Dagarna flyter förbi.

Bröstet gjorde sjukt ont natten till igår och halva dagen igår att jag övervägde att sluta amma cold turkey.

Fick dock bra råd att sova på saken och ta beslut när jag var mer utvilad och idag känns det bättre.

Den värsta skorpan har faktiskt trillat av (kanske var det detta som orsakade smärtan) och såret ser bättre ut än nånsin, så med en förlängning av penicillinet kanske vi faktiskt ror det hela i hamn.

Dock ammar jag mycket mindre på det onda bröstet sedan igår natt och ger lite mer ersättning än tidigare.

 

Oliver fick sova hos mormor och morfar igår, så idah är det väldigt lugnt här hemma.

Sedan är det dags för hans sista tre dagar på förskolan innan sommarlov.

Undrar om han kommer sakna sina kompisar nu i sommar?

Hans bästa kompis Melvin har vi i alla fall fått nummer till så vi kan ses under tiden förskolan håller stängt.

Hoppas värmen kommer tillbaks så vi kan få lite gött häng i Prässebo med bad för oliven älskar ju att bada.

 

Annars är det rätt mycket fotboll hemma just nu.

Till och med Patrik har börjat titta, han som hatar sport.

Men efter att ha fattat reglerna tyckte han att det var lite mer intressant och har t.o.m. smygtittat lite på kvällarna utan mig ha ha.

Orkar ju bara se första matchen vid 18, sedan går jag och lägger mig.

Midsommarafton firades med god mat i mängd och större delen av dagen, tillsammans med grannarna samt Caspian med familj.

Vi körde lite knytis så alla hade med sig sin del av buffébordet - perfekt!

Det blev traditionell midsommarmat på eftermiddagen; sill, potatis, ägg, gräslök, gräddfil, hembakt surdegsbröd med ost, köttbullar och prinskorvar. MUMS!!

 

Barnen lekte och stojade så de var helt slut på kvällen, i alla fall de två små pojkarna.

De större tjejerna var bra lekledare kan man säga, de drog killarna i skrinda och hjälpte dem bygga i sandlådan osv.

Sedan när de små somnat fick de softa med tv-spel i soffan istället.

 

Natten till söndagen blossade min fjärde inflammation i bröstet upp.

Vid ett-tiden efter att jag ammat kände jag hur feberfrossan kom och ringde direkt till förlossningskoordinatorn.

De bad mig dock ta en alvedon och iprén och avvakta till morgonen om möjligt då det fanns mer personal på plats.

Så det gjorde jag och frossan övergick ganska snabbt till svettningar.

Tempen på morgonen visade på 39,1 innan jag tog nya tabletter och åkte till Mölndals förlossning.

 

Där undersökte de mig och gick igenom journalerna om tidigare infektioner.

Fick dubbeldos med penicillin av de båda sorter jag ätit tidigare att ta tillsammans.

Annars skulle jag göra precis som innan, amma på bröstet (med rätt tag) och inte pilla på skorpan.

De tog även ett par flaskor blod för odling för att se om något annat ligger och spökar, så det kändes som att de tog mig ordentligt på allvar i alla fall.

Så jag som redan var lite feberyr när jag kom gick därifrån något yrare efter att ha lämna 4 dl blod.

Såpass yr att jag blev osäker då de på apoteket upprepade gånger frågade om jag verkligen skulle ta två penicillin samtidigt, så jag fick åka upp till förlossningen igen och säkerställa att jag inte hade missuppfattat.

 

Avstämning med amningsmottagningen per telefon på tisdag är det som gäller om jag inte blivit sämre tills dess, men det känns redan bättre och febern har gått ner.

Det trista är att svullnaden gör att såret blir större nu de första dagarna då det är svårt för Rasmus att få bra grepp, men viktigt att tömma bröstet på mjölk så att det inte blir infektioner i mjölkgångarna också.

 

Skulle detta nu inte funka, ens med utökad penicillinkur så kommer jag bli inlagd och få antiobiotika intravenöst.

Håll tummarna för att vi inte hamnar där.

 

Men ja, jag tycker det är värt att fortsätta mningen trots dessa problem.

Dels för att jag vet att när det funkar är det både praktiskt och väldigt mysigt, så många fina intima stunder med barnet.

Dels så kommer jag ha utökat skydd mot bröst och äggledscancer samt skydd mot hjärt och kärlsjukdomar så ja, jag tycker det är värt det även om det inte är speciellt kul att gå på mediciner igen.

 

Peace out!

