Vacay

(null)

Återkommer efter en vecka i norr med bilder och reseberättelser.

Var rädda om er där ute!


Roadtrip i Bohuslän

Om man som jag, blir kär i en tysk som fått för sig att Norrland är stället man vill bo på, så måste man ju anstränga sig lite och försöka visa västkusten från dess bästa sida.
Denna sommaren har det ju varit lätt med detta fantastiska väder.
Vi har promenerat hand i hand längs älven och sett kranarna i solnedgång.
Vi har haft lata eftermiddagar med sol och bad på Smithens badplats.
Vi har haft ljumma sommarkvällar med vin och samtal på balkongen.
Men nu ville jag passa på att ta min semesterdag mitt i veckan att visa Bohuslän med dess klippor.
Resrutten för dagen.
 
Vi startade norrut och tog vägen över Tjörn och Orust.
Vidare upp mot Gullmarsfjorden där vi tog färjan över fjorden och vidare till Lysekil.
Ett snabbt stopp på COOP för att köpa med sallad att äta till sen lunch på något trevligt ställe.
Det trevliga stället hittade vi i Lysekil, strax utanför Pinneviksbadet, nämligen Stångehuvuds naturreservat.
Klippor av röd bohusgranit, kristallklart vatten och en lite klippö ett tiotal meter ut från fastlandet som vi ville undersöka.
Pinneviksbadet i Lysekil.
 
 På den lilla kobben innan klippön lade vi oss efter att ha vadat ut med väskorna på axlarna.
 
Planen var att ta väskorna och vada över sundet till ön, men vattnet var liiite djupare än vi trodde.
Vi kom i alla fall till den lilla kobben mitt i sundet, så där slog vi oss ner och åt vår lunch och solade lite innan vi ville utforska den stora klippön närmre.
Att klättra upp ur vattnet på hala klippor fulla av havstulpaner kan bli både smärtsamt och blodigt, vilket Andreas fick uppleva. Men väl uppe på ön fick vi en mycket fin vy ut över Gullmarsfjorden.
Kristallklart vatten.
 
 
Kärlek
 
När vi badat klart rullade vi vidare mot Smögen.
Förutom diverse outlets finns där båtparadiset Smögenbryggan.
Stället där alla seglare samlas. En lång brygga med diverse små butiker och restauranger som slutar i en liten vik med de typiska bohusländska fiskebodarna.
Jag tycker det är ett mysigt ställe, men får lite krupp på klientelet av folk. Många riktiga stekare i stora båtar som mest sitter och visar upp att de har gott om pengar.
Men mitt i smeten såg jag världens gulligaste lilla segelbåt med ett gott bohemiskt gäng grabbar ombord.
Jag vet ju vilken båt jag helst hade hängt i om jag fått välja...
 
My kind of boat to hang in....
 
 
Fiskebodar i olika färger.
 
Vi fortsatte sedan kuststräckan norrut förbi Bovallsstrand ut till E6:an.
I Munkedal stannade vi för kaffe på McDonald's och hade då en mycket vacker solnedgång i backspegeln.
Ett fint avslut på en helt underbar dag i sommarsverige med den person som kommit att betyda så otroligt mycket. Så glad över att ha fått visa kusten och att den togs emot med öppna armar.
Magiskt avslut på en fantastisk dag.
 

Prideweekend i Stockholm

Efter jobbet på torsdagen tog vi tåget upp mot huvudstaden.
MTR fick chansen denna gången.
Planen var att se om någon av våra tåggrannar kunde tänka sig att byta plats med en av oss så att vi kunde få sitta tillsammans, min granne var snäll och flyttade =)

Väl framme på Sthlm Södra tog vi en taxi till Mornington City Hotell på Nybrogatan där vi skulle bo kommande tre nätter.
Bra läge, fint hotell och en fantastisk frukost som kunde intas på en mysig terrass på baksidan.
Vårt rum på Mornington med fönster in mot lugn sidogatan.

