Bostad

Två dagar före min födelsedag fick jag beskedet att jag får hyra lägenheten ett halvår till.
Så nu är bostad fixat tills maj i alla fall, så skänt!
 
Däremot gick det inte så bra på förturslottningen på IKEA för bostadsrätter i Älvängen.
Mitt namn drogs inte.
Men det kommer väl fler objekt till salu där uppe hoppas jag, nu har jag ju lånelöfte fixat i alla fall.
 
 

Midnattsloppet 2016

Jag och tre lagkamrater samåkte in till Gbg.
Det var inte helt lätt att hitta parkering, men till slut fick vi en plats nära slottskogsvallen men med direktiv att vi inte kunde få ut bilen förrän efter målgång 24:00.
Eftersom mina lagkamrater inte är kloka nånstans så bjöds det på rätt många garv innan vi ens hunnit ställa av oss sakerna på läktarna. Ösregnet kanske dämpade humöret något, men det slutade precis lagom till start.

På väg framåt mot starten tillsammans med alla andra glada löpare.
Queen - Don't stop me now drar igång och ett leende sprider sig över facet och fötterna börjar stampa.
Sedan byter de till Mötley Crue - Kickstart my heart och startskottet för min startgrupp går och jag tänker, fan de har valt musik enkom för mig ikväll! Så jävla go känsla.
Det också känslan av att natten kommer innehålla så mycket galna goa grejer gör att jag nästan glömmer av halsen som gör ont och dagsformen som inte är alls det jag hoppats på.
 
Loppet känns relativt lätt fram tills Kjellmansgatan och den hemska backen upp till Masthuggskyrkan.
Att det står nån gospelkör och sjunger nån seg kristen låt gör inte saken bättre, men så kommer jag runt kyrkan och får hela den vackra kvällsvyn av Göteborg och jag blir nästan lite salig där och då.
Fan vad vackert Göteborg är, love it!!
Vidare nerför backen, pinnar på när jag har medlut. Vidare nerför Stigbergsliden och mot Järntorget, sedan kommer uppförslutet igen och jag går igenom halva Nordrostpassagen.
Men sedan är det ju bara slottskogen kvar och så i mål.
 
Landar en tid på 54:27.
Känns helt ok.
Målet var satt på runt 52, men eftersom jag inte är helt frisk så är det good enough verkligen.
 
Träffar mina lagkamrate efter ett tag, vi stretchar, byter om och skrattar innan vi sätter oss i bilen med varsin kopp kaffe i väntan på att få rulla ut med bilen.
Pettsson får span på snubbe med bag in box, rullar ner rutan, håller ut koppen och frågar om hon kan få påtår, vilket hon får - med råge.
Får ett sms senare på natten när jag rullar mot nästa äventyr att det är svårt att packa upp väskan när man inte är helt nykter.
 
LOVE these girls.
Ni är bäst!!!
 

Underbart semesteravslut

Nu har jag jobbat min första vecka efter semester, men sista helgen på semestern kommer jag leva länge på.
 
Fredagen började soft hemma i soffan.
Socialiserade med diverse folk via nätet.
Sedan tog jag mig i kragen och stack till gymmet. Körde milen på 54 min.
Sedan hem och duscha, fixade mat och så kom min vän U hit.
Vi åt, drack bubbelvin och skvallrade om livet.
Sedan tog vi oss in till stan och började vår kväll på Dorsia med lyxiga drinkar.
Dyrt, men gott, ibland får man unna sig och den kvällen var helt klart en sådan kväll.
Sedan gick vi efter tips till Yaki Da för att dansa.
Helt ok ställe i olika våningar och olika rum med olika dansgolv.
Soft stämning och mycket blandat folk; allt från hippie i utsvängda brallor och barfota till små tajta R'n'B-fodral där brösten nästan trillade ut.
Mysig bar ute på gården också med grönska och drinkkaraffer med någon som smakade som lemonad.
Svettig och rolig kväll och U's man var snäll nog att hämta oss med bil i stan på natten =)
 
Lördagen började med att hämta upp barnen.
Sedan lekte vi lite innan vi for ut till Fiskebäck för att de skulle sova hos mormor och morfar.
Hem igen och svida om och ha lite förfest i min ensamhet för att möta upp fotbollstjejerna på pendeln till stan.
Grindstugan var målet för kvällen och coverbandet No Tjafs.
Härlig sommarkväll, glad stämning och bandet var ju helt underbara.
Skrattade så jag grät vid flera tillfällen. Dessutom fick vi gott sällskap av många andra Alebor i blandad ålder.
Så det dansades och sjöngs en hel del i vårt hörn av uteserveringen.
Ett ställe och ett band jag gärna återupplever.
Hamnade otippat på Dancing Dingo senare på natten, men bara ett kort slag, sedan en burgar epå Lasse på Heden och så hem i sommarnatten med ett lyckligt leende på läpparna.
 