 

Idag var det dags för den remitterade mammografin.

Annars är det ju först när man fyllt 40 som detta görs regelbundet.

Men eftersom jag haft upprepade infektioner i bröstet ville man ta det säkra före det osäkra och kontrollera så det inte fanns några tumörer eller så i bröstet.

BRA!

 

Det hela gjorde inte alls ont.

Kanske lite obehagligt om jag nu inte varit så van vid att ha ont och ha ett barn hängande i tuttarna.

Men det var över på ett par minuter och sedan gjorde läkaren en ultraljudsundersökning på det vänstra bröstet för säkerhets skull och inte heller den visade på något konstigt som tur var.

Så nu håller jag bara tummarna för att det lilla sår som fortfarande finns kvar inte drar in nya bakterier som orsakar en till infektion, men just nu känns det mycket bra!

 

Åt igår sista tabletten på min antibiotikakur.

Den värsta sårskorpan trillade av häromdagen, men en mindre ny har bildats.

Dock sa de vid mitt senaste besök på amningsmottagningen att det inte skulle vara någon fara att amma på bröstet ur bakteriesynpunkt, så nu får Rasmus äta bäst han vill så länge han gapar upp ordentligt.

Sedan trycker jag bara ut lite mjök och låter lufttorka. Inga fingrar skall pilla på såret.

Så håll nu tummarna för att det inte blir en ny infektion när kuren är slut.

Annars känns det faktiskt som att vi är på banan, så nu är vi mer ute och hänger med resten av familjen.

Känns skönt!

 

Igår blev Rasmus redan två månader gammal.

Time flies!

Vi firade med att äta sommarmiddag hos mamma och pappa.

Första gången Oliver och morfar sågs på en månad.

Sist var det i en sal på Mölndals sjukhus innan operation.

Märks att pappa har mycket ont och är trött, så jag hoppas han lade sig på soffan och pustade ut när vi åkt hem.

 

Idag blir det mer familjeaktiviteter tillsammans med goda vänner i Alingsås.

Vi skall besöka potatisfestivalen och se vad den har att erbjuda i år.

Förra året minns jag ett litet tivoli en liten herre tyckte var kul, får se om det blir samma i år?

 

 

Har varit på återbesök på Östra idag.

Allt såg bra ut, ingen feber, svullnaden och rodnaden har gått ner avsevärt och läkaren hittade inga varbildningar inuti bröstet.

Han tyckte såret såg fint ut, men förstod att jag var stressad då det inte hinner läka innan antibiotikakuren är slut.

Men han såg ingen fara med det så länge jag håller det rent och är noga med handhygienen.

 

Han ville dock att jag skulle ta kontakt med amningsmottagningen på Mölndals sjukhus och försöka få en tid i slutet av veckan hos dem.

D.v.s onsdag då de bara har öppet tisdagar och onsdagar och mottagningen på östra nu har sommarstängt.

Så jag hoppas de har en tid till mig vid tio på onsdag så jag kan komma direkt efter jag lämnat O på förskolan.

 

På torsdag är det Rasmus tur att träffa läkaren.

Fast det är ju ren rutin enligt BVC-programmet. Han skall också vägas och mätas och jag är sjukt nyfiken på hur stor han är nu, då det var tre veckor sedan sista besöket.

 

Som tur var kunde P skifta ledig dag denna veckan och var hemma idag istället för fredag från jobbet.

Så slapp Oliver sitta och vänta på sjukhuset med mig i två timmar.

Istället fick han vara med i grannens garage när han bytte slang på cykeldäcket.

Mycket spännande tyckte oliven och fick dessutom en glass som tack för hjäkpen efteråt =)

Bra grannar!!

 

I måndags var vi hemma hos mamma halva dagen.

Pappa var för yr för att orka med besök så då besökte vi mamma istället när hon ändå skulle hålla sig hemma.

De hade köpt en liten vattenkanna till Oliver och så glad han blev när han fick vattna blommorna.

Efter ett tag var det inte längre kul att vattna blommorna, så då vattnade han altanplattorna, gräset, sina fötter samt lastbilen han fått låna av grannen.

Biltvätt är ju också en lek som passar bra i sommarvärmen.

 

Dessutom fick vi prata med pappa i telefon.

Har inte gjor det sedan dagen innan operation så det var skönt att höra hans röst igen även om han lät väldigt nedstämd.

Hoppas nu att de får ordning på medicinerna så att både hjärtrytmen håller sig stabil och yrseln ger med sig så att han äntligen kan få komma hem och rehabilitera sig i hammocken istället för i ett trist sjukhusrum.

