saxiquine -

Prideweekend i Stockholm

Efter jobbet på torsdagen tog vi tåget upp mot huvudstaden.
MTR fick chansen denna gången.
Planen var att se om någon av våra tåggrannar kunde tänka sig att byta plats med en av oss så att vi kunde få sitta tillsammans, min granne var snäll och flyttade =)

Väl framme på Sthlm Södra tog vi en taxi till Mornington City Hotell på Nybrogatan där vi skulle bo kommande tre nätter.
Bra läge, fint hotell och en fantastisk frukost som kunde intas på en mysig terrass på baksidan.

Vårt rum på Mornington med fönster in mot lugn sidogatan.

På fredagen tog vi det lugnt. En lång frukost och lite vila på rummet innan vi promenerade iväg med Fotografiska som mål. På vägen dit hann vi in om Östermalms Saluhall innan vi fortsatte mot Slottet och gamla stan.
Vi flydde solen in i slottskyrkan. Så vacker den är med alla sina målningar i tak och alla guldmålade ornament.
Sedan hamnade vi mitt i högvaktsbyte och ridande vakter i paraduniform. Så vi fastnade vid slottet i en timme innan vi promenerade vidare genom gamla stan mot Slussen.
Just området runt Slussen är just nu inte vackert någonstans eftersom det är en enda stor arbetsplats de kommande åren, men vi tog hissen upp till Gondolens takterrass och fick se Sthlm från ovan – mycket bättre vy!

Fantastisk frukostbuffé som hade typ allt.

Vackra Slottskyrkan, för evigt liv.

Det flaggades stolt överallt i staden med regnbågens färger.

Slussen och Sthlm från Gondolens takterrass. Älskar staden och allt vatten sommartid.

Till slut kom vi fram till Fotografiska.
De hade ett par olika utställningar; Evelyn Bencicova - Merror, Linda McCartney & Mary McCartney - Mother Daughter och Cathleen Naundorf - Secret Times bl.a.
Jag gillade framförallt modefotografierna, medan Andreas föredrog naturfotona.
Men fina utställningar och kul att ha besökt Fotografiska för första gången. Foto är ju kul!!
Sedan blev det en rask promenad tillbaks till hotellet för att fräscha upp oss inför kvällens Gröna Lundsbesök och konsert med The Hellacopters.

Lite blandad kompott från pågående utställningar på Fotografiska.

Vi mötte upp min grekiske vän Adonis strax efter fem inne på nöjesparken.
Ett kärt återseende efter sju år sedan förra mötet.
Vi tog en öl och pratade lite innan vi satte oss längs kajkanten och inväntade konsertstart.
Hellacopters var grymt bra! Nickes sång är helt felfri live och det var bra energi på samtliga, speciellt Dregen. Har inte sett dem sedan Hultsfred någon gång på slutet av 90-talet och då var musiken lite för punkig för min smak. Men nu med mer melodier och mycket piano är det ett grymt sväng.
Klipp från I’m in the band och en av mina favoritlåtar Toys and flavors finns att lyssna på.
Sedan tog vi en promenad i en varm sommarnatt tillbaks till hotellet.

Rocknroll när den är som bäst...

Magiskt med allt vatten och reflektioner från stadens ljus.

Lördag = PRIDE.
Men innan dess lite historia på Historiska museet.
Vikingautställningen var det enda vi hann med, men den var fin och på gården fanns det massa med familjeanpassade aktiviteter som bågskytte, pinnbrödsbakning mm.
Köpte med en sagobok om Fornnordiska myter till barnen. Den gjorde succé hos äldsta sonen som suger i sig allt det spännande om jättar, gudar och intriger.

Det var jämnt, men till slut vann jag genom att vara den minst sämst av två dåliga =)

Sedan mötte vi upp Adonis, köpte en flagga och satte oss i Humlegårdsparken och väntade in paraden.
Bra med folk ute redan då en timme innan det var dags. Andreas gjorde en insats och hämtade vår vinflaska på hotellet så vi kunde skåla lite som övriga runtomkring oss.
När paraden väl började var det en folkfest och glädjeyra i tre timmar.
Pride är viktigt på så många olika sätt. Vi har kommit långt i vårt samhälle och är mer och mer accepterande, men i många länder är en avvikande sexualitet = döden fortfarande år 2018.
Jag har så himla svårt att förstå hur kärlek kan vara så provocerande och föda så mycket hat och rädsla.

Det kändes tungt när det svartklädda begravningståget passerade till minne av de som inte längre lever och för att synliggöra dem som fortfarande lever under dödshot i vissa länder.

Men det kändes också starkt och fint att se när "Stolta Föräldrar" marscherade förbi. Att se hur de lyste och tog emot folkets jubel. För om man inte ens vågar komma ut till sina föräldrar som skall älska en no matter what, vad lever vi i för värld då?

My LOVE!

Peppade i väntan på paraden.

LOVE IS LOVE

När regnet kom valde vi att avvika från paraden trots att det var ett par ekipage kvar och gick hem till Adonis där vi drack lite vin, snacksade och fortsatte prata om allt mellan himmel och jord.
Därefter tunnelbanan till Söder för att köka middag på Bröderna Olsson Garlic & Shots.
De har så sjukt goda revben så jag beställde samma som sist. Även Andreas var lyrisk.
Efter en mycket trevlig middag tog vi farväl av Adonis vid Medis och bestämde att det absolut inte får ta sju år till nästa träff nu när han bor i Sverige.

Sjukt god mat och håller garanterat alla vampyrer borta.

Friends for a long time despite distance.

Sedan gick vi hand i hand hemåt genom sommarkvällen och pratade om allt om vi alltid gör.
Denna fantastiska man. Som gör allt och lite till för att visa mig vad jag betyder, för att skapa trygghet och tillit.
Vilken jävla tur jag haft rent ut sagt. Hundra mil och ändå så nära.
Ur kärlekens perspektiv så är 2018 bästa sommaren på länge och jag hoppas det kommer måååånga fler som denna i framtiden.

Tack!

2018-08-09 @ 21:42:40 Permalink Mat & Dryck Kommentarer (0) Trackbacks ()

Foo Fighters

Vårt hotellrum på First Hotel G.

Lite piffad inför vuxenkväll på stan.

En drink i hotellbaren med goa vänner från Herrljunga.

Ullevi var förväntansfullt...

Men så gick Dave och ramlade av scenen med ett benbrott till följd och en stund var allt kaos, men vilken spelning vi bjöds på. Den kommer aldrig upprepas, så jag är glad att jag var där.

Okej.

Detta inlägget kommer lååångt efter kvällen då allt utspelade sig.

Vi skulle ha vuxenkväll på stan med hotellövernattning.

Barnen lämnades hos mormor och morfar och jag tog bussen in till stan där jag köpte med lite praliner på väg till hotellet eftersom P skulle fixa en flaska bubbel.

Lade mig och sov en timme. Fortfarande ingen P på hotellet.

Ringde och han var på väg in till stan.

Tänkte att "det hade ju varit gott med bubblet när man gjorde sig iordning". Till sist ringde han och frågade vart man gick in på hotellet. Replikerade att det var på Nils Ericssonsterminalen på den sidan som vetter ut mot Nordstan varpå jag får svaret "men jag är på Gothia".

Det var ju inte där vi hade vår bröllopsnatt.... tror makens hjärna blivit helt blockerad av all stress på jobbet.

Till slut kom han i alla fall samtidigt som våra kompisar D och C.

Så vi delade på bubblet och lite macroner på rummet innan vi gick ner och tog ett glas i hotellbaren.

Sedan gick vi upp till Avenyn och åt middag på Le Pain Francaise Bistro. God grillad mat.

Efter det vidare mot Ullevi för att se Foo Fighters.

Ullevi såg fullsatt ut och det var en vacker sommarkväll.

Bandet körde igång och så i mitten av setets andra låt så försvann Dave helt plötsligt.

Jag missade hela grejen då jag hade fullt upp med att titta på en något överförfriskad snubbe med en supersize popcorn i famnen som försökte lista ut vart hans sällskap satt...

Men Dave kom inte upp på scenen igen och man såg på storbildsskärmen att trummisen försökte spana efter honom från sitt podie.

Till slut hör vi "This is kind of awkward, but I think I just broke my fucking leg".

Och så dyker Dave upp på skärmarna liggandes på området precis nedanför scenen.

Han säger att tyvärr blir det ingen full spelning idag, men bandet kör några låtar och de lovar att komma tillbaks till Göteborg och Ullevi.

Folk börjar vallfärda ut från ståplats, men vi sitter kvar och tänker göra det så länge bandet spelar.

Efter 15-20 minuter av covers där trummisen sjunger hörs så åter Daves röst och han kommer in på scenen tillsammans med en sjukvårade som håller hans ben i ett fixerat läge.

Så kör de ett par låtar och Dave är taggad och säkert också i nåt slags morfinrus för att inte ha så ont.

Efter en kvart blir det lite avbrott igen då Dave meddelar att han nu måste lämna scenen i tio minuter för att gipsas backstage.

Bandet lirar ett par covers till bl.a. Queens Under Pressure. Magiskt!

Sedan kommer Dave upp igen och får en stol att sitta på med sitt uppklippta byxben och gipsade underben.

Men energin är det inget fel på och han har en flaska champagne att dricka.

Sedan får han hoppa ut med hjälp av kryckor till den lilla scenen mitt i publiken där de kör ett aukustiskt set med bl.a. My Hero som tillägnas sjukvårdaren som satt med på scenen innan benet gipsades.

Totalt tror jag vi bjöds på en dryg två timmars konsert.

Och vi fick höra en massa otippade låtar och en del covers av låtar som fick dem att vilja börja spela rocknroll.

Snopen start, men vilken konsert! Och vilken snubbe han är ändå som genomförde spelningen trots det brutna benet.

2015-07-25 @ 13:53:52 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()

9 år av solsken

I fredags på Norges nationaldag firade jag och min man nio år tillsammans.

Shit vad fort det gått ändå. Tio år - ett decennium - nästa år, galet!

Vi firade genom att få en vuxenkväll på stan och sedan sova ut själva hemma.

P lämnade Oliver hos mamma och pappa på eftermiddagen och jag kom ut dit och mötte upp direkt efter jobbet.

Kvällen började dock inte så bra eftersom jag tog av mig skorna och den ena blev överkörd av deras robotgräsklippare så den blev alldeles trasig.

Tur man har en händig man som hjälpte mig laga till den så den såg hyfsad ut =)

Väl inne i stan strosade vi runt lite och letade efter nåt bra ställe att äta på.

Vi var lite nyfikna på El puta madre, men det såg rätt fullt ut där och det var ju dessutom uteserveringsväder, så jag tänkte att den restaurangen kanske kom bättre till sin rätt när man vill sitta inomhus.

Till slut hamnade vi i alla fall på ett av de ställena jag kollat upp lite extra; Bourbon Street.

Ganska nytt ställe på Västra Hamngatan som serverar cajun food.

Mycket folk och maten var god och även drinkarna. Drack två alkoholfria mango daiquiries eftersom jag körde.

Personalen var lite snurrig, men trevlig och vi bjöds på hysteriskt starka jalapenochips.

Vid tiotiden ramlade vi in på Sticky och det första förbandet.

Med facit i hand kan man ju säga att det räcker gott och väl med tre band på en kväll, man måste inte ha ett fjärde också för då blir det aaaaapsent!!!

Men kul att även May's Hounds lirade för då fick man ju chansen att se fler kompisar in action =)

Sist men inte minst klev Abramis upp på scen.

Första gången vi såg dem utan Dr D på bas, så det var ju lite speciellt.

Mats skötte sig dock ypperligt, även om han i nuläget kanske inte riktigt fyller D's personlighet på scen riktigt, men wtf det var ju bara hans andra gig.

Lite kul dock att de är varandras totala motsatser rent visuellt sett. En normallång och lite bredare utan skägg och vässad bula, samt en som närmar sig tvåmeterssträcket, är mager med stort skägg och lååångt tjockt hår.

