Födelsedagsfirande i Orsa och på Fulufjället
En weekend i Orsa för att fira kärlekens födelsedag var vad som stod på schemat.
Extra skönt att komma bort och bara få vara efter mammas bortgång.
Vi hade hyrt en söt liten stuga utanför Orsa på Airbnb, två våningar kök och toalett med dusch i bottenplan och ett loft med sovdel och vardagsrumsdel. Utanför en liten uteplats med utsikt över Orsasjön. Toppenfint! Enda nackdelen var närheten till vägen, så lite störande ljud.
Med solen i bakcspegeln närmade jag mig Mora.
Ett par km innan vår stuga började solen gå ner över Orsasjön.
En söt liten stuga, precis lagom för två vuxna och två barn.
Jag var först på plats just när solen började gå ner och gav mig ut på en löprunda i väntan på anslutning norrifrån.
Så härligt att få komma ut och springa bort alla tankar i mörkret. För mörkt var det när jag kom ner på vägen förbi sjön. Med den där speciella blå himmelen som blir efter att solen gått ner i horisonten. Sprang bort sorg och frustration, för varje steg kände jag mig lättare.
Sedan efter en varm dusch så kom A äntligen och vi kunde kramas igen efter nästan två veckor ifrån varandra.
Så härligt att få komma ut och springa bort alla tankar i mörkret. För mörkt var det när jag kom ner på vägen förbi sjön. Med den där speciella blå himmelen som blir efter att solen gått ner i horisonten. Sprang bort sorg och frustration, för varje steg kände jag mig lättare.
Sedan efter en varm dusch så kom A äntligen och vi kunde kramas igen efter nästan två veckor ifrån varandra.
Vardagsrumsdelen på övre plan.
Efter en god frukost ute på altanen på fredagsmorgonen styrde vi bilen in till Orsa.
Vi gick runt lite i centrum och hittade till Orsa kyrka, en mycket gammal och vacker kyrka.
Den uppfördes redan på 1200-talet och en liten del av den nuvarande byggnaden inneåller en del av den första byggnaden.
Är man nyfiken på kyrkor och vill veta mer om just den här kan man läsa mer om Orsa kyrka här.
Är man nyfiken på kyrkor och vill veta mer om just den här kan man läsa mer om Orsa kyrka här.
Själv har jag valt att gå ur Svenska Kyrkan då jag inte är troende, men går ofta in i kyrkor och beundrar byggnadens arkitektur och utsmyckningar och känner lugnet.
Predikstolen hade fyra timglas för att ta tiden på predikan.
Tände ett ljus för mamma.
Innan vi lämnade Orsa var vi inne i en söt liten inredningsbutik, Happy Homes tror jag den hette.
Där hade de superfina små emaljmuggar att dricka kaffe ur. The adventure starts here stod det på framsidan och på undersidan var det en kompassros. A blev förälskad så det blev ju en solklar present till den blivande 48-åringen.
Sedan blev det en sen lunch på grekisk restaurang i Mora.
Vi blev positivt överraskade av att maten var så god, då restaurangen inte riktigt gav sken av det.
Där hade de superfina små emaljmuggar att dricka kaffe ur. The adventure starts here stod det på framsidan och på undersidan var det en kompassros. A blev förälskad så det blev ju en solklar present till den blivande 48-åringen.
Sedan blev det en sen lunch på grekisk restaurang i Mora.
Vi blev positivt överraskade av att maten var så god, då restaurangen inte riktigt gav sken av det.
I bokhandeln inhandlades en karta över Fulufjällets nationalpark inför lördagens planerade vandringstur.
Magisk eftermiddag på uteplatsen.
Efter en rejäl frukost på lördagmorgon satte vi oss i bilen och styrde mot Fulufjällets Nationalpark.
Vägen dit genom Dalarna var vacker och vi gjorde en kort paus vid en sjö för att sträcka på benen och fota den vackra naturen.
Vägen dit genom Dalarna var vacker och vi gjorde en kort paus vid en sjö för att sträcka på benen och fota den vackra naturen.
Sedan körde vi vidare till Fulufjället. En resa på ca en och en halv timme från vår hyrda stuga i Orsas utkant.
Det var en hel del bilar på parkeringen och ganska mycket folk i omlopp som väntat en så vacker septemberlördag. Men väl uppe på fjället tunnades det ut med folk som tur var.
