Self compassion

Igår när jag var på samtal frågade terapeuten mig; hur viktigt är det för dig att ta hand om dig?
Hur då frågade jag.
Ja, att du är snäll mot dig själv, ser att du duger, att du gör bra saker, att det du gör är tillräckligt, ger dig själv kärlek osv.
Jag är skitdålig på det. Och det är inte första gången jag hör att jag måste vara mer snäll mot mig själv, att vara mot mig som jag skulle vara mot min bästa vän.
Varför är det så svårt?
Varför är det mycket lättare att alltid vara kritisk? Att aldrig tycka man gör eller är tillräcklig?
 
Idag är det alla hjärtans dag.
I år ger denna dagen mig bara smärta.
Men pappa ringde redan kl sex imorse och önskade mig en fin dag i alla fall :)
 
Idag bestämde jag mig för att rycka upp mig.
För att ta tag i saker som borde gjorts för länge sedan.
Sätta gränser och stå upp för det som är viktigt för mig i mitt liv - min kärlek.
Och jag har en första tid bokad redan nästa veckan på privat mottagning för PDT-behandling på mer regelbunden basis än att få samtal med en psykolog jag inte riktigt känner att jag kan öppna mig för en timme var femte vecka.
Nu tar jag kontrollen över detta och ser till att återfå min balans.
 
Så ikväll hade jag bokat en timmes yogapass för att ge mig själv lite kärlek.
Det var längesedan jag yogade.
Såååå skönt och så bra mentalt.
Gick därifrån med en varm känsla inombords.
 
Glad alla hjärtans dag till er alla.
 
 
 

Ups and downs

Klappade mig själv på axeln idag.
Har roddat min avdelning på jobbet helt ensam när kollegan haft två veckors semester - på 75% arbetstid och det har gått bra.
Givetvis har vissa arbetsuppgifter inte hunnits med men varuförsörjning, tulldokument och fakturor är i fas.

Läser på om ångest och oro och försöker utveckla mål och strategier att träna på.
Det handlar om att lära om. Att tänka på nya sätt.

Tränade efter jobbet.
Sprang milen. Medicinen gör att jag svettas ännu mer än jag redan gjorde innan.
Efter löpningen under stretch kom tårarna. Fulhulkade inne på playground och kände mig som ett vilset litet barn.
Tur att pappa fanns hemma när jag kom hem.

Sedan när barnen var hämtade och mat fanns i magen kändes det bättre igen.
Att få fredagsmysa med en liten i knät och en större intill sig i soffan är något att vara tacksam över.

Ha en fin helg!

Broken Arrows

You stripped your love down to the wire
Fire shining cold alone outside
You stripped it right down to the wire
But I see you behind those tired eyes
 
Now as you wade through the shadows that live in your heart
You'll find the light that leads on
'Cause I see you for you and your beautiful scars
So take my hand, don't let go
 
'Cause it's not too late, it's not too late
I, I see the hope in your heart
And sometimes you lose it, sometimes you're shooting
Broken arrows in the dark
But I, I see the hope in your heart
 
I've seen the darkness in the light
The kind of blue that leaves you lost and blind
The only thing that's black and white
Is that you don't have to walk alone this time
 
We have to tear down walls that live in your heart
To find someone you call home
Now you see me for me and my beautiful scars
So take my hand, don't let go
 
'Cause it's not too late, it's not too late
I, I see the hope in your heart
And sometimes you lose it, sometimes you're shooting
Broken arrows in the dark
But I, I see the hope in your heart
 
Oh
It's not too late, it's not too late
I see the hope in your heart
Sometimes you're losing, sometimes shooting
Broken arrows in the dark
Oh
 
/Avicii

Styra mitt eget liv

(null)


Min egen värsta fiende

Att leva med nästan konstant oro och en delvis närvarande ångest tär på en och dem som står en nära.

Att vid triggande moment gå så helt upp i oroskänslorna att den rationella sidan aldrig verkar ha funnits.
Och i detta kaos försöka agera sig fram till en lösning skapar bara mer kaos och slutligen ångest för att situationen blev ännu värre.
Den gyllene onda cirkeln helt enkelt.

Fick serotoninhöjande läkemedel utskrivet till mig för ett par dagar sedan. Hoppas att det kommer hjälpa mig att hitta den stabilitet som behövs för att i lugn och ro hitta strategier som skall funka för mig i de moment jag blir triggad.
Strategier som skall ge mig möjligheten att skifta tills jag är i ett mer rationellt stadie och då kan agera utan att skapa mer kaos.