Vissa kvällar är bättre än andra.
Visst folk är bättre än andra =)
 
Kärlek till er alla!

Ett gott dygn

I onsdags efter att jag släppt av min lagkompis vid flyget åkte jag vidare till Bollebygd och en av mina bästa vänner.
Vi stack ut rätt omgående på en löprunda. Härligt att springa ute på landet.
Sedan duschade vi och piffade oss lite innan vi stack ner på byn och åt middag.
Då planer ändrades en aning från vad som var tänkt blev det även ett par glas vin för oss på restaurangen och henns man var snäll och kom och hämtade upp oss och bilen senare på kvällen.
Sedan lite mer vin och snack vid köksbordet till en underbar solnedgång över fälten.
 
Kvällen bjöd på både skratt och ett par tårar och en massa frågetecken och ännu mer skratt.
Så glad att jag har vänner som hon.
Som känner en innan och utan och tycker om en ändå utan att döma.
Kärlek till dig min vän!
 
Det var med glädje och viss frustration jag styrde hemåt igen efter lunch på torsdagen.
Oc

Livet

Det har varit en tuff start på semester.
En pojk med vattkoppor och en som åkte på en , tack och lov, lindrig släng av kräksjuka.
Ovanpå det ganska kasst väder så inte så stora möjligheter till utelek = griniga barn.
Och jag tror banne mig den store hamnat i nåt trotsskov, eller så testar han bara sin mor.
För vissa stunder på dagarna är ingen lek och de slåss som satan.
Eftersom jag hade semester och pappan jobbade så tyckte jag det var smartast om barnen var här hela veckan.
Enda undantaget var onsdag kväll då jag drog till Alingsås och kollade på Peter.
En MYCKET trevlig kväll och så guld värd för att ladda på batterierna med lite ny energi.
 
Helgen som gick var jag barnfri och lade mycket tid på träning och mig själv.
En trevlig middag på balkongen med vin på fredagskvällen var också guld värd.
På lördagen var jag hos P och åt middag tillsammans med mina föräldrar.
Sedan plockade jag hem mina gamla lackkläder och hade en rolig, nostalgisk stund hemma när jag provade allt.
Tänk att man gick ut så då, nu känns det som att klä ut sig, alla plagg utom en klänning.

På söndagen var en vän här och åt lunch och skvallrade.
Också guld värt!
Ibland är detta nya liv sjukt ensamt för en som är översocial.
Så glad att vi är datoriserade, så man har ändå sina vänner online, även om det inte är samma sak som att sitta öga mot öga eller bredvid varandra i soffan.

Imorgon skall jag köra en lagkamrat till flyget och sedan vidare till en av mina äldsta vänner.
Vi har känt varandra sedan första klass och jag vet att hon alltid finns där för mig.
Även om vi inte setts på flera år är det som igår när vi väl ses.
Har 2-3 sådan vänner och alla bor för långt bort, men jag älskar dem och de betyder allt för mig!
 
Efter semestrarna kommer allvaret.
De sex månadernas prövoseparation kommer bli permanent.
Då är det dags att ta tag i saker som att värdera huset, prata med jurist om bodelning samt ansöka om äktenskapsskillnad.
Såklart mycket ambivalenta känslor kring detta. Det är ju vad jag vill och jag har ägnat senaste halvåret till att sörja det förlorade äktenskapet, men självklart känns det fortfarande jobbigt, även om det känns rätt.
Ibland kommer en dipp och då är jag extra tacksam för personer i min närhet som är där och fångar mig.
TACK!
 
 

Semester

Äntligen semester!
 
