När energin tar slut...

Det har varit en mentalt påfrestande sommar med utredning inom familjen.
Där jag pendlat mellan att vara ömsom positiv till att känna det som om det bedrivits häxjakt på mig.
Allt det ihop med årsdagen av min mammas bortgång, höstens inträde och en rörigare situation på jobbet samt barnens ökade behov av min närhet har sugit ut mig totalt.
Söndagar där planen varit att dra ner och träna efter att ha lämnat över barnen har istället slutat i tårar med choklad i soffan framför TV:n.
Orken borta och saknaden efter barnen har vuxit sig allt större.
 
Balansen jag kämpat mig till genom konsekvent mediterande och mer sömn vacklade när mörkret och kylan kom och orostankarna kom tillbaks och skapade mer stress och ännu mindre energi.
Spöken som skapas i huvudet när kärleken bor långt bort och kontakten inte sker dagligen förutom i text.
Virrvarret av tankar som uppstår i huvudet och tar fokus från resten av livet och skapar en hjärna som glömmer det mesta.
Jag får vara glad och tacksam över att jag i grund och botten är en extremt strukturerad person med kontrollbehov, så vardagsstrukturen går på rutin.
Det där med att handla mat, städa, ha fasta rutiner varje dag för barnen osv.
Men när den där barnfria veckan kommer är det som att allt rasar och luften går ur mig.
 
Och en sådan tung känsla av tjock klibbig ledsamhet inombords.
Där tårarna bara kommer utan någon synlig anledning.
Och man funderar på hur en bättre situation kunnat se ut. En vardag där det kanske inte hade behövts att öka upp dosering på medicin för att hålla känslorna i schack.
 
När jag tittar tillbaks så ser jag ändå hur långt jag kommit.
Att jag är stark ändå och inte vill kompromissa bort saker som är viktigt för mig, eller tumma på vad jag tycker är rätt och fel. Eller vad som är rättvist.
Jag vet bara inte hur länge till jag orkar vara stark. Jag vill känna mig självständig men ändå ha den där personen att luta mig emot och få hjälp av avlastning ifrån i livet.
Och det utan att skämmas över att ensam inte är stark.
 
Jag vill inte känna osäkerhet för framtiden.
Jag behöver ett tydligt mål.
 
 

Att sträva framåt i livet

(null)

Till att lära känna sig själv.
Sina svagheter och styrkor.
Att odla styrkorna och göra svagheterna färre.
För att trivas bättre med mig själv och för att göra mig till en bättre människa, mamma och partner.
Reflektera över hur jag beter mig och varför och vad jag kan göra för att förändra de delar som inte är så bra, de sidor som får mig att må dåligt och skapar stress.
Att släppa kontrollen, att inte försöka vara perfekt, att vara mer flexibel.
 
Nedan har jag gulmarkerat de sidor som jag upplever stämmer mest väl in på mig.
Kanske andra i min närhet har en annan syn och kanske har olika människor olika syn beroende på vilken typ av relation de har till mig.
Hela första högra rutan gör ju att man hamnar i de gulmarkerade fälten på ruta 5, 6 och 7 på höger sida. En symbios helt enkelt.
Och inte helt enkelt att bryta mönstret. Det får bli ett litet steg i taget.
 
(null)
 
Hur jobbar ni med er själva?
Lägger ni till på att reflektera och analysera i hopp om att åstadkomma förändringar till det bättre?
Eller är ni helt supergrymma precis som ni är?
 


Dream Projects

Jag har inte så många drömmar i livet mer än att jag och mina barn och vänner skall få må bra.
Inga stora mål jag vill uppnå, ingen karriär jag vill bygga.
Visst, jag har förändringar jag vill göra, men just nu går det inte...

...så känner jag om jag skall vara realist.
Men andra kanske kallar mig pessimist.
Att jag fokuserar mer på hindren än på möjligheterna.
I så fall är jag hellre realist, men i en verklighet som inte varar för alltid.

Just nu kanske bara små förändringar ryms i mitt liv, men om ett, två, tre år kanske livet ser annorlunda ut och de större förändringarna går att göra.

