riktigt fattade/orkade suga.
Vi fick hjälp. Hjälpen bestod dock mest av handgripligt våld in med bröstvårta i munnen och sedan trycka huvudet mot bröstet för att han inte skulle släppa.
Detta resulterade oftast i hysterisk gråt och skrik från lilleman och det skar i mammahjärtat.
Till slut trodd ejag nästan att han blivit traumatiserad av denna behandling eftersom han skrek så fort vårtan närmade sig munnen och jag vill inte tvinga mig på mitt barn, även om han behöver näringen, så vår lösning blev att kämpa med sked och koppmatning istället så fort han började gallskrika och inte ville ta bröstet.
Skönt att vi fick ett rum tillsammans i alla fall så P kunde bo ihop med oss hela dygnet.
Ett tag var det snack om att jag skulle få flytta till annat rum, och han bara vara med under dagtid, men då höll jag på att bryta ihop av stress.

Onsdag den 11:e januari visade värdet på bilirubinet vara på en nivå under behandling fortfarande och de tyckte att vi löste matningen bra trots att han inte ville ta bröstet, så vi blev utskrivna från sjukhuset och skulle komma tillbaks igen för viktkontroll fredagen den 13:e januari. (turdag?)
Så vi packade ihop oss och åkte hem med siktet inställt på att mata, mata och mata lite till.
Det blev 1½ dygns vånda här hemma kan man väl säga. För mycket matning blev det och eftersom alla matpassen blev så långdrgna i tid så hann inte Oliver vila tillräckligt mellan heller, för att inte tala om hur lite vi fick vila.
Under dessa dyng efter förlossningen var det mycket tårar både av glädje, men också av frustration, otillräckligthet mm. Man vill ju så gärna att allt bara skall funka och när det inte gör det och man är orolig för den lille krabaten som är helt beroende av dig, då blir det bara lite mycket ibland.

Fredagen kom och vi åkte tilbaks till Östra för att göra hörseltest och sedan väga och kolla av bilirubinet igen.
Hörseltestet klarade han galant. Så han har inget att skylla på när han i tonåren väljer att stänga av och inte höra mammas tjat!
Sedan tog vi vikten - den hade varken ökat eller minskat sedan vi lämnade sjukan 1½ dygn tidigare.
De gjorde en ny kontroll av bilirubinet och det hade ökat drastiskt, vilket jag tyckte var skumt, för han såg inte mer gul ut.
Sköterskan ville ha dit barnläkaren för att göra en bedömning, jag fick uppmaningen att försöka amma honom så länge, vilket givetvis inte gick alls bra mitt i all stress och hans svaga tillstånd, så jag började gråta.
Sköterskan försökte lugna mig.
Läkaren kom och ville skriva in oss på BB igen, men någon i andra änden av luren tyckte att vi skulle skickas till Mölndals neonatalavdelning.
De bad oss vänta i väntrummet, så de kunde lösa sina meningsskiljaktligheter utan att vi hörde på och jag var i närmsta upplösningstillstånd.
Det var ju inte SÅ HÄR det skulle bli!! Vi skulle ju få vara hemma och vara en familj, inte läggas in på sjukhuset igen!

Till slut kom i alla fall läkaren tillbaks med ett besked.
Vi skulle få åka till Mölndals neonatal där för tidigt födda marn vårdas.
De höll på att göra iordning ett rum till oss så vi kunde få bo tillsammans precis som vi gjort på BB, alltid nåt positivt mitt i allt det jobbiga.
Så vi packade ihop oss för att åka vidare, men blev då stoppade av två kvinnliga poliser som sa att vi inte fick gå uppför gatan.
Vi försökta förklara att vi hade ett sjukt barn med oss och att vår bil var parkerad där uppe och att vi måste vidare till nästa sjukhus, men icke.
Tydligen nån dåre som klättrat upp på taket och skulle hoppa. Där nånstans tog min empati slut och jag tyckte väl att han kan väl hoppa då, bara jag får ta mitt barn till läkaren!
Till slut fick vi ok på att ta oss till vår bil, genom att ta en liten omväg och gå längst motstående hus fasad under tak. Men man blir lite provocerad när vi sedan åker förbi ingången där poliserna står och ser att de står och småpratar med varsin kaffe i handen ute på gatan där vi inte ens fick lov att gå.

Tumult de första dygnen alltså på alla plan.
Men de kommande dygnen på Mölndal blev så mycket bättre... mer om det i senare inlägg.

Lite bilder från vår tid på Östra:
   

Idag är Oliver 2 veckor, så det var dags att han fick ta sitt första bad tyckte mamman och pappan.
Han såg ite alls ut att gilla det till en början - krängde och skrek i mammas händer.
Men sedan lugnade han sig och verkade tycka det var ganska så ok i alla fall.
Nu är han ren, luktar gott och har fått lite extra skydd till huden i form av babyolja.
Passar ju bra när han skall få träffa sin kompis Elvira för första gången =)


Lite motsträvig...


Nybadad och iförd sina nya kläder.

Det bidde lite mer kläder till lilleman idag.
I en storlek han inte drunknar i - 44. Pyttesmått.
Byxor, bodies och pjyamasar.
Skjortan är lite större men var tuff och var på rea, så den fick också åka med hem =)

Redan för en vecka sedan försökte den lokala floristen komma och lämna blommor, men då blev vi inlagda på Mölndals BB och kunde inte ta emot.
Men idag ringde jag och meddelade att vi gärna tog emot blommorna som väntade.
Döm om min förvåning när det faktiskt var fler än en bukett!!

Fick en fin bukett från kollegorna + en mor/dotterbukett av mina f.d. grannar Comazzi.

Tusen tack till er alla!!
Blommorna är jättefina och doftar fantastiskt gott =)

Nu bär det strax iväg till Mölndals BB för att väga lillen.
Så blir vi nog utskrivna från sjukan helt sedan =)
Ny vägning med BVC hemma på orten är bokad till tisdag eftermiddag nästa vecka.
Då kommer de på hembesök! Skönt att slippa krångla iväg sådär första gången.
Dessutom är P hemma nästa vecka också, så då får han också höra vad som händer framöver direkt från barnmorskan på vårdcentralen.
Eftersom vi blev inlagda på sjukan kan vi ta tillfällig föräldrapenning för de dagarna vi var där, så då sparar vi några vanliga föräldradagar så P kan vara hemma ett par dagar till nu när vi äntligen fått komma hem =)

Skall ta en sväng förbi Kappahl på vägen ut till Mölndal också.
Såg på nätet att de hade stl 44 i sin Newbie kollektion, så det blir ett par bodies, pyjamasar och byxor, sedan klarar vi oss.
Han kommer ju växa snabbt nu när han börjat äta bättre så ingen idé att ha för mycket småkläder.
Dessutom har vi grymt snabbtvättprogram på nya tvättmaskinen. Kanske fanns en mening med att den gamla gick sönder i somras trots allt =)

Detta var vad som följde med hem från Lindex i onsdags, stl 50 så lite stort ännu: