Idag hakade jag på Marie ut på sedvanligt lunchpromenix.
Vi gick upp mot Lunden genom skogen, upp upp upp.
Till slut kom vi upp på en bergstopp/utsiktsplats där vi inte visste om vi kunde fortsätta eller var tvungna att gåt illbaka samma väg vi kom.
Lyckligtvis satt där en tjej med en liten söt vovve och pekade ut vägen åt oss.
Den gick genom skogen på små stigar.
Väl framme igen, svettig på kontoret, kändes det som om jag hade alla skogens insekter krypande på kroppen.