Så jag köpte mig en passande anteckningsbok där olika planer skall skrivas ner och sedan ta reda på fakta hur man når vart och ett av målen, så har resan framåt åtminstone börjat i huvudet.

(null)


A fine line...

...between sane and insanity.
 
Kanske inte riktigt så dramatiskt.
Men hösten är här och mörkret och mitt humör svänger nedåt, energin försvinner och jag känner mig låg.
En tuff vecka med sjukdom hos minste pojken och dåligt med sömn för mig skapar obalans i mig och dränermar mig ytterligare på energi.
 
De sista två dagarna har många tårar runnit och jag känner hur de där orostankarna pockar på uppmärksamhet igen. Men nu vet jag vart jag har dem och hur jag vinner över dem.
Så imorgon blir en lugn dag med tända ljus, bok och mys med barnen tills de skall till pappan.
Sedan ett längre lågintensivt pass på gymmet för mig och dejt med kärleken via Skype.
 
Men framöver kommer jag nog bli lite mer enstörig.
Meditera mer, vara ute i naturen i mån av väder.
Sova mer, läsa boken jag lånat, ta hand om mig själv.
Jag behöver ladda massor med energi.
 
De sista fyra månaderna har varit tuffa privat, men i förlängningen också väldigt positiva.
 
Ibland känns det bara så tomt och ensamt att inte vara två i vardagen.
Att inte ha någon att luta sig emot i det pågående livet.
Att inte kunna få avlastning om man haft en riktigt tuff dag.
Att alltid försöka vara sitt bästa jag trots omständigheter som gör det svårt.
Att räcka till och känna sig tillräcklig.
 
Samtidigt är jag så oändligt tacksam för livet.
För att alla är friska i min familj.
Att kärleken finns där.
Stunderna med barnen när allt är sådär perfekt utan bråk och vi är nära, nära.
Solen som skiner från en blå himmel och gräset som är krispigt vitt från frost.
Resplaner i framtiden ihop med den man som hjärtat klappar extra hårt för.
 
Saknaden av min mamma gör sig oftare påmind.
Hoppas hon finns där nånstans och ser oss och är stolt över mig och pojkarna.
Vi saknar dig!
 
 
 

Längtan

Inatt kommer jag vakna av min älskades armar runt mig.
Han kör genom mörkret många, långa mil och snart är han här <3

Vättlefjäll

En söndag i slutet av september fick jag möjligheten att ta en lååång tur ute i Vättlefjälls naturområde. Pappan hade frågat om att få barnen lite tidigare så de kunde vara med och fira bonussyrrans födelsedag, så jag hade ett par timmar extra den eftermiddagen att förfoga över som jag ville.
Drog iväg ett mess till en kompis och frågade om hon var sugen på att haka på vilket hon sa ja till på stående fot.
Så vi möttes upp och körde till en parkering inte så långt ifrån första fina vindskyddet.
(null)
 
Vi hade med varsin ryggsäck med lite matlåda, fika och en termos kaffe.
Så första stoppet blev matlådan som en sen lunch ute i naturen. Solen kämpade med att komma fram bakom molnen.
(null)
 
(null)
Till sist kämpade sig solen fram och vi fick en lång härlig eftermiddag i naturen.
Prat om allt mellan himmel och jord. Om livet efter separation, som varannan veckaföräldrar, om kärlek och nya relationer om föräldraskap, om gamla minnen osv.
Vi fick oss också ett par riktigt goa skratt. Så där så ljudet fastnar i halsen och det bara kommer ett väsande samt tårar som pressas fram ur ögonen.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Sista fikan blev i kvällssolen på samma plats som vi startade vandringen.
Fem timmar och ca 2 mil senare.
Underbart och gav så mycket energi till kommande vecka.
Tack Marie <3

Föreläsning - Lågaffektivt bemötande

För ett tag sedan passade jag på att utnyttja förmånen att gå på en gratis föreläsning som kommunen anordnade med den danske psykologen Bo Heljskov.
Under dagen hade han föreläst för kommunens alla pedagoger och nu på kvällen fick vi föräldrar möjlighet att ta del av delar av samma kunskap.
Med fokus på lågaffektivt bemötande av barn. Och det vet nog alla föräldrar hur svårt jus det kan vara.
Det är lätt att hamna i affektspegel och dras in i känslostormen vilket i sig skapar en negativ spiral där man stannar kvar mycket längre i den höga känsloanspänningen och i vissa fall till och med kan bli farligt om det övergår i fysiskt utåtagerande.
 