Den startade gott.
Regn hela dagen igår, men på kvällen avtog det och solen visade sig lagom tills vi skulle spela hemmamatch.
Motståndet hade en genomsnittsålder ca 15-20 år lägre än oss.
De var betydligt kvickare och hade bra passningsspel.
Och även om vi tog oss i andra halvlek så var brakförlusten ett faktum.
Men det blev inte tvåsiffrigt och vi spräckte nollan i alla fall, alltid något.
Jag som sällan blir arg på planen fick faktiskt ett sådant utbrott på en tjej som knuffade mig så mycket att domaren kallade oss till sig och sa att nu spelar vi fotboll och inte massa annat trams.
Men liten seger ändå när det var vi som fick frisparken med oss, alltså var jag inte fel ute.
 
Efter matchen stack jag hem till en i laget och såg matchen mellan Wales och Belgien.
Var helt säker på att Belgien skulle vinna, så döm om min förvåning när Wales petade in mål efter mål.
En mycket trevlig kväll, med ett trevligt avslut.
 
Imorse kom barnen och vi befinner oss i karantän då O fått vattkoppor.
Så tur att det inte skall vara kanonväder de närmsta dagarna i alla fall.
Så lekdejter med folk som haft eller vill ha vattkoppor mottages tacksamt!
 
På onsdag har jag en day off i mammalivet - då blir det Petter i Alingsås ihop med kompisar.
Det skall bli jäkligt kul, har ju gillat honom länge, men aldrig sett live.
100 spänn dessutom är ju nästan gratis =)

Informationsmöte om HVB-hem i Skepplanda

Igår när jag med kort varsel blev utan barn på kvällen valde jag att gå på informationsmöte i Skepplanda angående Uppstart av HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar.
Vi var ett gäng volontärer som spenderat sista halvåret med killarna på Vallmon och Spinneriet som var där för att försöka sprida en lite mer positiv syn än vi misstänkte att majoritetan av besökarna på mötet skulle ha.
 
Lokalen blev såklart mer än fullsatt.
Redan från start anades två läger, men stämningen höll sig lugn hela mötet igenom.
Informationen vi fick från kommunens folk på plats samt Räddningsmissionen som är samarbetspartner och de som skall sköta driften av boendet var bra och tydlig.
* Lokalen ägs av privat fastighetsägare som endast äger vårdbyggnader, alltså kan fastigheten inte användas till vanligt bostadshus.
* Verksamheten skall vara ensamkommande ungdomar i ålder 14-18 år.
* Personalstyrkan skulle delas in i tre skift, 2 på förmiddagen, tre på eftermiddag/kväll + en föreståndare eller samordnare utöver detta dagtid och på natten två personal - en sovande och en vak.
* Boendet kommer drivas av Räddningsmissionen som är en ideell organisation som inte gör vinst och de kommer kontrolleras enligt IVO.
* Ungdomarna kommer ha fasta tider då de skall vara hemma för kvällen 22 på vardagar och 23 fredag och lördag.
 
Första frågan som kom är varför de kallas ensamma när de har familj.
Du måste skoja tänkte jag?
Familjen sitter oftast i något flyktingläger i Turkiet eller ännu längre bort, alltså är de ensamma här i Sverige.
Sedan var det orosfrågor om man som kvinna nu skulle våga gå ut, gå hem från bussen eller gå ut med hunden.
Jag som svensk kvinna kan erkänna att ja, jag är lite orolig ibland när jag går förbi gäng med killar i äldre tonåren, för jag vet att de inte riktigt har spärrar om de börjar trigga varandra, men det gäller ALLA nationaliteter,
Sedan var det oro för barnen på förskolan och mellanstadieskolan som ligger intill det planerade boendet.
Det jag sett när jag har haft barnen med till Spinneriet är att killarna som bor där riktigt lyser upp och alla vill skoja och busa med dem, vilket gör mina ungar blyga till en början.
Men man ser att de blir genuint glada, för att de antagligen saknar sina egna småsyskon osv.
En annan fråga var hur de kunde garantera att de verkligen var där de sagt att de skulle vara eller kom hem i tid...
Handen på hjärtat - alla ni som har tonårsbarn, kan ni till 100% garantera att ert barn inte missbrukar ert förtroende någon gång och gör er besviken genom att hitta på något mindre lämpligt?
Och alla ni som varit tonåringar själv, firade ni aldrig av en liten vit lögn som att oj, min klocka stannade när ni kom hem sent, eller kanske befann er på annan plats än ni sagt att ni skulle vara på en kväll?
 