Skrev upp ett par mål igår för mig själv.

Idag har varit en tung dag. Vab/jobb och en tung ångest nästan hela dagen.
Illamående, förhöjd puls, muntorrhet och tunnelseende.
Ibland är det extra skönt med barnen, för de tvingar en att skifta fokus. 

Nu är det dags att kämpa för att återta mitt liv. Att inte tillåta andra att delvis styra det.
Det kommer ta tid, men det kommer att bli bra!
(null)


Karma

Har tänkt på det länge, verkligen tänkt
Hur jag skall få dig att förstå hur det känns
Hur jag skall närma mig detta, våga berätta
Släppa, få hjärtat å lätta
Rädd att jag kanske hade läst dig fel
Kan jag säga nu med säkerhet
Att min första instinkt var korrekt
Nu vill jag uttrycka det i klartext
Du är helt klart unik och speciell
Universum är vigt åt dig själv
Från den djupaste platsen mörkaste delen
Av min själ vill jag berätta det här
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer…
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör
Jag hoppas du,
Du får leva med det resten av ditt liv
Att du lever med det i all evig tid
Jag hooka’ dig en plats att bo när det var svårt
Gav dig min axel när du var full av gråt
Låna dig pengar att klara dina knipor
Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort
Min kamera försvann, du skyllde på min föredetta vän
Som du dessutom knulla i min säng
Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar
Du ljög fan bättre än delfinerna simmar
Huvudperson i mina sämsta minnen
Om du var sist på jorden i elfte timmen
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Så..hoppas jag, (hoppas jag)
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör
Jag hoppas du,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
Resten av ditt liv
Du får leva med det..
Du spela mina nerver ut tills dom brast
En cancer i röven vart jag än satt
Denna här belöningen blir ditt tack
Hoppas att din utförsäkring går snabbt
Att dom skriver idiot i ditt pass
Att du i ditt nästa liv blir en mask
Fan vad jag behövde få detta här sagt
Blir två ton lättare än vad jag vart
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör
Jag hoppas du,
Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, asså aldrig, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent
Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha

-Timbuktu

Född med silversked i mun

Idag när jag åkte pendeltåget hem från jobbet satt jag några säten bort från ett gäng gymnasietjejer.
Misstänker att de skulle fylla 17-18 under året.
De pratade om vad de fick av sina föräldrar, eller snarare ondgjorde sig över vad de inte fick.
Fast de verkade få så fruktansvärt mycket.
Det var skor hit och tröjor dit, bara för att de skulle spara sina egna pengar till en resa.
Fast när det kom till kritan hade nog mamma och pappa chippat in rätt bra till den där resan också.
 
Sedan var någon sur för att hon inte fick en ny mobiltelefon.
Den gamla hon hade fått hade hon spräckt displayen på nästan omgående så hon behövde ju faktiskt en ny.
En tredje trodde att hon nog "bara" skulle få körkortet betalt som sin födelsedagspresent.
Och när hon tog körkortet trodde hon att de skulle slå in sin gamla 850, så hon skulle få åka runt som en raggare innan hon klev ur bilen i sina klackskor.
 
Jag blev sjukt provocerad över att sitta och lyssna på detta samtal.
Över detta ha-begär och över bristen på respekt för pengars värde.
Jag fattar att man som förälder vill ge sitt barn hela världen, men är inte det bästa man kan ge sitt barn en grundläggande insyn i sakers värde och vilken tid som krävs för att spara ihop t.ex till lektioner för att ta körkortet?
 
Men egentligen är det föräldrarna jag blir provocerad av.
Hur tror man att man rustar sitt barn för livet genom att ge det allt serverat på silverfat?
Ähhhh fuck it.
Nu slutar jag fundera på hur folk uppfostrar sina kids och går och lägger mig istället.
 
Godnatt världen!

Smultronställe - Ragnhildsholmen

På väg hem från min vän imorse valde jag att ta Kornhallsfäran över till Säve.
När man åker gamla vägen mot Kungälv passerar man Ragnildsholmen med dess borgruin.
Det har nästan blivit tradition att stanna till där när jag passerar sålänge vädret är ok.
Tycker om att gå leden ut över våtmarken till holmen.
Klättra omkring i ruinen och spana ut över Nordre Älv.
Idag var det krispigt och fint med frosten i solskenet dessutom.
 
