Svalbard, ett arktiskt äventyr #2

Dag två på Svalbard - nyårsafton.
-17 grader och ganska kall vind.
Vi tog oss ut i mörkret för att fota lite med A's systemkamera. 
Och så dök det upp ett svagt norrsken, så nu har jag fått se det äntligen.
Men jag får nog vänta tio år till innan vi kommer in i en bra period av starkare norrsken igen.
På vår promenad genom byn stannade vi till i det lilla shoppingcentrat Lompen Senter för att värma oss. Där hittade vi denna fluffiga going :)
(null)
 
Sedan gick vi sista biten till Svalbard Museum.
Inte så stort men väldigt fint. Två kuratorer arbetar där och ser till att utställningen är i gott skick.
Det gick att läsa och se material från bl.a. Andrée-expeditionen.
Det var en monter om gruvnäringen på Svalbard där det blev tydligt hur tungt det manuella arbetet var i gruvan.
(null)
 
(null)
 
Det fanns såklart också mycket information om både valfångst och jakt av andra djur som pågått under lång tid både av ryssar och norrmän.
När man ser hur deras små hyddor såg ut och vet hur kallt det är och hur farliga och många isbjörnarna är, är det lätt att bli ödmjuk.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Man kunde testkrypa bakom gruvarbetaren för att få en känsla av arbetshöjden de hade i gångarna.
Inget för den klaustrofobiske.
(null)
 
På kvällen var det dags att fira årets slut.
Vi hade bokat in oss på hotellets nyårssupé i restaurangen Funktionärsmessen.
Jag lyckadesdock ta en timme fel på tiden så vi missade fördrinken.
Lite pinsamt, speciellt för mig som hatar när folk är sena.
(null)
 
(null)
 
Menyn bjöd på mycket gott.
Och till bords fick vi ett trevligt norskt par i ungefär samma ålder. De var lättsamma och vi kunde prata om de flesta ämnen.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Mitt under middagen meddelade servisen att norrsken gick att se utanför och alla middagsgäster tog på sig varma kläder och gick ut för att se och fotografera.
Tyvärr ligger Svalbard lite för långt norrut för att det skall bli ett riktigt kraftigt norrsken, men svagt svat syntes det nyanser av grönt mot natthimlen.
(null)
 
(null)
 
När middagen var avslutad gick det en buss ner till ett annat hotell och deras Restaurang Nansen för dem som ville.
Där bubbel och fyrverkerier kunde avnjutas på deras stora terrass.
Bubblet vi fick var tyvärr inte alls gott, men serverades i små roliga rundade flaskor som såg ut som potionflaskor i fantasyspel.
Men fyrverkerierna var fina och många och sällskapet bra.
(null)
 
(null)
 
De första timmarna av 2020 startade med drinkar lite dans och - isbjörnsjakt ett par hundra meter från där vi befann oss. Isbjörnen som varit i byn vid ett par tillfällen den sista tiden var åter tillbaks och man försökte driva ut den med bilar och helikoptrar.
Tyvärr var Sysselmannen (motsvarande borgmästare/guvernör) tvungen att ta beslutet att avliva den tidigt på morgonen den 1:e januari.
(null)
 
Men skål för ett nytt år, kärleken och att ha fått se mitt livs första norrsken.
(null)
 
 

#1 Boktips / Expeditionen: Min kärlekshistoria - Bea Uusma

En djupdykning i Andrées Polarexpedition i luftballong mot Nordpolen.
 
(null)
 
Bea har drivits av både passion och säkert vad många andra skulle se som mani för att få klarhet i allt som rör denna expedition som utfördes för nu över hundra år sedan.
Så till den milda grad att hon trotsat kylan och försökt ta sig till Vitön där kropparna till slut hittades, många gånger trots att is stoppat landstigningen gång på gång och dessutom studerat till läkare för att kunna ge förklaringar till männens dödsorsaker.
 