Blev förvånad över att en del människor inte inser att detta är ungdomar vi pratar om.
Ungdomar precis som de som är uppvuxna i Skepplanda.
Med liknande funderingar om livet, hormoner, hopp och rädslor.
Men framförallt har dessa ungdomar under en längre tid saknat delar ur den basala behovspyramiden, så när de väl hamnar på sitt boende så kommer de uppskatta den trygghet som deras nya familj av övriga ungdomar och personal kommer vara för dem och de kommer nog välja att hålla sig på boendet så mycket som möjligt tills de är mer etablerade i språk och samhälle.
Och det sker ju inte över en natt direkt, speciellt inte om vi Alebor inte finns där för att underlätta integration och knyta kontakter.
 
Ikväll lade Alekuriren upp en artikel ifrån gårdagens möte på sin Facebooksida och trollen var inte sena att kommentera med riktigt grova kommentarer, vilket ledde till att Alekuriren tvingades plocka ner hela artikeln för att slippa sitta och moderera kommentarsfältet i flera dygn framåt.
 
De flesta av dessa människor vågar inte ha sig själv på sin profilbild.
De har oftast gått i "Livets hårda skola" vilket för mig är ett annat ord för jag sket i allt och nu är jag bitter för att mitt liv suger, men det är alla andras fel och inte mitt eget fel.
De har aldrig så mycket som spenderat en minut med någon av de ungdomar som redan finns i kommunen för att se om deras uppfattning om de, verkligen stämmer, för tänk om, ja tänk om, de faktiskt har fel och måste ändra uppfattning om än bara en smula?!
 
Jag avslutade med att bjuda in alla som ville till Mötesplats Spinneriet för att se Sveriges match på storbilds-TV inne på Pelarteatern och faktiskt få chansen att möta några av de ungdomar som bor där.
Inte en enda valde att komma... man knyter hellre näven i fickan och är rädd för något man inte mött.
 
Ledsen och arg, men också full av förhoppning eftersom vi som var positiva utgjorde i alla fall hälften av lokalens besökare.
Tack till er med hjärtat på rätt ställe som inte är rädda för att finnas där för att underlätta integrationen in i våt fina samhälle, att hjälpa till att förklara hur vi funkar, hur vårt samhälle funkar och vad vi har för sociala koder att rätta sig efter.
 
En man ställde frågan; hur kan jag som Skepplandabo hjälpa till? 

Positiv

Känner mig mycket mer positiv just nu.
Luften känns lättare att andas och jag känner mig lugnare inombords.
 
En hel del på G på jobbet.
Lite nya uppgifter då jag gått upp i tid till heltid igen.
Fest med lagret kommande vecka, vi skall få åka ribbåt, sjukt peppad inför det.
Hade en mycket trevlig aw med fotbollstjejerna i torsdags med vin, jordgubbar och choklad på jobbets takterrass innan vi gick vidare till Tranquilo och åt middag.
Har rensat ut lite negativitet under veckan - tror jag.
Nu siktar jag framåt - uppåt!
 
Pappa P är på SRF och grillar som en tok.
Gott att se att han har roligt tillsammans med vänner, det hjälper till.
 
Barnen och jag har haft en go dag ute på Aeroseum tillsammans med Emma och H.
Barnens flyghelg med helikoptrar, flygplan, militrämotorcyklar, hoppborg och annat kul.
Synd bara att pollenchocken gör O så himla trött.
Han bröt ihop totalt för att han inte fick testa en flygsimulator som man var tvungen att köpa biljett till så till slut fick vi packa ihop och gå hem. Han slocknade på två minuter i bilen, så det var ju tröttheten som gjorde att han var så gnällig.
Men för övrigt toppendag.
 
Imorgon avslutar jag veckan med att lämna barnen till en, antagligen ganska sliten, pappa.
Sedan blir det match med vårt sjumannalag och kanske ett styrkepass på gymmet.
Och så skall jag bädda rent i min säng så att jag kan krypa ner nyduschad i rena lakan - bästa känslan!

Maxade dagar

Det är en konstig känsla det här med at ha barnen hos sig i tre dygn och sedan vara helt själv i tre dygn.
Förutom att jag självklart saknar barnen när de inte är här så är det otroligt skönt att bara ta ansvar för sig själv och inte ta hänsyn till någon eller något.
Vill jag träna tre timmar en kväll kan jag det, vill jag lägga mig halv nio gör jag det, vill jag trycka in fem aktivititer på en och samma dag så kan jag det - om jag själv känner att jag orkar.
Så nu har det varit tre totalmaxade perioder då jag inte haft barnen.
Göteborgsvarv, häng med fotbollsdamerna, middag på stan, träning, träning och lite mer träning osv.
Men jag känner att jag har mer energi och mer livslust igen och det känns skönt!
 