Vi hann bara byta några snabba ord med grabbarna efteråt eftersom det var sent och vår parkering gick ut.

Vi landade hemma i Hellvängen strax före två... då var det bara två timmar kvar tills jag varit vaken ett dygn. Zzzzzzzz....

Men en trevlig kväll för att fira vår årsdag blev det ju absolut =)

Tack Abramis för gästlisteplatsen och en grym konsert som vanligt!

2013-05-19 @ 16:40:04 Permalink Mat & Dryck Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oväntat inslag i ljudbilden...

Igår kväll var det utekväll för mamman.
Igen.
Var ju faktiskt bara två veckor sedan jag och Patrik var ute och åt middag och såg Fu Manchu på Sticky.
Igår fick han dock stanna hemma med Oliver och jag hade istället sällskap av grannen Maria =)

Plockade upp henne utanför hennes jobb strax före sex.
Sedan blev det klassisk pubmiddag på Dubliners på Järntorget - varsin hamburgare med pommes.
Efter det över gatan till Pustervik där konserten hölls.
Vi kom precis lagom till första förband som var Thundermother.
Fem coola tjejer med en sångerska vars röst var grymt bra!
De lirade i ca en halvtimme och gav mersmak på mer material ifrån dem. Bra ljud hade de också.
Kvällens bästa ljud faktiskt.
Det skönaste med dessa tjejer var att de var "vanliga" tjejer i olika former osv och duktiga på det de gjorde.
Band som Crucified Barbara gör mig lite nervös för att de ser så bra ut att man tror att de blivit retuscherade i verkliga livet... missförstå mig rätt nu, jag gillar dem med, men tyckte det var befriande att se Thundermother som var mer så att jag själv kunde relatera till dem.
Hoppas på mer material från dem inom kort.

Kvällens andra förband var Bombus.
De har endast släppt enstaka låtar på Spotify sedan vi såg dem på relesepartyt på Oceanen för 1½ år sedan.
Ett par nya låtar körde de och det lät lovande i samma anda som de bästa från förra plattan.
Annars hade de stökigast ljud av alla banden, kanske för att de har en mycket mer massiv ljudbild än resten.
Bassisten tror jag var ny, kände inte igen honom i alla fall, såg ut lite som en seriefigur med sina långa, smala armar och ben som såg ut att kunna nå två varv om Rickenbackern han lirade på =)

Så var det då bara sista väntan inför Danko Jones kvar.
Då började en siren ljuda... jaha, intro tänkte ju jag först, tills jag vände mig om och såg att lampan vid brandlarmet blinkade rött.
Utrymning!!!
En kvart senare fick alla gå in i konsertlokalen igen. Var nog bara scenröken som tagit sig in nånstans där den inte skulle och dragit igång larmet.
TUR, för jag och Maria såg nästan vår konsertavslutning försvinna bland brandbilar, fastställning av brandorsak och återställning av brandlarm.

Danko var bra denna gången om än lite svajjigt kanske. Ljudet tog sig efter ett par låtar.
Kan dock sakna en hel del av de äldre låtarna som fick stå tillbaka till fördel för nyare material, men det är väl klart att de vill spela det som är aktuellt på nya plattan.
Som vanligt var det 110% attityd och en bassist som pumpar ljudmatta till max... han är grym!!
Kul att Maria gillade det så mycket också eftersom det är ett av mina favoritliveakter. Tror jag sett dem sju eller åtta gånger med spelningen igår.

Kul också att träffa så mycket vänner och bekanta ute i vimlet.
Och kul att se på folk överhuvudtaget, speciellt den lite speciella manliga kvartett som stod till vänster om oss under Danko - de bjöd på många garv.
Fick dessutom ragg precis när vi skulle lämna lokalen - inte illa pinkat av en trött småbarnsmamma ha ha.
Men skönast var ändå att få krypa ner under täcket i samma rum som min lilla familj när vi väl kom hem mitt i natten =)

KÄRLEK!!

Ps. Finns klipp från Thundermother på min youtube-kanal, "Saxiquine". Ds.

2012-10-19 @ 15:15:02 Permalink Mat & Dryck Kommentarer (0) Trackbacks ()