Det är en blandning av faktabaserad historia, deltagarna i expeditionens egna anteckningar, Beas kartläggningar i form av strukturerat uppspaltade fakta intill varandra och utritning av nya kartor över lägerplatser mm.
Jag sögs in från första sidan och ville knappt lägga ifrån mig boken eftersom jag så gärna ville veta vad som hänt de tre männen som stretade i den arktiska kylan över is som drev med alltför tunga slädar att dra.
Förundrad över hur det kunde vara så intressant att läsa dagboksanteckningar dag för dag i tre månader om väder, matintag osv.

Total fascination över det driv och den dedikation som mänskligheten gång på gång uppvisar.
Både de tre männen i den urpsrungliga expeditionen, samt Bea i hennes expeditioner för att försöka ta reda på vad fan som hände!
 
Betyg: 5/5

8-årskalas

I tisdags fyllde min äldste son 8 år.
Helt galet vad fort tiden går.
Vi passade på att fira dagen innan när det var helgdag ihop med familjen och två av sysslingarna.
Eftersom mamman är döv och hade uppfattat önskemålet "glasståg" fel, blev det ett "glasstorn" med tillbehör samt lite kakor och hemgjord rocky road.
 
(null)
 
Och när killarna tröttnat på att fika började de istället pyssla masker av papperstallrikarna vi serverade fikat på. 
Fantasin födade och O blev en Iron cyborg med lasersikte i pannan.
(null)
 
Stort tack till alla som kom och firade och förgyllde O's födelsedag!

Utmaning 2020 - läsa minst 12 böcker

Fick idén från min kusin som gjort utmaning 150 böcker på ett år, vilket för mig lät helt galet.
Det är ju 2,4 dagar/bok när jag gjorde en snabb uträkning.
HUR hinner man ens det?
 
Lade fram iden för pojkvännen som genast gick igång, men lade sig på den rimligare nivån med en bok i veckan, d.v.s. 52 böcker under detta året.
Nu studerar ju han på halvtid, så bara hans kurslitteratur kommer ju bli ett par böcker.
Dessutom pratar han ofta om hur viktigt det är att stimulera hjärnan på olika sätt för att undvika demenssjukdom.
 
Well, jag antar också utmaningen, men på en för mig, rimlig nivå.
Från att inte ens kunnat fokusera tillräckligt för att läsa alls, till att i alla fall läsa 2-3 böcker under 2019, lägger jag mig på nivån att läsa en bok varje måndag under 2020.
Fick en flygande start tack vare en väns tips och utlån av årets första bok som nu redan är utläst.
 
Kommer skriva en liten recension av varje bok jag läser under året, för er som är intresserade och vill ha tips.
Och har du som läsare tips på nån riktigt bra bok tar jag tacksamt emot!
 

Svalbard, ett arktiskt äventyr #1

I augusti när vi satt på Lilla Tavernan och firade min födelsedag slängde A ur sig att Norwegian hade sjukt billiga flyg till Svalbard och frågade om jag hade barnen på nyår.
Det hade jag inte denna gången, så efter att ha kollat om ledighet med chefen bokade vi flygbiljetter och hotell för fyra nätter över årsskiftet.
Måndag morgon 30/12 lyfte vi från Gardemoens Lufthavn, för att spendera fyra dygn i mörkret av polarnatten.
(null)
 
(null)
Framme och lite sliten efter resa sedan 03:30 på morgonen.
Kylan låg väl på ca -15 grader när vi tog mark i Arktis och vi hade nåtts av nyheten att en isbjörn visat sig i byn vid ett par tillfällen den sista veckan.
 
(null)
Svalbard ligger ungefär ganska så mittimellan nordnorges fastland och nordpolen.
Klimatet är arktisk öken med permafrost. D.v.s inte mycket nederbörd och glaciärerna smälter aldrig.
 