Denna helgen blir en helg i familjens tecken då vi gemensamt skall fira P's födelsedag två dagar i rad, spana in gamla bilar, motorcyklar och traktorer i Gräfsnäs och säga hej då till O's kompis som flyttar till Schweiz i två år.
Idag har jag dessutom hjälpt till att klippa häckarna hos P eftersom han hjälper mig hänga upp tavlor i lägenheten.
Tjänster och gentjänster.
 

Göteborgsvarvet 2016

I början av förr sommaren skulle jag bara gå in och titta på vad kompisar haft för tider på varvet.
Något hände och vips hade jag betalat för en startplats.
Detta framkallade en viss ångest eftersom jag tyckter två mil är på tok för långt.
 
Nåväl året har bestått av ganska mycket träning och 2016 av extremt mycket träning p.g.a helt andra orsaker.
Men summeringen är ju ändå att jag nu inför varvet var i väldigt bra form och 12 kg lättare.
Hade satt målet ganska lågt - runt på under 2½ timme och komma i mål.
Önskan var att klara det på 2 h och 15 minuter.
Längsta träningssträckan i benen var 15 kilometer vid ett tillfälle, annars milen samt lite intervallpass.
En sträckning i vänster lår från fotbollen satte dock stopp för intensiv löpträning de sista 1½ månaderna och istället crostrainer + ett löppass/vecka.
 
Uppladdning
På fredagen körde jag ett kort styrkepass på gymmet.
Sedan åkte jag til stan för att gå på konsert.
Laddade med vatten och jordnötter.
Samt pastasallad i mängd.
 
Tävlingsdag
Vi var fyra ifrån damlaget som sammanstrålade på pendeln in mot Göteborg.
Första som startade kom igång en dryg timme före mig som startade sist av oss fyra.
Vädret var lite lurigt, ömsom sol och ömsom regnmoln, men totalt sett bästa löparväder; ca 14 grader, nästan ingen vind och inte så mycket sol.
 
Loppet
15:19 gick min start.
Körde på i ett lagom tempo från start och tänkte att jag håller det så länge jag orkar, men i alla fall 15 km innan jag börjar ta pw-intervaller.
Backarna tog jag med korta steg och bra hållning, ville behålla löpsteget och andningen.
Rullade på i högre tempo i nedförsbackarna.
Väl framme vid Sannegårdshamnen (drygt 9 km) stod fru Comazzi och hejade och boostade mig med en minikexchoklad. Dessutom fick jag veta tiden av henne för jag hade ingen klocka själv.
50 minuter och över 9 km i benen och jag kände mig pigg fortfrande, så det kändes ju som en bra inledning av loppet.
 
Vid Götaälvbron kom duggregnet. Skönt - mer syre i luften - energikick.
Hittade en lagkompis man utanför Dubliners på väg mot Avenyn.
Sista delen avAvenyn var seg som fan, men upp och runt Poseidon kom jag och sedan var det fullt sjå att inte snubbla på alla kastade svampar på marken.
Vid slutet av Vasagatan kom en skylt om att vi kommit 19 km. Jag kände som om jag fuskat en genväg eftersom jag missat ett par kyltar längs vägen.
Det kändes ju genast lättare när man "kapat" av 1-2 km på totalen rent mentalt.
 
Tillbaks mot Slottskogen och målområdet.
Över leden och där fick jag försöka peppa igång publiken till att peppa oss för de var bara tysta där de stod och såg trötta ut.
Vid sista km-markeringen fanns en klocka - 17:14 - WTF?
Det var då jag insåg, loppet var görbart på 2 timmar. Jag struntade i sista vätskekontrollen och tänkte, nu springer jag på det ista.
Grymt skön känsla att komma in på Slottskogsvallens fjädrande underlag och se målet där framme.
Armarna upp i luften, horns up, och så öka stegfrekvensen sista 100 m.
 
Kom i mål 2h och 35 sekunder.
SÅ JÄVLA NÖJD!!!
 
I'll be back next year - i en bättre startgrupp =)
 
 
Springer in i Sannegårdshamnen med dryga 9 km i benen och känner mig pigg och otroligt glad.
 