Men hur gör man då?
Skall försöka sammansfatta två timmars föreläsning efter bästa förmåga och utifrån hur jag uppfattade den.
Vill man veta mer eller höra direkt från källan föreslår jag att man försöker delta i en föreläsning, läsa en av hans böcker eller lyssna lite på hans och kollegans Davids podd på Spotify 
(null)
 
(null)
Enligt ovan bild visas olika sätt att vara i sitt föräldraskap.
 
(null)
Ett bra föräldraskap kännetecknas av att man försöker lära barnet att bli självständigt genom att ge barnet det stöd den behöver för att utvecklas till att bli självständigt.
Olika barn behöver olika mycket stöd såklart.
Att man ger sitt barn en grundstruktur skapar trygghet.
Ge barnet värme, kärlek och öppen för intima samtal - gör det känslomässiga arbetet i relationen med sitt barn.
Sist men inte minst är engagerad i sitt barns liv, intressen, tankar och funderingar.
 
Att vara för kontrollerande / auktoritär skapar inte det band man vill uppnå med barnet. Kan snarare skapa negativa tankar i barnet om att det inte är tillräckligt bra, inte möter förväntningar, alltid gör fel osv och ibland till och med kan bli skrämd av sin förälder.
(null)
 
En grundregel är att lägga förväntningarna på barnet på rätt nivå, en nivå där de känner att de kan klara att nå målet. Att aldrig kunna leva upp till krav som sätts på en person får den att känna sig dålig och skapar frustration som i barns fall oftast leder till utåtagerande beteende.
(null)
 
Barnet strategier blir då att hitta sätt att undkomma kravet som ställts eller förväntan som finns på dem genom att göra nedan saker:
(null)
 
Men hur gör vi då för att komma runt fällorna som skapar en massa onödiga konflikter?
Bo menar att vi har verktygslådor för att hantera detta. Samt att reflektera de gånger det inte gått så bra så att man kan förbättra framåt. Vilket egentligen är helt logiskt, för det är ju så man gör i umgänget med andra vuxna både privat och i arbetslivet.
Och barn är ju faktiskt inte annorlunda än vuxna i hur de uppfattar saker och hur de känner känslor.
(null)
 
Nedan följer bra och enkla tips.
Enkla i den bemärkelse att det faktiskt nog inte kommer som någon aha-upplevelse för någon även om det där och då i stundens hetta kan vara så otroligt svårt att behålla det där lugnet och tålamodet som krävs.
För mig personligen kräver det att jag som person hittar strategier för att hitta min balans och bli ordentligt grundad. För mig har det blivit meditation och mer sömn och att inte ge andra personer för stor plats i mitt liv på ett engativt sätt.
På så sätt blir jag mer och mer balanserad och går då inte lika lätt in i affektspegling.
(null)
 
(null)
 
(null)
Som bilderna ovan förklara så är det viktigt att inte göra sig stor och hotfull rent fysiskt.
Att behålla sitt lugn så att det smittar av sig på barnet istället för att du blir smittad av barnets ilska/oro.
 
Men om det blir rejält kaos då?
Hur hantera man det?
Nedan får vi lite tips:
(null)
 
(null)
Sålänge det inte är fara för att barnet fysiskt kan göra sig illa så är detta de bästa metoderna. Att helt enkelt låta barnet rasa av sig lite. I det triggade tillståndet är inte barnet mottagligt för resonemang eller tillsägelser.
Och att gå in fysiskt och försöka hantera det kan snarare ge mer bränsle åt elden än att det har en lugnande effekt och då förvärras situationen istället.
 
(null)
När lugnet sedan väl infunnit sig igen kan man prata med barnet, försöka förstå vad som hände och kanske komma på en lösning som gör att det inte upprepas igen.
 
