Livs levande på Stora Amundön

Efter en arbetsdag och bad på Smithen som slutade i en mans olycka efter att ha ramlat omkull bland stenarna så vi fick plåstra om honom och ta sällskap till parkeringen, landade jag ute på Amundön.
Hade sett på facebook att det skulle vara ett event där man skulle samlas kring en eld, sjunga mantran, grilla krov, dela och fira livet som jag ville vara med på och se hur det var.
 
(null)
Direkt när jag kom fram funderade jag på varför jag inte besökt dena plats sedan exkursion på högstadiet. Det är ju grymt vackert här ute.
 
(null)
Följde grusvägen ut till viken där eventet skulle hållas och såg vackra träd på vägen.
Förutom havet så är nog mäktiga träd detjag gillar bäst i naturen.
Om havet är friheten så är träden strävsamhet, klokskap och liv.

(null)
 
(null)
Av de andra själarna som samlats fanns där bara en som jag haft kontakt emd via sociala medier ett par år men aldrig träffat live, så det var ju liksom lite "hej vänner jag ännu inte känner" när jag landade. Blev väl mottagen och erbjuden mat och kramar :)

Sedan satt vi runt elden och sjöng tillsammans och trummade, delade tankar kring tacksamhet som var temat för dagen samt fick varsin tacksamhetssten plockad på öland av en av kvinnorna som höll i kvällen.

(null)
Som avslutning blev det ett dopp i det salta vattnet.
Så vackert på Amundön, så det kommer bli fler besök här ute. helt klart.

(null)
När jag väl satte mig i bilen för att köra hem var klockan närmre halv elva.
Men hur många sådana här sommarkvällar får man på en sommar?
Väl värt att vara lite trött dagen efter på jobb <3
 

Into the unknown to find myself

Det gör ont, men det känns också bra.
Att ge varandra utrymmet att växa och kunna behålla vänskapen.
Denna fantastiska människa som visat för mig att jag är värd kärlek precis som jag ÄR.
Utan dömanden. Utan att jag måste göra det som förväntas av mig. För det fanns aldrig några förväntningar om hur jag skulle vara, göra eller agera.

Tack för allt du lärt mig och fortsätter lära mig.
Tack för modet och styrkan du ger mig och får mig att inse att jag besitter.
Tack för att du visar vägen till ett friare mindset och därmed ett mer harmoniskt och glädjefyllt liv.
Tack för att du lärt mig vad som verkligen är viktigt.
Att följa MIN väg och känna tillit och trygghet till och i mig själv.

När slutet kommer vill jag känna att jag levde mitt liv och inte ha någon ånger och känna glädje och tacksamhet.

Mikael ❤️


Var ditt eget solsken...

...när andra gör allt för att förmörka dina dagar.
 
Skaka av dig deras världsbild och bli tryggt förankrad i att DU duger.
 
 

Reflektion över 2021

Nyårsafton.
Ett helt år är åter till ända.
Ytterligare ett år präglat av pandemi på gott och ont.
Ett år att hitta tillbaks till mig själv, vem jag är, vad jag vill, hur jag vill leva.
Insikter som skänkt både glädje och sorg.
Det kan göra ont att växa, men det rä nödvändigt, har du väl startat den resan så går det inte att backa.
Så tacksam för dem som valt att finnas med mig i mitt liv och på resan.
Nu lite re-cap av året i bilder:
 
Januari
Vinterbadandet som jag stratade med i november 2019 fortätter.
Just denna dag var det magiskt. Solen sken och isen glittrade och jag kände genuin glädje i hela kroppen. Jag var JAG och kände lycka inuti det som varit så tomt, osäkert och sorgset.
 
(null)

Februari
Tack vare jobb hemifrån p.g.a. pandemi och restriktioner kunde man få en sådan här lunch vid havet en kall, solig dag i Ljungskile.
Naturen är det bästa botemedlet mot depression sägs det - jag förstår varför.
Det ger själen ett lugn som jag sällan får någon annastans än just vid havet.
(null)

Mars
Vi samlades ett gäng kvinnor och gjorde både ett bokstavligt men också rituellt bål där vi brände upp det förflutna. De orätter som vi valt att att ta emot för att vi där och då inte kunde bättre.
Och så drack vi fireballshots och levde <3
(null)

April
Våren skänkte oss livskraft och vi gick på vandring i grannkommunen där vi hade med oss picnic och fick se en liten skrivarlya mitt ute i skogen.
Som vanligt med barn så pendlar det ju från att vara total familjeharmoni till krigszon och tillbaks till harmoni. Men stunder som den här är ju värt allt det där.
När alla känner glädje och får vara delaktiga och ha roligt.
(null)
 
