Kvalitetestid med ene sonen
Som ensamstående varannan veckasförälder är det lyx att få en liten stund ibland med endast ett barn i taget.
Igår var en sådan dag.
Orsaken var kanske inte den roligaste - Ringorm, en hudsvampsinfektion som man får från djur.
Så jag fick hämta tidigare på skolan för läkarbesök på eftermiddagen.
Själva besöket tog knappt tio minuter och sedan skulle vi bara förbi Apoteket och köpa krämen som vi fick utskriven.
Efter det var det fortfarande långt kvar tills kl 16 då jag skulle hämtat barnen nu när det är höstlov.
Så vi avslutade med en fika på lokala caféet.
En glass till honom och en chokladboll till mig.
Och fyrtio minuter med samtal oss imellan.
Så jäkla guld värt.
För både mig och honom tror jag, för han var mycket nöjd där han låg och mös med huvudet i mitt knä innan vi åkte till förskolan och hämtade upp lillebror.
Nästa höst ser förmodligen helt annorlunda ut och denna typ av umgänge kommer inte lägre vara lika svårt att få till om vilja finns.
Ser verkligen fram emot framtiden just nu.
För framtiden ser ljus ut på så många sätt.
<3
Livrädd
Idag var jag på återbesök hos läkare som sjukskrev mig, samt på ett sista samtal hos min psykolog.
Tillsammans bedömde läkaren och jag att jag bör vara halvtidssjukskriven en månad till, december går jag upp till 75% och efter årsskiftet tillbaks till heltid.
Om jag känner at det känns helt fel i november får jag boka tid för nytt läkarbesök och ny bedömning.
Själv är jag kluven.
Min kille är orolig att det är för tidigt, att jag behöver mer tid för att balansera ut mig för min egen och i förlängningen för barnens skull.
Jag själv känner att det kan nog vara en bra plan den som är satt, men är då starkt färgad över att jag vill kunna prestera på jobbet och inte ha ångest över ekonomin.
Får utvärdera efter halva december helt enkelt när jag går upp i tid hur det känns och hur det påverkar mig mentalt och stressmässigt.
Sista samtalet med psykologen fokuserade mycket på jobbet.
Hur man kan minska stressen.
Det är ju i ofs samma prinicip som skall tillämpas på livet i stort.
Leva mer i nuet. Inte samtidigt processa vad som kan hända en vecka framåt eller ett par år framåt.
Skall bli bättre på det, men förändring i tankemönster kommer inte över natt, utan jag får fortsätta med att skriva ner händelser som triggar mig, vilka känslor de rör upp, vad min åtgärd är för att fortsätta lära om hjärnan till nytt beteende och mer rationellt tänkande.
Som han sa; livet är för kort för att ödsla negativ energi på saker/mäniskor du inte kan styra.
Nu blirdet sängen.
Sömn, mer sömn och ännu mer sömn är bästa medicinen säger pojkvännen, så bäst att lyda.
Imorgon är det urnsättning av mamma i familjegraven.
Så det blir en tung eftermiddag.
Ta hand om er!
Finding my Zen
När man inte har någon energi längre.
Då är bra medicin att vara ute i naturen sägs det.
Har försökt ta till mig av de goda råd jag fått och har börjat vandra i skogen.
Helt plötsligt upptäcker man ställen i närområdet som man inte upptäckt under de snart tretton år jag bott här.
Som friluftsområdet kring Surtesjön till exempel.
Och därifrån kan man fortsätta in i Vättlefjälls naturreservat.
Så på min sjukskrivna tid försöker jag samla energi genom att träna/motionera.
Inte tvinga fram några personbästa tider på milen, utan att röra på mig utan krav.
Det tar emot lite i hjärnan såklart att ändra mönster, som det alltid gör.
Det är ju vanorna som är de svåra att bryta, men nu är det ju livsviktigt att jag gör det tills jag mår bra igen.
Så nu pressar jag mig inte och väljer många gånger bort gymmet till förmån för promenad utomhus.
Imorgon är planen att ta mina vandringskängor och min väska laddad med en termos te och mackor och gå hela Vättlefjällsleden.
Andas den friska skogsluften och ta in höstens alla vackra färger.
Men det är inte lätt.
Hela tiden brottas jag med tankar;
- hur länge skall det vara såhär?
- undrar folk hur jag orkar träna när jag inte orkar att jobba heltid?
- hur känner man sig tillräcklig på jobbet när man bara är där halvtid?
En dag i taget.
Samla energi så ofta det går.
Ibland genom att göra absolut ingenting.
Och då för att det är exakt det jag tänkt göra, inte för att jag har SÅ många saker jag vill göra så jag till sist inte kommer mig för att börja med något för att det blir tilt i huvudet.
Men imorgon - skogen!
Jag är bra
Ibland, speciellt när man inte mår bra, är det lätt att bara se sina dåliga sidor.
För vi har ju alla dem - de dåliga sidorna.
Men vi har också bra sidor.
De flesta har nog fler bra sidor är dåliga.