Men jag är så tacksam ändå för den sjukvård vi har!

 

Den lille trädgårdsmästaren:

Idag kom även Olivers dagiskompis Melvin dit efter att jag tipsat dem. Oj vad skoj de hade tillsammans!

Middagen grillades och vi åt ute på altanen och livet kändes ganska okej efter allt jobbigt som varit och är just nu.

Håller tummarna för att pappa snart mår betydligt bättre efter op så att han orkar ta emot besök och att mitt bröst snart blir helt så att jag kan komma ut lite mer.

Fortfarande stort sår på ena bröstet. Försöker enbart pumpa dagtid för att ge det chans att läka.

Sista tabletterna penicillin är tagna.

Äter fortfarande värktabletter dygnet runt. 

Min älskade pappa är nu opererad och allt gick bra, men har inte pratat med honom sedan i söndags innan op.

Stressen gör att mjölken verkar sina och jag blir ledsen så jävla ledsen.

Vill bara att allt skall bli bra och livet normalt igen.

...väntar på att telefonen skall ringa.

Mamma lovade höra av sig så fort de ringt från Sahlgrenska.

En enda lång nervös väntan idag.

 

 

Igår fortsatte min sjukhusturné i samband med amningsproblemen och vi gav oss iväg till Borås lasarett.

Fick stanna och amma i Alingsås på en bakgata då Rasmus skrek i högan sky där bak i barnstolen.

Barnmorskan där var mycket lugn och sansad och visade mig en ny amningsställning som gjorde att taget blev rätt per automatik och det gjorde inte alls ont att amma.

Sedan såg hon till att jag fick min penicillinkur förlängd med fem dagar så att inte bakterier som vandrar från barnet in i såret orsakar en ny infektion i bröstet.

Hon tog även en odling på såret och skall återkomma till mig med besked i nästa vecka, samt ytterligare åtgärder ifall såret fortfarande inte är läkt när kuren tar slut.

 

Jag hoppas verkligen att detta är slutet på allt strul, annars blir det nog tyvärr så att jag får lägga ner amningen, vilket jag verkligen inte vill, för att vi skall kunna ha något sånär normalt familjeliv.

Detta tär på oss allihop just nu och de dagar + eftermiddagar jag är ensam med båda barnen är det svårt att få den lugn och ro som krävs just nu för att få till amningen utan att det skall bli fel tag och ännu värre sår och smärta.

Men jag vill verkligen amma, så det känns så jävla surt just nu!!

 

 

Mitt vänstra bröst har ju krånglat sedan Rasmus föddes och jag har haft ett fult sår på bröstvårtan sedan dag två i princip. Det blev infekterat en första gång ganska omgående och jag fick då penicillin, men trodde det var mjölkstockning.

Natten till torsdag hände det igen, just då jag kände att vi började komma på banan trots lite smärta p.g.a såret.

Det slog till med en hejdundrande feberfrossa mitt i natten och jag skakade så hela sängen hoppade och ingen annan kunde sova.

Till slut ringde Patrik 1177 och bad om råd åt mig.

De skulle ringa tillbaks och tala om ifall jag skulle söka akut eller ta mig till VC när de öppnade på morgonen.

Fick dock inget samtal tillbaks så jag ringde dagis och undrade lite försynt om det fanns möjlighet att Oliver kunde få vara full dag p.g.a av vår kris hemma och det gick tack och lov bra.

Patrik hade viktigt möte och mor/farföräldrar har själva råkat illa ut så backupen fanns ju inte heller.

 

Vid åtta åkte jag till VC.

Hade då uppmätt 39,6 graders feber och mådde allt annat än bra.

Bröstet var varmt och svullen och den undre halvan grisrosa.

Trodde jag fått mjölkstockning igen.

Fick träffa läkare som skrev ut en ny dos penicillin samt lite starkare dos på Alvedon åt mig så jag skulle kunna amma trots smärtan.

Väl hemma i soffan efter en tupplur såg jag att jag hade ett oavlyssnat meddelande på mobilen, det var från 1177 som tydligen hört fel när jag lämnade hemnumret och därför inte kommit fram då de försökt ringa tillbaks.

Rådet var att helt strunta i VC, ta två alvedon och åka till amningsmottagningen.

Men när jag hörde meddelandet var deras telefontid slut för dagen, så jag ringde dem direkt på fredagsmorgonen istället.

 

De bad mig komma in så de fick titta.