Maj
Vi testade att alla sova över i stugan hos Mikael en natt och hade ställt iordning matplats på altanen.
Köttbullar i vårsol är ju aldrig fel, speciellt inte efter man fått arbeta fysiskt med att räfsa löv, så solrosor och leka fritt i naturen.
Litet test innan jag och killarna skulle kalla stugan vårt hem under en vecka då det var friluftsläger för dem i Ljungskile.
(null)

Juni
Efter en mysig kväll hos en vän inne på byn där vi bjöds på gott grillat lamm till fotbollsmatch blev det ett spontant bad i den ljumma sommarkvällen och lite skålande i bubbel efteråt.
Och då jag reste mig från kallbadshusets bänk avtecknade sig ett tydligt hjärta från min bakdel.
Kärlek!
(null)
 
Juli
Koster besöktes, Koster som jag längtat efter i många år.
Och som vi togs emot. Magi.
Varmt väder, ljummet hav, dramatisk vind, skratt, god mat, närgångna måsar.
Allt på två dygn. 
TACK.
(null)
 
Augusti
Min månad.
Utlfykter, bad, glass.
Vi besökte Pilane och nedan skulptur fick det att pirra i min mage. Så mäktig.
Tillbaks till rutiner efter semstrar också skönt.
(null)
 
September
Fortfarande fina dagar, mörker inuti.
Försökte ta vara på vädret och göra saker utomhus med barnen.
Rasmus som nu börjat första klass. Och som fått nytt rum med stor säng som utlovat. Nöjd.
Käpade för att bibehålla glädjen, men kände mig liten, överkörd och så ledsen.
(null)
 
Oktober
Höst. Färger. Vackert.
Ofrivilligt lerbad nerför backe innan Tipi-konsert med Gaeya.
Barnsligt roligt och magiskt vacker konsert. Inramningen nästan trolsk.
Och hennes vackra röst. Rörd till tårar.
(null)
 
November
Firade Mikael i förskott med överraskningsmusikal av Bob Hund.
Vi skrattade och grät och hade en bra kväll.
En första kväll bland massor med folk.
Hade nästan glömt hur det var, kände inte att jag saknat det så mycket.
Fortfarande en sten i bröstet. Känslan av att jag inte duger när jag är jag.
(null)
 
December
Vi försökte komma tillbaks till det vanliga.
Jobb, jobb och ännu mer jobb.
Energinivån ner i backen. Hur löser man?
Vi ändrade om i vår relation, det blev lättare och mer glädjefyllt igen.
Snölek med spritkök för korvkokning och varm choklad i pulkabacken.
Luciatåg ut i det kalla havet. Galna, ja, kanske lite :)
Jul och nyårsfirande på gränsen till inställt p.g.a. förkylning.
Min självkänsla också inställd. Men en plan framåt.
(null)
 
Hej då 2021 och tack för alla insikter och lärdomar och all kärlek du gett mig.
 
 
* - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - * - *- * - * - * - * - * - * -* - * - * - * - * - * - *
 
 
2022
Välkommen!
Året då jag skall bli ännu mer JAG.
Välkommen in glädje och lek.
Välkommen in magi.
Välkommen in överflöd.
(null)
 
 
 
 

Fantastiska människa!

(null)
 
Tänk att man kan ha turen att få möta en så fantastisk människa som han här ovan.
En människa som är medveten och icke-dömande.
En som gjort resan och rannsakat vad som är viktigt i livet och som lyssnar in kropp och själ istället för att bara göra som man alltid gjort.
En sann inspiration och en fantastisk mentor och stöttepelare.
Dessutom har vi sjukt roligt ihop och skrattar massor och är nära, nära.
 
Livet känns igen lätt.
Och jag känner mig starkare och mer trygg i mitt vetande.
Det känns fantastiskt skönt!

Mikael - jag väljer dig! <3

7-årskalas, utflykt och skön söndag!

(null)
Den 14:e april fyllde denne fantastiske kille 7 år.

Vi firade med tårtkalas hemma efter skola och fritids.
En liten skara på oss tre, pappa och Mikael.
Barnen hjälpte till att dekorera tårtan med nonstop och vi hade köpt en söt back med äppelmust på IKEA som gjorde succé.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
En nöjd kille efter presentöppning. Han fick en hel del saker han önskat sig och några andra saker som inte stod på önskelistan, men som också föll i god jord.
 
