Lagerhaus firar med fest

Efter ett par tuffa år i bolagets historia.
Hösten 2020 var vi tex alla uppsagda då bolaget skulle avvecklas, men så gick nuvarande ägarkonstellation in och köpte upp Lagerhaus.
Sedan pandemi i två år med olika mycket restriktioner både i Sverige och Norge som minst sagt bromsade upp all handel.
Men vi klarade oss bra igenom även detta och resultatet 2021 blev 12 miljoner i vinst.
En gemensam kämparinsats i alla led i bolaget.
SÅ roligt.
 
Och nu skulle dteta firas.
I samband med att alla butikschefer var på plats för konferens.
Tema: FÄRG.
 
(null)
 
(null)
Köpte på mig lite tonårskläder i starka färger på New Yorker och matchade med gröna klacksandaletter och olikfärgade naglar.

(null)
Festen startade på Pigalles festvåning med bubbel och mingelbingo.
Mycket bra drag eftersom så många är nya för varandra.
Visst vi är några gala rävar i bolaget med 10+ år i ryggen, men vi är inte längre så många.
Och även bland dem som man varit kollegor med på nära håll dök det upp en del överraskningar :)
 
(null)
Det var rejält pyntat i matsalen med ballongkorvar, vimplar, mer ballonger och så klart, det fantastiska resultatet 12.000.000 i guldballonger som en fondvägg.

(null)
På bordet fanns partytutor, en burk med bakispiller + resorb i ceelofanpåse och ett inslaget kinderägg till varje person + tre drinkbiljetter att utnyttja efter middagen.
Varje bord hade en gemensam nämnare och det var en tävling i att se vilket bord som kom fram till vad den var först.
Vi var rätt snabba att komma på att det var samma stjärntecken, dock lite förvirrande när vi hade två vid vårt bord som blivit omplacerade efter avhopp som inte hade samma gemensamma nämnare :)

(null)
Middagen bestod av tre rätter, råbiff, anka och chokladfondant.
Mycket gott alltihop och även vinet till.
Undermiddagen drogs lotter som vi fått vid välkomstbubblet. Allt ifrån doftljus till stjärnvinst, en dags permission, låg bland vinsterna.
Vi blev underhållna av en kvinnlig stå-uppare som var rätt vass.
En nyckelperson på varje bord hade fått varsitt guldkuvert som öppnades successivt under middagen och genererade bordsbyten för kuvertinnehavarna.
Och så blev det musikquiz som var både roligt och klurigt, eftersom du både behövde kunna musik OCH Lagerhaushistoria.
 
(null)
Efter middagen drog DJ:n igång och vi hetsade upp vår t.f. VD och styrelseordförande på bordet för att dansa. De fick ganska snabbt sällskap av lite fler manliga kollegor. 
Servispersonalen var liiiiite oroliga för om bordet skulle hålla, men jag har inte sett någon extrafaktura på det ännu i alla fall ha ha.
 
(null)
 
TACK!
Festkommittén för en grymt arrad fest.
Lagerhaus för att ni valde att slå på stort för att fira allas våra ansträngningar till denna framgång.

<3

Heltid

Yes!!
Heltidsjobb igen fram till siste augusti.
Så jäkla gött!

Harmoni

Livet just nu är fint!
Våren är på väg.
Jag har fått heltidsjobb under april månad, då en avdelning på jobbet behöver förstärkning.
Kärleken känns trygg, givmild och glädjefylld.
Min styrka och tilltro på mig själv vänder sakta men säkert tillbaks.
Jag vågar återigen lita på mitt "vetande" och vara trygg i att det guidar mig på rätt väg.
 
Min första inlämningsuppgift på kursen får godkänt om jag bara kompletterar den med referenser. 
Missade det helt. Är ju inte van vid denna typ av studier, men jag lär mig :)
 
(null)
 
Ser fram emot några extra dagars ledighet ihop med barnen nästa vecka när det är påsk.
Håller tummarna för såpass fint väder att vi kan hälsa på pappa och ta en fika på hans altan.
Och kanske häng med kusinen och hans kids om vi har tur.
Annars utelek och testa någon ny actionpark, eller göra ett nytt besök till den i Stenungsund som var en hit.
 