På fredagen tog vi det lugnt. En lång frukost och lite vila på rummet innan vi promenerade iväg med Fotografiska som mål. På vägen dit hann vi in om Östermalms Saluhall innan vi fortsatte mot Slottet och gamla stan.
Vi flydde solen in i slottskyrkan. Så vacker den är med alla sina målningar i tak och alla guldmålade ornament.
Sedan hamnade vi mitt i högvaktsbyte och ridande vakter i paraduniform. Så vi fastnade vid slottet i en timme innan vi promenerade vidare genom gamla stan mot Slussen.
Just området runt Slussen är just nu inte vackert någonstans eftersom det är en enda stor arbetsplats de kommande åren, men vi tog hissen upp till Gondolens takterrass och fick se Sthlm från ovan – mycket bättre vy!

 Fantastisk frukostbuffé som hade typ allt.




Vackra Slottskyrkan, för evigt liv.


Det flaggades stolt överallt i staden med regnbågens färger.


Slussen och Sthlm från Gondolens takterrass. Älskar staden och allt vatten sommartid.
 

Till slut kom vi fram till Fotografiska.
De hade ett par olika utställningar; Evelyn Bencicova - Merror, Linda McCartney & Mary McCartney - Mother Daughter och Cathleen Naundorf - Secret Times bl.a.
Jag gillade framförallt modefotografierna, medan Andreas föredrog naturfotona.
Men fina utställningar och kul att ha besökt Fotografiska för första gången. Foto är ju kul!!
Sedan blev det en rask promenad tillbaks till hotellet för att fräscha upp oss inför kvällens Gröna Lundsbesök och konsert med The Hellacopters.

 
  
    
Lite blandad kompott från pågående utställningar på Fotografiska.
 
Vi mötte upp min grekiske vän Adonis strax efter fem inne på nöjesparken.
Ett kärt återseende efter sju år sedan förra mötet.
Vi tog en öl och pratade lite innan vi satte oss längs kajkanten och inväntade konsertstart.
Hellacopters var grymt bra! Nickes sång är helt felfri live och det var bra energi på samtliga, speciellt Dregen. Har inte sett dem sedan Hultsfred någon gång på slutet av 90-talet och då var musiken lite för punkig för min smak. Men nu med mer melodier och mycket piano är det ett grymt sväng.
Klipp från I’m in the band och en av mina favoritlåtar Toys and flavors finns att lyssna på.
Sedan tog vi en promenad i en varm sommarnatt tillbaks till hotellet.
 
Rocknroll när den är som bäst...

Magiskt med allt vatten och reflektioner från stadens ljus.
 
Lördag = PRIDE.
Men innan dess lite historia på Historiska museet.
Vikingautställningen var det enda vi hann med, men den var fin och på gården fanns det massa med familjeanpassade aktiviteter som bågskytte, pinnbrödsbakning mm.
Köpte med en sagobok om Fornnordiska myter till barnen. Den gjorde succé hos äldsta sonen som suger i sig allt det spännande om jättar, gudar och intriger.
Det var jämnt, men till slut vann jag genom att vara den minst sämst av två dåliga =)

Sedan mötte vi upp Adonis, köpte en flagga och satte oss i Humlegårdsparken och väntade in paraden.
Bra med folk ute redan då en timme innan det var dags. Andreas gjorde en insats och hämtade vår vinflaska på hotellet så vi kunde skåla lite som övriga runtomkring oss.
När paraden väl började var det en folkfest och glädjeyra i tre timmar.
Pride är viktigt på så många olika sätt. Vi har kommit långt i vårt samhälle och är mer och mer accepterande, men i många länder är en avvikande sexualitet = döden fortfarande år 2018.
Jag har så himla svårt att förstå hur kärlek kan vara så provocerande och föda så mycket hat och rädsla.

Det kändes tungt när det svartklädda begravningståget passerade till minne av de som inte längre lever och för att synliggöra dem som fortfarande lever under dödshot i vissa länder.
Men det kändes också starkt och fint att se när "Stolta Föräldrar" marscherade förbi. Att se hur de lyste och tog emot folkets jubel. För om man inte ens vågar komma ut till sina föräldrar som skall älska en no matter what, vad lever vi i för värld då?

My LOVE!

Peppade i väntan på paraden.


 
LOVE IS LOVE

När regnet kom valde vi att avvika från paraden trots att det var ett par ekipage kvar och gick hem till Adonis där vi drack lite vin, snacksade och fortsatte prata om allt mellan himmel och jord.
Därefter tunnelbanan till Söder för att köka middag på Bröderna Olsson Garlic & Shots.
De har så sjukt goda revben så jag beställde samma som sist. Även Andreas var lyrisk.
Efter en mycket trevlig middag tog vi farväl av Adonis vid Medis och bestämde att det absolut inte får ta sju år till nästa träff nu när han bor i Sverige.