Det var en hel del bilar på parkeringen och ganska mycket folk i omlopp som väntat en så vacker septemberlördag. Men väl uppe på fjället tunnades det ut med folk som tur var.
Entrén till Nationalparken.
Vi hade bestämt oss för rundan runt Njupeskärsfallet.
På väg...
Den rundan vi tittat ut i guideboken vi köpt var den fallet runt, alltså runt Njupeskärsfallet.
Njupeskärsfallet är Sveriges högsta vattenfall med sina 93 meter och det ger ifrån sig ett öronbedövande dån när vattenmassorna träffar marken nedanför. Mäktigt!
Efter det blev det lite vandring i terrängen. Vinden var kraftig uppe på fjället och till sist tog vi skydd bakom en buske för att äta lite lunch och bara ligga och njuta lite av naturen.
Där vi låg hade vi en vy ner över Rösjöarna där man kan både fiska och hyra stugor att övernatta i.
En stunds vila senare påbörjade vi vår vandring mot leden igen för att fortsätta vår tur runt fallet.
Njupeskärsfallet är Sveriges högsta vattenfall med sina 93 meter och det ger ifrån sig ett öronbedövande dån när vattenmassorna träffar marken nedanför. Mäktigt!
Svårt att återge på bild, men det var mäktigt att stå och höra dånet när vattnet nådde marken.
Partner in crime <3
Leden vi tänkt gå var stängd, men vi gick ändå. Går ju att gå i terrängen bredvid leden.
Upp, upp, uppåt bar det och när man vände sig om var vyn över berget så vacker med de begynnande höstfärgerna.
Dessutom fanns det gott om blåbär så jag satte mig helt enkelt i slänten och åt en stund, som en björn.
Väl uppe på platån började vi leta efter Old Tjikko - världens äldsta träd. 9550 år har man daterat att det är, eller i alla fall rotsystemet.
Upp, upp, uppåt bar det och när man vände sig om var vyn över berget så vacker med de begynnande höstfärgerna.
Dessutom fanns det gott om blåbär så jag satte mig helt enkelt i slänten och åt en stund, som en björn.
Väl uppe på platån började vi leta efter Old Tjikko - världens äldsta träd. 9550 år har man daterat att det är, eller i alla fall rotsystemet.
Old Tjikko.
Där vi låg hade vi en vy ner över Rösjöarna där man kan både fiska och hyra stugor att övernatta i.
En stunds vila senare påbörjade vi vår vandring mot leden igen för att fortsätta vår tur runt fallet.
Ryggläge efter lunchen.
Gott om vattenhål uppe på fjället så man får se vart man sätter fötterna.
Vägen framåt nu var mest lös sten att gå på. Lite tuffare vandring än på leden och i terrängen.
Inget för den med knä/ledproblem eller svårt att gå helt enkelt.
På andra sidan fallet stupade det brant ner i dalgången och det satt varningsskyltar om att hålla sig till utstakad led bland stenarna.
Hisnande att stå och titta över kanten med fallets dån i öronen.
Till sist, efter vad som kändes som en ganska lång vandring mot vad jag förväntat mig, kom vi i alla fall ner till startplatsen och Naturum.
Vi avslutade dagen med en kaffe och en glass ute i solen innan vi styrde tillbaks mot stugan i Orsa.
Inget för den med knä/ledproblem eller svårt att gå helt enkelt.
På andra sidan fallet stupade det brant ner i dalgången och det satt varningsskyltar om att hålla sig till utstakad led bland stenarna.
Hisnande att stå och titta över kanten med fallets dån i öronen.
Till sist, efter vad som kändes som en ganska lång vandring mot vad jag förväntat mig, kom vi i alla fall ner till startplatsen och Naturum.
Vi avslutade dagen med en kaffe och en glass ute i solen innan vi styrde tillbaks mot stugan i Orsa.
Naturum - Fulufjället.
Vissa dagar i livet är lite bättre än andra...
Vi kom tillbaks till stugan lagom till solnedgång.
Jag snörade på mig skorna och tog en promenad genom hagen med ungtjurar ner mot sjön för att se solen gå ner. Fick sällskap av många nyfikna djur som skulle smaka på mina kläder.
Lite nostaliska minnen från min barndoms somrar i Frökärr dök upp i huvudet där jag satt med tjurarna i hagen.
Nyfiken i en strut.
Helgen avslutades med en sen, men god middag och en flaska champagne för att fira födelsedagsbarnet.
Min kärlek.
Kommentarer
Trackback