(null)
Kallbadhuset i Ljungskile i söndagskväll efter att jag tagit ett dopp i det salta kalla alldeles ensam.

Progress

Knät mår bättre.
Fysioterapeuten sa att jag såg stark ut och att jag hade kontroll imorse.
Så vi bestämde oss att jag inte behöver komma tillbaks.
Jag vet ju vilka övningar jag behöver för att komma tillbaks till där jag var och ännu bättre.
Det handlar bara om att få tummen ur och göra det.
(null)


Har ju varit tvungen att söka lite jobb då jag söker a-kassa för de 20% jag är utan arbete.
Lite märkligt det där ändå. I somras när jag sökte mer desperat för att jag inte visste om jag hade jobb alls efter årsskiftet fick jag knappt ens ett "tack, men nej tack".
Nu har jag blivit uppringd ett par gånger bara kort efter att jag skickat in ansökan.
Det verkar börjar röra lite mer på sig på arbetsmarknaden helt enkelt.
(null)

 
Studierna har väl hittills inte gått lysande eftersom jag de senaste 2,5 barnveckorna haft barn hemma med lindriga symtom så de inte fått gå till skolan.
Samtidigt har jag behövt jobba mina 80%.
Så den där 1,5h studietid jag räknat med varje dag har uteblivit och på kvällarna har jag varit helt slut.
Men jag har inte gett upp helt ännu utan siktar på att lämna in något på första inlämningsuppgiften och få feedback och möjlighet att revidera till inlämnningstillfälle 2.
Nu är dessutom föräldrautbildningen slut så nu finns det ju tre timmar till varannan måndag kväll till godo. Den blev ju så förskjuten p.g.a sjukdomsbortfall från våra kursledare.
(null)

(null)

 
Våren är på väg.
Dagarna blir ljusare, fåglarna kvittrar och snart försvinner nog isen från vattnen så man kan hoppa i från bryggan igen.
Kvar står jag ändå med en hel del frågetecken som jag önskar kunde rätas ut.
Hur kan man bara klippa så utan att  prata ut?
Nu har det ändå gått åtta veckor sedan mailet som satte punkt.
Och hur snabbt kan allt kvarsteånde bli löst, så att det inte skall hänga med under hela året?
Jag vill att allt skall bli klart, så att jag kan släppa helt och ta hela fulla klivet framåt...
 
...Framåt i min framtid.
Där jag skapar min dag, min lycka och min glädje.
Jag är på god väg att bli den jag känner igen, fast i en bättre och mer medveten version.
 
Hur blir det bättre än såhär?

(null)




Fokus

Hur mycket jag än önskar dela livet tillsammans med någon,
så är inte nu rätt tid att försöka hitta någon till det.
Och det beror inte bara på Covid-19.
Nej, nu får det bli fokus på barn, jobb och studier 6 månader framåt.
Så får vi se hur världen ser ut då.
 
Dessutom känns hjärtat ganska så trasigt och tilliten inte på topp.
(null)

 
 


Krönika 2020 / 2021

Så går 2020 mot sitt slut.
Hur summerar man egentligen detta konstiga år?
Som prövat oss alla på så många olika sätt.

Året startade i alla fall på Svalbard.
Dit jag rest med min kärlek för att fira nyår.
Och på nyårsnatten blev det ett stort pådrag då isbjörn återigen siktats i Longyearbyn och till sist sköts då man inte kunde garantera bybornas säkerthet längre efter tre besök i byn på kort tid.
Sorgligt, men gav också möjlighet för en långpromenad på solokvist på nyårsdagens eftermiddag för att lätta på ångesten och rensa tankarna.
Kom till sist ner till hamnen och stod där i mörkret och såg ut över det svarta arktiska havet och tänkte, vad skönt det hade varit att ta ett kliv ut och bara försvinna.
Ingen konkret tanke på att avsluta mitt liv, mer som att jag behöver bara få vila, få lugn och ro, jag orkar inte mer, jag vill bara försvinna bort från allt ett tag.
Tog mig samman och gick tillbaks till hotellet istället.
 
I januari firades store sonen som fyllde åtta år.
Jag gav mig själv en utmaning för att träna min trötta hjärna - att läsa minst 12 böcker under året.
Blev sjukskriven på 50%.
 
I februari fick jag medicinen justerad och började må bättre.
En hel del nedstämdhet försvann tack och lov.
 