(null)
 
Det finns en app som kan hjälpa dig som förälder att kartlägga situationer där barnet blir oroligt och situationerna eskalerar.
Det kan vara situationer eller tidpunkter som är extra känsliga.
Genom att kartlägga dessa kanske man kan "bygga" bort en del av de områden som är mer känsliga.
Exempel: om barnen som spelar tv-spel intill varandra i soffan ofta börjar bråka och slåss för att de sitter för nära - köp varsin fåtölj som gör att de inte fysiskt sitter precis intill varandra.
Plus fler tips enligt bild nedanför.
(null)
 
(null)
 
Tydliggörandet kände jag kan vara ett av de viktigaste verktygen.
Att i förväg förklara för barnet vad som skall hända, med vem, hur lång tid det kommer pågå, vad som förväntas av barnet och vad som händer efter aktiviteten är slut.
Enkelt och tydligt så att barnen har förstått och kan klara förväntningarna.
(null)
 
(null)
 
Olika barn kräver olika mycket stöd i att bli självständiga.
Vi som föräldrar är deras stöd och hur vi bemöter dem gör stor skillnad för dem och deras självkänsla.
Så tålamod och medkänsla och reflektion känns som några av de viktigaste egenskaperna i föräldraskapet.
Förutom kärleken - men den vill jag tro är ganska självklar för de flesta av oss.
(null)
 

Framsteg

Släpp det som varit.
Blicken stadigt framåt.
Ett litet steg i taget.
Bygg om grunden som skapar tryggheten i mig.
Tryggheten om att det jag gör är bra.
Som i sin tur skapar bubblan där jag inte längre går att komma åt.
Där ingen som vill mig illa längre kan nå mig.
Där bara positivitet och kärlek får plats.
 
Nu kan jag se det målet.
Det känns inte längre som en hägring någonstans långt framme bland sanddynerna.
Det är snart inom räckhåll.
Det gäller bara att fortsätta göra alla de saker som får mig att må bra.
Uthållighet - det är nog ändå en av mina starka sidor.
 
Styrkan början återvända.
 

Semester -Road trip dag 9 Falu koppargruva

Torsdag morgon och frukost på vandrarhemmet i Falun.
Dags att grunda inför besök nere i Falu koppargruva.
Barnen åt som små fågelungar så jag tog med deras mackor som matsäck till senare på dagen.
Är man inte hungrig direkt på morgonen så är man inte.
(null)
 
Framme vi dagens utflyktsmål.
Förra året på väg hem från Ockelbo stannade vi bara till och köpte glass och tittade ner i det stora schakthålet, men denna gången skulle vi gå guidad tur ner i gruvan hade vi bestämt.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Alla besökare under marken fick ta på sig hjälm och regncape. Ovan jord var det en strålande sommardag med ca 30 grader i skuggan, men nere i gruvan både kallt och fuktigt med temp på runt 5 grader.
Och innan vi klev in i gruvan fick alla knacka tre gånger i dörrposten för att visa "Gruvfrun" respekt och artighet innan vi klev in i hennes hus.
(null)
 
Nere under mark fick vi ta del av en fascinerande historia om en man som en dag hittats död i gruvan och var i 25-årsålder. Fet-Mats. Det visade sig dock att han legat död i gruvan i ca femtio år och den som till slut kände igen honom och kunde identifiera honom var hans gamla fästmö.
Han hade bara försvunnit ett par veckor innan de skulle gift sig och byn hade antagit att han stuckit för att han ångrat sig angående äktenskapet.
Så fick vi också testa å exakt HUR mörkt det blir nere i underjorden när man släcker alla ljuskällor... man ser inte handen framför sig.
(null)
 
(null)
 
Vi avslutade besöket vid gruvan med varsin glass och en tur i det lilla gruvtåget.
(null)
 
Söder om Örebro stannade vi för badpaus i Hjälmaren.
Perfekt liten badplats med en brygga i vinkel. På insidan av bryggan kunde Rasmus vara och bottna och jag kunde göra Oliver lite sällskap på utsidan och försöka lära honom att dyka.
(null)
 