Sjukt god mat och håller garanterat alla vampyrer borta.
 
 Friends for a long time despite distance.
 
Sedan gick vi hand i hand hemåt genom sommarkvällen och pratade om allt om vi alltid gör.
Denna fantastiska man. Som gör allt och lite till för att visa mig vad jag betyder, för att skapa trygghet och tillit.
Vilken jävla tur jag haft rent ut sagt. Hundra mil och ändå så nära.
Ur kärlekens perspektiv så är 2018 bästa sommaren på länge och jag hoppas det kommer måååånga fler som denna i framtiden.
 
Tack!
 
 
 

Semestervecka nr.2

Imorgon är min andra semestervecka med barnen till ända.
En till härlig vecka tack var det fantastiska sommarvädret.
Mycket bad och bus har det blivit på olika stränder och hemma hos vänner.
Krabbfiske och häng med mormor och morfar.
Lek med kompisar till barnen.
Varvat med lite lugnare hemmahäng i soffan med film och tv-spel.
Ibland har man fått fly undan värmen och solen.
Det låter som att barnen är nöjda med sitt sommarlov i alla fall och det är huvudsaken.
 
För mig blir det nu en vecka med jobb tre dagar och två dagar ledigt samt en resa upp till Sthlm för att umgås med kärleken, träffa min grekiska vän som flyttat till Sverige, kolla in Hellacopters på Grönan och se Prideparaden.
Och imorgon kväll hämtar jag kärleken vid flyget. Denna underbara människa.
Just nu känns det som att jag vunnit högsta vinsten på lotto.
 

Stressens många ansikten

Har kommit ett par samtal in i min terapi.
Under slutet av senaste samtalet tror jag vi hittade en rejäl puck att ta tag i.
Min hyperaktivitet. Varför är jag så rastlös? Vad är målet med all aktivitet? Hur kan jag få mig att bli lugnare?
Detta är nog där fokus kommer hamna under kommande samtal.
 
Senare på kvällen bollade jag med kärleken, som kom med ganska mycket input.
Både rent teoretiskt och mycket pga att han har full inblick i mina känslor och tankar rörande de flesta livsomvälvande händelser under de sista åren av mitt liv.
Han trodde sig förstå vart psykologen ville komma med frågorna han ställde.
Mina symtom är tecken på att man är på väg in i utmattningssyndrom.
Vilket inte är särskilt förvånande, för det var ju just därför jag sökte hjälp vida vårdcentralen.
För att få prata med någon, för att få hjälp, INNAN det går så långt som sjukskrivning för utmattning.
 
Hittade följande på siten stress.se :
 

Kortvariga stressreaktioner

Vid kortvariga stressreaktioner hamnar kroppen i högsta beredskap under en kortare tid. Forskning indikerar att det framför allt är adrenalin- och nonadrenalinnivåerna i kroppen som höjs, för att på så sätt göra kroppen  beredd att agera och reagera snabbt. Den här reaktionen kallas också flight-and-respons-reaktion. Stressen försvinner när situationen är över.

Långvariga stressreaktioner

Långvariga stressreaktioner är mycket mindre nyttig än den kortvariga. När du utsätts för stressiga situationer under längre perioder är det framför allt kortisolnivåerna i blodet som förhöjs. Detta beror på den ökade aktiviteten i hypotalamus. Det påverkar ämnesomsättningen i kroppen, sömnsignalerna och sömnrytmen. Vilket i längden leder till att kroppen och hjärnan blir trötta av hyperaktiviteten. Dessutom påverkas humöret negativt. Minnessvårigheter, humörsvängningar och depression är inte helt ovanligt.

Akut stressreaktion

Vid en akut stressreaktion slår kroppens och hjärnans funktioner över. Tillståndet orsakas vanligen av en extremt psykiskt eller fysiskt pressand situation. Ofta kommer den akuta stressreaktionen direkt när pressen blir alltför stor. Exempel på när detta kan ske är vid en våldtäkt, naturkatastrof, olycka eller något annat som vi har svårt att ta till oss.