Mars. Corona. Allt började förändras. När A lämnade min lägenhet i mitten av mars visste vi inte att det skulle ta tre månader innan vi kunde ses nästa gång p.g.a. pandemin.
Jag blev sista mars permitterad från jobbet och skulle framöver bara jobba 40%.
Det positiva med det var att jag kunde avsluta min sjukskrivning, men ändå få tid för återhämtning och mindre stress på barnveckor.
 
April bjöd på utmaningar i form av den sociala distansieringen. Jobbade hemifrån för att slippa åka kollektivt och träffade knappt någon alls. Blev ett par lunchpromenader och utomhusluncher ihop med fotbllskompisarna och vädret var ju fint så man kunde vara ute mycket.
Tidiga hämtningar hela våren av barnen med matsäck i ryggan och lekplatshopping på väg hem från fritids. Skönt att få lite mer kvalitetstid tillsammans med dem.
 
Maj var bara ganska lugnt och mycket promenader utomhus. Försökte mig på att springa lite stigar i skogen också i samband med Hitta Ut-appen, men hälsporren gjorde för ont.
Varsel kom från jobbet. Bolagets överlevnad var äventyrat p.g.a. Coronakrisen.

I juni fick jag äntligen träffa A igen. Helt galet vad man kan sakna en människa man tycker om.
Det var många svåra perioder för mig under de tre månaderna.
Jag köpte mig en SUP (Stand up paddleboard) för att göra det jag gillar mest, att vara i/på vattnet.
Blev en premiärtur i Hultasjön där jag lyckades somna när jag låg och solade på brädan och vaknade av att jag krockade in i en brygga i lilla viken där det ligger bostadshus. (Ingen bjöd på kaffe som i reklamen).
Sedan fick kusinen med mig ut på en mysig frukostpicnic på en liten kobbe utanför Torslanda.
Uppsagd fr.o.m. sista juni. Jobb året ut. Paniiiik. Hur skall det gå.
Började söka jobb och fundera på ev utbildning om det skulle bli svårt att hitta nytt jobb i krisen.
 
Juli innebar semester med barnen. Tillsammans med en vän och hennes son hade vi bokat tre nätter uppe i Idre på Storbo Adventure Camp.
Det var supermysigt och barnen klarade den långa bilresan skitbra.
Vi paddlade kanot och fastnade i en fors och fick släpa kanot genom terrängen en bra bit, vi fick åka ut på fisketur med värden och O fick en aborre på kroken.
Vi badade i Fulufjället på vägen hem och bodde en natt i Kristinehamn för att dela upp de långa milen hemåt.
Vi hälsade på släktingar utanför Kumla som har djur och pool.
Jag gjorde också två kortare trippar till Upplands Väsby där A var stationerad för tillfället.
Blev en hel del turistande på egen hand i närområdet då han jobbade.
Hittade också paddelkompisar via en grupp på Facebook så vi hade en fin förmiddag på sjön Norrviken.

Men det tär på en relation när man knappt ses och vi gjorde en paus, eller A gjorde paus och jag var helt förkrossad.
Stannade till på vägen hem hos en god vän i Kungshamn där de skaffat en lägenhet för att få lite livsvisdom av henne.

Den coolaste upplevelsen för mig ensam i juli var ändå paddling på SUP:en ut till Hindens rev en mulen kväll i juli.
Ringde pappa när jag satt längst ut och det började mörkna. Sedan bäddade jag åt mig i baksätet på bilen på parkeringen vid Svalnäs badplats och levde surfbum-liv en natt.
               

Augusti bjöd på två övernattningar ute på Franholmen. Första gången drog jag helt ensam för att få lite lugn och ro med mina tankar och känslor.
Packade sovsäck, liggunderlag, kylväska med lite mat och en ryggsäck med kläder och vatten på min SUP och paddlade ut.
Upplevde en vacker solnedgång och sedan en magisk fullmåne som speglade sig i vattnet vid klippavsatsen där jag sov.
Andra vändan fick jag med min kusinen.
A och jag bestämde oss för att kämpa vidare och han kom ner fem dagar i augusti för att bland annat fira min födelsedag. Den spenderades hos Strandflickorna i Lysekil med god mat och en nattpromenad ner till badviken där vi såg vintergatan på himlen.
Vi hann också med en campingnatt ute i Marks kommun ihop med Emma, Håkan och deras kids. Succé tyckte barnen.
  