Sedan fick vi inbjudan av min syssling att komma och hälsa på hennes familj på vägen hem då de bodde ca 30 min från badplatsen.
Sagt och gjort, ett stopp med lite poolbad, kaffe och samtal var mycket trevligt och vi blev kvar ganska länge.
(null)
 
(null)
 
Dessutom hade hon mor sin på besök, min mammas kusin, så det var lite som en reunion från min barndoms somrar.
(null)
 
Strax efter sju körde vi vidare hemåt.
Hade lovat barnen att vi skulle stanna vid badplatsen vid Hindens rev även på hemvägen, men eftersom klockan var ganska mycket frågade jag om de verkligen orkade.
JAAAAAAAA!!!
Ok - löften är till för att hållas, så det var bara att ta omvägen till badplatsen och kvällsbada.
 
Men med den inramningen av solnedgången är det verkligen inget jag önskade ogjort.
Barnen var i en lång stund och sedan fick de hoppa i sina pyjamasar och fick varsin banan innan de somnade i bilen.
Ett superfint avslut på en härlig road trip som gått över förväntan.
(null)
 
Tack semester 2019!

Semester - Road trip dag 8

Onsdag förmiddag innebar hemfärd söderut från Dorotea igen.
Fortfarande fint väder så det blev ett badstopp innan vi lämnade Jämtland bakom oss.
 
(null)
 
Sedan körde vi på ganska bra så att vi var framme i Rättvik framåt kvälen där vi stannade vid Siljansbadets camping för att bada, leka och äta middag.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Pojkarna hade nästan inte tid att sätta sig och äta eftersom det fanns så mycket spännande på campingen. Men lite pizza och några pommes åkte ner i magen.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sent på kvällen kom vi fram till vandrarhemmet i Falun där vi skulle tillbringa natten.
Vi fick lite hjälp med att hitta nyckelskåpet där vår nyckel fanns då vi kom efter receptionen stängt.
Rummet var rymligt och vi fick varsin säng och ett handfat, toalett och dusch i korridor.
Och efter varsin kvällsmacka i det gemensamma tv-rummet somnade vi alla gott.
(null)
 
(null)
 

Hur mycket...

...bajs måste jag äta innan det är jämnt?

Andas, andas, andas....

Semester - Road trip dag 7 Borgafjäll/Dorotea

Andra dagen i Dorotea hade vi bestämt oss för att göra utflykt till Borgafjäll och Borgahällan.
Ett fjäll i norra Jätmland på gränsen till Lappland. Bergsväggen är 700 meter hög och erbjuder nog utmaningar för den som gillar klättring.
(null)
 
Vi nöjde oss dock med att öva på att kasta "macka" och doppa oss i det kristallklara och kalla fjällsjövattnet. O badade han med, även om doppet kanske blev lite ofrivilligt hastigt =)
(null)
 
Sedan hade A lite kurs med oss stadsbor om vad man behöver för att göra upp eld omman inte har kol och tändare. Vi plockade små tunna, torra grankvistar, speciell mossa som växer bland kvistarna för att underlätta tändningen och sedan slog vi fram gnistor med tändstålet.
(null)
 
Sedan korvgrillning på våra nytäljda grillpinnar. Lunch ute är bland det godaste som finns.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Lite filosoferande på stranden mellan två män. Jag letade på lite drivved att fixa något fint hemma med. Det lyckades vi också få plats med i lilla Kian. Fantastiskt!
(null)
 
Väl tillbaks i Dorotea tog jag och barnen en kickbikerunda bort till en förskola och lekte lite på gården. Det är enkelt med barn. En ny rutschkana, kicka lite, se en cool bil, så är de nöjda och glada.
(null)
 
(null)
 
Fota den söta bilen sa O, och här är den!
(null)
 
(null)
Sedan lite snacks på balkongen innan myggen jagade in oss.

Semester - Road trip dag 6 Dorotea

(null)
Frukost hemma i A's kök. Lyxigt med semester när man kan äta i lugn och ro och duka upp med både frallor, yoghurt och annat.
 