 

De två första checkar jag ju in direkt på.
Den sista är mer tveksamt, det beror på hur man räknar.
Men rastlösheten jag har inneboende är förmoligen alltså ett symtom på långvarig stress.
Och är det ett symtom finns det också ett sätt att kunna bli frisk från det.
Att hitta lugnet. Att njuta av nuet. Att inte stressa upp mig i onödan. Att kunna fokusera på en sak i taget.

Jag har varit långt nere i dalen, inte ända till botten, men nu vänder jag uppåt.
Med hjälp av vänner, familj, en fantastisk partner och min egen vilja att förändra, släppa taget och gå vidare.
Det värsta verkar vara över.
De senaste två månaderna känner jag mig lugnare, mer fokuserad och stabilare i humöret, men fortfarande lättstressad.
Och just ikväll hade jag en ångestattack där jag inte hanterade situationen som jag fått i uppgift - d.v.s tänka rationellt.
Det var det som fick mig att läsa lite artiklar och skriva av mig.

Men Rom byggdes inte på en dag, så jag tar ett steg i taget och kan ändå se att jag kommit en bra bit framåt från i vintras när panikångestattackerna började komma.

Andas.

Det blir bra till slut.

 


Semestervecka nr.1

Denna veckan var det road trip uppåt i Sverige som gällde.
Andreas fick inte tag på tågbiljett till vettigt pris på söndagen så han körde upp till Uppsala där han tog tåget vidare hem till Umeå.
Jag och barnen fortsatte till Östhammar/Öregrund till våra vänner med alla hundar.
Resan upp gick bra och vi gjorde många små stopp så barnen kunde sträcka på benen.

Vilket paradis de har där uppe på sin gård längst in på grusvägen,
Ungarna kunde sticka ut direkt på morgonen i trädgården och man kunde ändå slappna av och ta det lugnt.
Tre härliga dagar fick vi där med utflykt till Öregrund och diverse lekplatser samt ett studiebesök på Roslagsägg där man packar ägg ut till livsmedelsbutiker.

På torsdag fm sade vi adjö och styrde bilen norrut mot Ockelbo.
Ljudboken om Loranga, mazarin och dartanjang rullade ett par gånger under höga skratt.
Väl framme var det ytterligare ett kärt återseende av vänner och tillökning i familjen sedan sist.
Tre år är lite för lång tid mellan gångerna.

Även här tre härliga dagar med lekplatshäng, lek i Wij trädgårdar, bad och loppis.
Men söndag morgon var det dags att fara hemåt igen för byte till pappavecka och jobbvecka för mamman.
Hade gruvat mig lite för hemresan. 64 mil i bil ensam och med två småbarn är en rejäl sträcka.
Men det gock hur bra som helst med några stopp.

Första stoppet var Falu koppargruva. Vi hann inte med en guidad tur, men vi kommer nog tillbaks för det.
Sedan våffellunch på ett mysigt ställe och slutligen bad utanför Mellerud på Vita Sands camping - helt fantastiskt ställe.
Barnen ville inte riktigt lämna badet så vi blev en halvtimme sena, men det gjorde inget.

Underbar vecka och strålande väder.
Hoppas på nån form av repris nästa år :)


Konsten att hantera saker bortom sin egen kontroll

Nu har jag varit på tre samtal med psykolog.
Anledningen är att lära mig hantera emotionell stress orsakad av andra människor, d.v.s bortom min kontroll.
Och eftersom jag inte kan kontrollera dem, måste jag lära mig att kontrollera min reaktion som är responsen på deras aktioner.
Hittills har vi inte kommit till några konkreta övningar, utan mer pratat om att jag åste sänka mina förväntningar på hur människor i min närhet skall agera, så blir det mindre besvikelse, frustration och stress.
 
Nu har jag blivit ombedd att ta och skriva ner konkreta situationer som gör mig stressad och hur jag agerar på den stressen.
Har ett litet block i handväskan att fylla på med händelser i.
Den första blir väl det faktum att rekryteringen för min kollegas föräldravikariat har skitit sig helt.
För det första påbörjade man rekryteringen väldigt sent. Hon berättade att hon var gravid runt påsk och annonsen kom ut först i början av juni.
Nu har bägge kandidater som man kände kunde vara bra tackat nej och rekryteringen börjar om på ruta ett.
Så just nu ser det ut som att jag blir ensam på logistik ett tag efter semestrarna.
Klart att det gör mig stressad, för om jag blir sjuk eller måste vabba så finns det ingen som kan fördela varor till butikerna och då kommer det inga leveranser en vecka.
 