 
I september firade vi A's födelsedag, femtio med spa och god mat på Säröhus.
En vacker solig dag med ljumma vindar och en långpromenad i Särö västerskog med lite meditation vid havet.
Lyckades också knipa en plats till högskoleprovet, så månaden innebar hårdplugg i matematik.
Så tacksam för hjälp från vänner; Toumo för att du skickade mig boken och min kusin för förklaringar till de logiska problemlösningar jag tycker är svåra.
 
I oktober skickade jag in ansökningar till universitet, både helt program och enstaka kurser.
Sedan skrev jag högskoleprovet och det kändes helt ok.
Vi fick också glada nyheter på jobbet. Företaget skulle få nya ägare, vår VD + ett par personer till hade gått ihop och köpt bolaget.
Med det fanns det en chans att nu få behålla en tjänst inom bolaget i alla fall.
 
November och sluttampen på en nästan 1½ lång stöttning av soc.
Så mycket jag lärt mig och stöttning jag fått. Jag är tacksam, men också lite kritisk till vissa delar inom perioden. Men det känns som allt landat på en SÅ mycket bättre plats än där det startade.
Men förändringen fortsätter och jag lägger mycket kraft och energi på att hålla den positiva trenden.

Resultatet på HSP kom i december, det var mitt bästa hittills! Kände mig stolt.
Sedan blev jag antagen både till program och ett par kurser.
Eftersom jag fick en ny tjänst på jobbet ville min arbetsgivare skjuta på min begäran om tjänstledigt för studier till hösted, då de ville att den nya organisationen skuölle få sätta sig.
Så jag tackade jag till en distanskurs på kvartsfart i Supply chain management.
Så fr.o.m. 1/1-2021 är jag anställd på 80%, arbetslös på 20% och student på 25%.
Det skall bli kul att både få göra nya grejer på jobbet och plugga lite för att se om det känns som att det kan vara något till hösten på heltid.
A och jag kom fram till att vi inte verkar mötas och bara skadar varandra, men två evckor senare var vi kanske inte helt klara ändå. Det hänger fortfarande i luften...
 
Nu är det bara någon dag kvar av detta året.
Det känns otroligt skönt.
Även om det har på många sätt varit ett mycket fint år så har det präglats av en otrolig ensamhetskänsla, en känsla av att inte räcka till åt alla, och känslan av att inte vara saknad eller efterlängtad.
Min självkänsla har aldrig varit såhär dålig och det gör att man blir mer självupptagen kanske.
Året avslutas också med ett definitivt avslut av relationen mellan mig och A.
Rationellt är det det enda rätta, men känslomässigt är det skitjobbigt att än en gång få förhopppningarna krossade och känslan av tillhörighet slagen i spillror.

Jag vet att jag i alla fall lärt mig mycket om mig själv.
Och utmaningen att träna min hjärna löste jag både med böckerna jag skulle läsa och att jag faktiskt pluggade matte och lyckades lika bra som jag hade hoppats.
Kapaciteten finns ju där, jag måste bara börja våga lite på den.
 
 2021
Jag vill gå in i nya året med övertygelsen om att jag är stark, modig, 
glad och kan hantera mina negativa tankar.
Att jag förtjänar lugn, trygghet och kärlek i mitt liv.

Nyårslöfte:
Tro inte på allt jag tänker - jag kan ha fel.
 
 
 
 
 

BAM!!

Antagningsbesked från högskolan - check!
(null)
Matteplugget gav utdelning och jag blev antagen till socionomprogrammet på urval bland högskoleproven.
Dessvärre får den utbildningen vänta till hösten.
Nu blir det istället 80% arbete och en termin Supply chain management  på distans och kvartsfart för mig.

Så får vi se vad som händer till hösten.
Kanske bra med en mjukstart.

Tankar framåt

Hur går jag vidare?
Hur skall julen firas?
Planer för 2021?
Framtiden?
 