På lördagen bestämde vi oss för att göra en utflykt i vårsolen.
Gärdhem och en liten kultur och historia-slinga blev målet för utflykten.
(null)
 
 
(null)
Mysigt med fika i en glänta i solskenet.
Med oss hade vi lunchmackor, pucko, te, kaneläpple och chokladbollar.
 
Inne i skogen hade någn gjort motorsågskonst både på stubbar och även ställt dit olika figurer som såg ut som svampar och tomtar lite här och var.
 
(null)
Skrivarlyan Borgen Aftonfrid som byggdes för att få lung och ro från barn och kvinnfolk när det skulle skaldas dikter om hembygden :)
Kan man göra så nu också? Bygga sig ett eget litet krypin någonstans?
 
Pojkarna signerar gästboken.
 
(null)
 
(null)
Helgen avslutades med en helt fantastisk timme vid havet i solens värme med ett par dopp.
Och sedan middag med plockmat i stugan med kärleken <3
(null)
 

Ge upp och acceptera.

Att det där samtalet som utlovades förmodligen aldrig kommer att bli av.
Att istället bara lita på mitt vetande och inse att personen inte var allt det den utgav sig för att vara.
Att det förmodligen var en önskad målbild hen hade av sig själv som målades upp, men som inte riktigt uppnåddes i verkligheten.

Istället ta tag i och försöka lösa upp alla knutar inombords.
Känslorna av att det inte var ok att vara jag.
Att jag passade in i hens liv i lagoma doser mest på hens villkor.

Det finns sår i mig som måste läkas.
Rädslan för att återigen bli bortvald om jag är jag fullt ut.
Jag vet att nuvarande situation är helt annorlunda, men ändå tittar rädslan fram ibland.

Men nu kan jag visa mig sårbar fullt ut och det tas emot på ett respektfullt och kärleksfullt sätt istället för med irritation och ännu mer avstånd och tystnad.


Harmoni

Livet just nu är fint!
Våren är på väg.
Jag har fått heltidsjobb under april månad, då en avdelning på jobbet behöver förstärkning.
Kärleken känns trygg, givmild och glädjefylld.
Min styrka och tilltro på mig själv vänder sakta men säkert tillbaks.
Jag vågar återigen lita på mitt "vetande" och vara trygg i att det guidar mig på rätt väg.
 
Min första inlämningsuppgift på kursen får godkänt om jag bara kompletterar den med referenser. 
Missade det helt. Är ju inte van vid denna typ av studier, men jag lär mig :)
 
(null)
 
Ser fram emot några extra dagars ledighet ihop med barnen nästa vecka när det är påsk.
Håller tummarna för såpass fint väder att vi kan hälsa på pappa och ta en fika på hans altan.
Och kanske häng med kusinen och hans kids om vi har tur.
Annars utelek och testa någon ny actionpark, eller göra ett nytt besök till den i Stenungsund som var en hit.
 
(null)
Kallbadhuset i Ljungskile i söndagskväll efter att jag tagit ett dopp i det salta kalla alldeles ensam.

Progress

Knät mår bättre.
Fysioterapeuten sa att jag såg stark ut och att jag hade kontroll imorse.
Så vi bestämde oss att jag inte behöver komma tillbaks.
Jag vet ju vilka övningar jag behöver för att komma tillbaks till där jag var och ännu bättre.
Det handlar bara om att få tummen ur och göra det.
(null)


Har ju varit tvungen att söka lite jobb då jag söker a-kassa för de 20% jag är utan arbete.
Lite märkligt det där ändå. I somras när jag sökte mer desperat för att jag inte visste om jag hade jobb alls efter årsskiftet fick jag knappt ens ett "tack, men nej tack".
Nu har jag blivit uppringd ett par gånger bara kort efter att jag skickat in ansökan.
Det verkar börjar röra lite mer på sig på arbetsmarknaden helt enkelt.
(null)

 
Studierna har väl hittills inte gått lysande eftersom jag de senaste 2,5 barnveckorna haft barn hemma med lindriga symtom så de inte fått gå till skolan.
Samtidigt har jag behövt jobba mina 80%.
Så den där 1,5h studietid jag räknat med varje dag har uteblivit och på kvällarna har jag varit helt slut.
Men jag har inte gett upp helt ännu utan siktar på att lämna in något på första inlämningsuppgiften och få feedback och möjlighet att revidera till inlämnningstillfälle 2.
Nu är dessutom föräldrautbildningen slut så nu finns det ju tre timmar till varannan måndag kväll till godo. Den blev ju så förskjuten p.g.a sjukdomsbortfall från våra kursledare.
(null)