(null)
Eftersom A haft en mycket positiv upplevelse vid sitt första besök på Hotell Funken Lodge bokade vi rum där igen för oss. 
Ett mycket bra beslut. Hotellet ligger lite i utkanten av Longyearbyen och har en mycket stilren och mysig inredning i lobbyn, matsalen och på rummen.

(null)
 
 
(null)
Eftersom Svalbard är en gruvort så tar man av sig skorna redan i entrén även till offentliga inrättningar som hotell och sjukhus mm. För att inte dra in smutsen från kolgruvorna.
Så i entrén fanns dessa boxar samt lånetofflor, nästan lite som känslan när man går och bowlar.
 
(null)
Lobbyn intill baren där det serverades kaffe och hembakad kaka varje eftermiddag.
Hittade mitt favorithörn intill den "öppna spisen" där jag fick en latte och kaka till min kordordstidning.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Restaurangen var också väldigt fin. Med stora fönster ut mot berget på andra sidan floden.
Kan tänka mig att den är dramatiskt vacker när man ser någit i dagsljus, nu kunde man bara urskilja siluhetterna av bergen mot natthimlen.
 
(null)
 
(null)
Rummen var mysiga med en hög skön säng och massor med kuddar.
Toaletten var också fin och hade duschhörn bakom halvglasad vägg.
 
 
Sedan blev det dags för semesterns första middag. A hade bokat bord på Kroa inne i centrum.
Vi var lite oroliga när vi gick fram och tillbaks p.g.a. isbjörnen, men beslöt oss ändå för att gå till fots och vara extra uppmärksamma. Hotellet sa att det borde vara lugnt sålänge vi inte gick alltför sent på kvällen och mer folk var ute i rörelse, men det kändes ändå lite i magen när vi på hemväg passerade en kvinna som var ute med sin hund och sitt lilla barn med ett gevär hängt över ryggen i nödfall.
(null)
 
(null)
Ryssarna är högst närvarande på Svalbard. Så Lenin själv övervakade vår middag.
Jag valde älgburgade med sötpotatis fries, lingon och en sourcreme dipp.
Mycket gott! Till det valde jag en nordnorsk öl; Mack - arctic som också var riktigt god även för mig som inte är så förtjust i öl.

2019 - hej då!

Vet inte riktigt hur jag skall summera 2019.
Det har varit sjukt djupa dalar, men också många fina små toppar.
Semestern med barnen t.ex. var supermysig med road trip ända upp till norrland där vi badade oss genom Sverige i solskenet.
 
Jag hoppas och jobbar för att 2020 skall innehålla färre dalar.
Och att det börjar med ett break där jag kan få chansen att återhämta energi.
Att balansera ut och verkligen hitta min strategi för mitt forsatta liv.
 
  • Dra ner på tempo.
  • Släppa alla mina krav på mig själv.
  • Ha tilliten att det jag gör är bra nog.
 
See you on the flip side!

(null)

 



Yay for vacay!!!!

Nu väntar fyra spännande dygn på Svalbard.
Förhoppningsvis utan att bli isbjörnsmat.
(null)



Hjälp

Jag drunknar.

God Jul

Till er alla!

(null)


När alla vännerna gått hem...

Plötsligt dök den upp i mitt huvud.
Den gamla låten av Gyllene Tider.
Den som sakapar nån sorts vemod när festen är slut och man sitter där ensam igen.
 
 
Saknar någon som omfamnar mig, håller mig där i sin trygghet, stryker mig över håret om och om igen och bara låter mig gråta tills tårarna tar slut.
Som säger att det kommer bli bra, att jag inte skall oroa mig, att livet blir bättre igen.
Inga tips, inga råd - utan bara sitter där med mig i alla känslorna tills det lugnat ner sig igen.
 
Berättade för barnen att mamma inte mår så bra just nu, att hon får medicin för det.
Att det inte har med dem att göra, eller är deras fel, men att jag behöver deras hjälp för att snabbare må bättre.
Att de gör som jag säger till dem första eller andra gången så inte all energi går åt till att bråka om varenda lilla sak. Att de inte skriker så mycket då jag är extremt ljudkänslig just nu och höga ljud får mitt huvud att nästan explodera.
 