Tankarna snurrar.
Känslorna pendlar som en bergochdalbana.
Försöker att inte fastna varken i självförebråelser eller offerrollen.
Det är ju inte konstruktivt för fem öre.
Men samtidigt undrar jag ju, är det något fel på mig?
Som gör att det inte funkar.
Har jag för stort behov av bekräftelse för att jag skall känna mig 100% trygg i en relation?
Eller var det de långa perioderna mellan våra träffar och för lite kontakt utöver text, som skapade all osäkerhet, som födde monstret i mig?
Monstret som blev svartsjukt, småaktigt, negativt och krävande.
Nu får jag ju inte en chans att ta reda på om det hade gått att fixa med regelbundnare träffar.
Så frågan förblir obesvarad.
Därmed är osäkerheten stor inom mig om jag är too much för alla eller om jag bara intre träffat någon med samma behov i en relation som jag.
 
Julen kommer bli jättekonstig i år.
Barnen firar aftonen med sin pappa och på juldagen skall jag och barnen fira hos pappa om alla är friska. Där är det större plats så vi kan hålla oss på avstånd från varandra.
Backup-planen får vara julmiddag via videolänk.
Själva julafton firar jag mest trolig i pyjamas i min soffa med Netflix, gott att äta och lite bubbelvin.
 
Hur blir starten av 2021?
Omöjligt att säga kanske, men jag tillträder min nya tjänst 1/1 i alla fall.
Kanske kommer jag även studera deltid på distans - antagningsbesked kommer imorgon från Universiteten.
För övrigt blir det fortsatt fokus att hitta en mer hållbar livsstil för mig själv.
Fokusera på rätt saker, vända negativa tankar till något positivt, lyssna in mig själv och mitt behov för att hålla energinivån på ett bra läge.
Att helt enkelt vara mer kärleksfull mot mig själv.
 
Och någon gång hoppas jag ju såklart att det kommer in kärlek igen på något sätt.
Antingen om det finns en ljusning i det som varit, eller om något nytt frö kan börja gro så småningom.
Det får ta den tid det tar.
Tills dess slösar jag med all extra kärlek jag har inom mig på mina grabbar.
Tills de säger "stopp min kropp" när jag kramas och pussas för mycket.
 
 
 

Det löser sig!

Äntligen börjar knutar lösas upp.
En resa på ett och ett halvt år är över.
Lärorik, känslosam, ångestfylld, kärleksfylld, reflekterande osv.
Men nu slut och det känns så jäkla gött!
 
Sedan är kommunikation igång om framtiden.
Om hur vi skall nå dit vi vill, om vi fortfarande vill.
Oavsett hur det fortsätter så blir det nog bra och rätt.

Vinden vänder.
Det löser sig, det kommer fixa sig till slut!
 

Nya vecka, nya möjligheter, ny tjänst

Måndag och mycket nytt denna veckan.
Det har blivit klart att jag får en ny tjänst på jobbet som ekonomiassistent fr.o.m. 1:a januari 2021.
Men överlämning startar redan denna veckan med två dagar/vecka.
Så nu kör jag lite dubbelt igen.
 
Skall bli skoj att få göra något nytt och helt annat.
Dessutom iniom ekonomi som jag ändå hade som inriktning på gymnasiet, men aldrig jobbat med i yrkeslivet.
Dessutom verkar det lilla teamet på ekonomi/lön vara ett gott gäng att vara i.
 
Och dessutom SÅ skönt att veta att jag har ett jobb även efter årsskiftet i den tid som nu är.
Även om det inte är riktigt heltid så går jag runt och om jag kommer in på någon enstaka kurs på deltid/distans som jag sökt så finns det alla möjligheter att plugga vid sidan om arbetet under våren.
 
Dessutom skiner solen idag - så det känns som en superbra satrt på denna veckan helt enkelt.!

Lagerhaus - still going strong.

Detta året har varit ett turbulent år, inte minst på arbetsplatsen.
Fr.o.m. mars har jag och många kollegor varit mer eller mindre permitterade.
Och et ttag såg det ut som att bolaget kanske inte skulle överleva och vi var alla uppsagda.
Men nu är bolaget sålt till en kvartett med långsiktiga planer med vår VD i spetsen.
Det känns skitroligt!
 
Sedan vad det innebär för mig rent konkret vet jag ännu inte.
Men hoppas det finns plats för mig på deltid i alla fall, då jag har siktet inställt på studier och kommer behöva ett extrajobb vid sidan av för att få ekonomin att gå runt.
Det hade ju varit guld om man då fick fortsätta arbeta på världens roligaste företag med saker man redan kan.
 