Så vad är bra med mig?
- Jag är rätt enkel.
- Jag är kommunikativ.
- Jag är empatisk och omtänksam.
- Jag är bra på att hitta på roliga saker med mina barn.
- Jag är bra på att ge mina barn närhet och kärlek.
- Jag har ganska mycket pannben och ger inte upp i första taget.
- Jag är bra på att hitta på roliga saker med mina barn.
- Jag är bra på att ge mina barn närhet och kärlek.
- Jag har ganska mycket pannben och ger inte upp i första taget.
- Jag har självinsikt och är reflekterande och analyserande.
- Jag försöker alltid se till att ingen skall känna sig utanför.
- Jag försöker alltid se till att ingen skall känna sig utanför.
- Jag är lojal och flitig.
- Jag skrattar ofta och gärna.
- Jag skrattar ofta och gärna.
Om du som läser och känner mig vet fler saker som är bra med mig får du gärna kommentera.
Man kan ju bli lite hemmablind ha ha.
Man kan ju bli lite hemmablind ha ha.
De dåliga sidorna har jag också hyfsad koll på och jobbar med för att växa och utvecklas som människa, men dem tänker jag inte skriva om i detta inlägget.
Födelsedagsfirande i Orsa och på Fulufjället
En weekend i Orsa för att fira kärlekens födelsedag var vad som stod på schemat.
Extra skönt att komma bort och bara få vara efter mammas bortgång.
Vi hade hyrt en söt liten stuga utanför Orsa på Airbnb, två våningar kök och toalett med dusch i bottenplan och ett loft med sovdel och vardagsrumsdel. Utanför en liten uteplats med utsikt över Orsasjön. Toppenfint! Enda nackdelen var närheten till vägen, så lite störande ljud.
Med solen i bakcspegeln närmade jag mig Mora.
Ett par km innan vår stuga började solen gå ner över Orsasjön.
En söt liten stuga, precis lagom för två vuxna och två barn.
Jag var först på plats just när solen började gå ner och gav mig ut på en löprunda i väntan på anslutning norrifrån.
Så härligt att få komma ut och springa bort alla tankar i mörkret. För mörkt var det när jag kom ner på vägen förbi sjön. Med den där speciella blå himmelen som blir efter att solen gått ner i horisonten. Sprang bort sorg och frustration, för varje steg kände jag mig lättare.
Sedan efter en varm dusch så kom A äntligen och vi kunde kramas igen efter nästan två veckor ifrån varandra.
Så härligt att få komma ut och springa bort alla tankar i mörkret. För mörkt var det när jag kom ner på vägen förbi sjön. Med den där speciella blå himmelen som blir efter att solen gått ner i horisonten. Sprang bort sorg och frustration, för varje steg kände jag mig lättare.
Sedan efter en varm dusch så kom A äntligen och vi kunde kramas igen efter nästan två veckor ifrån varandra.
Vardagsrumsdelen på övre plan.
Efter en god frukost ute på altanen på fredagsmorgonen styrde vi bilen in till Orsa.
Vi gick runt lite i centrum och hittade till Orsa kyrka, en mycket gammal och vacker kyrka.
Den uppfördes redan på 1200-talet och en liten del av den nuvarande byggnaden inneåller en del av den första byggnaden.
Är man nyfiken på kyrkor och vill veta mer om just den här kan man läsa mer om Orsa kyrka här.
Är man nyfiken på kyrkor och vill veta mer om just den här kan man läsa mer om Orsa kyrka här.
Själv har jag valt att gå ur Svenska Kyrkan då jag inte är troende, men går ofta in i kyrkor och beundrar byggnadens arkitektur och utsmyckningar och känner lugnet.
Predikstolen hade fyra timglas för att ta tiden på predikan.
Tände ett ljus för mamma.
Innan vi lämnade Orsa var vi inne i en söt liten inredningsbutik, Happy Homes tror jag den hette.
Där hade de superfina små emaljmuggar att dricka kaffe ur. The adventure starts here stod det på framsidan och på undersidan var det en kompassros. A blev förälskad så det blev ju en solklar present till den blivande 48-åringen.
Sedan blev det en sen lunch på grekisk restaurang i Mora.
Vi blev positivt överraskade av att maten var så god, då restaurangen inte riktigt gav sken av det.
Där hade de superfina små emaljmuggar att dricka kaffe ur. The adventure starts here stod det på framsidan och på undersidan var det en kompassros. A blev förälskad så det blev ju en solklar present till den blivande 48-åringen.
Sedan blev det en sen lunch på grekisk restaurang i Mora.
Vi blev positivt överraskade av att maten var så god, då restaurangen inte riktigt gav sken av det.
I bokhandeln inhandlades en karta över Fulufjällets nationalpark inför lördagens planerade vandringstur.
Magisk eftermiddag på uteplatsen.
Efter en rejäl frukost på lördagmorgon satte vi oss i bilen och styrde mot Fulufjällets Nationalpark.