Men, idag försökte jag tackla det på ett bättre sätt än innan, så jag mailade min chef och frågade om företaget var medvetet om riskerna då ovan situation kan uppstå.
Och utifrån det kan jag bara göra mitt bästa den tid jag är på jobbet helt enkelt.
Räcker inte det så är det utanför min kontroll och beror faktiskt på att andr människor väntade så länge i första läget.
 
Ser det som ett framsteg.
 
Men den riktiga nöten att knäck är ändå de mer personliga relationerna och när de inte fungerar helt friktionsfritt.
Då är det ofta fritt fall, klump i magen, svårt att andas, yrsel och en inre röst som nedvärderar mig själv.
Och DET måste jag ändra på, för det kommer bryta ner mig annars.
Så jag tror att det var ett mycket klokt val att söka samtalsstöd för att kunna må bättre.
 
Dessutom behöver jag semester och vila.
Ser fram emot roadtrip med barnen till goda vänner uppåt i landet under sommaren.
Tre år sedan sist är alldeles för längesedan.
 

Tacksamhet

Mitt i allt det svarta känner jag oändlig tacksamhet.
Tacksamhet för
 
Mina friska och underbara barn.
Min familj.
Mina vänner som tar mig för den jag är.
Kärleken.
Att jobbet verkar ordna upp sig sakta men säkert.
Sommar.
 
 


En svartvit vecka

Vecka 23.
Veckan då livet pendlade från djupaste dal till högsta topp.
Att mitt i all lycka få det där beskedet som man inte vill få.
Som får en att inse hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på nuet.
Ännu har jag inte börjat bearbeta det, det har lagts på en hylla någonstans inombords.
Så just nu är jag lite avstängd.
 
De höga topparna då?
Jo de står en människa från norrland för. Eller ja Tyskland för att vara korrekt.
En person där kontakten började som ett försiktigt litet mail på ett gemensamt internetforum på valborgsmässoafton.
Som snabbt utvecklade sig till intressant konversation om allt, högt och lågt, om resor, världen, relationer, tankar om livet mm.
 
Efter några dagars mailande flyttade vi över till Skype för videosamtal då vi bägge kände en connection.
Samtal på kvällar efter barnen somnat och ännu längre samtal på veckorna där jag var ensam.
Känslan av att det var rätt växte sig allt starkare.
Magkänslan: detta var en person att räkna med. Trygg i sig själv. Som inte backade eller blev skrämd av mig och mitt liv, en person nyfiken på livet och med en fascinerande hjärna, omtänksam och lugn.
Som kom med goda råd utan att döma eller ifrågasätta. Och som gång på gång sa att han finns där - för mig.
Trots att vi aldrig träffats.
Så vi bestämde att vi nog borde ses på riktigt och tågbiljett bokades.
 
Nu har vi haft en vecka tillsammans.
En helt fantastisk vecka och känslan vi bägge hade stämde mer än väl.
Lite extra ledigt från jobbet också tack vare nationaldag och en semesterdag.
Och vädret - högsommarvärme - semesterfeeling.
Bad i både hav och sjö, café ihop med vänner, sjukhusbesök, långa frukostar på balkongen, lunch i domkyrkoparken, middag på tacos y tequila och en fantastisk promenad längs kajkanten i solnedgång, konsert på liseberg, sena kvällar med samtal om allt på balkongen.
Och så denna fantastiska trygghet. Denna famn som låter mig sjunka in och får stressen att rinna av mig.
Denna man som ser mig, människan jag, mina behov och önskningar och inte har problem med att möta dem, då han ser likadant på livet och relationer.
Att när man blir sedd skapar ett lugn och en tillit som gör att man ger tillbaks samma som man får och cirkeln sluts.
 
Trots allt kaos detta skapat är jag så oändligt tacksam.
Och känner stark tilltro att jag nog hittat den som passar mig i stort som smått.
Det känns fantastiskt!
 
 
 

Sinuskurva

När livet svänger som den värsta sinuskurvan är det skönt att ha hittat en fast punkt.
Trygg i sig själv och klok.
Och om ett dygn vet jag hur det känns att ha honom nära.