(null)

 
Våren är på väg.
Dagarna blir ljusare, fåglarna kvittrar och snart försvinner nog isen från vattnen så man kan hoppa i från bryggan igen.
Kvar står jag ändå med en hel del frågetecken som jag önskar kunde rätas ut.
Hur kan man bara klippa så utan att  prata ut?
Nu har det ändå gått åtta veckor sedan mailet som satte punkt.
Och hur snabbt kan allt kvarsteånde bli löst, så att det inte skall hänga med under hela året?
Jag vill att allt skall bli klart, så att jag kan släppa helt och ta hela fulla klivet framåt...
 
...Framåt i min framtid.
Där jag skapar min dag, min lycka och min glädje.
Jag är på god väg att bli den jag känner igen, fast i en bättre och mer medveten version.
 
Hur blir det bättre än såhär?

(null)




Fokus

Hur mycket jag än önskar dela livet tillsammans med någon,
så är inte nu rätt tid att försöka hitta någon till det.
Och det beror inte bara på Covid-19.
Nej, nu får det bli fokus på barn, jobb och studier 6 månader framåt.
Så får vi se hur världen ser ut då.
 
Dessutom känns hjärtat ganska så trasigt och tilliten inte på topp.
(null)

 
 


Krönika 2020 / 2021

Så går 2020 mot sitt slut.
Hur summerar man egentligen detta konstiga år?
Som prövat oss alla på så många olika sätt.

Året startade i alla fall på Svalbard.
Dit jag rest med min kärlek för att fira nyår.
Och på nyårsnatten blev det ett stort pådrag då isbjörn återigen siktats i Longyearbyn och till sist sköts då man inte kunde garantera bybornas säkerthet längre efter tre besök i byn på kort tid.
Sorgligt, men gav också möjlighet för en långpromenad på solokvist på nyårsdagens eftermiddag för att lätta på ångesten och rensa tankarna.
Kom till sist ner till hamnen och stod där i mörkret och såg ut över det svarta arktiska havet och tänkte, vad skönt det hade varit att ta ett kliv ut och bara försvinna.
Ingen konkret tanke på att avsluta mitt liv, mer som att jag behöver bara få vila, få lugn och ro, jag orkar inte mer, jag vill bara försvinna bort från allt ett tag.
Tog mig samman och gick tillbaks till hotellet istället.
 
I januari firades store sonen som fyllde åtta år.
Jag gav mig själv en utmaning för att träna min trötta hjärna - att läsa minst 12 böcker under året.
Blev sjukskriven på 50%.
 
I februari fick jag medicinen justerad och började må bättre.
En hel del nedstämdhet försvann tack och lov.
 
Mars. Corona. Allt började förändras. När A lämnade min lägenhet i mitten av mars visste vi inte att det skulle ta tre månader innan vi kunde ses nästa gång p.g.a. pandemin.
Jag blev sista mars permitterad från jobbet och skulle framöver bara jobba 40%.
Det positiva med det var att jag kunde avsluta min sjukskrivning, men ändå få tid för återhämtning och mindre stress på barnveckor.
 
April bjöd på utmaningar i form av den sociala distansieringen. Jobbade hemifrån för att slippa åka kollektivt och träffade knappt någon alls. Blev ett par lunchpromenader och utomhusluncher ihop med fotbllskompisarna och vädret var ju fint så man kunde vara ute mycket.
Tidiga hämtningar hela våren av barnen med matsäck i ryggan och lekplatshopping på väg hem från fritids. Skönt att få lite mer kvalitetstid tillsammans med dem.
 
Maj var bara ganska lugnt och mycket promenader utomhus. Försökte mig på att springa lite stigar i skogen också i samband med Hitta Ut-appen, men hälsporren gjorde för ont.
Varsel kom från jobbet. Bolagets överlevnad var äventyrat p.g.a. Coronakrisen.

I juni fick jag äntligen träffa A igen. Helt galet vad man kan sakna en människa man tycker om.
Det var många svåra perioder för mig under de tre månaderna.
Jag köpte mig en SUP (Stand up paddleboard) för att göra det jag gillar mest, att vara i/på vattnet.
Blev en premiärtur i Hultasjön där jag lyckades somna när jag låg och solade på brädan och vaknade av att jag krockade in i en brygga i lilla viken där det ligger bostadshus. (Ingen bjöd på kaffe som i reklamen).
Sedan fick kusinen med mig ut på en mysig frukostpicnic på en liten kobbe utanför Torslanda.
Uppsagd fr.o.m. sista juni. Jobb året ut. Paniiiik. Hur skall det gå.
Började söka jobb och fundera på ev utbildning om det skulle bli svårt att hitta nytt jobb i krisen.
 