Fick samma sköterska som sist vi var där som tur var för hon var bra.

Hon konstaterade krasst att det inte var ngn idé att väcka Rasmus för att öva rätt tag då jag fått en klar bröstinfektion och ingen mjölkstockning.

Hon rådde mig att inte amma lika ofta på det sjuka bröstet och istället försöka pumpa lite på det så att såret får en chans att läka, tur vi hyrt en pump hem dagen innan.

En läkare kom och tittade och kollade upp penicillinet jag fått utskrivet. Tydligen skulle det ta streptokocker också, men han bad mig återkomma på måndag om ingen klar förbättring skett under helgen så att jag eventuellt kunde få tilläggsmedicinering.

Då var bröstet ännu mer svullet, väldigt varmt och nu rött över hela bröstet.

Även en barnmorska fick komma in och titta för att se hur en infektion kunde se ut.

Fick även rådet att köpa lite probiotika för att uppväga penicillinkuren samt en kräm med lite väteperocid att smörja bröstvårtan med för att hålla såret rent och fritt från bakterier.

 

Idag söndag eftermiddag har väl en viss förbättring skett.

Min feber har gått ner till normaltemp och bröstet är inte längre varmt, men det är fortfarande nästan dubbelt så stort som det högra och rodnad över hela, men inte så ilsket rött som i fredags.

Så jag slår dem en signal imorgon och avlägger lägesrapport så får vi se om de vill att jag skall komma in igen för undersökning och tilläggsmedicinering eller inte.

 

Två steg fram, ett steg bak....

 

På annandag påsk bjöd Cornelia in till kalas.

Hela två år är hon nu, tiden går fort.

Patrik och Oliver åkte dit för att fira medan jag och Rasmus stannade hemma.

Det bjöds på korv och kakor + att Mias syrra klädde ut sig till Pippi och showade för barnen.

Mycket uppskattat var det.

En kram hade Oliver fått av Pippi också och han var mycket glad när han kom hem och pratade mycket om Pippi.

 

Började klocka värkar imorse och ringde på förmiddagen till förlossningskoordinatorn.

Mest för att kolla när vi faktiskt bör åka in, då jag misstänkte att det var för långt mellan värkarna just där och då.

Som jag misstänkte. Barnmorskan bad mig höra av mig igen när jag hade värkar i ca 1 minut med 5 minuters intervall igen, då kunde det vara dags för mig som omföderska att komma in.

Nu på kvällen är vi fortfarande ite riktigt där, så jag får försöka sova lite grann under natten och se hur det utvecklar sig.

Men det gör betydligt ondare under värkarna nu än det gjorde imorse.

 

Missade ju hela denna latensfasen sist då vattnet bara gick och sedan kom nästan krystvärkarna igång direkt.

Nu är jag glad att jag missade den sist för så kul är det inte att ha ont var sjunde minut i stort sett hela dagen.

Tur P finns så han och Oliver kunnat busa och leka tillsammans.

Både ute på altanen och uppe på dagiset ovanför oss i snålblåsten, men Oliver var lycklig över att få komma ut och springa av sig lite.

 

Håll nu tummarna för att vi inte måste ge oss av mitt i natten!!

Har känt av vad jag tror är lite förvärkar nu på eftermiddagen/kvällen.

Skall lägga mig i soffan sedan med en vetekudde över buken och hoppas att det lugnar sig lite.

Vill helst slippa åka iväg mitt i natten om det går att undvika.

Men kanske, eller troligtvis är detta sista helgen som tre i familjen.

Konstig känsla. Oliver har varit lite extra gosig och känslig idag, kanske han känner av detta också?

 

Men mysigt har det varit.

Först en bild från fredagsfrukosten vid matbordet där Oliver läste pappas Close Up till sin rostade macka.

Idag har varit en rätt deppig dag.

Vet egentligen inte varför, men har känt för att gråta mest hela tiden.

Mitt taskiga humör gick ut över Patrik imorse då jag skällde på honom för att nya klädförvaringen fortfarande inte var uppsatt i skötrummet.

Det visade sig dock att min tidsuppfattning var helt åt helvete och att han köpt den på väg hem i tisdags och inte i fredags förra veckan som jag trodde.

I tisdags var vi ju dessutom på sjukhuset för att kolla till bebis, så jag vet inte när han skulle hunnit fixa det.

Nåja, jag bad om ursäkt för mitt påhopp och bad honom ta allt jag sa idag med en nypa salt.

 

Känner mig sjukt rastlös och tiden går långsamt när man bara mest ligger på soffan.