Att inte mötas

Vad händer när man är helt olika.
I intressen och i behov för att må bra i en tvåsamhet?
I vårt fall blev det en negativ spiral.
Förväntningar byttes mot besvikelse och ilskan.
Det eldade på en känsla av otillräcklighet och ännu mer distans.
Det som återstår är förhoppningsvis en vänskap, om än svår just nu, så hållbar framåt.

En enorm mental trötthet och sorg.
En rädsla över att aldrig kunna känna den där kärleken igen där man mår riktigt bra i vardagen.
Ensamheten när kvällarna inte längre fylls av vuxenprat och närhet.
En känsla av hopplöshet, tomhet och ensamhet.

Snälla vårsol, kom och värm mig!

Vara snäll mot mig själv och be om hjälp

Så sa stresshanteringscoachen.
Fick tips på en app och ett par böcker att läsa.
Att vara lite mer snäll mot mig själv, att ge mig råden och stöttningen jag skulle ge min bästa vän och att be om hjälp, tex med en timmes barnvakt för att komma iväg och träna eftersom det får mig att må bättre.
Och sedan rådet att prata med vårdcentralen igen om att få gå och prata med någon professionellt om den ångest jag bär på efter många år av omvälvande händelser i livet.

Höstens omorganisation på jobbet där utgången blev en delad tjänst för mig var nog det som startade den sista tidens extrema negativa utveckling av mitt hälsotillstånd.
Att spendera åtta timmar varje dag på en plats där man inte längre känner sig sedd och konstant känner att man inte riktigt kan fokusera och göra ett bra jobb för att allt är hattigt och ostrukturerat tär på självförtroendet och humöret.
Lägg till en kraschlandad löneförhandling i ett försök att skapa en lite roligare vardag för mig och barnen så har ni en person som inte trivs så bra med livet just nu och inte längre finner glädje i så mycket alls.

Så jag kontaktade själv vården i ett proaktivt syfte för att må bättre och att förhindra utmattningssyndrom.
Vill vara en stark och glad människa och mamma.

Jag har inga onåbara mål med livet. Drömmer inte om jetsetliv med champagne i privata flygplan på väg till något exotiskt ställe.
Det enda jag önskar är att ha lite mer kapital att röra mig med än att bara överleva månaden så att jag och barnen kan unna oss att göra lite fler roliga saker,ett jobb där jag trivs känner mig sedd och kan utvecklas framåt och att människor i min närhet var bättre på att kommunicera.

Är det för stora drömmar, eller är det så det redan borde vara?

Förväntningar vs besvikelser

Bästa sättet att slippa besvikelser är att hålla nere förväntningarna.
Men är det på det viset man bygger upp något bra och hållbart?

2018 kommer nog att bli ett händelserikt år ur många aspekter.

Gräv där du står.

Stress

Omorganisation på jobbet.

Delad tjänst 50-50.
Känslan av att inte hinna med någon av dem på ett tillfredställande sätt och att hela tiden ligga lite efter stressar mig enormt.

Vem bjuder m mig på spa?
Någon?

:)


Knäoperation

Igår var det äntligen dags för första operation. Domen efter mitt besök hos ortopedispecialist var att korsbandet var av och beslutet togs att göra två operationer; en för att rensa bort skräp som låg ivägen för full sträckning vilket gör att jag haltar när jag går och en större för att fixa korsbandet vid senare tillfälle.


Kom in på sjukan nio på morgon.
Operation strax efter halv ett. Blev sövd för första ggn, lite nervös för just det.
Vaknade på uppvak med ett fint bandage runt knät och goda nyheter; korsband bara delvis av och eventuellt behöver vi inte göra operation nummer två.
Och att jag nu har de bästa förutsättningar för en lyckad rehab.
Det var en STOR sten som föll från axlarna.

Utskriven vid halv fyra och kände mig mer rörlig redan då än när jag gick till sjukhuset på morgonen.
Men kommer ta det lugnt denna v och inte gå mer än nödvändigt och göra mina övningar ordentligt.
Lördag lunch har jag första tid hos sjukgymnasten igen efter op.

All oro och ångest jag burit på om hur jag skall lösa allt med barn och jobb och det dagliga livet efter den stora operationen är nu borta.
Vilken lättnad!!


RSS 2.0