Juli innebar semester med barnen. Tillsammans med en vän och hennes son hade vi bokat tre nätter uppe i Idre på Storbo Adventure Camp.
Det var supermysigt och barnen klarade den långa bilresan skitbra.
Vi paddlade kanot och fastnade i en fors och fick släpa kanot genom terrängen en bra bit, vi fick åka ut på fisketur med värden och O fick en aborre på kroken.
Vi badade i Fulufjället på vägen hem och bodde en natt i Kristinehamn för att dela upp de långa milen hemåt.
Vi hälsade på släktingar utanför Kumla som har djur och pool.
Jag gjorde också två kortare trippar till Upplands Väsby där A var stationerad för tillfället.
Blev en hel del turistande på egen hand i närområdet då han jobbade.
Hittade också paddelkompisar via en grupp på Facebook så vi hade en fin förmiddag på sjön Norrviken.

Men det tär på en relation när man knappt ses och vi gjorde en paus, eller A gjorde paus och jag var helt förkrossad.
Stannade till på vägen hem hos en god vän i Kungshamn där de skaffat en lägenhet för att få lite livsvisdom av henne.

Den coolaste upplevelsen för mig ensam i juli var ändå paddling på SUP:en ut till Hindens rev en mulen kväll i juli.
Ringde pappa när jag satt längst ut och det började mörkna. Sedan bäddade jag åt mig i baksätet på bilen på parkeringen vid Svalnäs badplats och levde surfbum-liv en natt.
               

Augusti bjöd på två övernattningar ute på Franholmen. Första gången drog jag helt ensam för att få lite lugn och ro med mina tankar och känslor.
Packade sovsäck, liggunderlag, kylväska med lite mat och en ryggsäck med kläder och vatten på min SUP och paddlade ut.
Upplevde en vacker solnedgång och sedan en magisk fullmåne som speglade sig i vattnet vid klippavsatsen där jag sov.
Andra vändan fick jag med min kusinen.
A och jag bestämde oss för att kämpa vidare och han kom ner fem dagar i augusti för att bland annat fira min födelsedag. Den spenderades hos Strandflickorna i Lysekil med god mat och en nattpromenad ner till badviken där vi såg vintergatan på himlen.
Vi hann också med en campingnatt ute i Marks kommun ihop med Emma, Håkan och deras kids. Succé tyckte barnen.
  
 
I september firade vi A's födelsedag, femtio med spa och god mat på Säröhus.
En vacker solig dag med ljumma vindar och en långpromenad i Särö västerskog med lite meditation vid havet.
Lyckades också knipa en plats till högskoleprovet, så månaden innebar hårdplugg i matematik.
Så tacksam för hjälp från vänner; Toumo för att du skickade mig boken och min kusin för förklaringar till de logiska problemlösningar jag tycker är svåra.
 
I oktober skickade jag in ansökningar till universitet, både helt program och enstaka kurser.
Sedan skrev jag högskoleprovet och det kändes helt ok.
Vi fick också glada nyheter på jobbet. Företaget skulle få nya ägare, vår VD + ett par personer till hade gått ihop och köpt bolaget.
Med det fanns det en chans att nu få behålla en tjänst inom bolaget i alla fall.
 
November och sluttampen på en nästan 1½ lång stöttning av soc.
Så mycket jag lärt mig och stöttning jag fått. Jag är tacksam, men också lite kritisk till vissa delar inom perioden. Men det känns som allt landat på en SÅ mycket bättre plats än där det startade.
Men förändringen fortsätter och jag lägger mycket kraft och energi på att hålla den positiva trenden.

Resultatet på HSP kom i december, det var mitt bästa hittills! Kände mig stolt.
Sedan blev jag antagen både till program och ett par kurser.
Eftersom jag fick en ny tjänst på jobbet ville min arbetsgivare skjuta på min begäran om tjänstledigt för studier till hösted, då de ville att den nya organisationen skuölle få sätta sig.
Så jag tackade jag till en distanskurs på kvartsfart i Supply chain management.
Så fr.o.m. 1/1-2021 är jag anställd på 80%, arbetslös på 20% och student på 25%.
Det skall bli kul att både få göra nya grejer på jobbet och plugga lite för att se om det känns som att det kan vara något till hösten på heltid.
A och jag kom fram till att vi inte verkar mötas och bara skadar varandra, men två evckor senare var vi kanske inte helt klara ändå. Det hänger fortfarande i luften...
 