Så i fredags smygfirade jag med ett glas bubbel på lokal till ljuv blues live.

Arbetsdag i vindskydd

Vår nye VD gillar friluftsliv.
Han gillar också att skapa närvarande medarbetare med fokus på rätt sak.
På jobbet under arbetstid och på sin fritid efter arbetstid.
Så igår hade han bjudit in oss alla till en aktivitetsdag utomhus.
Packlista löd: kläder gör hel dag utomhus oavsett väder, block och penna och att vi skulle infinna oss på Partille station tio i nio.

Frön stationen samåkte vi i ett par bilar in i ett villaområde. Därifrån gick vi nån kilometer in i skogen. Vi hade med oss ved, vattendunkar, liggunderlag att sitta på och mat.
(null)
När vi installerat oss startade vi med vad som stod på dagens agenda och sedan en kvarts meditation med fågelkvitter som bakgrundsmusik.

Sedan fortsatte dagen med diverse brainstorming för ökad försäljning.
Vi valde ut värdeord som var viktiga för oss personligen från ett papper med en förklaring till de tre vi valt och varför vi valt dem.
Sedan åt vi lunch, frystorkad turmat.
Min chicken tikka var mycket god!
(null)

(null)

Efter lunch gick vi poängpromenad.
Varje deltagare hade fått skriva en fråga som handlade om sig själv och sedan skulle vi gissa. På så sätt fick man veta helt nya saker om sina kollegor under många skratt.
Vi avslutade med lite mer brainstorming kring marknadsföring av oss och våra produkter, sedan avslutades dagen.

En mycket bra dag.
Härligt att få vara utomhus en hel dag och bra övningar.
All frisk luft gjorde att jag kände mig som klubbad redan vid nio på kvällen.



Föreläsning av Johannes Hansen

 Förra veckan hade vår nye VD bjudit in de som ville att gå på föreläsning med den mentala tränaren Johannes Hansen.
Det tyckte jag var superbra och intresseant så jag anmälde mig snabbt.
 
Innan föreläsningen var vi ett gäng kolegor som åt en god middag på Tacos y Tequila som låg granne med föreläsningslokalen.
Fisktacos och världens godaste alkoholfria batida. Med smak av citrus och mynta.
 
 
 
 
Själva föreläsningen var slutsåld och förväntan hög + att en del var lite rädda över att eventuellt få en spontan fråga riktad till sig under kvällen.
Men det var som vi misstänkte, de som ville få bolla gjorde det och vi som inte ville kunde bara lyssna och ta in klokskap.
 
Vad är ditt hinder för att utvecklas/Vart befinner du dig just nu?
och
Vilken strategi gömmer du dig bakom när du blir osäker/känner dig obekväm?
Det var frågor vi skulle ta ställning till där och då.
Mina svar blev:
1. Jag har tappat tron på mig själv.
2. Jag skämtar bort saker.
 
Ettan visste jag ju. Det är ju en av sakerna jag jobbar på, att vara mer snäll mot mig själv och fokusera på de saker jag gör bra. För varje negativ sak behövs ju tre positiva för att väga upp, så mycket starkare fastnar det dåliga i hjärnan.
Tvåan kom som en lite halvjobbig insikt. För en person jag var på middag med förra året sa just detta till mig efter lite mailväxling och ett par telefonsamtal, men jag slog ifrån mig det med att jag bara är en rolig tjej som gillar irioni och att munhuggas.
Men nu när jag börjat rannsaka mig själv mer insåg jag att ja, ibland gömmer jag min osäkerhet bakom den där "roliga" attityden och skämtar bort saker eller skämtar på min egen bekostnad.
 
En sak som bildligt etsade sig fast hos mig var liknelsen om att personers sätt att vara på är som en diagramkurva. Om den börjar peka åt ett håll redan från start så kommer den förmodligen ha en ganska rak linje i samma lutning framöver också.
D.v.s ogillar du ett visst beteende hos en person så kommer det nog förstärkas med åren snarare än att personen tvärvänder sitt sätt att vara.
 