Valet föll på löparkjol och långärmad tröja, bra val!
Selfie i målområdet med medalj och lyckorus och en fantastisk tid i mina mått mätt =)
 
 

Idag händer det för första gången




Nytt hem i sex månader

I helgen flyttade jag till en lght jag hyr i andra hand i sex månader.
Det kändes hemskt att lämna huset och trädgården och alla minnen bakom mig, men detta är vad som måste göras, sedan får tiden utvisa vart resan slutar.
Väl på plats då jag fått iordning det mesta så kändes det ganska bra faktiskt och panikångesten kröp tillbaks till sitt mörka hål.
 
Tre nätter har jag nu haft barnen här om man räknar med inatt.
De verkar hittills ta allt med ro och ser fram emot att både vara hemma i huset och i lägenheten med den nya spännande gården utanför.
Denna veckan har vi försökt äta middag tillsammans allihop ett par gånger också för att underlätta övergången för barnen.
 
Jag känner mig lite gladare igen och har hopp om framtiden, hur den än blir och skall lägga fokus på att sova bättre nu när jag kommer ha flera nätter i veckan med ostörd sömn samt göra roliga saker som ger energi de dagar jag är ensam.
De dagar barnen är här ligger fokus såklart på dem och mycket mys i samband med nattning.
 
Hälsan känns lite låg just nu, mycket som snurrat i huvudet och dålig sömn gör väl sitt tänker jag.
Har kokat mig ingefärashot idag och hoppas att den kan hålla förkylningen stången till efter varvet för på lördag smäller det. Då skall det bli gött att bara fokusera på att springa och njuta av stämningen på stan i dryga två timmar. Kvällen efter loppet kommer spenderas med goa fotbollstjejer i ett spabad med ett glas bubbel.
OM benen bär mig från pendeln upp till Annelie vill säga =)
 
Kärlek till er alla, ta hand om varandra.
 

Ale Näringslivsgala 2016

I fredags jobbade jag i baren på Ale Näringslivsgala.
 
Ett ypperligt tillfälle att få använda min paljettklänning som jag fick i present av Reem innan hon flyttade till Gävle.
Gala kräver ju ändå lite glitte roch glamour, och glitter och glamour behövs verkligen i mitt liv nu, om än endast för en kväll.
Resten av teamet av servitörer, barpersonal och andra fixare möttes redan vid fyra, men jag kom runt halv sju för att hinna vara med barnen lite till innan läggdags.
 
Första stationen blev champagnebaren under förminglet.
Denna låg inne i Pelarteatern och där fanns bubbel samt snittar av olika sort.
Mycket folk och mycket fina kläder, kul att se att folk verkligen klätt upp sig!
Underhållningen under kvällen stod "Erotiska Manskören" för. De både sjöng ljuvligt och körde teater och show av olika sort ett flertal gånger under kvällens gång.
Favoritnumret var det med baddräkt, badmössa och simringar - fenomenalt!
När gästerna satt sig vid bords röjde vi undan borden i teatern eftersom det skulle vara dansgolv där inne efter middagen.
Carolina och jag. Glitter som sig bör på gala.
 
Gästerna serverades trerätters vid dukade bord.
Killarna från Spinneriet serverade och såg till att tomma flaskor på borden byttes mot fulla och vi såg till att det alltid fanns flaskor för dem att hämta i baren.
Så här hade vi det ganska lugnt. Jag började koka upp kaffe och fylla termosar under tiden för att det skulle vara klart till desserten.
Min kollega för kvällen, Carolina, hann jag småprata med en hel del. Vi har inte setts så mycket eftersom vi är engagerade i varsitt boende, så det var trevligt att få lära känna henne lite mer.
Sedan kom killarna och pratade med oss i omgångar också.
Ett par av dem känner jag ju ganska väl vid detta laget, men några ansikten var helt nya för mig.
Fullsatt på Spinneriet. Inte fullt lika glamouröst på tisdgarnas språkcafé =)
 
Hela teamet som stod för servis.
 
Kaffet dukades upp på bardisken och borden bröts för friare mingel och dans.
Och i samma veva började gäster dyka upp med sina drinkbiljetter och vi fick hälla upp öl och vin åt dem.
Dock inte så strykande efterfrågan på alkohol efter middagen som jag trott. Kanske hade de fått tillräckligt till maten och var inte så sugna längre?
Gjorde en snabb runda inne på dansgolvet strax före festens slut för att plocka lite tomflaskor och berömde DJ:n för kvällens musik - bl.a. Bowie och Prince.
Det visade sig att hon också var hårdrockare, så det blev ju någon kommentar om alla tragiska bortgångar den sista tiden, inklusive Lemmy.
 