Nu är det bara någon dag kvar av detta året.
Det känns otroligt skönt.
Även om det har på många sätt varit ett mycket fint år så har det präglats av en otrolig ensamhetskänsla, en känsla av att inte räcka till åt alla, och känslan av att inte vara saknad eller efterlängtad.
Min självkänsla har aldrig varit såhär dålig och det gör att man blir mer självupptagen kanske.
Året avslutas också med ett definitivt avslut av relationen mellan mig och A.
Rationellt är det det enda rätta, men känslomässigt är det skitjobbigt att än en gång få förhopppningarna krossade och känslan av tillhörighet slagen i spillror.

Jag vet att jag i alla fall lärt mig mycket om mig själv.
Och utmaningen att träna min hjärna löste jag både med böckerna jag skulle läsa och att jag faktiskt pluggade matte och lyckades lika bra som jag hade hoppats.
Kapaciteten finns ju där, jag måste bara börja våga lite på den.
 
 2021
Jag vill gå in i nya året med övertygelsen om att jag är stark, modig, 
glad och kan hantera mina negativa tankar.
Att jag förtjänar lugn, trygghet och kärlek i mitt liv.

Nyårslöfte:
Tro inte på allt jag tänker - jag kan ha fel.
 
 
 
 
 

Oönskad

Igår var en sån där dag när jag kände mig helt oönskad.
För yngste sonen var det stor saknad av pappa ända sedan han kom i söndags kväll.
Och han har velat ringa och säga godnatt, vilket han självklart också får göra.
Men igår släppte det inte och han var på väg att springa ur sängen för att gå till pappa.
Då har han ändå fått sova två veckor intill ig då hans närhetsbehov har varit extremt stort just nu + att han drömt mycket mardrömmar.
Men helt plötsligt dög inte mamman alls och det tog lång stund och mycket tålamod innan han till sista somnade trygg ihopkurad i mina armar.

När jag sedan messade pojkvännen för att fråga om jag kunde slå honom en signal efter nattning av store sonen fick jag till svar att han behövde sova då han blivit inbokad på extra pass och skulle köra dubbelt + sex timmars resväg tillbaks från sitt hem i norrland först.
Självklart förstod jag att hans sömn var viktig, men känslan blev ändå att ingen riktigt ville ha mig och jag hade SÅ behövt prata en liten stund just för att jag kände mig så sjukt obehövd och oönskad.
 
Så tacksam att jag i alla fall firar julafton tillsammans med min vän i området ovanför mig.
Tapas, glass och bubbel och efter maten mysbrallor på.
Vad kan vara mer relaxed än så?
Och så håller jag tummarna för att vi kan fira jul på juldagen med pappa, eller åtminstone innan veckan är slut då vi väntar svar på ett coronatest på yngste sonen.
 
Well.... nu har jag två nyklippta oh nybadade pojkar som skall krypa upp i tv-soffan tillsammans med mig för lite julfika, popcorn och film såhär kvällen före dopparedagen.
 
GOD JUL till er alla!

(null)

 
 



Tankar framåt

Hur går jag vidare?
Hur skall julen firas?
Planer för 2021?
Framtiden?
 
Tankarna snurrar.
Känslorna pendlar som en bergochdalbana.
Försöker att inte fastna varken i självförebråelser eller offerrollen.
Det är ju inte konstruktivt för fem öre.
Men samtidigt undrar jag ju, är det något fel på mig?
Som gör att det inte funkar.
Har jag för stort behov av bekräftelse för att jag skall känna mig 100% trygg i en relation?
Eller var det de långa perioderna mellan våra träffar och för lite kontakt utöver text, som skapade all osäkerhet, som födde monstret i mig?
Monstret som blev svartsjukt, småaktigt, negativt och krävande.
Nu får jag ju inte en chans att ta reda på om det hade gått att fixa med regelbundnare träffar.
Så frågan förblir obesvarad.
Därmed är osäkerheten stor inom mig om jag är too much för alla eller om jag bara intre träffat någon med samma behov i en relation som jag.
 
Julen kommer bli jättekonstig i år.
Barnen firar aftonen med sin pappa och på juldagen skall jag och barnen fira hos pappa om alla är friska. Där är det större plats så vi kan hålla oss på avstånd från varandra.
Backup-planen får vara julmiddag via videolänk.
Själva julafton firar jag mest trolig i pyjamas i min soffa med Netflix, gott att äta och lite bubbelvin.
 