Sedan gjorde vi en utflykt bort till campingen där vi åt lunch inuti den jättestora kåtan som restaunrangen är uppbyggd som.
Fanns mycket spännande för barnen att titta på där inne. Jakttroféer, djurhudar på väggarna, en eldstad i mitten av rummet osv.
Inte riktigt den inredningen man ser på restauranger i storstaden längre söderut.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Kanske inte det ultimata sommarvädret just denna dag, men inte så kallt heller.
Vi lekte lite vid campingen och tog en promenad ner till inlandsbanan och forsen som fanns i skogen intill. Men fick fly tillbaks ut från skogen eftersom det var sjukt många mygg där.
 
(null)
 
(null)
 
Kvällen avslutades med film i soffan och lite pyssel.
(null)
 

Ett år av saknad

Ett år har gått sedan mamma somnade in den där valsöndagsmorgonen.
Ett år av sorg och saknad.
Ett år att försöka förstå livet och vad som är viktigt.
Reflektioner, tankar och känslor som skall sorteras.
Ett halvårs time-out i form av deltidssjukskrivning hjälpte mig att bromsa fallet.
Terapi hjälper mig nu vidare framåt.
Att hitta min väg i livet, att hitta mig, att hitta min självkänsla igen.
 
Sista födelsedagen för barnen som mamma var med och firade var när R fyllde fyra år.
Hon hade då börjat få kraftiga smärtor i buken som ingen hittade orsaken till.
Minns att vi stod i mitt sovrum och pratade medan kalaset fortsatte i köket och att hon brast i gråt och talade om hur rädd hon var.
Rädd för att cancern skulle vara tillbaks, rädd för att inte få se barnen växa upp och fira fler födelsedagar och närvara på skolavslutningar.
 
Hon hade all rätt att vara rädd.
Och hon hade rätt.
Den sista födelsedagen hon fick fira var min 40-årsdag då jag och A besökte henne på sjukhuset.
Knappt två veckor senare, nio dagar innan sin egen födelsedag, tog hon sitt sista andetag.
 
Jag berövades min mamma, barnen sin mormor och min pappa sin livskamrat alldeles för tidigt.
Jag vill tro att du finns omkring oss mamma och ser barnen växa upp och bli fantastiska människor med mycket medkänsla och livsglädje.
Att du ser hur jag kämpar för att få ihop allt och försöka bli mitt bästa jag.
Jag hoppas att du är stolt över oss och vet att du är saknad.
 
"Mormor är inte så långt borta, för hon lever här inne"
- sa O och satte handen över hjärtat.
 
(null)
 
(null)
På Legoland och firade 70-årsdagen.
 
(null)
Det årliga teaterbesöket ihop med barnbarnen.
 
(null)
Julafton.
 
(null)
Sista fotot hemma med mamma och barnen, juni 2018.
 
Vi älskar dig och saknar dig <3
 

Semester - Road trip dag 5

Söndag förmiddag rullade vi ut från Ockelbo och styrde bilen norrut längs E4:an.
En liten matpaus på Donken och två nöjda kids med varsitt Happy Meal i bilen.
Vid Sundsvall svängde vi av motorvägen mot inlandet.
Vid Bergeforsen såg vi en traktor stå och brinna på en åker precis intill vägen.
Jag frågade O - skall vi ringa 112 för att vara säkra på att någon ringt in och larmat?
- JAAAAAA.... så det gjorde vi, men det var redan larmat, men spännande.
(null)
 
Badstopp efter att ha fått fråga om vägen till en sådan.
Men den vi hittade sedan var ju värt mödan. Gräsytor, långgrunt och en toalett vid parkeringen.
Ungarna badade och vi fikade och hade Togaparty.
Sedan spårade det ur lite när barnen rusade runt och skrek högt och sprang över andra människors filtar, så då fick vi avsluta pausen och hoppa in i bilen igen.
Inte alltid helt lätt att ensam styra upp två barn så att alla är nöjda och man inte stör andra besökare för mycket i just dessa åldrarna.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Till sist kom vi fram till slutdestination Dorotea där vi fick middag och sedan testade R kickbiken på lekplatsen nedanför balkongen.
(null)
 


Om

Min profilbild

RSS 2.0