Nytt år snart.
Nystart.
Ny energi.
Nytt liv.
Liv.
 

Julig vecka

Min vecka med barnen startade med att klä granen och fira in andra advent.
Mysigt att få ha granen redan nu. Den skapar mycket stämning i hemmet.
 
Sedan var det Luciafirande och julbazar på skolan i tisdag.
O var mycket förväntansfull inför sitt arbetspass då han skulle sälja tunnbröd i klassrummet.
Vi hann även med en gemensam fika i bamban.
R hade sitt Luciafirande på fredagsmorgonen där vi bjöds på sång och egenbakade pepparkakor.
Stannade kvar en stund extra efter samlingen när jag för en gång skull hade möjligheten.
Mysigt att få prata lite med barnens kompisar också.
(null)
 
Helgen har varit lugn och skön.
Förutom handbollsträning har vi inte haft något alls planerat.
Vi har varvat pepparkaksbak i dagarna tre med julkalendern, tv-spel och böcker.
Igår kväll ville jag titta ikapp på Så mycket bättre och min äldste tyckte det var så bra att han satt med till slutet innan han stöp i säng.
 
Resultatet av pepparkaksbaket blev till slut en liten fin by med tre hus.
Som den yngste ville äta upp redan idag, tredje advent.
Men han vill å andra sidan också redan öppna sina julklappar....
(null)
 
(null)
 

När energin tar slut...

Det har varit en mentalt påfrestande sommar med utredning inom familjen.
Där jag pendlat mellan att vara ömsom positiv till att känna det som om det bedrivits häxjakt på mig.
Allt det ihop med årsdagen av min mammas bortgång, höstens inträde och en rörigare situation på jobbet samt barnens ökade behov av min närhet har sugit ut mig totalt.
Söndagar där planen varit att dra ner och träna efter att ha lämnat över barnen har istället slutat i tårar med choklad i soffan framför TV:n.
Orken borta och saknaden efter barnen har vuxit sig allt större.
 
Balansen jag kämpat mig till genom konsekvent mediterande och mer sömn vacklade när mörkret och kylan kom och orostankarna kom tillbaks och skapade mer stress och ännu mindre energi.
Spöken som skapas i huvudet när kärleken bor långt bort och kontakten inte sker dagligen förutom i text.
Virrvarret av tankar som uppstår i huvudet och tar fokus från resten av livet och skapar en hjärna som glömmer det mesta.
Jag får vara glad och tacksam över att jag i grund och botten är en extremt strukturerad person med kontrollbehov, så vardagsstrukturen går på rutin.
Det där med att handla mat, städa, ha fasta rutiner varje dag för barnen osv.
Men när den där barnfria veckan kommer är det som att allt rasar och luften går ur mig.
 
Och en sådan tung känsla av tjock klibbig ledsamhet inombords.
Där tårarna bara kommer utan någon synlig anledning.
Och man funderar på hur en bättre situation kunnat se ut. En vardag där det kanske inte hade behövts att öka upp dosering på medicin för att hålla känslorna i schack.
 
När jag tittar tillbaks så ser jag ändå hur långt jag kommit.
Att jag är stark ändå och inte vill kompromissa bort saker som är viktigt för mig, eller tumma på vad jag tycker är rätt och fel. Eller vad som är rättvist.
Jag vet bara inte hur länge till jag orkar vara stark. Jag vill känna mig självständig men ändå ha den där personen att luta mig emot och få hjälp av avlastning ifrån i livet.
Och det utan att skämmas över att ensam inte är stark.
 
Jag vill inte känna osäkerhet för framtiden.
Jag behöver ett tydligt mål.
 