Hur blir starten av 2021?
Omöjligt att säga kanske, men jag tillträder min nya tjänst 1/1 i alla fall.
Kanske kommer jag även studera deltid på distans - antagningsbesked kommer imorgon från Universiteten.
För övrigt blir det fortsatt fokus att hitta en mer hållbar livsstil för mig själv.
Fokusera på rätt saker, vända negativa tankar till något positivt, lyssna in mig själv och mitt behov för att hålla energinivån på ett bra läge.
Att helt enkelt vara mer kärleksfull mot mig själv.
 
Och någon gång hoppas jag ju såklart att det kommer in kärlek igen på något sätt.
Antingen om det finns en ljusning i det som varit, eller om något nytt frö kan börja gro så småningom.
Det får ta den tid det tar.
Tills dess slösar jag med all extra kärlek jag har inom mig på mina grabbar.
Tills de säger "stopp min kropp" när jag kramas och pussas för mycket.
 
 
 

Allt är sig likt...

...men inget är som förut.
 
Vi tog det rationella beslutet.
Men det betyder inte att känslorna håller med eller hänger med.
Det känns tomt och så ledsamt.
 
Var det omständigheterna som gjorde något som kändes så bra till något så svårt?
Eller var det omständigheterna som gjorde mig så stressad att jag gick in i rädslorna så mycket att det inte gick.
 
Försöker se det som att det fanns en mening, att vi kanske lärde oss något av varandra,
Men just nu är det svårt att se genom smärtan av förlusten.
 
A kommer alltid finnas där inetsad i mitt hjärta.
Som kom in i mitt liv när det var extremt rörigt och hjälpte mig igenom min mammas
sista månader i livet.
Kommer alltid vara tacksam för allt stöd jag fått.
 
Jag önskar att allt vore annorlunda.
Kanske kan det bli det någon gång, men just nu verkar det inte gå.
 
Fokus nu får bli att lära mig att ta hand om MIG bättre.
Lyssna in vad jag behöver.
Lära mig att tycka om mig precis som jag är och verkligen känna att jag är en bra människa.
Bygga upp min självkänsla bit för bit igen.
Att bli hel och kunna vara närvarande i nuet utan att älta bakåt eller oroa mig framåt.
Det är dags att vara modig och testa saker utan att vara rädd för att misslyckas.
Att förstå att man måste misslyckas flera gånger för att lyckas.
 
Så jag säger.
A - tack! och förlåt.

(null)

 



Det löser sig!

Äntligen börjar knutar lösas upp.
En resa på ett och ett halvt år är över.
Lärorik, känslosam, ångestfylld, kärleksfylld, reflekterande osv.
Men nu slut och det känns så jäkla gött!
 
Sedan är kommunikation igång om framtiden.
Om hur vi skall nå dit vi vill, om vi fortfarande vill.
Oavsett hur det fortsätter så blir det nog bra och rätt.

Vinden vänder.
Det löser sig, det kommer fixa sig till slut!
 

Jag behöver en kram

Som aldrig tar slut.
Bara få stå där i din trygga famn
Och känna dina hjärtslag.
Att få vara nära.
Omfamnas tills världen utanför blir suddig och det enda som finns är du och jag.
Smärtan av saknaden och längtan får mig ibland helt ur balans.
Outhärdlig.
Ändå vill jag försöka härda ut. 

50-årsfirande på Säröhus

Kärleken fyllde 50 i mitten av september.
Självklart måste det ju firas på något fint sätt.
För mig föll valet på ett dygn i fina omgivningar med god mat och spa.
Så jag bokade in oss på
Säröhus söder om Göteborg.
(null)
På rummet stod lite frukt och choklad och väntade på oss.
 
(null)
 
Fint väder ute så vi startade vistelsen med lite promenad på stigarna längs havet.
Ganska blåsigt men vinden var ljummen och solen värmde så det var underbart.
(null)
 
(null)
 
På ett ställe satte vi oss vid klipporna och bara var en stund, lyssnade på vågorna och spanade mot horisonten i tystnad. Magiskt.
(null)
 
Sedan hade jag beställt middag redan kl 17 för att vi förhoppningsvis skulle slippa trängas nere i spa-avdelningen senare på kvällen.
(null)
 
Lite extra fin dagen till ära.
(null)
 
Förrätten bestod av en sjukt god soppa gjord på olika rotfrukter med gott fröknäcke till.
(null)
 
Varmrätt var helstekt oxfile med ugnsrostad potatis och betor.
 
