Knät mår bättre.

Fysioterapeuten sa att jag såg stark ut och att jag hade kontroll imorse.

Så vi bestämde oss att jag inte behöver komma tillbaks.

Jag vet ju vilka övningar jag behöver för att komma tillbaks till där jag var och ännu bättre.

Det handlar bara om att få tummen ur och göra det.

Har ju varit tvungen att söka lite jobb då jag söker a-kassa för de 20% jag är utan arbete.

Lite märkligt det där ändå. I somras när jag sökte mer desperat för att jag inte visste om jag hade jobb alls efter årsskiftet fick jag knappt ens ett "tack, men nej tack".

Nu har jag blivit uppringd ett par gånger bara kort efter att jag skickat in ansökan.

Det verkar börjar röra lite mer på sig på arbetsmarknaden helt enkelt.

 

Studierna har väl hittills inte gått lysande eftersom jag de senaste 2,5 barnveckorna haft barn hemma med lindriga symtom så de inte fått gå till skolan.

Samtidigt har jag behövt jobba mina 80%.
Så den där 1,5h studietid jag räknat med varje dag har uteblivit och på kvällarna har jag varit helt slut.

Men jag har inte gett upp helt ännu utan siktar på att lämna in något på första inlämningsuppgiften och få feedback och möjlighet att revidera till inlämnningstillfälle 2.
Nu är dessutom föräldrautbildningen slut så nu finns det ju tre timmar till varannan måndag kväll till godo. Den blev ju så förskjuten p.g.a sjukdomsbortfall från våra kursledare.

 

Våren är på väg.

Dagarna blir ljusare, fåglarna kvittrar och snart försvinner nog isen från vattnen så man kan hoppa i från bryggan igen.

Kvar står jag ändå med en hel del frågetecken som jag önskar kunde rätas ut.

Hur kan man bara klippa så utan att  prata ut?
Nu har det ändå gått åtta veckor sedan mailet som satte punkt.

Och hur snabbt kan allt kvarsteånde bli löst, så att det inte skall hänga med under hela året?
Jag vill att allt skall bli klart, så att jag kan släppa helt och ta hela fulla klivet framåt...

 

...Framåt i min framtid.
Där jag skapar min dag, min lycka och min glädje.

Jag är på god väg att bli den jag känner igen, fast i en bättre och mer medveten version.

 

Hur blir det bättre än såhär?

Hur mycket jag än önskar dela livet tillsammans med någon,

så är inte nu rätt tid att försöka hitta någon till det.

Och det beror inte bara på Covid-19.

Nej, nu får det bli fokus på barn, jobb och studier 6 månader framåt.

Så får vi se hur världen ser ut då.

 

Dessutom känns hjärtat ganska så trasigt och tilliten inte på topp.

 

 

Antagningsbesked från högskolan - check!

I söndags skrev jag Högskoleprovet.

Har förberett mig genom att plugga matte i fyra veckor.

Fick bra hjälp från min kusin och en vän skickade sin bok med förberedelser inför HSP till mig.

Tusen tack till er!

 

Visste att just de kvantitativa delarna skulle bli de värsta.

Hade helst velat haft ett par barnfria veckor till att kunna plugga ostört på, men man får göra det bästa av det man har, så jag kom i alla fall bra mycket bättre förberedd än om jag inte pluggat matte alls.

 

Skrev i Trollhättan och det var ösregn hela dagen, så det fick bli snabba korta promenader utomhus för att få syre inför nästa delprov.

Medelåldern i min provlokal var nog mellan 19-25 år på de flesta, några runt 30 och så jag.

Försökte hålla min strategi att fokusera på det jag var mest säker på och sedan gå tillbaks på de svårare uppgifterna och till sist gissa på resten.

 

Det kändes ändå ok när jag gick hem efter 8 låååånga timmar och en rätt mör hjärna.

Kämpigt att behöva vänta 5-6 veckor på resultat bara.

Men eftersom jag är både otålig och nyfiken laddade jag hem facit + delproven och satt igår kväl och försökte klura ut ungefär vart jag landar ihop med de senaste årens normeringssnitt.

 

KVANT: 0,9

VERB: 1,8

 

Vilket borde ge mig ett resultat på ca 1.3 totalt. (beror lite på vart meritvärdena för HT20 landar).

 

Vågar inte riktigt tro på det förrän jag ser de officiella resultaten, men siktade på 1.2 eller högre, så lyckades jag med det är jag bra stolt över mig själv och kommer nog ha en känsla av att jag fan skall sluta förminska mig.
Jag är nog bättre än jag själv vågar tro.

 

Sedan att jag är betydligt starkare på den verbala delen är ju sjukt tydligt och väntat.
Så behöver jag skriva om skall jag nöta matten så jag höjer mig till en bit över 1 på den delen.

 

Igår var sista dagen att anmäla sig till universitet och högskolor.

Jag skickade in min för ett par veckor sedan och väntar nu med spänning på att se om jag blir antagen.
Har sökt både hela program på heltid och lite enstaka kurser som går att läsa även bredvid heltidsjobb.

Allt beroende på hur framtiden blir.

 

Det är ju aldrig för sent att vidareutveckla sig och nu känns det som att det är dags för mig, med en liten knuff i ryggen av corona.

Nervöst ändå med tanke på att det är 22 år sedan jag senast satt i skolbänken.

 

Nu prepp och pepp inför Högskoleprovet den 25:e oktober.