 

Att sträva framåt i livet

(null)

Till att lära känna sig själv.
Sina svagheter och styrkor.
Att odla styrkorna och göra svagheterna färre.
För att trivas bättre med mig själv och för att göra mig till en bättre människa, mamma och partner.
Reflektera över hur jag beter mig och varför och vad jag kan göra för att förändra de delar som inte är så bra, de sidor som får mig att må dåligt och skapar stress.
Att släppa kontrollen, att inte försöka vara perfekt, att vara mer flexibel.
 
Nedan har jag gulmarkerat de sidor som jag upplever stämmer mest väl in på mig.
Kanske andra i min närhet har en annan syn och kanske har olika människor olika syn beroende på vilken typ av relation de har till mig.
Hela första högra rutan gör ju att man hamnar i de gulmarkerade fälten på ruta 5, 6 och 7 på höger sida. En symbios helt enkelt.
Och inte helt enkelt att bryta mönstret. Det får bli ett litet steg i taget.
 
(null)
 
Hur jobbar ni med er själva?
Lägger ni till på att reflektera och analysera i hopp om att åstadkomma förändringar till det bättre?
Eller är ni helt supergrymma precis som ni är?
 


Dream Projects

Jag har inte så många drömmar i livet mer än att jag och mina barn och vänner skall få må bra.
Inga stora mål jag vill uppnå, ingen karriär jag vill bygga.
Visst, jag har förändringar jag vill göra, men just nu går det inte...

...så känner jag om jag skall vara realist.
Men andra kanske kallar mig pessimist.
Att jag fokuserar mer på hindren än på möjligheterna.
I så fall är jag hellre realist, men i en verklighet som inte varar för alltid.

Just nu kanske bara små förändringar ryms i mitt liv, men om ett, två, tre år kanske livet ser annorlunda ut och de större förändringarna går att göra.

Så jag köpte mig en passande anteckningsbok där olika planer skall skrivas ner och sedan ta reda på fakta hur man når vart och ett av målen, så har resan framåt åtminstone börjat i huvudet.

(null)


A fine line...

...between sane and insanity.
 
Kanske inte riktigt så dramatiskt.
Men hösten är här och mörkret och mitt humör svänger nedåt, energin försvinner och jag känner mig låg.
En tuff vecka med sjukdom hos minste pojken och dåligt med sömn för mig skapar obalans i mig och dränermar mig ytterligare på energi.
 
De sista två dagarna har många tårar runnit och jag känner hur de där orostankarna pockar på uppmärksamhet igen. Men nu vet jag vart jag har dem och hur jag vinner över dem.
Så imorgon blir en lugn dag med tända ljus, bok och mys med barnen tills de skall till pappan.
Sedan ett längre lågintensivt pass på gymmet för mig och dejt med kärleken via Skype.
 
Men framöver kommer jag nog bli lite mer enstörig.
Meditera mer, vara ute i naturen i mån av väder.
Sova mer, läsa boken jag lånat, ta hand om mig själv.
Jag behöver ladda massor med energi.
 
De sista fyra månaderna har varit tuffa privat, men i förlängningen också väldigt positiva.
 
Ibland känns det bara så tomt och ensamt att inte vara två i vardagen.
Att inte ha någon att luta sig emot i det pågående livet.
Att inte kunna få avlastning om man haft en riktigt tuff dag.
Att alltid försöka vara sitt bästa jag trots omständigheter som gör det svårt.
Att räcka till och känna sig tillräcklig.
 
Samtidigt är jag så oändligt tacksam för livet.
För att alla är friska i min familj.
Att kärleken finns där.
Stunderna med barnen när allt är sådär perfekt utan bråk och vi är nära, nära.
Solen som skiner från en blå himmel och gräset som är krispigt vitt från frost.
Resplaner i framtiden ihop med den man som hjärtat klappar extra hårt för.
 
Saknaden av min mamma gör sig oftare påmind.
Hoppas hon finns där nånstans och ser oss och är stolt över mig och pojkarna.
Vi saknar dig!
 
 
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0