 
Vill du veta mer om holmen och borgen som en gång legat här, kan du läsa här.
 
Stannade inte så länge idag då det var kallt och jag inte var klädd för att vara utomhus en längre stund.
Men hade man haft med en termos med choklad och fika, så hade det lätt varit värt att bara sitta där en timme och spana ut över älven.
 
 
 
I somras såg det ut såhär:
 
Solnedgång över Ragnhildsholmen i juli.
 

75%

Första veckan på 75%.
Det har känts bra.
Som att jag hunnit med så mycket mer utan att behöva stressa.
Kan ju ockå bero på att det inte längre är december och julhandel.
Idag har jag t.ex. hunnit arkivera ett kvartals tulldokument och förbereda pärmar inför kommande tre månader, så att det är i ordning när de behövs.
 
Nästa vecka åker min kollega på semester från fredag och två veckor framåt.
Så då blir jag ensam på vår avdelning och skall rodda det viktigaste.
Så verkligen bra att jag fick styrt upp så mycket denna veckan när det fanns mer tid.
Nu håller jag bara tummarna för att februari inte blir VABruari.
 
Trevlig helg på er!
 
 

Äntligen vuxen?

Idag har jag haft möte på banken.
Mina föräldrar var nämligen tvungna att vara medlånatagare på en del av mitt bostadslån för att jag skulle kunna köpa min bostad.
Nu när mamma gått bort behövde vi lägga om lånen så att inte dödsboet stod på en del.
Min och pappas ståndpunkt och önskan var att hela lånet skulle övertas av mig, det är ju ändå jag som betalar allt och har gjort sedan jag tog lånet för drygt två år sedan.
Men banken kanske fortfarande skulle anse att jag hade får dålig inkomst.
 
Men YES!!!
Lånet kommer nu att övertas av mig i sin helhet.
Tror det gick igenom eftersom pappas hus finns som någon form av säkerhet i bakgrunden och jag är enda barnet.
Men oavsett - en stor sten som föll från axlarna både från mig och pappa.
Så jäkla skönt!
Nu kan jag lägga den stressen bakom mig som varit närvarande sedan mötet bokades för en månad sedan.
 
Så idag känner jag mig lite mer vuxen än innan.
Jag är betrodd med mitt eget bostadslån.

7-årskalas x 2

Den 7:e januari fyllde min store son sju år.
Stort för både honom och mamman.
Kvällen innan var det mycket svårt att somna.
Delvis för att två veckors jullov ställt till det lite med dygnsrytmen, men framförallt var han väldigt spänd inför födelsedagen.
Vi firade på födelsedagen med frukt och paket på sängen och på kvällen med middagsbeställning hamburgare tillsammans med morfar.
Morfar var också den som leverade den bästa presenten - biljett till Monster Jam på Ullevi i sommar.
 
I lördags hade vi kalas för alla kompisarna.
För att få plats hyrde jag fotbollsklubbens klubbhus och hade turen att kunna få komma in och möblera/duka/pimpa redan på fredagen.
Totalt 18 barn som kom för att äta korv med bröd, glass med diverse tillbehör och fira O.
Stundtals helt galet hög ljudnivå, men ungarna verkade nöjda och O var superglad efter sitt kalas och för alla fina presenter han fått.
Dessutom var R glad över att O fick två av samma legobyggsats, för då fick han den ena av brorsan så de kunde bygga varsin =)
 
Det var värt slitet och den där extra energin jag lade ner när det blev så lyckat.
Men nu är det skönt att det är över och att det nu efter alla helger och kalas inte längre är så många måsten framöver.
Fokus på att må bra och få det att funka med upptrappning av arbetstid.
 
Fick ett bra tips av pojkvännen - att ha en bok vid sängen där man avslutar dagen med att skriva upp alla positiva ögonblick under dagen.

Trappa upp

Idag jobbade jag sista dagen på 50%.
På måndag ökar jag upp till 75%.
Hoppas innerligt att det kommer funka.
Och jag hoppas att remissen till fortsatta samtal går igenom snabbt så det finns stöd.

Det kommer att bli bra till slut.

Ångest

För drygt ett år sedan var ångest endast ett ord jag slängt mig med för att beskriva något jobbigt.
Ofta på tyska - angst.
Att man hade angst över något.
Inte riktigt så det känns när ångesten slår till på riktigt.
Kallsvettning, muntorrhet, hjärtklappning, tryck för bröstet och svårt att andas.
Känns som om världen kryper närmre och svajjar.
Inte särskilt trevligt.
Min första attack kom förra vintern strax före jul i kön inne på Claes Ohlson.
 