(null)
 
Desserten bestod av en buffe med diverse olika bakverk i miniformat samt ost och godis.
(null)
 
Min plan med tidig middag visade sig vara ett smart drag, för vi fick spat helt för oss själva.
Så fint när det blev mörkt ut med de små spottarna som blev som en stjärnhimmel över poolen.
(null)
 
Det fanns tre sorters bastu, vanlig torr varm, en ångbastu samt en IR-bastu som var ett helt nytt fenomen för oss. Här är det inte så varmt och det är infrarött ljus som värmer kroppen inifrån och drar igång en utrensning i kroppen samt drar igång förbränningen.
 
Det fanns fotbadsdel där man själv valde vilka olika produkter man ville ha i badet beroende på effekt man vill ha.
Och den uppvärmda poolen sträcker sig ut utomhus.
Utomhus fanns även ett varm spa-bad att sitta och bubbla i.
 
Inne i omklädningsrummen fanns dessutom olika rengöringskrämer, saltskrubb till duschen samt fuktighetskrämer till ansiktet, fötterna och kroppen när man sedan är duschad och klar.
(null)
 
Det bästa med hotell är ju ändå frukost.
Det fanns gott om saker att välja mellan, men jag är lite trist och kör ganska basic till frukost.
(null)
 
Vi hade ett fint dygn, och jag kan absolut tänka mig att åka hit igen... skall bara vinna på lotto eller något först ha ha.
 

Att släppa det som inte gör dig något gott

Alla regler man sätter upp för sig själv.
Som skapar förväntningar och besvikelser.
Som gör att man känner sig oälskad, värdelös, ej behövd sov.
 
Är de bra regler att ha? 
Svaret är väl såklart nej.
Så det är väl bara att börja identifiera alla de där reglerna man har som gör att man tänker i negativa banor.
De gånger människor i ens närhet förhåller sig till reglerna får det ju en att må bra, men alla andra gånger kastas man ner i oro, förtvilan, maktlöshet och självkritik.
 
Dags att kavla upp ärmarna och se fler punkter i mitt liv som jag kan förbättra på vägen för att bli det framtidens jag som jag vill vara.
 
Peace and love!
 

Födelsedag i Lysekil

Kärleken hade fixat en get away som överraskning på min födelsedag.
Vi styrde bilen upp längs Bohuskusten till Lysekil och vädret visade sig från sin bästa sida.
 
(null)
 
Efter incheckning på hotellet tog vi en liten promenad i omgivningarna förbi kallbadhuset upp till fyren på berget intill. Där var det vacker utsikt åt alla håll och man kan inte annat än att imponeras av den ståtliga kyrkan, även om man undrar varför de har en nästan katedralliknande kyrka i lilla Lysekil.
(null)
 
(null)
 
Hjärtat hade bokat en av sviterna på översta våningen på Strandflickornas Havshotell.
Sviten är döpt till Oscar II Sommarvistelse. Kungligt så det förslår och allt inrett i sekelskiftesstil.
Från sovrummet klev vi direkt ut på en takterrass med utsikt över Pinneviken.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Trerätters middag åt vi också. Eller i alla fall jag, A hoppade över desserten.
Först en skål med en supergod jordgubbsbellini.
Sedan en skagenröra på rostat levainbröd med löjrom, A tog en carpaccio med basilikaolja, tomater och parmesan. Bägger var supergoda och lagom mycket.
Till varmrätt åt vi bägge fisk och skaldjurssoppa som serverades med bröd och aioli.
(null)
 
Sedan en kaffe på maten uppe på berget på baksidan av hotellet med härlig utsikt ut över havet.
(null)
 
Desserten tog jag med upp till vår terrass.
Chokladfondant med hallonsorbet, även den jättegod.
Till det en alkoholfri passionsmojito.
(null)
 
Kvällen bjöd på en vacker solnedgång också, bra planerat av A helt enkelt.
Och inte nog med det, när mörkret väl gjorde sitt intåg var det helt stjärnklart och vi kunde to.o.m. se vintergatan avteckna sig som en ganska tydlig väg över himlen.
(null)
 
(null)
Så tacksam för detta fina dygn vid havet.
Tack igen baby för att du fixade så fint till min födelsedag <3
 
 

Saknad

När man skapar så många nya fina minnen, men en av de allra viktigaste inte är med :(

Tidigare inlägg