Vägen dit genom Dalarna var vacker och vi gjorde en kort paus vid en sjö för att sträcka på benen och fota den vackra naturen.
Vägen dit genom Dalarna var vacker och vi gjorde en kort paus vid en sjö för att sträcka på benen och fota den vackra naturen.
Sedan körde vi vidare till Fulufjället. En resa på ca en och en halv timme från vår hyrda stuga i Orsas utkant.
Det var en hel del bilar på parkeringen och ganska mycket folk i omlopp som väntat en så vacker septemberlördag. Men väl uppe på fjället tunnades det ut med folk som tur var.
Det var en hel del bilar på parkeringen och ganska mycket folk i omlopp som väntat en så vacker septemberlördag. Men väl uppe på fjället tunnades det ut med folk som tur var.
Entrén till Nationalparken.
Vi hade bestämt oss för rundan runt Njupeskärsfallet.
På väg...
Den rundan vi tittat ut i guideboken vi köpt var den fallet runt, alltså runt Njupeskärsfallet.
Njupeskärsfallet är Sveriges högsta vattenfall med sina 93 meter och det ger ifrån sig ett öronbedövande dån när vattenmassorna träffar marken nedanför. Mäktigt!
Efter det blev det lite vandring i terrängen. Vinden var kraftig uppe på fjället och till sist tog vi skydd bakom en buske för att äta lite lunch och bara ligga och njuta lite av naturen.
Där vi låg hade vi en vy ner över Rösjöarna där man kan både fiska och hyra stugor att övernatta i.
En stunds vila senare påbörjade vi vår vandring mot leden igen för att fortsätta vår tur runt fallet.
Njupeskärsfallet är Sveriges högsta vattenfall med sina 93 meter och det ger ifrån sig ett öronbedövande dån när vattenmassorna träffar marken nedanför. Mäktigt!
Svårt att återge på bild, men det var mäktigt att stå och höra dånet när vattnet nådde marken.
Partner in crime <3
Leden vi tänkt gå var stängd, men vi gick ändå. Går ju att gå i terrängen bredvid leden.
Upp, upp, uppåt bar det och när man vände sig om var vyn över berget så vacker med de begynnande höstfärgerna.
Dessutom fanns det gott om blåbär så jag satte mig helt enkelt i slänten och åt en stund, som en björn.
Väl uppe på platån började vi leta efter Old Tjikko - världens äldsta träd. 9550 år har man daterat att det är, eller i alla fall rotsystemet.
Upp, upp, uppåt bar det och när man vände sig om var vyn över berget så vacker med de begynnande höstfärgerna.
Dessutom fanns det gott om blåbär så jag satte mig helt enkelt i slänten och åt en stund, som en björn.
Väl uppe på platån började vi leta efter Old Tjikko - världens äldsta träd. 9550 år har man daterat att det är, eller i alla fall rotsystemet.
Old Tjikko.
Där vi låg hade vi en vy ner över Rösjöarna där man kan både fiska och hyra stugor att övernatta i.
En stunds vila senare påbörjade vi vår vandring mot leden igen för att fortsätta vår tur runt fallet.
Ryggläge efter lunchen.
Gott om vattenhål uppe på fjället så man får se vart man sätter fötterna.
Vägen framåt nu var mest lös sten att gå på. Lite tuffare vandring än på leden och i terrängen.
Inget för den med knä/ledproblem eller svårt att gå helt enkelt.
På andra sidan fallet stupade det brant ner i dalgången och det satt varningsskyltar om att hålla sig till utstakad led bland stenarna.
Hisnande att stå och titta över kanten med fallets dån i öronen.
Till sist, efter vad som kändes som en ganska lång vandring mot vad jag förväntat mig, kom vi i alla fall ner till startplatsen och Naturum.
Vi avslutade dagen med en kaffe och en glass ute i solen innan vi styrde tillbaks mot stugan i Orsa.
Inget för den med knä/ledproblem eller svårt att gå helt enkelt.
På andra sidan fallet stupade det brant ner i dalgången och det satt varningsskyltar om att hålla sig till utstakad led bland stenarna.
Hisnande att stå och titta över kanten med fallets dån i öronen.
Till sist, efter vad som kändes som en ganska lång vandring mot vad jag förväntat mig, kom vi i alla fall ner till startplatsen och Naturum.
Vi avslutade dagen med en kaffe och en glass ute i solen innan vi styrde tillbaks mot stugan i Orsa.
Naturum - Fulufjället.
Vissa dagar i livet är lite bättre än andra...
Vi kom tillbaks till stugan lagom till solnedgång.
Jag snörade på mig skorna och tog en promenad genom hagen med ungtjurar ner mot sjön för att se solen gå ner. Fick sällskap av många nyfikna djur som skulle smaka på mina kläder.
Lite nostaliska minnen från min barndoms somrar i Frökärr dök upp i huvudet där jag satt med tjurarna i hagen.
Nyfiken i en strut.
Helgen avslutades med en sen, men god middag och en flaska champagne för att fira födelsedagsbarnet.
Min kärlek.