Försöker ha en rutin i alla fall och går upp samtidigt som Oliver och Patrik så vi kan äta frukost tillsammans.

Sedan tar jag det lite lugnt i soffan. Efter det sitter en stund vid datorn och jobbar med fotoboken från bröllopet och vår bröllopsresa och sedan tillbaks till liggläge i soffan där jag oftast sover nån timme innan Oliver och Patrik kommer hem på eftermiddagen.

Saknar jobbet, men hade inte klarat av att vara där då det gör ont att sitta en längre stund.

Försöker intala mig själv att njuuuuta av att bara kunna vila och känna livet som växer inuti magen.

 

- Klädförvaringen är nu uppe och nu har syskonen varsin i skötrummet.

Så det är lite omorganiserat och de upptvättade babykläder som legat på vinstället en vecka ligger nu vikta på sin plats.

- Oliver är nyduschad och luktar godare än vanligt =)

- Bebis har rört massor på sig i magen idag och det är mysigt att känna hur den buffar runt där inne.

- Regnkläder till sommarsäsongen är beställda till Oliver för att ha på förskolan. Turkosa byxor och röd jacka!

- Ny trämobil med luftballong och flygplan beställd för att ha ovanför spjälsängen.

 

Sammansfattningsvis blir nog avslutningen av dagen bättre än starten =)

Ligger mest still i soffan, sover lite till och från då nattsömnen inte är den bästa just nu.

Halsbränna från helvetet och förkylning som vägrar gå över underlättar inte om nätterna.

Spännande varje dag att se om allt skall starta igång. Känner av lite förvärkar mest kvällstid men inget som tyder på att det är dags nu.

Tänk om allt blir helt bakvänt och vi går över tiden istället?

Förra graviditeten var lätt.

Dessutom kom Oliver drygt tre veckor tidigt så jag hann aldrig samla på mig vätska och svullna.

Denna gången är ALLT annorlunda.

Nu har vätskan börjat samlas sedan nån vecka eller två tillbaks vilket resulterar i svullna ben framförallt.

Dessutom svullnar händerna och jag har fått problem med karpaltunnlarna vilket gör att jag har ont i händerna och inte riktigt kan greppa om saker, eller ibland knappt ens bre min macka.

Värst är det såklart precis på morgonen.

Men detta syndrom bör försvinna efter förlossning då kroppen släpper vätskan igen, hoppas!!

 

Annars lunkar dagarna på här hemma.

Ligger mycket på soffan och tittar på TV.

Project Runway, Lyxfällan och Top Model.

Tvättar och viker tvätt.

Spelar SongPop på mobilen.

 

Jag kommer snart att vara hjärndöd...

 

Men jag gillar vårsolen som skiner utanför fönstret =) Kanske blir en fika på uteplatsen senare idag när det blivit lite varmare!

April april, jag kan lura dig vart jag vill...

 

Gick upp tidigt imorse då jag lovat vara chaufför till flyget åt Ulrika och Caspian som skulle ta sig till norrland.

Himlen bjöd på en vacker rosa gryning och trafiken flöt bra.

Jag fick dessutom en smoothie att suga i mig på vägen =)

 

På vägen hem stannade jag för att tanka och fick en snilleblixt, att jag skulle luras lite med Patrik nu när det ändå var första april.

Ringde honom, men fick inget svar.

Tyckte det var märklig med tanke på att vi väntar bebis vilken dag som helst.

Körde en bit till och stannade sedan på en annan mack och ringde igen, men till jobbtelefonen.

Där fick jag svar.

Sa att jag blev stressad över att han inte svarade första gången och att jag misstänkte en vattenavgång då jag stannat för att tanka.

Stressnivån i hans röst gick inte att beskriva, så jag fick skynda mig att säga april april.

Vilket nog var tur annars hade han nog hunnit ringa runt till hela jobbet för att lösa sina sista lösa trådar inför födseln innan jag hunnit hem.

 

JAG tyckte det var ett kul skämt i alla fall =)

 

Sedan har vi varit på MVC och kollat magen idag också.

Allt var bra, pulsen är bra och ökar och sänker sig precis som den skall.

Magen har vuxit enligt kurvan och alla mina blodvärden var bra.

Nu har vi återbesök bokat om två veckor, men barnmorskan misstänkte att hon kanske inte får träffa oss då utan att vi istället har en bebis att snusa på.

Vi får väl se.... spännande minst sagt!

Nu har i alla fall nanoråttan klarat sig två dagar längre inne i magen än storebror =)