Nedan är saxat från Johannes Hansens hemsida om hans drivkraft:
 

"De människor som har vågat utmana mig har varit de människor som utvecklat mig mest. Som inte har köpt mina ursäkter. Som har tvingat mig att inse att jag är större än mina problem. Som har trott på mig även när jag inte har trott på mig själv.

Förändra världen.

Det blev rubriken i mitt anteckningsblock när jag var sjutton år gammal. Sittandes i publiken. Inspirerad, utmanad och berörd.

Jag ville vara den där personen. Han som vågade utmana.

Idag är jag den personen. Han som tränar människor till att sätta upp mål som skrämmer och inspirerar på samma gång. Han som får människor att göra saker som de inte trodde att de kunde göra. Han som inte slutar utmana förrän det har gett resultat.

Idag ser jag människor i publiker, på resor och i mötesrum varje dag. Inspirerade, utmanade och berörda. Jag har skrattat, kämpat och firar tillsammans med mina klienter och min publik.

I tio år har jag ägnat mitt liv åt att utmana människor till att utvecklas. Jag älskar det. De kommande tio åren kommer jag fortsätta göra samma sak. Större, bättre och tillsammans med fler."

Förändra världen är fortfarande min rubrik.


Tillbaks på heltid

Tillbaks på heltid på jobbet sedan första april.
Men tar en semesterdag i månaden för att kunna jobba lite kortare dagar på mina barnveckor.
Så idag var första åttatimmarsdagen sedan mitten av september.
Väl hemma hann jag äta och så iväg på mitt sista styrelsemöte i brf:en.
Kom hem vid nio helt slut.

Zzzzzzzzz...

Ups and downs

Klappade mig själv på axeln idag.
Har roddat min avdelning på jobbet helt ensam när kollegan haft två veckors semester - på 75% arbetstid och det har gått bra.
Givetvis har vissa arbetsuppgifter inte hunnits med men varuförsörjning, tulldokument och fakturor är i fas.

Läser på om ångest och oro och försöker utveckla mål och strategier att träna på.
Det handlar om att lära om. Att tänka på nya sätt.

Tränade efter jobbet.
Sprang milen. Medicinen gör att jag svettas ännu mer än jag redan gjorde innan.
Efter löpningen under stretch kom tårarna. Fulhulkade inne på playground och kände mig som ett vilset litet barn.
Tur att pappa fanns hemma när jag kom hem.

Sedan när barnen var hämtade och mat fanns i magen kändes det bättre igen.
Att få fredagsmysa med en liten i knät och en större intill sig i soffan är något att vara tacksam över.

Ha en fin helg!

75%

Första veckan på 75%.
Det har känts bra.
Som att jag hunnit med så mycket mer utan att behöva stressa.
Kan ju ockå bero på att det inte längre är december och julhandel.
Idag har jag t.ex. hunnit arkivera ett kvartals tulldokument och förbereda pärmar inför kommande tre månader, så att det är i ordning när de behövs.
 
Nästa vecka åker min kollega på semester från fredag och två veckor framåt.
Så då blir jag ensam på vår avdelning och skall rodda det viktigaste.
Så verkligen bra att jag fick styrt upp så mycket denna veckan när det fanns mer tid.
Nu håller jag bara tummarna för att februari inte blir VABruari.
 
Trevlig helg på er!
 
 

Trappa upp

Idag jobbade jag sista dagen på 50%.
På måndag ökar jag upp till 75%.
Hoppas innerligt att det kommer funka.
Och jag hoppas att remissen till fortsatta samtal går igenom snabbt så det finns stöd.

Det kommer att bli bra till slut.

Andas ut

FK godkände min sjukskrivning utan problem.
Så halvtid till mitten av januari, sedan börjar jag jobba 75%.
Får boka läkartid till mitten av februari och se hur det känns då.
Om det eventuellt får bli mars med 75% och sedan prova 100% igen.
 
Skall även ha möte med vår HR-chef och min chef i nästa vecka.
Se om det går att få ta del av företagshälsovården.
Såg att Previa hade bland annat stresshantering som en av sina kurser/samtalsinriktningar.
Känns ju som en klockren grej för mig för att lära mig hantera mig själv i framtiden också.
 
Så nu är lättanden stor.