Erotiska manskören med baddräktsshow.
 
Erotiska manskören med ett av deras mer seriösa nummer. De sjöng riktigt bra!
 
Strax efter tolv bar vi undan alla bord och stolar och samlades slutligen i köket för lite nattamat av de rester som var kvar. Då hade jag varit hungrig i flera timmar, så maten smakade himmelskt!
Skönt också att byta från klackar till ballerinaskor även om man blev en dryg dm kortare =)
 
En bra kväll med skön stämning allt som allt.
 
Anna rådvik och killarna från Spinneriet som stod för servis och ljud under kvällen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Då och nu

Då när vi träffades kändes det som om jag hittat hem.

Nu känns det som att jag gått vilse.

Sorg.

Ord som träffar hjärtat och tvingar till eftertanke

Sedan en tid tillbaks följer jag en fantastisk blogg som skrivs av en relationscoach och mental tränare.
www.separation.se
Handlar inte bara om separationer utan om förhållanden i stort och om hur man skall mötas i kommunikation, drömmar mm.
 
De senaste två månaderna har denna blogg varit både en tröst, ett stöd och ett hopp för mig.
Dagens inlägg träffade rakt in i hjärtat:
 
http://separation.se/nar-det-ar-dags-att-avsluta-forhallandet/
 
"Hur vet vi när alla försök har gjorts? Om vi kämpat tillräckligt för relationen?

”Tänk om det är mig det är fel på? Att jag aldrig är nöjd?”

”Kanske borde försöka lite till? Anstränga mig mer för barnens skull?”

”Har jag smittats av vill ha, vill ha, vill ha? Ego samhället med självförverkligande och JAG till varje pris?”

Är det ett lättvindigt beslut att lämna ett förhållande? Naturligtvis finns det personligheter som är på konstant jakt efter förälskelse/passionskickarna. Men i jämförelse med alla dem som kämpat i åratal är det inte många. Alla de som vänt ut och in på sig själva, legat där ensamma, sömnlösa och längtande efter förändring. Kärlek som återigen skall infinna sig i bröstkorgen. Som just i detta nu känner en förfärlig skuld, ångest och separationsrädsla.

Hur kan vi veta vilken berättelse som pågår i en annan? Bilder, tankar och känslor som gång på gång visar repris på den mentala filmduken?

Så lätt att ge råd, men att själv följa dem…

Jag tänker så här kring när det är dags att ge upp relationen (ingen checklista utan tankar och frågor att smaka på):

  • När vi som oftast känner oss ensamma i tvåsamheten. Konstanta missförstånd och ovilja till kommunikation.
  • När kärleken och attraktionen är borta.
  • En partner (eller vi själva) som lever i en autistisk bubbla och saknar vilja till att mötas. Som inte ser eller vill kännas vid egna brister.
  • När barnen får se, höra, känna konstant kyla och avstånd mellan sina föräldrar.
  • När det finns passion, men samtidigt brist på respekt och välvilja i handling. Passion i kombination med destruktivitet är en farlig mix.
  • En partner med missbruk i alla dess former och som inte visar beslutsamhet i handling gällande tillfrisknande.
  • Otrohet som personlighetsprofil.
  • När självförtroendet/självkänslan äts upp av relationen.
  • Ett förhållande som saknar LIV. Något att fundera över: vad är ett levande förhållande?
  • När du inte kan vara du. Bärandet av en glättig, förkrympt och tillgjord mask – ”allt för husfridens skull.”
  • Psykiska och fysiska övergrepp. Här handlar det inte om att ge upp – istället gå utan överväganden. Här behövs det oftast professionell hjälp.

Kärleken vill få fram det bästa ur oss. Inte tvärtom.

Vad skulle du vilja lägga till på listan kring när det är dags att ge upp? Erfarenheter min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se "

 
Jag är så otroligt glad över att vi går mot sommar, för en höst och mörker hade nog störtat mig ner i avgrunden.
Det är bara för mycket saker just nu som hänger som svarta moln över mig.
Men jag kämpar vidare. Håller huvudet högt och försöker se och fokusera på det som är positivt.
 
Men det är en stor sorg varje gång vi har en mysig stund med barnen och jag inser att detta kanske inte är den framtid som kommer bli.

RSS 2.0