Nu under hösten har den varit en mer konstant följeslagare, men i mildare tappning än de där attackerna förra vintern.
Vissa dagar är helt lugna och känns som att livet är mycket bra igen, men vissa dagar känns det som om marken öppnar sig under fötterna och man skall trilla ner i den djupa avgrunden.
Har sedan skilsmässan vid tre tillfällen blivit erbjuden antidepressiv medicin, men varje gång tackat nej.
Nu har jag under våren, sommaren och hösten träffat en psykolog, men ändå är det inte bättre.
Kanske det är dags att prova att öka serotoninhalten i hjärnan ihop med fortsatt samtalsstöd?
 
Jag är snart villig att testa allt.
För detta bryter ner mig.
Det bryter ner min relation.
Och för utomstående känns det nog som att jag är negativ,
för de ser inte kampen som sker inuti hela tiden och de gånger jag faktiskt vinner över mig själv.
 
Minskad serotoninhalt i hjärnan ger bland annat symptom som: 
Överdrivet beroende av andra, att man lätt känner sig överväldigad, sömnlösthet, låg självkänsla och dålig kognitiv funktion. Plus några till. Men på dessa som jag valt att skriva här är det check på samtliga.
Ni kan ju fatta själva hur det är att vara partner till någon där mer än nog ändå inte är tillräckligt.
Vilket gör att självkänslan blir ännu lägre när man i sitt rationella jag inser att man ibland betett sig som en superegoist.
 
Jag vill bara hitta ett sätt att må bättre igen.
Och uppenbarligen behöver jag hjälp med att göra det.
 
Vad har du för erfarenhet av ångest, oro och nedstämdhet?
Vad hjälper/hjälpte dig?
 
 

Solnedgång på Marstrand

Marstrand grundades under 1200-talet av norska kungen Håkon Håkonsson.
Under 1500-talet blev det sillfiskets Europeiska centrum.
Vid freden i Roskilde blev Marstrand svenskt och Carlstens fästning började byggas.
Mer historia om Marstrand och fästningen kan ni hitta här.
 
Vi beslöt oss för att ta en eftermiddagstur till Marstrand i efterdyningarna av stormen Alfrida.
Solsken och klar himmel med kraftig vind skulle ge oss en upplevelse vid havet tänkte vi.
Rätt tänkt såklart.
För att komma över till Marstrandsön åker man en liten färja.
Den kostar en biljett över, men hemresan är gratis.
De bilar som åker med över är bilar som har varor till restaurangerna och mataffären på ön, annars finns inga bilar på Marstrand.
En och annan flakmoppe var också med på färjan, som på de flesta öar i den västkustska skärgården.
 
Vi tog en promenad längs med de smala gatorna upp mot Carlstens fästning.
Fina gamla trähus består bebyggelsen av.
 
Fästningen var stängd, men det gjorde inget då den inte var anledningen till vårt besök denna gång.
Istället gick vi runt värnet tills vi kom på baksidan och sedan ut på berget ner mot naturstigen som går runt fästningen.
Därifrån fortsatte vi in på en liten skogsstig ner mot havet.
 
 
När vi nådde stranden började solen så sakta gå ner.
Vi valde att vika av mot vänster och gå mot fyren.
Ju längre ut på ön vi kom desto mer ökade vinden och när vi till sist nådde klipporna där fyren står kunde man nästan få en dusch av vågorna som slog upp mot klipporna.
Men så vacker solnedgången blev och så mäktigt att se de piskande havet.
Moder natur är fantastisk och skrämmande på samma gång.
  
 
 
Sedan tog vi stigen förbi St Eriks park tillbaks till färjelägret och färjan över till fastlandet igen.
En fin eftermiddag vid havet och kul att få visa kärleken ett nytt ställe på västkusten runt Göteborg.
Och första gången för mig ute på Marstrand när det inte är sommarsäsong.
På sommaren är det lite för mycket seglarfolk för min smak.
Vi kommer tillbaks!
Kanske för en övernattning på Marstrands Havshotell.
 
 
 

Nyårslöften

1. Vara snäll mot mig själv, stressa mindre, sova mer, ge mig själv cred istället för att slå på mig.
2. Äta mindre mängd kött.
3. Laga två nya rätter varje månad och bjuda mig själv på middag.
 
Easy enough?!
 


RSS 2.0