Sjukskrivning

Efter samtal med vår HR-chef för två veckor sedan kom vi gemensamt fram till att det nog inte var så smart att börja arbetspröva upp till 75% under vår mest stressiga månad - december.
Utan att vänta med det till januari eller februari.
Så jag bokade en telefontid med min läkare - den hade jag i eftermiddags.
 
När jag förklarade mina symptom på stress och att jag haft ett par ångestattacker de senaste veckorna sa han bara att mina 90 dagar gått i mitten av december och att Försäkringskassan nog inte kommer godkänna förlängning av min halvtidssjukskrivning utan kommer vilja att arbetsgivaren ger mig andra uppgifter inom bolaget.
Har fått ett nytt sjukintyg, så jag får ringa FK imorgon och kolla hur vi gör.
Om jag kan gå upp i tid till 75% i januari så är det bara 14 dagar det handlar om över de 90 dagarna.
Men det känns ju sjukt att man skall kräva av arbetsgivaren att de skall hitta andra uppgifter om en person mår dåligt av skäl som främst är av privat natur.
Det är ju inte mina arbetsuppgifter som gör mig sjuk, utan jag har varit under extrem stress av mestadels privat natur under en såpass lång tid att jag blivit sjuk och därför inte riktigt kan fokusera och göra mina arbetsuppgifter på ett bra sätt på en heltidstjänst just nu.
 
Sedan har jag nog fått de samtalstider man kan få via vårdcentral med psykolog.
Så nu får jag se om det går att få något via företagshälsovården, annars får jag försöka lösa det på egen hand med meditation, yoga, promenader och fortsätta med de KBT-övningar jag fått.
För att gå till privatklinik är inte ekonomiskt görbart.
 
Hoppas innerligt att inte försäkringskassan sätter sig på tvären.
För jag behöver lite mer tid att samla ihop mig för att inte riskera att krascha helt.
Och om jag kraschar helt så kostar det samhället så himla mycket mer.
Ibland känns det verkligen som moment 22 .

Konsten att hantera saker bortom sin egen kontroll

Nu har jag varit på tre samtal med psykolog.
Anledningen är att lära mig hantera emotionell stress orsakad av andra människor, d.v.s bortom min kontroll.
Och eftersom jag inte kan kontrollera dem, måste jag lära mig att kontrollera min reaktion som är responsen på deras aktioner.
Hittills har vi inte kommit till några konkreta övningar, utan mer pratat om att jag åste sänka mina förväntningar på hur människor i min närhet skall agera, så blir det mindre besvikelse, frustration och stress.
 
Nu har jag blivit ombedd att ta och skriva ner konkreta situationer som gör mig stressad och hur jag agerar på den stressen.
Har ett litet block i handväskan att fylla på med händelser i.
Den första blir väl det faktum att rekryteringen för min kollegas föräldravikariat har skitit sig helt.
För det första påbörjade man rekryteringen väldigt sent. Hon berättade att hon var gravid runt påsk och annonsen kom ut först i början av juni.
Nu har bägge kandidater som man kände kunde vara bra tackat nej och rekryteringen börjar om på ruta ett.
Så just nu ser det ut som att jag blir ensam på logistik ett tag efter semestrarna.
Klart att det gör mig stressad, för om jag blir sjuk eller måste vabba så finns det ingen som kan fördela varor till butikerna och då kommer det inga leveranser en vecka.
 
Men, idag försökte jag tackla det på ett bättre sätt än innan, så jag mailade min chef och frågade om företaget var medvetet om riskerna då ovan situation kan uppstå.
Och utifrån det kan jag bara göra mitt bästa den tid jag är på jobbet helt enkelt.
Räcker inte det så är det utanför min kontroll och beror faktiskt på att andr människor väntade så länge i första läget.
 
Ser det som ett framsteg.
 
Men den riktiga nöten att knäck är ändå de mer personliga relationerna och när de inte fungerar helt friktionsfritt.
Då är det ofta fritt fall, klump i magen, svårt att andas, yrsel och en inre röst som nedvärderar mig själv.
Och DET måste jag ändra på, för det kommer bryta ner mig annars.
Så jag tror att det var ett mycket klokt val att söka samtalsstöd för att kunna må bättre.
 
Dessutom behöver jag semester och vila.
Ser fram emot roadtrip med barnen till goda vänner uppåt i landet under sommaren.
Tre år sedan sist är alldeles för längesedan.
 

Tidigare inlägg